En styrka att vara lyhörd och prestiglös

Redan i september förra året så skrev jag i mitt veckobrev angående budgetförslagets negativa sidor: “Svårbegripligt att fackföreningarna inte ska få ta tilläggsförsäkringar så att deras medlemmar kan få mer än 75 % i sjukpenning efter 12 månaders sjuskrivning.”

Idag meddelade statsminister Fredrik Reinfeldt att förslaget inte kommer att genomföras. Självklart tycker jag att det är positivt. Det har varit en stor diskussion inom allianspartierna och utan att avslöja för mycket så kan jag väl säga att det fanns ett massivt motstånd i C-gruppen.

Självklart är Mona Sahlin snabbt ute och spyr galla över regeringen (tänk om hon kunde lägga någon tid på att utveckla socialdemokraternas politik): “Att ena veckan säga att regeringen står fast och nästa vecka dra tillbaka ett så genomgripande förslag, det tyder på att regeringen fortsätter att lägga fram en ogenomtänkt politik. Det är oansvarigt.” Hon fortsätter: “…det verkar nu snarare vara regel än undantag att regeringen talar först och tänker sedan”.

Men vad är egentligen så hemskt? Är det inte tvärtom något väldigt positivt som hänt i svensk politik? Vi i alliansen lyssnar på medborgarna, vi lyssnar på fackliga och arbetsgivarorganisationer och på andra. Förslaget som vi la fram visste vi hade både en positiv (arbetslinjen förstärks) och en negativ (avtalsfrihetens inskränkning) sida. Vi lyssnar och vi drar slutsatser. Den negativa sidan upplevs som så mycket starkare än den positiva sidan och därför drar vi tillbaka förslaget. Detta visar att vi är lyhörda och att vi inte sätter prestige i att alltid tro att allt är rätt från början utan andras goda argument kan faktiskt få oss att ändra uppfattning. Detta till skillnad från den tidigare socialdemokratiska regeringen som aldrig lyssnade och drog tillbaka någonting, inte ens när lagrådet totalsågade som i fråga om nya hemliga tvångsmedel.

Det är och kommer att förbli så att vi som alliansregering har fler förslag som visar sig vara svåra att genomföra. Vi har ett förändringsmandat. Vi gick till val på att stoppa utanförskapet och ge människor större makt över sina egna liv och vi vann regeringsmakten efter 12 år i opposition. Nu genomför vi en ny politik. Detta innebär många nya förslag som inte tidigare testats och alldeles säkert är inte alla förslag genomförbara på det sätt som vi från början tänkt oss. Det kan vara EU-regler, som arbetsgivaravgiftssänkningen för vissa tjänsteföretag, eller det kan vara så att starka argument får oss att ändra ståndpunkt. Varför skulle vi skämmas för det?

Om man som socialdemokraterna enbart förvaltar politiken och låter saker och ting fortgå utan att våga göra radikala men nödvändiga förändringar, t.ex. för att bryta utanförskapet, antalet sjukskriva, i aktivitetsgaranti osv, så är det självklart att det inte heller kommer några förslag som kan vara svåra att genomföra. Den som inte agerar riskerar inte att misslyckas.

När jag såg Mona Sahlin på Rapport så blev jag övertygad om att alliansen vann sympatier. Hennes försök att säga att de som lyssnar på kritik och prestigelöst drar tillbaka ett förslag är oansvariga går inte hem i stugorna. Tvärtom, jag är övertygad det uppenbara politiska taktiserandet retar folk.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

3 Responses to En styrka att vara lyhörd och prestiglös

  1. Ola Hyltén says:

    Jag tycker att du missar en viktig sak här. Det här förslaget var från början illa genomtänkt och det var inte konstigt att se och höra (m)-politiker som gick i taket och började se konfiskatoriska tendenser från “sin” regering. Det krävs inte mycket för att inse att förslaget innebar att man la sig i arbetsmarknadens parters avtal. Avtalsrätten är en hyfsat central sak i Sverige, eller vad säger du? Att regeringen, som statens exekutiva arm, ska lägga sig i och i praktiken upphäva avtal borde man på finansdepartementet, justitidepartementet och alla andra departement, inse hur illa tänkt det är.
    Det luktar verkligen planekonomi och “storebror vet bäst” i klassisk socialdemokratisk tappning. Det hade säkerligen blivit mindre liv i luckan från fackligt håll, men mer från arbetsgivarhåll, om (s) lagt samma, eller liknanade, förslag.

    Det här var så dåligt genomtänkt att man blir lite rädd. Förslaget skulle aldrig ha presenterats och jag tycker att du gör ett tappert försök att göra något bra av att det togs tillbaka.

    Visst är det bra att lyssna men det är bättre att tänka efter före. Det är klart att Sahlin gör en poäng av detta. Lägger man upp bollen på det viset så får man räkna med att det kommer en rejäl smash tillbaka över nätet. Att sen Sahlin inte är så bra som hon, och en del av henne partikamrater, tror är ju rena turen för alliansen. En mer begåvad retoriker hade kunnat göra betydligt mer av det.

    Det är fortfarande långt till nästa val så mycket hinner hända innan dess. Det går att glöma bort den här dumheten men Sahlin och andra kommer nog att göra allt för att påminna om den och använda den för att visa på regeringens oförmåga att just regera. Den räcker inte till för det men det är dumt att servera ammunition på det viset.

    Det är ok att misslyckas och att komma med mindre bra förslag men det här var lite för dumt redan från början. Det komer säkert fler mindre begåvade förslag men man kan hoppas att sammordningen kan bolla förslagen fram och tillbaka och få fram bra förslag som presenteras. Förändring krävs alltid. Även saker som är bra kan bli bättre och det kräver att man vågar förändra. Det har ingen (s) regering varit kapabel till på mycket länge. Allians regeringen vågar och det är bra. Tänka efter före kan man dock bli bättre på.

  2. site admin says:

    Jag håller med om att det var ett dåligt förslag från början (snart ett halvår sedan jag skrev det första gången), men ändå skriver bl.a. ledarskribenterna idag om att Reinfeldtregeringen måste visa större politiskt mod och “stå på sig”. Jag håller inte med, det är större politiskt mod att dra tillbaka ett förslag som inte är tillräckligt bra eller skulle få den effekt som man först trott än att “stå på sig“.

    Det är lustigt med Sahlin att hon nästan enbart ger skriftliga kommentarer numera. Idag angående vänsterpartiets soloåkande så kan man läsa i DN: “S-ledaren Mona Sahlin låter, via sin pressekreterare, hälsa att hon inte hinner svara på frågor under tisdagen. Men hennes skriftliga kommentar lyder”. Igår så var det skriftliga kommentarer angående minskningsregeln (förutom att jag såg henne i TV, där inser hon kanske att det krävs något mer än skriftliga kommentarer).

  3. Ola Hyltén says:

    En del ledarskribenter var mer inne på linjen att förslaget var så dumt från början att det aldrig skulle presenterats. Jag hörde de som tyckte att det var veligt och att Reinfeldt ska stå på sig men jag fattar inte hur man resonerar då. Varför stå på sig och stånga sig blodig mot enn solid vägg av motstånd? Så dum behövar man inte va. Det var möjligen GP som kunde göra så eftersom han oftast lyckades riva muren av motstånd med envishet, tyngd och en bitvis väl fungerande retorik. Sen att det var dumt från början intresserade väl sällan GP. Han hade ju alltid rätt.

    Plus för att man drar tillbaka dumheter. Minus för att dumheten såg dagens ljus överhuvudtaget.

    Har vi tur så får vi kanske se Sahlin, via sin pressekreterare, lämna skriftliga kommentarer i TV! Det hade varit underhållning på hög nivå, kanske det roligaste sen Hipp Hipp.

Leave a Reply

Your email address will not be published.