Drömfakulteten – Sara Stridsberg

Som ledamot i Nordiska Rådet får jag ett exemplar av den bok som vinner Nordiska Rådets litteraturpris. Sara Stridsberg fick 2006 års pris för romanen Drömfakulteten. Jag försöker att läsa alla vinnarna, även om jag av naturliga skäl inte sträckläste 2005 års vinnare, diktsamlingen Oceanen av Göran Sonnevi.

Drömfakulteten är den konstigaste bok jag någonsin läst. Jag ska vara helt ärlig och säga att jag inte förstår den. Jag ska inte skriva ner den och rekommendera er att till alla pris undvika den, utan jag medger istället att jag är en för litterär amatör för att förstå mig på den här typen av litteratur. Jag läste hela, men det tog tid att komma till slutet. Faktiskt blev den andra halvan mer intressant, speciellt kring Andy Warhol och väntan på döden, men jag kan inte påstå att läsningen var ett nöje.

Hur som helst så handlar Drömfakulteten om Valerie Solanas liv. Det är inte en biografi, utan Stridsberg har fritt fantiserat även om handlingen har en grund i verkligheten. Valerie Solanas var en radikal feminist som är mest känd för att hon just sköt Andy Warhol. Hon skrev också SCUM-manifestet (Society for Cutting Up Men) 1968.

Sara Stridsbergs språk kan jag inte låta bli att kommentera. Hon använder nog ordet fitta eller fittsjäl, fittkött, fittmaskin osv, tusen gånger i boken. Jag överdriver inte. Självklart har jag inte räknat, men det återkommer hela tiden. Hora, kuksugare och andra ord som man normalt inte läser i prisbelönt litteratur används också mycket flitigt. Jag uppfattar det som att Valerie Solanas själv använde den typen av språk, men det gör inte det mer lättsmällt. Boken är med andra ord mycket svåråtkomlig. Det är 356 sidor bedrövelse, hat mot män, droger och den ofrånkomliga vägen mot döden.

This entry was posted in Bokrecension. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.