Anförande ang. några ändringar i kriminalvårdslagstiftningen

Anf. 62 JOHAN LINANDER (c):

Fru talman! Den här debatten är viktig, och den är inte ny. I början av 2003 gjorde jag ett studiebesök på en anstalt utanför Kristianstad i Skåne. Det är en anstalt där man särskilt tar hand om och behandlar kriminella som har begått sexualbrott. Jag pratade med anstaltschefen där, och han var mycket bekymrad över att han inte kunde hindra intagna att samtidigt som de genomgick sexualbrottsrelaterade program få in pornografiska publikationer.

Jag väckte en skriftlig fråga i januari 2003 – för fem år sedan – till dåvarande justitieminister Thomas Bodström, det vill säga den nuvarande socialdemokratiske ordföranden i justitieutskottet, som tyvärr inte är här. Jag antar att någon annan socialdemokrat kan svara på detta. Jag frågade huruvida det var rimligt att en intagen som genomgår ett sexualbrottsrelaterat program på en sexualbrottsavdelning för att förändra sitt beteende och sin uppfattning om sexualitet samtidigt ska ha rätt att konsumera grovt pornografiska publikationer.

Givetvis fick jag ett svar på denna skriftliga fråga eftersom ministrarna är skyldiga att svara. Jag fick det den 29 januari 2003. Då svarade Thomas Bodström att i 24 § lagen om kriminalvård finns regler som innebär att intagna ska få ha böcker, tidskrifter och tidningar i den utsträckning det kan ske utan olägenhet. Socialdemokraternas Thomas Bodström skrev att regelverket medger en tillämpning som gör att behandlingsintresset inte motverkas men att det dock är Kriminalvårdens sak att bedöma hur det ska ske i enskilda fall.

Då måste vi jämföra med vad samma socialdemokrater skriver i reservationen, nämligen kritiken mot det förslag som nu har lagts fram. Det är tydligen problem med att frågan överlämnas till Kriminalvårdens personal att bestämma. Men för fem år sedan var det enligt Thomas Bodström Kriminalvårdens sak att bedöma hur tillämpningen ska ske i enskilda fall. Uppenbarligen har något hänt hos Socialdemokraterna. Förmodligen är det för att partiet har hamnat i opposition och därför nu har en helt annan politik än tidigare.
Vad kan vi mer utläsa av detta? Dåvarande justitieminister Thomas Bodström tyckte att 24 § lagen om kriminalvård – den som fortfarande gäller – var tydlig nog för att böcker, tidskrifter och tidningar skulle kunna stoppas om behandlingsintresset motverkades. Den nuvarande otydliga lagen var tydlig nog att stoppa porrtidningarna. Nu förtydligar vi lagstiftningen, och nu är helt plötsligt en tydligare lagstiftning inte tydlig nog för att stoppa porrtidningar. Kan någon förklara hur det går ihop? Varför fungerade det för Thomas Bodström med den otydliga lagstiftningen medan vårt nu tydligare förslag inte är bra nog? Det kallas för inkonsekvens.

Anstaltschefen tog givetvis del av dåvarande justitieministerns skriftliga svar på min fråga. Det var ett besked från justitieministern att det skulle finnas ett utrymme för att stoppa grova sexuella publikationer. Efter att han hade fått svaret gjorde han så. Han stoppade intaget av porrtidningar eftersom han ansåg att de motverkade behandlingen och rehabiliteringen på sexualbrottsavdelningen. Detta upphävde Kriminalvårdsstyrelsen. Man skrev, bland annat med hänvisning till Justitieombudsmannen, att tidningarna inte fick stoppas ens om de gick stick i stäv med något viktigt behandlingsintresse. Alltså hade dåvarande justitieminister Thomas Bodström fel; det gick inte att stoppa tidningarna.

Jag skrev då en ny fråga till samma dåvarande justitieminister. Då är vi framme i september. Mycket ärligt svarade Thomas Bodström att han hade haft fel och att man från Socialdemokraternas sida var bekymrad över det. Han skrev att man från Justitiedepartementets sida skulle ta upp en dialog med Kriminalvårdsstyrelsen om tillämpningen av bestämmelsen. Om det skulle visa sig att det fanns hinder mot en ändamålsenlig tillämpning skulle de uppmärksamma Kriminalvårdskommittén på detta. Av direktiven skulle det framgå att kommittén särskilt skulle uppmärksamma frågor om hur verkställigheten kunde anpassas så att den skulle förebygga återfall i brott.

Kriminalvårdskommittén fick uppdraget. Kommittén har lagt fram ett förslag, och precis det förslaget lägger vi fram för kammaren i dag. Men nu är det helt plötsligt inte bra nog. Nu är man inte nöjd från Socialdemokraternas sida, fast det var precis det man ville ha. Men det handlar så klart om att Socialdemokraterna inte har en politik. Man hade en politik i majoritet, och man har en annan politik i opposition. Det handlar bara om att vara mot allt som alliansen genomför. Om det sedan är mot den egna gamla politiken är uppenbarligen ointressant.

Nu finns två förslag i kammaren. Där finns vi som vill genomföra förslaget som Kriminalvårdskommittén lade fram – det som även Thomas Bodström stod bakom för några år sedan. Vi tycker att den som genomgår ett sexualbrottsrelaterat program inom kriminalvården inte bör kunna ta del av grovt pornografiska publikationer. Sedan finns den linje som tycker att man ska få göra det, att behandlingsintresset inte är viktigare. Det är bara för alla som lyssnar eller ser på detta att bedöma vad de själva tycker. Jag tycker att det är vettigt att den som ska få en bättre syn på sexualitet inte heller efter det att behandlingen är slut sitter på sitt rum på anstalten och läser porrtidningar.
(Applåder)

I detta anförande instämde Anders Hansson, Inge Garstedt, Ulrika Karlsson i Uppsala, Krister Hammarbergh (alla m) och Otto von Arnold (kd).

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.