Procesuella rättigheter

I morse var jag med i ett Rapportinslag om Calle Jonssons fortsatta öden i det grekiska rättsväsendet. Intervjun gjordes i lördags hemma hos mina föräldrar i Veberöd (om det var någon som kände igen Romeleåsen i bakgrunden) så jag visste inte att det skulle sändas idag.

Bakgrunden är att jag åter tagit upp frågan om rambeslutet om procesuella rättigheter. Inom EU har vi kommit överens om en rad repressiva åtgärder för att se till att de som misstänks och begått brott överlämnas, döms och får avtjäna sitt straff. Däremot har EU, eller rättare sagt Ministerrådet för rättsliga och inrikes frågor (RIF-rådet), misslyckats totalt med att fatta beslut om grundläggande processuella rättigheter för de som hamnar i en rättsprocess i ett annat EU-land än hemlandet.

Redan 2004 började förhandlingarna om ett rambeslut om processuella rättigheter. Senast i juni i år var frågan uppe i RIF-rådet, men det tycks vara helt omöjligt. Sex av 27 länder säger nej med hänvisning bland annat till att det inte finns någon rättslig grund inom EU till ett sådant rambeslut. Detta säger Rådets rättstjänst är fel. De sex länderna är enligt vad jag förstått Storbritannien, Irland, Tjeckien, Slovakien, Cypern och Malta.

Det senaste kompromissförslaget innehöll:
• tillgång till juridisk rådgivning,
• tillgång till kostnadsfri tolkning och översättning,
• garantier för att personer som inte är kapabla att förstå eller följa ärendets gång visas särskild hänsyn,
• rätt för misstänkta som är medborgare i något annat land att meddela sig med bl.a. konsulära myndigheter, och
• skriftlig information till misstänkta om deras rättigheter.

Olyckligt och knappast ens acceptabelt att rätt till rättsligt biträde (i vissa fall kostnadsfritt), som fanns i Kommissionens ursprungliga förslag, har kompromissats bort.

Om det nu är omöjligt att få med de sex motsträviga länderna så finns det en möjlighet för övriga 21 länder att gå vidare med ett fördjupat samarbete enligt artikel 40 i EU-fördraget. Det skulle betyda garanterade grundläggande processuella rättigheter i åtminstone 20 andra EU-länder, inklusive Grekland. Alternativt så får problemet lösas med det nya EU-fördraget. Där införs majoritetsbeslut även inom tredjepelaren. Alltså skulle då de sex länderna kunna tvingas med på ett beslut.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

4 Responses to Procesuella rättigheter

  1. Erik says:

    Jag tycker det är oroande att nya EU-fördraget ger utökade möjligheter att tvinga på lagar i länder som inte vill ha dem. Det kommer ju givetvis inte bara användas till att tvinga på andra det vi tycker är rätt, utan också till att tvinga på oss det vi tycker är fel. (Därför tycker jag det är att fruktansvärt av er politiker att vilja ge bort ytterligare en del av svenska folkets makt till EU utan att vi blir tillfrågade.)

    Däremot tycker jag det är bra att gå vidare med det här och sluta avtal med de länder som vill.

  2. site admin says:

    Det är fördelar och nackdelar med internationellt samarbete, men konsensus med 27 medlemsstater är oerhört tungrott.

    I det nya fördraget finns det också skyddsmekanismer. När det gäller integritetskränkande lagstiftning, som jag antar att du menar, så är Europaparlamentets ökade inflytande betydelsefullt. Likaså får de nationella parlamenten en större möjlighet att påverka. Därutöver finns det skydd för enskilda medlemsstater i speciella fall.

  3. JörgenL says:

    Men faktum är lik förbaskat att svenska folket via sina valda ombud inte längre kan bestämma vilka lagar som ska gälla i Sverige.

    Skulle man ställa frågan till folket i en folkomröstning med den formuleringen så är jag fullständigt övertygad om att det skulle bli ett rungande NEJ, och det är väl det som är huvudförklaringen till varför det inte ska röstas om fördraget, det är risk att folket röstar fel…

    Det kanske är bra att det är tungrott med överstatlig lagtiftning, det kanske helt enkel SKA vara det eftersom Europa inte är något som folk i de olika länderna känner sig speciellt “delaktiga” i.

    Om inte annat så borde det stämma till eftertanke att överlämna makt till en institution som långt mindre än halva folket känner sig delaktiga nog i att ens gå och rösta till i EU-parlamentsvalet.

    EU har helt enkelt ingen demokratisk legitimitet, och innan det har det så är det vansinne ur demokratisynvinkel att gå med på ett ytterligare steg mot europas förenta stater, det skapar bara ytterligare alienation inför politiken.

  4. Erik says:

    Jag menar inte alls bara integritetskränkande lagar, jag menar alla lagar!

    I Sverige bor bara ungefär 2 % av EU:s medborgare. Ska vi förlita oss på att majoriteten av EU:s befolkning kommer välja att stifta de lagar som är lämpliga för oss, med våra förutsättningar, eller klarar vi själva av att göra det bättre? Jag menar helt enkelt att det ska vara oerhört restriktivt med lagar som stiftas på EU-nivå. Dessutom måste det finnas möjligheter att bli av med lagstifning som inte fungerar lokalt, utan att vi behöver övertyga en majoritet i EU. På precis samma sätt som jag inte vill lämna ifrån mig för mycket makt av mitt liv till stat och kommun, vill jag inte att Sverige ska lämna ifrån sig för mycket makt till EU.

    En annan sak är ju mångfalden av stater i Europa. Det är en bra sak! Att EU gör det möjligt för oss att lätt flytta till en annan EU-stat är också bra. Men om EU gör staterna alltför lika försvinner mycket av poängen. Många oberoende stater innebär många lösningar på samma problem, och det ger oss möjlighet att ta efter den som lyckas bäst inom varje område, istället för att EU ska tvinga oss alla att gå på samma nitar samtidigt.

    Den demokratiska legitimiteten för EU att bestämma över oss är ju givetvis nästan obefintlig, bl.a. med tanke på att valdeltagandet i EU-val är mindre än hälften av det i riksdagsval i Sverige.

    Även om EU skulle få oss att avskaffa t.ex. Apoteks- och Systembolagsmonopolen (vilka jag är emot), så tycker jag inte det är rätt att de tvingar oss till detta! Om fler människor reser och bor i andra EU-länder och ser hur det fungerar utan dessa monopol, så kanske det bildas en starkare opinion mot dessa. Det är ett mycket bättre tillvägagångssätt för förändring som EU kan hjälpa till med.

Leave a Reply

Your email address will not be published.