Sanslöst feltänkt om skolkare

Jag blev förvånad i morse när jag läste borgarråden Edholm (fp)/Kristerssons (m) förslag om att polisen ska hämta skolkande elever, och jag blir minst sagt bestört när jag nu läser på text-tv att utbildningsminister Björklund också vill att polisen ska tvångshämta skolkande skolelever.

Har de tappat huvudet i någon slags iver att verka handlingskraftiga? Problemet är knappast att omotiverade elever skolkar utan problemet är att elever är så omotiverade att de skolkar! Blir de mer motiverade av att bli hämtade av polis? Snarare skulle de förstöra undervisningen för de motiverade eleverna om de tvingas in i klassrummet.

Jag skolkade inte en enda gång under alla mina skolår och jag skulle aldrig försvara skolk, men att använda polisens resurser för att hämta skolkande skolelever med tvång är rent ut sagt ett korkat förslag. Lägg istället kraften på att få elever att frivilligt gå till skolan. Definitivt effektivare om målsättningen är att eleverna ska lära sig någonting och inte bara tvingas vara på plats.

Text-tv:s rubrik “Tvångshämtning av skolkare blir lag” är också pinsamt okunnigt, sedan när stiftar en minister lag? Uttalandet är garanterat inte samordnat med övriga tre allianspartier. Någon sådan lag tänker åtminstone inte jag vara med att stifta.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

7 Responses to Sanslöst feltänkt om skolkare

  1. steelneck says:

    Jag skolkade till och från riktigt mycket, men håller med dig fullständigt. Jag har dessutom inte särskilt mycket till övers för auktoriteter där min grundinställning är att respekt är något ömsesidigt som måste förtjänas. Jag både lärde och tom läxade upp några av mina lärare inför resten av klassen när de försökte med minsta lilla tvång. Deras auktoritet blev ständigt ifrågasatt av mig. I militärtjänsten så blev situationerna närmast komiska, och det var inte mig som resten av kompaniet skrattade åt.. Jo, den aspekten roade mig mycket, hehe..

    Å mycket riktigt, de som inte hade vett att sluta upp med tvångsfasonerna, fick glatt se sitt uppdrag gå i kras, oavsett om de var lärare eller militära befäl. Jag var ändock aldrig sedd som störde för klassen. Jag störde auktoriteten. En gång försökte en lärare tom. spela ut mig mot ett par föräldrar till andra i klassen. Men eftersom grunden i soppan, att läraren hade försummat vissa elever, låg i att läraren beskyllde mig för sin egen inkompetens, så slutade debaklet med att de där föräldrarna läste lusen av läraren istället för mig. Jag kommer än idag ihåg det, när den där mamman förstod det hela: “Vad i hela! Står du och försöker skylla ifrån dig på en elev, du tillåter dig att bli så provocerad av ett barn att du tappar alla begrepp. Väx upp och sköt ditt jobb för helvete!”

    I backspegeln så ser jag tydligt vilka lektioner det var som jag mer eller mindre struntade i, allt kunde knytas till usla lärare. Jag gjorde dock alltid rätt bra ifrån mig vid proven som jag såg till att inte missa. Skulle tro att betygsättningen orsakade osämja mellan de bra och dåliga lärarna.

    Nu i vuxen ålder så känner jag igen typen. De där som alltid väljer att vara lojal mot sin chef istället för att vara lojal mot uppdraget/företaget osv.. Å jag tycker varje gång att det är så fruktansvärt synd att inställsamhet så sällan känns igen som det oansvar det oftast är. Jag skulle tro att det är ungefär samma typ av människor som vill tillkalla polis när ett barn inte vill gå skolan.

    Antagligen har det sin grund i en auktoritär uppfostran, där barnet i tidig ålder blivit mentalt fråntagen förmågan att skilja på respekt, rädsla och auktoritet. Ja i de mer graverande fallen där de fått stryk av föräldrarna så hör man dem som vuxna ofta säga att de minsann inte tagit skada och att barn behöver ett kok stryk och skall hållas kort.. Helt öppet erkänner de alltså att de tycker det är helt okej att bruka våld på försvarslösa barn, snacka om att ha fått skador!

    Sådärja, vad har jag nu klistrat på dem du skriver om? tjoho…

  2. JörgenL says:

    För övrigt så finns väl i princip redan den möjligheten? Vi har ju skolplikt upp till grundskolans slut, och jag har absolut för mig att det kan gå så långt som till polishämtning (men att det bara används i fall då det är föräldrarna som hindrar barnen att gå i skolan.)

    Men deras resonemang om att behandla symptomet istället för orsaken är ju helt klart sanslös, men det har ju hörts en hel del såna logiska kullerbyttor i skolpolitiken. Jag antar att dom bygger på den där rapporten som kom för ett tag sen där det konstaterades att “de som skolkar mycket löper större risk att inte fullfölja utbildningen”….

    Ungeför lika intelligent som att slå fast att den som faller från tio meters höjd löper större risk att slå ihjäl sig än den som håller sig på marken.

    Det var en bra seriestripp om Björklunds hårdaretagism i dag i Sydsvenskan, men den finns tyvärr inte på nätet.

  3. site admin says:

    Mitt minne från grundskolan, lite skillnad på gymnasiet då i princip alla i min klass var motiverade, är att oordning och dåligt lästa läxor berodde på vilken lärare vi hade snarare än på vilket ämne eller på vilka elever. Inom SO-ämnena (vet inte ens om det heter så längre, men det var i vart fall historia, religion, geografi och samhällskunskap), hade vi under en tid tre olika lärare varav en var “snäll” och två var “stränga”. Man skulle kunna tro att intresset skulle vara större för geografi än för t.ex. religion, men med rätt/fel lärare framstod det som tvärtom.

    På geografilektionerna med den “snälla” lärarinnan som inte vågade höja rösten och snarast frågade oss om vi kunde tänka oss att ha läxor var det fullkomligt vilt. Det hände att stolar kastades i klassrummet och det var sällan så tyst att det kunde bedrivas någon normal undervisning. Lärarinnan satte oftast på ett bildband för att slippa hålla i lektionen.

    I religion och historia hade vi den lärare som hade rykte om sig att vara strängast på skolan. Det var alltid knäpptyst på lektionerna. De “busigaste” killarna satt och läste på under rasten före lektionen. Alla var nervösa inför läxförhören. Men oj vad vi lärde oss mycket. Man kanske skulle kunna tro att läraren, Uno Källeräng (eftersom han är den bästa lärare jag hade på Svaleboskolan i Veberöd så vill jag gärna nämna honom vid namn), var illa omtyckt för att han var så sträng (vilket han inte behövde visa för alla hade respekt för honom redan före första lektionen pga/tack vare hans rykte), men det var precis tvärtom. Till och med “busarna” tyckte att han var bra. De fick beröm för att de klarade sina frågor och de växte. Uno ställde olika svåra frågor till olika elever under läxförhören och det var inget som doldes. Olika elever var (är) olika duktiga och han utgick från varje elevs nivå i sina frågor. Han berömde den elev som låg på en tvåa men klarade en fråga för en trea lika mycket som han berömde den elev som låg på en fyra men klarade en fråga för en femma.

  4. JörgenL says:

    Fler såna lärare kan säkert behövas han verkar haft en naturlig auktoritet.

    Det man aldrig ska glömma dock, är att det är en gigantisk skillnad mellan att ha auktoritet och att vara auktoritär. Det är i stort sett bara lärare utan auktoritet som behöver förfalla till att vara auktoritära, det kommer jag ihåg både från min egen tid i skolan och jag har sett många exempel på det hos mina barn.

    Autoritära lärare får kanske ungarna att läsa läxan men de och deras ämne blir illa omtyckta och ungarna lär sig bara precis det de behöver för att komma undan kritik.

    Lärare med naturlig auktoritet lyckas ofta förmedla intresse för ämnet och får elever som gärna vill lära sig.

    Tyvärr är det inte en egenskap som låter sig mätas, annars hade det varit ett bra kriterie att basera intaget till lärarutbildningen. (Lika lite som i de flesta andra fall avspeglar betygen lämpligheten där…)

    Tyvärr tycker jag att Björklunds linje i skolfrågor är mest inriktad på att stärka de auktoritära lärarnas ställning än att stärka lärarnas auktoritet.

    En lärare behöver vara en god ledare, men eftersom såna behövs på många ställen i samhället, så söker sig inte de goda ledarna till skolan i tillräckligt hög mån. Jag tror att det är farligt för samhället och att man borde höja lärarlönerna av den anledningen, samt även hitta sätt att objektivt utvärdera och belöna de duktiga lärarna. (Med duktig menar jag då inte bara att deras elever för höga beyg, utan att de även skapar en god arbetssituation, intresse och engagemang.)

  5. steelneck says:

    Den bästa läraren i engelska jag hade var inte ens behörig, men han var en invandrare från Kanada. Jag kommer aldrig att glömma då han ägnade en lektion åt att översätta Frank Zappas Bobby Brown som var populär och spelades dagligen på radio då. Jag gissar att få elever spelade den låten när föräldrarna hörde på efter den lektionen.. 🙂

    Under hela högstadiet var musiklektionerna en katastrof, ofta var mer än halva klassen frånvarande. Men rätt vad var så blev vår lärare mammaledig. Istället fick vi en professionell studiomusiker som lärare. 100% närvoro och han fick tom. buspojkarna att sjunga solo inför hela klassen! Näe, han var inte heller behörig lärare, men maken till människa att engagera och väcka nyfikenhet har jag aldrig någonsin därefter varit med om. Han behövde inte heller vara sträng, han kunde konsten att göra det överflödigt och därmed bespara sig själv den så ofta lätt obekväma uppgiften.

    I mellanstadiet hade vi en gammal sjöman som lärare. Gissa hur galant han klarade geografilektionerna.. Han hade dessutom haft sin kamera med och kunde visa egna bilder från i stort sett hela världen. Vi satt som tända ljus när han visade diabilder och berättade om länderna han hade besökt, jag kommer än idag ihåg rena detaljer från dessa lektioner. Jag misstänker att min klass var något överkvalificerad på geografi när vi började högstadiet. Men i övriga ämnen var han en katastrof, en auktoritär surgubbe som ständigt skapade bråk och gråtande barn.

  6. Johan says:

    Tyvärr förvånar ingenting mig längre när det kommer till Folkpartiets utbildningspolitik. De har gått från att vara socialliberaler till att vara grått konservativa griniga gubbar.
    Jag skolkade mycket under några år i grundskolan, och en del i gymnasiet likaså, och jag tycker att de många olika orsakerna till skolk förbises. Jag personligen hade stora problem med depression, och inte gjorde det saken bättre att jag var otroligt understimulerad i skolan. Man blir det när man i sjätte klass sitter och pluggar gymnasiets engelska, och i sjunde klass får finna sig i att läsa det alla andra läser. Det luktar griniga gubbar lång väg här.

  7. site admin says:

    Jag skulle tro att Sverige har världens sämsta skola för riktigt duktiga elever. Det ligger som en grund i en socialdemokratisk skolpolitik att ingen ska tro att hon eller han är bättre än någon annan.

Leave a Reply

Your email address will not be published.