I trygghetsnarkomanernas land – David Eberhard

En av de mest tänkvärda böcker som jag läst på länge. David Eberhard är överläkare och chef på S:t Görans psykakut i Stockholm, han har med andra ord stor erfarenhet av psykiatrin på individnivå. I boken, som har underrubriken Sverige och det nationella paniksyndromet, utvecklar han sin teori om hur statens överdrivna omsorg av medborgarna skapat en befolkning som inte är beredda att ta ansvar för sina egna liv eller att möta motgångar.

Det finns teorier och exempel som jag har svårt att instämma i, som att försiktighetsprincipen i fråga om kemikalieanvändning skulle vara negativ, men i stort kan och kommer jag att använda mig av hans exempel och teorier i politiken. Här på bloggen har jag tidigare tagit upp Ulrika Messings krav på cykelhjälm för alla och proffsboxning som exempel på att människor måste få ta ansvar och göra sina egna självständiga riskbedömningar. Eberhard tar upp samma exempel och många fler på ett tankeväckande sätt.

Han skriver vidare om behovet av att barn får lära sig att ta motgångar, att det finns mycket som är farligt, men att det är ännu farligare i ett längre perspektiv att undvika alla faror. Hans exempel om mamman som var arg på gåstolstillverkaren för att barnet ramlat ner för en trappa när det gick i gåstolen är talande: “Hade jag vetat att mitt barn skulle kunna ramla ner för trappan hade jag aldrig köpt den”. Var finns det egna ansvarstagandet?

Boken blir givetvis inte sämre av att författaren tar Centerpartiets politik på arbetsrättsområdet som exempel på att det finns hopp om bättring. Totalt sett är hela David Eberhards bok en total sågning av socialdemokraternas politik, men han är även kritisk mot Reinfeldt i något fall. Jag kan rekommendera alla att läsa dessa 317 sidor. Men är du socialdemokrat så får du förvänta dig antingen ett totalt uppvaknande eller att ständigt bli arg.

This entry was posted in Bokrecension. Bookmark the permalink.

2 Responses to I trygghetsnarkomanernas land – David Eberhard

  1. Nikita says:

    Jag ser att du tagit till dig hur en överbeskyddande stat leder till infantilisireing av dess innevånare. Men det finns ju en annan sida också, nämligen hur staten, den sjuke, själv drabbas och blir allt mer handlingsförlamad, vilket Eberhard exemplifierar med Estonia och Tsunamin bla.

    Mycket av det han skriver kan man koka ned till det gamla talesättet om att överdrifter brukar slå över i sin raka motsats, där konsekvenserna direkt motverkar syftet, som t ex zebralagen. FRA.lagen kan nog också vara ett gott exempel på det, där motståndare talar om konsekvenser och förespråkare talar om syftet ofta då med en fantiserad farhåga som används som ursäkt för att motivera intrång i folks privatliv, något flera försespråkare gjort sig skyldiga till varje gång det argumenterats för FRA-lagen.

    Respektlösheten för medborgases privata angelägenheter riskerar alienera medborgare så mycket att den egna staten ses som en fiende de måste skydda sig ifrån. På det viset riskerar den i sin konsekvens slå över i motsasen till syftet. Sådant är oerhört allvarligt och kan ge sår som tar generationer att läka. På sikt kan det antagligen utvecklas till det största hotet av alla mot sverige.

  2. site admin says:

    FRA-diskussionen kan vi ta under de inlägg som handlar om signalspaningen.

Leave a Reply

Your email address will not be published.