Budgetdebatt 5/12

Jag har glömt att lägga ut debatten om rättsväsendets budget som vi hade den 5 december. Som jag brukar lägger jag ut mitt eget anförande, egna repliker och andras repliksvar mot mig.

Anf. 14 JOHAN LINANDER (c):

Herr talman! Jag kan inte undvika att börja med en liten kommentar till Thomas Bodströms inlägg tidigare här. Det inlägget hade inte någon som helst koppling till den budgetmotion som Socialdemokraterna tidigare har lagt fram eller till de reservationer som finns i betänkandet. Det skulle därför vara intressant att veta vilken politik som egentligen gäller från Socialdemokraternas sida – det som Thomas Bodström här sade eller det som faktiskt finns i Socialdemokraternas motion.

Jag ska bara ta ett exempel. Det gäller då de stora problemen på Kronobergshäktet. I och med att det inte finns resurser måste man säga upp personal. Men vad gör Socialdemokraterna i sin motion? Jo, de sparar 80 miljoner kronor på Kriminalvården. Men här i talarstolen låter det som att de skulle vilja satsa pengar på Kriminalvården. I verkligheten är det precis tvärtom – men nog om det.

31 380 miljoner kronor, alltså ungefär 31,4 miljarder, är den summa som rättsväsendet totalt sett får för år 2008. Det är oerhört mycket pengar. Jag tycker att vi ska ha höga förväntningar på vårt rättsväsende. Allt som vi hittills hört i debatten har handlat om behovet av mer pengar eller mindre pengar och om prioriteringar mellan myndigheterna eller inom myndigheterna. Egentligen skulle vi betydligt mer prata om vad vi får ut av de 31 380 miljoner kronor som vi lägger på rättsväsendet.

Inom vårt rättsväsende med poliser, åklagare, domare, kriminalvårdare, personal på Brottsoffermyndigheten, Brottsförebyggande rådet, Rättsmedicinalverket med flera görs det dagligen ett bra och viktigt arbete. Det är någonting som vi först av allt måste betona.
Samtidigt måste vi fundera på om rättsväsendet är effektivt i alla sina delar, om brottsbekämpningen och det förebyggande arbetet är rätt organiserade, om målstyrningen är tillräckligt bra och om det egentligen kanske skulle gå att få ut mer av de 31,4 miljarder kronorna.

Jag tänker inte stå här och föreslå en total översyn av hela svenska rättsväsendet. Men jag tycker att varje myndighet – precis som privata företag gör – borde ha ett ständigt effektivitetsarbete med tydliga målsättningar, en utvärdering av om målen uppnås och nödvändiga förändringar för att på ett bättre sätt uppnå målen.

Herr talman! Rättsväsendets ekonomi är generellt sett god, som vi tidigare här hört. Det betyder att nästan alla myndigheter har en ekonomi i balans. Det är bara Åklagarmyndigheten och Säkerhetspolisen som har utnyttjat sin anslagskredit. Det betyder dock inte att inte svensk polis, åklagare, domstolar eller Kriminalvården skulle kunna behöva mer resurser för att göra ännu mer förebyggande arbeten och för att utreda fler brott, få ned de alldeles för höga balanserna i domstolarna och bygga nya anstaltsplatser.

Därför satsar vi i alliansen stort på rättsväsendet. Under detta år, 2007, fick rättsväsendet 1,5 miljarder kronor mer, och år 2008 tillförs ytterligare ½ miljard jämfört med vad den gamla majoriteten med socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister orkade med. Pengarna som vi satsar ska göra att Sverige blir ett något tryggare land att leva i. Vi satsar inte de här pengarna för rättsväsendets egen skull, utan vi satsar dem för medborgarnas skull, för att Sverige ska bli tryggare.

Det innebär bland annat satsningar för att vi ska få ned ungdomsbrottsligheten, för att vi ska få fler poliser som är tillgängliga och synliga i samhället och för att stärka brottsoffrens rättigheter, något som vi hittills i dag inte pratat så mycket om men som är väldigt viktigt. Det handlar också om hur vi effektivare ska bekämpa den grova organiserade brottsligheten.
Man ska dock inte glömma bort att det bästa brottet – om man kan tala om det bästa brottet – inte är det brott som utreds snabbast eller det brott i samband med vilket modern teknik effektivast används eller brottsoffret ens får bästa stödet och hjälpen. Det bästa brottet är i stället det brott som aldrig begås. Därför måste också, som flera här varit inne på, det brottsförebyggande arbetet alltid finnas i fokus – ett arbete som delvis är rättsväsendets ansvar men som i minst lika stor utsträckning är ett ansvar för andra delar av samhället, inklusive vårt eget ansvar som medborgare.

Allians för Sverige gick till val på att minska utanförskapet i samhället. Det gjorde vi bland annat för att få fler människor i arbete, för att öka människors förmåga att själva försörja sig och leva ett självständigare och friare liv och för att människor ska kunna känna sig som en tillgång i samhället i stället för som en belastning. Vi gjorde det också därför att det rent ut sagt är människofientligt att inte låta varje människas kreativitet och förmågor komma till uttryck. Utöver alla andra goda anledningar till att minska utanförskapet i samhället är det också viktigt för att minska brottsligheten. Det finns en tydlig koppling mellan minskat utanförskap och minskad brottslighet.

Alliansens politik ger resultat. Från oktober 2006 till oktober 2007 minskade utanförskapet för 164 120 personer. Då räknas antalet öppet arbetslösa, personer i Amsåtgärder, latent arbetssökande, undersysselsatta, personer med sjukpenning inklusive rehab och personer med sjuk- och aktivitetsersättning – alltså 164 120 personer.

För att få proportioner här kan vi jämföra med förändringen under Socialdemokraternas sista år vid regeringsmakten. Från oktober 2005 till oktober 2006 minskade utanförskapet för 1 862 personer. 1 862 personer var alltså Socialdemokraternas resultat under ett år. Vi har varit ungefär 90 gånger bättre. Vi har förbättrat livsmöjligheterna för 164 120 personer.
Vi kan inte påstå att detta minskade utanförskap ännu har lett till en minskad brottslighet. Men eftersom sambandet är tydligt – minskat utanförskap ger minskad brottslighet – vill jag påstå att detta på sikt kommer att innebära viss minskad brottslighet.

Herr talman! Frågan är om vi ska nöja oss med viss minskad brottslighet. Mitt och Centerpartiets svar är nej. Vi måste ha högre ambitioner än så. Det finns många åsikter om hur brottsligheten i vårt land ser ut, och vi har i många sammanhang här i kammaren använt Brås statistik över antalet anmälda brott på det ena eller det andra sättet. Det har väl hänt att vi inte ens har varit överens om huruvida brottsligheten har ökat eller minskat.
Men oavsett om brottsligheten har ökat eller minskat borde vi åtminstone kunna vara överens om att brottsligheten är för hög. Det gäller många olika sorters brott, allt från våldsbrott och sexualbrott till ekonomisk brottslighet och ungdomsbrottslighet.

Centerpartiet har sedan tidigare drivit frågan om en nationell strategi för att minska brottsligheten. Det kommer vi fortsätta att göra. I det hör landet har vi målsättningar för allt möjligt, men vi har ingen målsättning för minskad brottslighet, och det tycker jag är en brist.
När jag nu har börjat idka lite självkritik vill jag fortsätta med ytterligare en fråga som jag anser att vi måste återkomma till senast i nästa budget. Det är situationen för åklagarna. Jag tror att det är den del av rättskedjan som är hårdast belastad just nu. De tidigare och kommande satsningarna på polisen kommer att öka arbetsbelastningen ytterligare för åklagarna. Antalet inkomna ärenden ökade med 10 000 år 2006. För 2007 räknar man med lika många. Då ska man komma ihåg att vi bara har ungefär 850–900 åklagare, om jag minns rätt.
Om vi inte tillför ytterligare resurser för nyrekrytering kommer balanserna att öka, och jag är också rädd för att vi kommer att mista duktiga åklagare som lämnar yrket om arbetssituationen och arbetsmiljön inte är rimlig. I nästa budgetarbete kommer ökade resurser till åklagarna att ligga högt på Centerpartiets prioriteringslista.

Herr talman! På tal om prioriteringslistor kan jag slutligen inte undvika att fundera lite på vad som egentligen står på oppositionens prioriteringslistor. Vi har hört lite om detta tidigare, men jag vill tydliggöra det, om man nu kan tydliggöra på vilket sätt hela havet stormar, för det är ju detta det handlar om.

På det område där Socialdemokraterna satsar en liten summa, polisen, drar Vänsterpartiet samtidigt ned anslaget med 570 miljoner kronor, vilket skulle innebära en minskning med ungefär 1 100 poliser om man översätter det direkt till antal poliser. På de områden där Socialdemokraterna minskar resurserna, på domstolarna och Kriminalvården, ökar Vänsterpartiet och Miljöpartiet sina anslag. Av samtliga 16 anslagsområden som finns inom rättsväsendets budget finns det inte ett enda där oppositionen är överens om en satsning eller en besparing – inte ett enda område.

Lika illa, om inte ändå värre, är det om man jämför Socialdemokraternas budget för 2008 med deras egen för 2007. Förra året föreslog Socialdemokraterna en besparing på polisen på 343 miljoner kronor. Nu vill de satsa 110 miljoner. Förra året ville Socialdemokraterna satsa 40 miljoner på domstolarna. Nu vill de göra en besparing på 30 miljoner. Förra året ville Socialdemokraterna satsa 87 miljoner kronor på Kriminalvården. Nu vill de spara 80 miljoner kronor.

Inte på ett enda anslagsområde, inte när det gäller polis, åklagare, domstolar, kriminalvård, Säpo eller något annat tycker Socialdemokraterna likadant i år som de tyckte förra året. Det är ett enda virrvarr. För rättsväsendets skull är jag glad att det inte längre är Thomas Bodström som har ansvar för Justitiedepartementet.
(Applåder)

I detta anförande instämde Karin Nilsson (c), Anders Hansson, Ulrika Karlsson i Uppsala, Krister Hammarbergh (alla m) och Otto von Arnold (kd).

Anf. 15 THOMAS BODSTRÖM (s) replik:

Herr talman! Vi lika på många sätt du och jag, Johan. Vi har ungefär samma ålder, men det finns många andra saker där vi inte är lika. En är att jag har nästan daglig kontakt med rättsväsendet, och det rekommenderar jag dig. Ta kontakt med dem på olika sätt! Gå med på olika sätt! Då kommer du att få höra om den bild som jag får höra om nästan varje dag.
Det gäller till exempel Kriminalvården. Där begär vi inte mer pengar. Det är riktigt att det är tvärtom. Vi anser att det inte behövs lika mycket. Där handlar det om den obefintliga styrningen nu. Det kan du ta med till de diskussioner ni har. Det behövs alltså inte mer pengar. Det säger till och med Lars Nyhlén. De behöver veta vad som händer 2009, 2010 och 2011. När de inte vet det är de tvungna att göra de här besparingarna, och konsekvensen blir att människor förlorar jobb på Kronobergshäktet. Det är så det fungerar. Det handlar inte bara om att tillföra pengar.

År 2000 och 2001 gjorde jag själv de här misstagen. Jag trodde att det bara var att ösa på pengar, men det handlar om styrning. Ta med dig det! Du kommer att se att ni till och med kommer att kunna satsa mindre pengar på Kriminalvården men få ut mycket mer.
Man sparar på polisen på samma sätt som inom åklagarväsendet. Men det allra viktigaste, som också Inger Davidson var inne på, är det förebyggande arbetet. Det har hon rätt i.
Sanningen har aldrig varit någon vän till dig, Johan Linander. De uppgifter du kommer med nu har jag aldrig hört. Sanningen är att det kom fler jobb 2007 på samma sätt som det kom fler 2005 och 2006 därför att vi befann oss i en högkonjunktur. Jag tror att det kom 140 000 nya jobb 2005 och 2006, de två senaste åren med den socialdemokratiska regeringen. Det fortsatte. Nu får vi se hur det blir framöver.

Det som den borgerliga regeringen har gjort är just att öka klyftorna där de rika blir rikare och de fattiga blir fattigare. Då ställer jag frågan: Tror du verkligen att ökade ekonomiska och sociala skillnader är ett sätt att bekämpa brottsligheten?

Anf. 16 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Jag förstår att Thomas Bodström önskar att han var lika ung som jag så att han har framtiden för sig.

Thomas Bodström började med att säga att det borde finnas pengar i budgeten för 2009, 2010 och 2011 också. Då är min fråga om Socialdemokraterna under sin regeringstid lade budgetar för fyra år. Jag vet svaret, men jag skulle gärna vilja höra det från Thomas Bodström.

Jag är väldigt glad för att han tog upp det här med klyftorna. Socialdemokraterna har intalat sig själva att klyftorna i samhället ökar. Socialdemokraterna säger det så ofta att ni snart tror på den här lögnen själva. Men det är inte så att om man upprepar en lögn flera gånger så blir den en sanning. Det finns ett internationellt vedertaget sätt, som jag känner till i alla fall, som man mäter klyftorna i samhället med. Det är inte något som man pratar om i valstugorna, men det kallas Gini-koefficienten. Med den mäter man hur inkomstklyftorna i samhället ser ut.

Den var som högst år 2000 under Socialdemokraternas regeringsperiod. Sedan gick den ned, men från någon gång 2001–2002 ökade den fram till 2006. Efter det att vi tog över regeringsinnehavet 2006 har klyftorna i samhället minskat, inte ökat. Men ni har tyvärr varit så duktiga att jag tror att medborgarna har samma bild som Socialdemokraterna, fast det är en lögn. Men det är inte så att en upprepad lögn blir en sanning.

Anf. 17 THOMAS BODSTRÖM (s) replik:

Herr talman! När du pratar med en som har varit sjukskriven eller arbetslös länge eller jobbat deltid blir du svaret skyldig, Johan Linander. De får det sämre.

Och det är inga små skattesänkningar för de allra rikaste. Det är inte bara i de allra rikaste områdena, Djursholm och Täby, som vi talar om 30 000–40 000 mer i plånboken, utan även där Inger Davidson och jag bor, i Nacka. Vi ser hur grannarna, välbärgade människor men inte förmögna på något sätt, får mer i plånboken. Men det är inte där pengarna behövs. Det är bara att konstatera att det är vi som tjänar pengar, som har en hög lön, som får skattesänkningarna. 70 procent av skattesänkningarna går till dem som redan har det bäst. Det är att öka klyftorna aktivt. Skattesänkningarna går till dem som har hus i de finaste områdena i Sverige. De som har de högsta inkomsterna får de största skattesänkningarna. Det är verkligheten. Gå till RUT, riksdagens utredningstjänst! Då kommer du att få precis det svaret.

Att säga att det är en lögn är just en lögn, Johan Linander. Att bokstavligen skära ned för dem som har det allra sämst har vi röstat om här i riksdagen. Vi var emot det, och du var för det.

Det som har hänt, och som är så sorgligt, är att Centerpartiet, som tidigare var ett socialt ansvarsfullt parti, har fallit för den moderata politiken där de rika alltid blir rikare i Moderaternas Sverige. Ni har fallit platt. Jag hoppas att ni någon gång kan stå upp för den centerpolitik som fanns tidigare med ansvar för den lilla människan och inte bara för miljonärerna.

Anf. 18 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Centerpartiet är ett socialt ansvarstagande parti, liksom hela alliansen. Vi hjälper människor att komma tillbaka till arbete och kunna försörja sig själva och inte tvingas sitta och vänta på att bidragen kommer i slutet av månaden. Det kallar jag socialt ansvarstagande.

Minskade och ökade klyftor – om Thomas Bodström letar upp något som helst internationellt vedertaget mätsätt, inte något som Socialdemokraterna själva har hittat på, som visar på att klyftorna har ökat i Sverige sedan vi tog över makten 2006 lovar jag att jag ska stå i riksdagens talarstol och erkänna att jag hade fel. Plocka fram de siffrorna!

Men jag vill ha samma löfte från Thomas Bodström. När jag visar honom siffrorna på det som kallas Gini-koefficienten, som visar att klyftorna faktiskt minskat i samhället sedan vi tog över makten, vill jag att Thomas Bodström ska stå här i talarstolen och säga att han hade fel.

Anf. 19 LENA OLSSON (v) replik:

Herr talman! Johan Linander, Centerpartiet, pratar om att oppositionen spretar. Så är det ju. Det gjorde även ni när ni var i opposition. Det är inget konstigt. Det sade jag till Inger Davidson också.

Du är bekymrad över att vi vill dra ned polisanslaget. Du säger att det blir 1 100 färre poliser. Jag skulle bara vilja ge dig ett tips. Hur vore det att använda de pengar ni har över till fler poliser? Det tycker jag skulle vara lite idé.

Ska man ha ½ miljard i överskott och stoppa in lika mycket pengar till hinner de ju inte utbilda så många poliser att de kommer ut ens. Om vi ser att det börjar tryta med resurserna är vi också villiga att ta en diskussion. Använd de pengar du har och se till att få poliser för dem i stället för att stoppa in ännu mer pengar!

När vi pratar om det som är brottsförebyggande håller jag med Thomas Bodström. Ni gör alltså stora skattesänkningar för dem som har mest pengar, och sedan hoppar ni på dem som är sjuka och arbetslösa. Vi kommer att få gräva igen stora diken efter er sedan. Det kommer att bli väldigt jobbigt.

Det är marginella höjningar ni gör på kriminalvården som ni vet får säga upp personal. Ni kör ju så stort med den här arbetslinjen, men inom kriminalvården drar ni ned. Vad har du för förklaring till det? Ser ni inte behoven i kriminalvården?

Anf. 20 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Det var mycket på en gång. Jag ska inte prata snabbt men kort om varje sak.
Alliansens spretande när vi var i opposition var att vi satsade olika mycket mer på olika områden. Det var inte fråga om att dra ned, att satsa eller att ligga kvar som oppositionen. Men strunt samma, ni får spreta så mycket ni vill.

Lena Olsson säger: Varför inte anställa fler poliser för de pengar som finns över? Var hittar du de arbetslösa poliserna som vi kan anställa fler av? Civilanställda kan vi möjligtvis få fler, men så många arbetslösa poliser kan du väl inte påstå att det finns i samhället?

Däremot behövs pengarna för att anställa de poliser som kommer ut från polishögskolan. Därifrån kommer det ut fler. Det har vi sett till. Och vi kommer att uppnå vårt mål på 20 000 poliser år 2010.

Vad som är att hoppa på sjuka och arbetslösa kan vi så klart diskutera. Man kan diskutera om det hör hemma i den här debatten också, men eftersom jag själv började med det ska jag givetvis svara. Om det är att satsa rekordmycket på rehabilitering för att sjuka ska kunna återgå till arbetslivet och om det är att skapa många nya jobb så att människor får arbete i stället för att gå arbetslösa som är att hoppa på sjuka och arbetslösa, ja, i sådana fall hoppar vi på sjuka och arbetslösa. Men det är inte riktigt den definition jag har av det ordet.

När det gäller arbetslinjen i kriminalvården ska jag faktiskt hålla med Lena Olsson om att det har varit problem. Det har varit diskussioner om vem som ska betala vad, om det ska vara pengar från Arbetsmarknadsstyrelsen eller från Kriminalvården. Det är naturligtvis inte okej att satsningarna inte fortsätter. Vi ska se till att arbetslinjen upprätthålls även i kriminalvården givetvis. Det handlar inte bara om att man ska arbeta utan det gäller också att få en utbildning så att man har lättare att få jobb när man kommer ut.

Anf. 21 LENA OLSSON (v) replik:

Herr talman! Hur blir det här då, Johan? Det finns inga arbetslösa poliser att anställa. Nej, det vet vi väl. Det är väl ingen överraskning. Men då ska du in med ytterligare ½ miljard. Uppstår de då helt plötsligt?

(JOHAN LINANDER (c): Ja.)

Jaha! Då uppstår de. När man har ett överskott på 500 miljoner finns de inte. Sedan stoppar man in lika mycket till, då helt plötsligt finns de. Den ekvationen går inte ihop för mig.
Jag tycker att det är kul att du håller med mig om just arbetslinjen. Det har jag engagerat mig speciellt hårt i eftersom jag vet att yrkesutbildningar inom anstalten ger ett jättegott resultat. Det var ett inslag om det i Aktuellt, i helgen tror jag att det var.

När det gäller kriminalvården behövs det ett samarbete mellan justitieministern och arbetsmarknadsministern för att sätta fokus. Här är detta också väldigt lyckade pengar. De intagna får jobb, praktikplatser och så vidare. De får ett värdigt liv. Det här är väldigt tacksamma människor, för de har ofta varit på botten i samhället och krälat och gör ganska mycket för att få behålla ett jobb och sköta sig.

Det ser jag fram emot. Men om det här ska bli verklighet ser jag också fram emot att vi nog får öka på anslaget till Kriminalvården lite mer. Nu fick de ha kvar anslaget för yrkesutbildningarna. Men i och med att det ligger still är det i princip en sänkning. Ska arbetslinjen gälla för alla ska den även gälla här. Men det kan jag se fram emot att Johan Linander kommer att se till.

Anf. 22 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Det är kanske inte så spännande att poliser uppstår som Lena Olsson vill göra det till. Jag kan rekommendera ett studiebesök på någon av de tre polishögskolor vi har. Det finns en i Solna så det är inte alls långt, eller kanske i Växjö eller Umeå om det passar bättre. Där uppstår faktiskt nya poliser. De kommer ut från polishögskolan och ska ha anställning. Och då kostar det pengar. Där uppstår de. Så spännande var det.

Till slut kan jag bara säga att arbetslinjen ska gälla även i kriminalvården. Det tycker vi allihop är viktigt. Vi kan väl avsluta med den frågan som vi faktiskt är överens om.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

2 Responses to Budgetdebatt 5/12

  1. Thursday, December 20, 2007
    citat Bodström

    Från riksdagsdebatt 5 december om rättsväsendet. Utmärkta debattörer från alliansen, tex Ask, Linander, Wigström.
    Från s Bodström….

    Jag citerar utan kommentarer några av hans inlägg:

    – Jag vill redan nu säga att jag inte har något emot justitieministern som person.

    – Lite förnedrande är det kanske för den nya justitieministern att jag får stå i centrum så mycket och får så mycket kritik och så många diskussioner.

    – Sanningen har aldrig varit någon vän till dig, Johan Linander.

    – Jag vill tacka Cecilia Wigström för det närmast patologiska intresset kring min person.

    – Det var nog, Cecilia Wigström, det mest okunniga inlägg som jag har hört här.

    – Detta är sanningen, Cecilia Wigström. Du måste tänka dig för innan du säger sådana totala felaktigheter.

  2. site admin says:

    Man funderar lite på hur hans egen självbild ser ut. Den som ständigt tar upp hur mycket andra pratar om den egna personen borde nog fundera på varför.

Leave a Reply

Your email address will not be published.