EG-domstolen tydligt på att vi inte behöver lämna ut IP-nummer

Idag har EG-domstolen äntligen kommit med sin dom i det spanska målet kring sanktionsdirektivet. Utslaget blev inte lika tydligt som generaladvokatens förslag, men det är ändå positivt att domstolen säger att Sverige kan välja att inte införa den delen av sanktionsdirektivet som innebär att Internetleverantörer ska lämna ut vem som har vilket IP-nummer till upphovsrättsinnehavare.

Jag och Centerpartiet har sedan flera år sagt att Integritetsdirektivet bör sätta stopp för en så integritetskränkande åtgärd som sanktionsdirektivet stadgar. Därför är det extra skönt att idag kunna säga: Vi hade rätt. Åtminstone huvudsakligen rätt. Integritetsdirektivet stoppar inte genomförandet utan det är fritt för medlemsländerna att genomföra så länge som proportionalitetsprincipen följs.

Nu tycks alla vara nöjda med domen. Och visst, den öppnar för både den ena och den andra lösningen. Sverige kan nu själva avgöra frågan och det blir upp till oss politiker att ta ställning. Från Centerpartiet vidhåller vi att uppgiften om vem som har vilket IP-nummer inte ska behöva lämnas ut till upphovsrättsinnehavare. Det är inte rimligt att upphovsrättsinnehavarna eller deras organisationer ska kunna få ut uppgifter om vem som har vilket IP-nummer på ett enklare sätt än vad polisen kan.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

13 Responses to EG-domstolen tydligt på att vi inte behöver lämna ut IP-nummer

  1. JörgenL says:

    Då faller i alla fall det eviga “vi måste för att EU tvingar oss”-argumentet.

    å återstår bara “vi skiter väl i personlig integritet när det gäller att upprätthålla lagen”-argumentet…

  2. Daniel says:

    Hej Johan, jag hade precis tänkt författa ett mail till “min” riksdagsman, med ett innehåll såsom ovan. Nu visade det sig ju att du är min representant: Inga genvägar förbi rättsväsendet för upphovrättsindustrin! Tack.

  3. Skott says:

    Va faan är “Integritetsdirektivet” ? ? ?

  4. site admin says:

    Fullständiga namnet på “Integritetsdirektivet” är Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation.

  5. Perty says:

    Johan,
    bör man inte kunna kräva av ett så omstritt förslag som detta att man i alla fall ska se på opartisk fakta om innan man tar beslut?

    Jag har letat efter info/forkning/rapporter om hur bra sanktionsdirektivet och det föreslagna möjligheterna att lämna ut abbonnent uppgifter verkligen är mot olovlig fildelning.

    Det enda som jag hittat är en mycket partisk rapport från IFPI som inte verkar stämma om man ska tro de finska medierna.

    Jag kanske är naiv, men inte inför man väl lagar helt utan opartiska underlag. Särskilt inte lagar som är så kontroversiella som de föreslagna?

    Är jag bara dum och naiv?

    Ett bra förslag för att visa fram fötterna i EU är att faktiskt se till att det forskas lite kring det här. För det finns mycket att besvara.
    Bra inlägg frpn Niklas Lundblad:

    http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_821459.svd

  6. site admin says:

    Det borde vara en självklarhet att de som vill genomföra ett förslag som att identitet bakom IP-nummer ska lämnas ut också kan motivera det ur ett effektivitetsperspektiv. Vi brukar prata om kraven på behov, effektivitet och proportionalitet.

    Nicklas Lundblads artikel är tänkvärd. Just idag har jag missat ett möte med honom. Jag hade möte med Nordiska Rådet, men några riksdagskollegor träffade honom.

  7. Perty says:

    Kan inte du skriva en fråga till Beatrice Ask om det? Jag får tyvärr inte så mycket gehör med mina små mail 🙂

  8. JörgenL says:

    Om nu “proportionalitetsprincipen” säger att det är rimligt att åklagaren bara får efterforska IP-innehavaren om det gäller misstanke om två års fängelse, hur mycket fildelning ska det då handla om för att det ska lämnas ut till en rättighetsinnehavare?

    Det är väl en fråga att fundera över när nu EG-domstolen har sagt att det ska finnas en proportionalitetsavvägning, eller hur? Rimligen måste väl den ribban sättas HÖGRE än den som gäller för polisen kan man tycka. De rättsvårdande myndigheterna är ju de som normalt sett ska ha den största rätten att nagga på integriteten.

    Eller menar Ask att det är en mindre kränkning att Sony BMG för informationen än åklagarmyndigheten?…

    Bra inlägg om det på TV förresten, Johan, även om det kändes avklippt.

    Fast risken är väl att man justerar den diskrepansen i fel ände med tanke på andra utredningsdirektiv vi sett..

  9. toxi says:

    Man bör dessutom betrakta ip adressen vad den är, ibland kan man få för sig att folk tror ip adressen är likställt med personnummer, vilket det knappast är. IP adressen bör snarare betraktas som en ledtråd och inte ett bevis för vem som är evuntuell förövare, Ip adressen leder på sin höjd till närområdet där ev. brott kan ha ägt rum.

    Med detta i beaktande ter sig dessa krav från media industin som tämligen meningslösa, det enda jag ser är att dessa människor vill skicka ut skämselbrev i form av stämmningar till abonnemangsinnehavare och hoppas dom går med och betala hutlösa förlikningskrav, precis vad man sett hända i Usa. Detta skulle bli en utmärkt ny intäktskälla för denna branch. Helt plötsligt har man fått ytterliggare en affärsmodell som politikerna har definerat i lag.

  10. Man blir ju lite lätt mörkrädd när man hör Ask påstå att “nästan alla remissinstanser var positiva till förslaget…”.

    Johan, du som är insatt i det hela, vilka remissinstanser är det fråga om och hur har de valts ut? Eller rättare, hur opartiska har de varit?

  11. site admin says:

    Tack för stödet. När det gäller gränsen för när polis och åklagare kan få ut identiteten bakom en ip-adress så krävs det fängelse (inte fängelse minst två år). Det räcker alltså inte med att det är ett brott som enbart kan ge eller enbart förväntas ge böter.

    TV-inslaget på Rapport var väldigt avklippt. Det på Aktuellt var lite längre, men det var å andra sidan bara ett par meningar ur en intervju som varade i 5-7 minuter. Idag har jag även blivit intervjuad av P3 Nyheter, vet dock inte om det sänts ännu.

    Remissinstanserna är inte på något sätt opartiska. De ska svara efter sina egna utgångspunkter. Remissvaren var inte så oväntade, Antipiratbyrån gillar förslaget medan Internetleverantörerna är negativa. Jag har ännu inte fått någon sammanställning av alla remissvar så jag kan inte ge några konkreta svar på exakt vem som tyckt vad. Vem som ska vara med på remissrundan bestäms av regeringen, men det brukar inte vara någon kontroversiell fråga utan alla som kan tänkas tycka något i frågan får “vara med”.

  12. Tio spänn på att Piratbyrån inte fanns med på listan.. 🙂

    Vågar man hoppas på att svaren från mera oberoende instanser som datainspektionen, advokatsamfundet, lagrådet m.fl. väger tyngre än en de från en ren, Hollywoodsponsrad intresseorganisation såsom APB?

  13. steelneck says:

    toxi: Instämmer om det där om de tokiga kopplingar mellan IP-adress och person som så ofta görs. Men det gör inte problematiken mindre allvarlig, snarare tvärt om. Aningslösa politiker och debattörer har ju ibland gjort liknelsen med registreringsskyltar på bilar, vilket visar hur stor okunnigheten är och oförståelsen om vilka värden det är man egentligen angriper. Som Rasmus så fint formulerade det när Rick Falkvinge råkade haka på den dåliga liknelsen:

    Det finns en bättre anledning till att billiknelsen inte funkar: Vägverket finns inte på internet. Om bilar hade varit som noder i ett nätverk, så hade varje bil i sin tur kunnat innehålla tusentals nya bilar – och vägar. Smaka på den!

    Det man ytterst angriper är således själva Internet i sin grund. Detta genom att Internets struktur och hela funktion och uppbyggnad kräver en intakt common carrier princip, dvs. brevbärarimmuniteten som ser till att inte hålla brevbäraren ansvarig för innehållet i breven. I internets fall blir det då den som har datorer kopplade mot Internet. Hur det ser ut i realiteten kan ju vem som helst se bara genom att åka i princip var som helst i en stad med sin bärbara dator och kolla hur många trådlösa nät man kan koppla upp sig emot. De som låter sitt trådlösa nät vara öppet gör ju för tjutton samhället en stor tjänst. Det är ett oerhört stort framsteg som tagits iom. att folk kan ha tillgång till nätet nästan var som helst. Jag skulle vilja kalla det för ett mått på IT-mognad. Bara som ett jordnära exempel: När min faster sist hälsade på hos min snart 90-åriga farfar, så kunde hon använda datorn hemma hos honom tack vare grannarnas öppna trådlösa nät. Hon kunde beställa några saker åt honom över nätet och han kunde sitta med och peka. Men vad tror ni händer om IP-numret börjar kopplas till person på det sätt som bakåtsträvarna vill? Tro mig, den goda givmildheten av bandbredd stryps till noll – och så har samhället gjort sig ännu en björntjänst för att tillfredställa företrädarna för rent bakåtsträveri.

    Vi har levt med fildelning i största möjliga globala skala sedan Napsters intåg för sisådär 7 år sedan. 7 år ladies and gentlemen.. Nog borde vi väl ändå ha sett åtminstone en antydan till de domedagsprofetsior som basunerats ut genom åren, allt som skulle vara så fruktansvärt allvarligt att vi måste rucka på grundläggande rättsprinciper. Men icke.. Artister tjänar bevisligen fortfarande pengar, nya artister ser fortfarande dagens ljus osv.. Men alltjämt får vi höra om den stackars lille okände svältande artisten. Men tro mig, dennes största problem är inte hurvida denne skall få betalt, faran för denne ligger i att förbli okänd, och där kommer Internet in i bilden..

    Näe, hur skapande människor tjänar pengar är högst sekundärt i debatten, utvecklingen kommer inte avgöras av att artister eller dess företrädare har den ena eller den andra åsikten. Snarare av de som struntar i åsikterna och bara skapar, publicerar och tar betalt på det sätt som känns naturligt för en artist på 2000-talet. Vilket får nuvarande monopolisters hela fundament och världsbild att gunga, däri ligger deras egentliga rädsla och det de bekämpar.

    Bakåtsträvarna talar också ibland om informationens värde. Visst, information har defenitivt ett högt värde, mycket högt. Ja långt mycket högre än vad de flesta av oss någonsin kan föreställa sig, och dess värde för samhället i sin helhet ökar ju mer fri och lättrörlig den är. Motsatsen till detta hittar vi på medeltiden före tryckpressen, när kunskap var sluten, dyr, svår att sprida, och därmed koncentrerad till de ytterligt priviligierade få.

    Ett “kunskapssamhälle” där kunskap och kommunikation artificellt påförs bristekonomins alla nackdelar, det är kunskap för de få som betalar monopolpengarna i en hämmad marknad, och ett samhälle där bara ett fåtal har tillgång till kunskapen är per definition inte ett kunskapssamhälle, och har inga som helst utsikter att kunna bli det om inte en förändring sker.

    Jag har skrivit detta många gånger förr: Vad internet inneburit i grunden är en dramatisk sänkning av barriären till informationsspridning, alltså precis detsamma som tryckpressen en gång innebar, men tyvärr reagerar dagens “makt o kyrka” precis likadant nu som på Gutenbergs tid.

Leave a Reply

Your email address will not be published.