Riksdagsveckobrev v. 44-47

Hej, utan min mening har det här blivit ett månadsbrev istället för ett veckobrev. Jag beklagar detta och hoppas att jag kan kompensera det med de dagliga uppdateringarna och kommentarerna på min blogg. En del av er har jag ju numera också ”Facebook-kontakt” med.

Organiserad brottslighet

Den senaste tiden har organiserad brottslighet och gängkriminalitet åter kommit upp på dagordningen. Inte minst efter sprängdådet mot en åklagare i Trollhättan. Det är extra allvarligt när rättsväsendets utövare hotas. Om vi inte har poliser, åklagare och domare som kan och vågar utföra sitt arbete så lever vi inte längre i någon rättsstat.

I Skåne har vi länge haft kriminella gäng som sköter stora delar av den organiserade brottsligheten, med allt från narkotika och alkoholsmuggling till indrivningsverksamhet. Det nya är att gängen sprider sig längre ut från städerna. Etableringen av ett mc-gäng i Sjöbo känns obehagligt och uppgifterna om att de delar ut tröjor till skolelever med klubbmärket på känns riktigt otrevligt. Det är inte bara så att ungdomarna får en tröja, syftet är givetvis att de ska visa lojalitet gentemot gänget och om de inte längre vill bära tröjan så tvingas de betala för att slippa.

En sak är säker och det är att samhället måste göra mer för att stoppa utbredningen av kriminella gäng som vill välja att leva utanför de lagar och regler som gäller i Sverige. I samband med den senaste diskussionen om ett ”svenskt FBI” har jag sagt att vi i Centerpartiet vill ha en förstärkt nationell resurs som ska arbeta mot organiserad brottslighet, men vi ska inte bygga upp en ny polisorganisation som kan ta över ansvaret från länspolismyndigheterna när de så önskar. Inom alliansen är vi inte riktigt överens, folkpartiet vill ha ett ”FBI”. Socialdemokraterna och Thomas Bodström har tidigare varit negativ, när han själv var justitieminister, men nu ser han chansen att splittra alliansen och då är det viktigare än att hålla fast vid sina egna gamla åsikter. Så nu vill han göra upp med folkpartiet i frågan.

Detta är tydligen inte heller något ovanligt. När vi hade buggningsdebatten i förra veckan så sa Thomas Bodström i ett replikskifte med folkpartiets Cecilia Wigström att han och folkpartiets tidigare rättspolitiska talesman Johan Pehrson träffats ”ett hundratal gånger” under förra mandatperioden. Det kom som en otrevlig överraskning. Johan Pehrson var samtidigt ordförande i alliansens rättspolitiska arbetsgrupp. Vi från de andra tre allianspartierna visste att fp gjort upp med Bodström om just buggningen och ytterligare några propositioner, men att det skulle ha handlat om ett så omfattande samarbete att de träffades ett hundratal gånger visste vi inte. Inte heller folkpartiets nuvarande rättspolitiska talesperson Cecilia Wigström kände till det. Alternativt stod Bodström och ljög i talarstolen, vem vet.

Media

I samband med attentatet mot åklagaren i Trollhättan så gjorde jag ett uttalande om vad vi från samhällets sida måste göra för att komma åt de kriminella gängen. Den sortens punktmarkering som Danmark har använt sig av är resurskrävande men effektiv. Å andra sidan måste vi bestämma oss för om de kriminella gängen ska få fortsätta att växa över landet eller om vi ska göra något åt det. Utöver den förstärkta nationella resursen, ”punktmarkering” och det nya verktyg som buggningen innebär så har vi från Centerpartiets sida bl.a. föreslagit hårdare straff vid upprepad brottslighet och större möjlighet till strafflindring när någon vågar vittna mot dem som finns högre upp i den kriminella hierarkin.

Jag fick lite media i Ekot, DN, GP, TT och diverse tidningar. Tråkigast media var en Ledare i GT (Göteborgs ”Kvällsposten”) där en ledarskribent ryckte loss ett citat från mig för att visa på att politikerna är mesiga och bara sysslar med ”snömos”. Irriterande när någon vill bevisa sin egen teori och därför väljer ut ett lämpligt lösryckt citat.

Buggningsdebatten fick också en del uppmärksamhet, men det är lustigt att när lagstiftningsförslagen förra året blev minoritetsbordlagda, och alltså inte antagna, då fick frågan betydligt större medialt utrymme än nu när det faktiskt antogs en ny lag.

Sedan senaste veckobrevet så har jag även fått några sekunder i Rapport. Efter Skånerådet den 17/11 så kom en journalist och fotograf till mina föräldrar i Veberöd för att intervjua mig om Calle Jonsson-fallet och de krav jag ställt på processuella rättigheter inom EU. Intervjun sändes åtminstone under några Rapport morgonsändningar på måndagen därefter.

Jag tror att jag fått in några kommentarer om alkotesterna i Ystad i SkD och YA. Den debattartikel som jag skrivit i frågan tycks tyvärr inte ha blivit publicerad. Bifogar den med veckobrevet istället.

Mest udda ur mediasynpunkt under de gångna veckorna var när en engelsk journalist ringde och intervjuade mig om den svenska namnlagen. Han hade hittat en gammal motion som jag skrivit om namnlagen och att den borde förenklas. Det var inte alldeles lätt att förklara argumenten på engelska. Skulle vara roligt att se hur det blev.

Nordiska Rådet

Även om det känns länge sedan nu så har jag varit på Nordiska Rådets session (årsmöte) i Oslo. Som jag skrev om i förra veckobrevet så prioriterade jag gränshindersfrågan. När vi i NR:s presidium hade ett timmeslångt möte med de nordiska statsministrarna (förutom Anders Fogh Rasmussen som var kvar i Danmark för att valkampanja, vilket han tydligen också lyckades bra med) så tog jag upp frågan om att vi inte bara måste ta bort befintliga gränshinder utan vi också måste vara uppmärksamma på att inte skapa nya när vi stiftar nya nationella lagar eller implementerar EU-direktiv.

Det känns riktigt bra att få ta upp en fråga med flera statsministrar och se att de nickar och håller med. Dagen därpå tog jag upp frågan med Finlands samordningsminister och då visade sig att de nordiska statsministrarna, efter vårt möte, hade gett de nordiska samordningsministrarna i uppdrag att se över hur nya gränshinder kan undvikas i den nationella lagstiftningen. Jag har inget bevis för att det var mitt inlägg på statsministermötet som gjorde att samordningsministrarna fick ett sådant uppdrag, men jag väljer gärna att dra den slutsatsen.

Även i övrigt så var sessionen riktigt bra med många givande möten (inte minst lunchmötet med Carl Bildt och övriga nordiska utrikesministrar) och personligt trevliga upplevelser (måste såklart nämna lunchen hos norska kungen och drottningen på slottet).

Hänt i övrigt

Det har varit Skåneråd i Östra Ljungby. Det är viktigt att samla skånska centerpartister vid ett tillfälle på hösten men jag tror nog att det skulle finnas möjlighet att göra det till en bättre tillställning med politiska diskussioner i fokus. Vid det här tillfället var det de nya stadgarna som var i fokus och det innebär såklart organisatoriska diskussioner. Men nästa år och framåt skulle jag önska att vi får en tydligare fokusering på vilka politiska frågor som Centerpartiet i Skåne ska driva framåt. Inte minst bör Skånerådet vara ett tillfälle för regionala politiska frågor. Jag är inte heller säker på att det enbart ska vara kretsledningarna som ska komma. Jag skulle vilja se många fler nya och ”politiskt hungriga” centerpartister som får en chans att vara med och förnya Centerpartiet i Skånes politik.

Jag har deltagit på talmannens möte och middag med Litauens president. Vi diskuterade bl.a. gasledningen genom Östersjön (som borde läggas på land istället för på havsbotten) och elkabel mellan Sverige och Litauen för att få till en gemensam nordisk-baltisk elmarknad.

Vi har anordnat ett seminarium om kriminalstatistik. Mycket intressant men tyvärr få deltagare. Jag har varit extern mötesordförande när IM (Individuell Människohjälp) startade en Stockholmsavdelning. På Förläggarföreningens seminarium om upphovsrätt så fick jag ca en kvart och prata om Centerpartiets syn på upphovsrätten. Det blev inte direkt några stående ovationer… Nu är det väl kört att få något förlagskontrakt när jag ska skriva mina memoarer i framtiden…:-).

Vidare hade jag nöjet att vara med på Trelleborgsgalan i förra veckan. Ett häftigt initiativ av Trelleborgs kommun. De bjöd in till en härlig galakväll med utdelning av kommunens miljö-, näringslivs- och idrottspriser. Claes Malmberg som konferencier var perfekt, han är hur rolig som helst. Jag har också hunnit med ett studiebesök på SIPRI, som står för Stockholm International, Peace Research Institute.

Kommande

Det känns osannolikt, men snart är det jul. Innan vi vet ordet av så är vi där. Redan i veckan som kommer ska jag plocka fram adventsljusstakarna och sedan är det full fart med julklappsinköp, pyntning och julmat.

Men innan det är juluppehåll i riksdagen så kommer det såklart att ske en del saker. Redan på onsdag har Region Skåne bjudit in de skånska riksdagsledamöterna på ett lunchmöte. Samarbetet mellan regionen och oss som Skånes företrädare i riksdagen kan definitivt bli bättre. Längre fram ska jag med kommittén på studiebesök hos IDEA, Institute for Democracy and Electoral Assistance. Det är budgetdebatter i långa rader i kammaren och för min del är det debatt om rättsväsendets budget den 5/12. På luciadagen ska jag åka till Island för årets sista möte med Nordiska rådets presidium och torsdagen därpå, den 20 december, är det sista dagen i riksdagen före juluppehållet. Men innan dess SKA jag hinna skriva ett veckobrev till.

This entry was posted in Veckobrev. Bookmark the permalink.

3 Responses to Riksdagsveckobrev v. 44-47

  1. Thomas N says:

    Du skrev:
    “Mest udda ur mediasynpunkt under de gångna veckorna var när en engelsk journalist ringde och intervjuade mig om den svenska namnlagen. Han hade hittat en gammal motion som jag skrivit om namnlagen och att den borde förenklas. Det var inte alldeles lätt att förklara argumenten på engelska. Skulle vara roligt att se hur det blev.”

    Jag antar att det är den här artikeln du är ute efter: http://www.thelocal.se/9212/20071126/

  2. Erik says:

    “…har vi från Centerpartiets sida bl.a. föreslagit hårdare straff vid upprepad brottslighet och större möjlighet till strafflindring när någon vågar vittna mot dem som finns högre upp i den kriminella hierarkin.”

    Strafflindring för vittnesmål låter väldigt farligt för rättssäkerheten, människor kommer ju belönas för att vittna falskt för att få lindrigare straff, och det kommer nog oftast inte gå att visa att de ljuger!

    Hårdare straff… kan du visa att hårdare straff minskar brottsligheten? I USA har man nästan en tio ggr så hög andel av befolkningen inspärrad, ändå är det MYCKET vanligare med t.ex. mord. Jag tror däremot att hårdare straff kan öka t.ex. antalet polismord, eftersom det finns mer att förlora för en brottsling efter att han har begått ett brott.

    För övrigt tycker jag att man ska leta efter så många alternativ till fängelse som möjligt, för att så sällan som är rimligt döma någon till fängelse. Fängelsestraff bygger nätverk bland kriminella och befäster deras position vid sidan av samhället och borde därför endast användas i yttersta nödfall, då ingen annan rimlig åtgärd finns.

    Sen undrar jag, varför tar ni politiker efter USA så mycket? Hårdare straff vid upprepad brottslighet, reducerade straff vid vittnesmål, fp:s förslag om ett “svenskt FBI” m.m. Det är ju lösningar som används i USA, men de har ju verkligen inte lyckats bättre än Sverige i sin brottsbekämpning. Jag förstår verkligen inte syftet med detta.

  3. site admin says:

    Tack Thomas!

    Erik, generellt är jag och Centerpartiet inte för straffskärpningar. Däremot tycker vi att straffskalorna bör ses över, delvis för att sänka och delvis för att höja. När det gäller upprepad brottslighet så är det idag ett mycket litet påslag. Den som begått några stölder kan lika bra stjäla så mycket han orkar för det blir ungefär samma straff ändå.

    Jag tror inte att hårdare straff minskar brottsligheten, men de straff vi har ska vara rimliga i proportion till varandra (vilket det t.ex. inte gör idag när många narkotikabrott ger längre straff än mord).

    Jag håller med om att alternativ till fängelse ska användas så ofta det går. Därför röstade vi t.ex. också för utökad användning av fotboja även om inte alla våra allianskollegor uppskattade det. Men vi får inte heller blunda för att en del människor inte vill leva efter de lagar och regler som demokratiskt fastställts och då får de också hållas borta från att fortsätta begå brott under en viss tid. De som fortsätter att begå brott även efter avtjänat straff bör hållas borta från ytterligare brottslighet under längre tid eftersom att ytterligare återfall är ännu mer sannolikt.

    “Kronvittnen”, som det brukar kallas, är en svår fråga. Självklart kan inte ett sådant vittnesmål stå ensamt för fällande dom eftersom risken för falska vittnesmål kan öka. Samtidigt vet vi att de som sitter överst i den organiserade brottslighetens hierarki inte nås av rättsväsendet. Bland annat för att ingen vågar vittna. Kan ett rättssäkert system tas fram så att fler mycket grovt kriminella kan fällas så är det välkommet.

    Jag tar inte medvetet efter USA på något sätt. De förslag som jag lyft upp finns även i många europeiska stater, fast det är inte lika välkänt som USA:s eftersom vi är så vana vid amerikanska tv-serier.

Leave a Reply

Your email address will not be published.