Rätt men fel

Storyn i korthet: Det var på en skola i Lund. Barnen var åtta år och en pojke skulle ha kalas hemma. Han delade ut inbjudningskorten på skolan och alla i klassen fick inbjudningar förutom två. De båda var inte bjudna. Läraren blev upprörd. Det fanns en regel som sa att inbjudningar bara fick delas ut på skolans område om alla var bjudna. Läraren tog tag i problemet och samlade in inbjudningskorten. Nu har pappan till födelsedagsbarnet JO-anmält läraren.

Om detta kan sägas rätt men fel. Jag tycker att regeln som sådan är alldeles riktig. Givetvis får barnet och föräldrarna själva bestämma vilka barn som ska bjudas på kalaset, men om inte alla i klassen blir bjudna så ska inbjudningarna inte delas ut på skolan. Det gör bara att de som inte blir bjudna känner sig utanför och det leder helt enkelt till onödiga problem och spänningar mellan eleverna. Portot är inte så dyrt att kalasets budget spricker på ett utskick. För övrigt finns samma regel på min sons dagis.

Men när killen som skulle ha kalaset redan delat ut inbjudningarna till alla som var bjudna så är skadan redan skedd. Att i det läget agera som läraren och plocka in korten igen är fel. Dels löser det inte det problem som regeln är till för, de som inte fick inbjudningskorten mår inte bättre av att de som var bjudna fick lämna tillbaka sina kort, och dels har inte läraren rätt att säga åt eleverna att ge honom inbjudningskorten. Givetvis vågar ingen åttaåring säga nej och med lärarens auktoritet så blev det ett tvång att lämna tillbaka inbjudningskorten.

Utöver detta kan jag inte låta bli att fundera på vad föräldrarna tänkte på. Även om de inte kände till regeln om att alla måste vara bjudna för att inbjudningarna ska få delas ut på skolan så borde de förstått det olämpliga i sitt agerande. Vem som helst kan räkna ut att det blir väldigt tråkigt för de barn som inte är bjudna. Pappan har sagt något om att en av de icke bjudna mobbat hans son och att den andra pojken inte bjudit sonen på sitt kalas, men det låter bara som barnsliga hämndmotiv. En åttaåring kan visserligen mobba, men att hämnas genom att visa alla andra att han inte blir bjuden på kalaset är högst olämpligt mot ett så litet barn.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

5 Responses to Rätt men fel

  1. Nan says:

    Tja, vänta du tills dina barn kommer i den åldern ska du se… Frågan är om man ska vara politiskt korrekt (och bjuda alla) eller om man ska respektera sitt barn (som absolut inte vill ha med X på kalaset, och dessutom har en god motivering till det)… Sedan beror det ju lite på hur stor klassen är också, det är en viss skillnad om det är en liten klass med klara inbördes relationer eller en stor klass med ett antal elever som bara är ytliga bekanta.

    Jag måste säga att om det är så att det finns en som mobbar barnet så är det i högsta grad rimligt att inte bjuda det barnet; varför ska man belöna en plågoande, känns helt rätt att belöna de andra som beter sig bra, varför skulle ett barn vara helt befriat från att få stå för sitt handlande? (Detta utgår från att påståendet om mobbing är korrekt, vilket jag inte vet, och därför tänker jag inte säga om det var rätt eller fel i det här fallet, det finns 8-åringar som är rätt rejäla ligistfasoner.)

  2. JörgenL says:

    Jag tycker att regeln i sig är bra, om man lämnar ut kortet i skolan så ska alla ha, vill man inte bjuda alla så får man dela ut det på annat sätt.

    Då blir ju frågan, vad gör man när nån bryter mot regeln? Det är inte helt lätt, antingen strundar man i det, men då säger man ju samtidigt till ungarna att “den här regeln är inget viktig”, eller så kan de ickeinbjudna uppfatta det som att lärarna har förståelse för att just de inte blev inbjudna…

    Nej, jag kan inte se att det skulle varit bättre att de struntade i regelbrottet. Kanske skulle man kunna påstå att det var lite fegt att gömma sig bakom regeln och inte ta upp frågan om varför, men jag tror inte att det hade varit bättre, oavsett hur dom lagt upp det hade nån känt sig förödmjukad.

    Därmed inte på något sätt sagt att man måste bjuda alla, men det tillhör vanlig hyfs att inte demonstrativt låta bli att bjuda nån på det sättet det blir när man lämnar ut inbjudningskortet i skolan.

  3. peg says:

    Skadan var visserligen redan skedd men lärarens agerande behövs för att tydligt visa vad som gäller, speciellt för föräldrarna som borde tagit ett större ansvar. Annars blir det en verkanslös regel.

    Faderns auktoritet är det som oroar mig där han visar för sin son att de inte gjorde något fel även om de bröt mot reglerna.

  4. site admin says:

    Nan, jag håller helt med dig om att man inte ska bjuda någon som det egna barnet inte vill eftersom han känner sig mobbad av honom (eller henne). Men då bör man också som förälder förstå att inbjudningskorten inte ska delas ut på skolan, eller ännu värre på dagis där min son går och där vi som sagt har samma regel.

    Jörgen, jag håller med om att läraren inte skulle strunta i att regeln ignorerades. Men istället för att plocka in korten och därmed förstora hela problemet, så borde han istället ha ringt till föräldrarna. Till födelsedagsbarnets föräldrar och förklarat att de gjort fel och till de som inte blivit bjudnas föräldrar och förklarat att kontakt tagits med de brutit mot regeln. Dessutom vore det bästa om de bjudande och de icke bjudnas föräldrar pratade med varandra om varför de två inte blev bjudna. Om nu födelsedagsbarnet kände sig mobbad av ett av de andra barnen så finns det all anledning att föräldrarna pratar om detta.

    Peg, instämmer i att fadern gjort dubbelfel i det här fallet.

  5. Nan says:

    Johan, jag håller inte alls med dig om att det är självklart att det inte är Ok att dela ut dem på skolan. Däremot ska man respektera regeln om den finns (men man måste ju förstås veta om den eller inse att det kan finnas en sådan regel först).

    Anledningen till att det inte är självklart är att bjuda in de andra barnen på annat sätt blir ett sätt att dölja problemet, och det är inte självklart att det är det bästa. T.o.m. så skulle jag vilja påstå att det finns situationer och folk som tycker det är självklart att det är bäst att man gör det öppet.

    En annan aspekt är hur mycket det är lämpligt att föräldrarna ska bestämma åt sina barn? För ett dagisbarn är det nog en bra idé, men för en 10-åring så är det min åsikt att han/hon ska ha friheten att bestämma sådana här saker själv, och inom rimliga gränser få göra på sitt eget sätt. Jag tror att ett barn som inte blir bjuden på en “klasskompis” kalas tar mindre illa åt sig om det är barnet som inte vill än att det är barnets föräldrar; man har då eskalerat konflikten, och om barnen måste binda sig för en uppfattning gentemot sina föräldrar, och därför känner pressen att vara konsekvent i framtiden, riskerar man att göra en höna av en fjäder. Jag ser det som potentiellt farligt om barnet säger “jag tycker inte om X” och föräldern säger “då gör vi så här”. Inte helt sällan är det bättre att bara lyssna på vad barnet vill och låta det definiera sina gränser själv. Om barnet har en bestämd uppfattning så ser jag det som direkt olämpligt att tvinga det att göra annorlunda så länge det inte leder till opropotionerliga skador. (Detta förtar naturligtvis inte skyldigheten att försöka övertyga barnet om att låta bli olämpligt beteende.)

    Sedan förutsätter du två saker som inte alltid gäller: föräldrarna vet eller kan enkelt ta reda på adressen till de (skol-)kompisar barnet vill bjuda in och att alla föräldrar är intresserade av att lösa problem med mobbing. Så är långtifrån fallet. Vi lever inte i en perfekt värld.

Leave a Reply

Your email address will not be published.