”Problemet är mannen som slår, inte kvinnan som blir slagen”

Annika Qarlsson, ordförande för Centerkvinnorna och Johan Linander, rättspolitisk talesperson (c):

Idag presenterar regeringen sin handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Handlingsplanen består av 56 åtgärder som ska genomföras under mandatperioden, dessa är uppdelade i sex olika områden och kostnaden beräknas uppgå till 800 miljoner kronor.

– Detta är vad som minst ska göras i regeringen. Det har varit och kommer fortsatt att vara en viktig fråga för oss i centerpartiet, vi kommer att jobba vidare med exempelvis krav på att jämställdhet måste finnas med som en viktig del både i förskolelärarutbildningen och i förskolelärares fortbildning. Det förebyggande arbetet är avgörande för att förändra på sikt, säger Annika Qarlsson, riksdagsledamot och ordförande för Centerkvinnorna.

– Det är bra att handlingsplanen fokuserar på det verkliga problemet; mannen som slår, inte kvinnan som blir slagen. Hon ska ha hjälp och stöd, förövarens beteende ska förändras. Därför är det bra att regeringen inrättar ett forskningsprogram om varför män slår, avslutar Qarlsson.

Även centerpartiets rättspolitiske talesperson, Johan Linander välkomnar handlingsplanen;

– Det är positivt att regeringen nu ska utvärdera sexualbrottslagstiftningen med ett särskilt uppdrag att se över möjligheten till ett samtyckeskrav, säger Linander.

This entry was posted in Pressmeddelanden. Bookmark the permalink.

10 Responses to ”Problemet är mannen som slår, inte kvinnan som blir slagen”

  1. Jösses! Den här handlingsplanen måste slå något slags världsrekord i uppenbart hyckleri, sexism och förljugenhet. Och som grädde på moset går ni ut med det här samma vecka som Michael Alonzo berättar i Svenska Dagbladet om hur han blev systematiskt misshandlad av sin hustru under flera år och som åtalet mot kvinnojouren som bröt mot lagen och skyddade en brottsling och kidnappare av sitt eget barn tas upp igen.

    Jag berättade nämligen redan för två år sedan för dig hur det förhåller sig i verkligheten bortom den lögnaktiga feministiska propagandan om mäns ondska, och du erkände då själv att: “Självklart är det lika illa om en man misshandlas av en kvinna som om en kvinna misshandlas av en man.”

    Då försökte du hålla fast vid den sexistiska synen på partnervåldet genom att felaktigt påstå att män skulle misshandla mer än kvinnor i relationer, vilket jag med vederbörlig källhänvisning påvisade som felaktigt och sexistiska lögner och fördomar. I verkligheten vet du ju nu att
    – kvinnor misshandlar sin partner i relationer lika mycket och grovt som män – minst
    – kvinnor slår oftast första slaget
    – kvinnor tar till vapen fyra gånger så ofta som män mot partnern

    Trots detta kan man i den handlingsplan du tycks vara stolt över läsa saker som:
    “Mäns våld mot kvinnor är ett omfattande problem som berör hela samhället, såväl kvinnor som män. Ytterst är det en fråga om jämställdhet och kvinnors fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter som gäller för alla.”
    “Mäns våld mot kvinnor är oacceptabelt. Motsvarande gäller hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer.”
    “Alla insatser i kampen mot mäns våld mot kvinnor måste utgå från de utsattas behov.”

    Och dessa ensidiga formuleringar interfolieras av den här formuleringen:

    “Kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet. Alla människor ska kunna leva i frihet från rädsla att utsättas för våld och övergrepp.”

    Så varför i jösse namn utelämnas i de förra formuleringarna mäns mänskliga rättigheter, kvinnors (lika utbredda) våld mot män (som oacceptabelt och som ett problem som berör hela samhället)? Och hur i h-lvete kan man i en handlingsplan som slår sig för bröstet och påstår sig stå för jämställdhet definiera vem som är utsatt och har behov utifrån könstillhörighet?!

    Applicerar man handlingsplanens syn på partnervåldet, där man definierar partnervåld som antingen mäns våld mot kvinnor eller våld i samkönade relationer, på Michael Alonzos fall, så skulle det alltså innebära att det han fick utstå var rättmätigt straff för att han fötts som man och hans berättelse i tidningen blir ett slags “symboliskt våld” mot den f.d. hustrun som alltså är utsatt och har behov.

    Den här formuleringen i Alonzos berättelse är viktig, eftersom den – tillsammans med spaltmeter av forskning – tillbakavisar myten om att det alltid är den fysiskt starkare som har övertaget och vinner på våld i relationen:

    “-Varför slog du inte tillbaka och använde självförsvar när hon misshandlade dig?
    –Jag anser att det är märkligt att samhället antyder att jag som är större och starkare, borde ha kunnat göra upp med henne, som är mindre och lätt skulle ha förlorat. Det handlar om att jag inte tolererar våld. Om jag slår kan jag bli dömd för misshandel.”

    Man bör då naturligtvis fråga sig varför Alonzos berättelse inte blir lika viktig och uppmärksammad som Maria Carlshamres, när båda personerna är välkända skribenter med ett politiskt engagemang. (Kanske är skillnaden den att Alonzo inte ens slog tillbaka, medan Carslhamre misshandlade sin make både fysiskt (bakifrån) och psykiskt, eller hur?)

    Om man sedan lämnar det anekdotiska och går över till den vetenskapliga forskningen, så finns det alltså hundratals studier som visar att våldet, dess grovhet och dess skador är jämnt fördelade mellan könen, medan det inte finns en enda (!!) studie som visar att kvinnor skulle misshandlas mer, utan bara sådana som visar att kvinnor anmäler oftare än män när de pryglas av sin partner. En sammanställning av fakta i frågan som kommit sedan jag senast informerade dig är den här av Dutton och Nicholls, där man, utöver den vanliga statistiken som säger att kvinnor i alla avseenden är mer våldsamma mot partnern, läsa:

    “Feminist core beliefs about domestic violence include the following: that most men are violent, that women’s violence is in self-defense, that male violence escalates, and that women are by far, the most injured. The data reviewed above reveal something very different; that both genders use violence, women use it against non-violent men, more violence deescalates than escalates, and both groups are injured, with women somewhat more likely to experience negative outcomes. The “belief perseverance” processes used against new data sets to maintain the feminist paradigm include the following: first, to deny female violence while generalizing male violence patterns from the “patriarchal terrorist” group to all batterers and in some cases, all men (disconfirmed by the Straus surveys). Then, to attack the Straus surveys for ignoring the “context of violence” suggesting that females were using violence defensively (disconfirmed by Stets and Straus and other studies cited above,) or that females were substantially more injured (disconfirmed by Archer). When all of these conceptual shields failed, the final step was to attack quantitative research in general. “

    Jag har sökt i handlingsplanen efter formuleringar om “våld mot män” och “kvinnors våld”, men fick inte en enda träff, förutom i form av “kvinnors våldsutsatthet. Man tror det är ett skämt!

    Så vari ligger ditt problem som gör att du förnekar så uppenbara fakta som att män ö h t misshandlas av kvinnor och helt sopar det under mattan i en handlingsplan som sägs stå för alla männsikors lika rättigheter? Några förslag jag kommer att tänka på är:
    – Män är djur, utan samma människovärde som kvinnor
    – Kvinnor är mer värda/lika än män i ett jämställt samhälle där alla är lika mycket värda
    – Det är lätt att glömma sanning, fakta och hederlighet när man är rädd om sin egen politiska karriär och utkomst
    – Kvinnor har redan makten och kan förtrycka män som inte anpassar sig
    – Män är kollektivt skyldiga till det våld som de utövar och några män ska misshandlas – även till döds – för att ta det kollektiva straffet
    – Den lilla klick av sekteristiska extremfeminister har så total makt över ämnet att sanning och fakta är ointressanta
    – Du är för feg för att ställa dig upp och säga sådant som går emot en förljugen och sexistisk statsideologi

    I fråga om den självklara rätt som män har i ett verkligt jämställt samhälle att få hjälp när de misshandlas av sin partner, undrar jag:
    – När ska vi få en mansfridslagstiftning motsvarande kvinnofridslagstiftningen och vi ska sluta låta män själva sköta värjandet av den egna integriteten i hemmet, med risk för att bli fängslade om de använder självförsvar?
    – När ska du använda ditt politiska inflytande i frågan till att sätta P för sexismen och istället låta handlingsplaner utgå från etablerad internationell forskning istället för Lundgrens et al. lysenkoistiska pseudoforskning?
    – När ska “världens mest jämställda land” få sin första mansjour för misshandlade män som Michael Alonzo att söka sig till när de systematiskt misshandlas av sin kvinnliga partner? (Idag definieras “problemet” som att “bara” hälften av Sveriges 290 kommuner har en kvinnojour.)

    För av det löfte du gav för två år sedan att ta itu med saken blev det ju bara en bisats i ett förslag. Nu har männen istället helt försvunnit ur både handlingsplan och tydligen ditt minne. Men vem bryr sig om lägre stående varelser – som Michael Alonzo – när omsorg om kvinnor – hur sexistisk den än är – ger mer politiska poäng i de korrekta kretsarna?

    Som avslutning fyra länkar till fall av män som mördats av en närstående kvinna bara under de tre senaste månaderna i Sverige (att jämföra med 16 kvinnor varje år dödade av närstående man):

    Mördad på fritidbåt.
    Med hjälp av sonen.
    Berusad kvinna i stuga.
    Finsk man i Tullinge.

  2. site admin says:

    Eftersom vi redan har haft diskussionen en gång tidigare, du verkar inte ha ändrat ståndpunkt och jag har inte gjort det, så låter jag dina påståenden stå nästan obemötta. Vi behöver inte återupprepa oss. Vill dock åter igen påpeka att ingenting i svensk statistik tyder på att kvinnor skulle misshandla män lika ofta som män misshandlar kvinnor. Det går inte att finna i BRÅ:s statistik, inte i de trygghetsundersökningar eller levnadsförhållandeundersökningar som görs och ingenting i sjukvårdsstatistiken.

    Du bör dessutom skriva i sista meningen “män som misstänks ha mördats av en…”. Ingen av kvinnorna är dömda och det skulle vara intressant att följa upp hur det går.

    Till sist, det var jag och Centerpartiet som kämpade för att få med någonting överhuvudtaget om män som blir misshandlade i heterosexuella förhållanden. Även min kollega Annika Qarlsson som är Centerkvinnornas ordförande har betonat detta i arbetet med att ta fram handlingsplanen.

  3. Nan says:

    > Vill dock åter igen påpeka att ingenting i svensk statistik tyder på att
    > kvinnor skulle misshandla män lika ofta som män misshandlar kvinnor.

    Jag tror jag drar en annan slutsats än du av detta. Jag har inte sett något som tyder på någon större skillnad mellan könen i verkliga relationer, däremot så talar män sällan om det självmant, vilket inte är förvånande med tanke på hur samhället ser ut. Följ gärna med någon man som ska försöka anmäla misshandel (eller våldtäkt med för den delen) till en polisstation så förstår du varför statistiken ser ut som den gör.

  4. Erik says:

    Det har väl överhuvudtaget ingen betydelse för handlingsplanen om män eller kvinnor misshandlar sin partner oftare. Det viktiga är väl att alla människor, oavsett kön, kan få samma hjälp i samma situation. Oavsett hur vanligt det är att kvinnor misshandlar män i relationer så är ju handlingsplanen helt uppenbart ojämställd.

  5. site admin says:

    Varför skulle inte fler män svara i anonyma undersökningar att de blivit slagna av sin fru om det nu är så?

    Varför är det inte fler män som tidigare varit utsatta för närståendevåld som startar mansjourer på samma sätt som kvinnor gör om problemet är så stort?

    Är det någon som missat att män generellt är fysiskt starkare än kvinnor?

    Däremot är jag alldeles överens om att det är svårt för män som har problemet att bli tagna på allvar. Jag tycker också att det borde finnas mer i handlingsplanen om män som blir slagna i nära relationer. Som jag skrev tidigare så har inte minst Centerkvinnornas ordförande lyft detta.

  6. Nan says:

    Det första vet jag inte hur det förhåller sig med, men…

    > Varför är det inte fler män som tidigare varit utsatta för närståendevåld
    > som startar mansjourer på samma sätt som kvinnor gör om problemet är så stort?

    Om man skäms för “sitt” problem att man inte klarar av sin fru är det knappast märkligt. Till skillnad från att alla vet att det är fel att slå sin fru.

    > Är det någon som missat att män generellt är fysiskt starkare än kvinnor?

    Detta har väldigt lite med problemet att göra. Aggressivitet sitter i huvudet.

  7. site admin says:

    Men, varför skulle det inte finnas män som kommit ur sitt destruktiva förhållande som vill hjälpa andra män om det nu är så många?

    Absolut är det så att aggressiviteten sitter i huvudet, men det är ändå enklare för en fysiskt starkare person att försvara sig mot en fysiskt svagare person än tvärtom.

  8. Nan says:

    > Men, varför skulle det inte finnas män som kommit ur sitt destruktiva
    > förhållande som vill hjälpa andra män om det nu är så många?

    Det finns det. För de som kommit ur förhållandena är det få män som vill prata öppet om det, då kvinnan ofta, med samhällets stöd, sitter på gemensamma barn i en vårdnadstvist, och påstående om att kvinnan misshandlar blir en direkt anledning till att kvinnan får ensam vårdnad. I grunden beror det på rättsystemets tendens att se allt svartvitt, vad som är ostridiga sammarbetsproblem, domstolens skyldigheter vid formella hinder för gemensam vårdnad och de faktiska (bevis-)kraven för att ändra den faktiska vårdnadsituationen.

  9. Ditt påstående om att det skulle vara lättare för en fysiskt starkare att försvara sig har jag redan avfärdat som irrelevant flera gånger, såväl med exemplen i vår tidigare diskussion som ovan med Michael Alonzos berättelse och det faktum att kvinnor tar till vapen fyra gånger så ofta som män.

    Men för att ytterligare hjälpa dig att få kontakt med verkligheten, så vill jag hänvisa till ännu ett aktuellt och brutalt makesmord som förövades häromdagen. Kvinnan har erkänt att hon mördat sin make och polisen misstänker att ett stickvapen använts.

    Kan inte du förklara hur mannens starkare fysik är ett rimligt skäl till att han lämnas helt utan hjälp av regeringen till att försvara sig på egen hand mot en uppenbarligen mer aggressiv kvinna med tillgång till mordvapen, samtidigt som det faktum att kvinnan ges ännu starkare stöd och utmålas som utsatt enbart p g a sin könstillhörighet motiveras med strävan efter “jämställdhet”!

    Ungefär vid samma tillfälle talar ännu en systematiskt misshandlad man ut i pressen, som dessutom blev diskriminerad och misstrodd av rättsväsendet. Tidningen dristar sig också till att inte hänvisa till den förra regeringens experter – Eva Lundgren et al. – utan till samma forskare som jag hela tiden hänvisat till för att försöka upplysa dig om verkliga omständigheter, nämligen Peter Gill och Carita Remahl vid Gävle Högskola.

    Kanske kommer din aktuella handlingsplan att i framtiden betraktas som ett missat lysande tillfälle att bryta med den förra socialistiska regeringens lögnaktiga och sexistiska – enkannerligen feministiska – behandling av partnervåldet. Nu har ni istället bundits vid att försvara en diskriminerande plan, där sittande ansvariga naturligtvis kommer att ha svårt att svälja stoltheten och erkänna sitt historiska misstag att ge alla människor samma rättigheter vid en konflikt i relationen.

    Annars är dina retoriska frågor som försvar mot en påträngande besvärande verklighet rätt söta:

    “Är det någon som missat att män generellt är fysiskt starkare än kvinnor?”

    Det här är den typ av sexistiska generaliseringar som tidigare användes för att motivera att kvinnor förbjöds utöva vissa yrken där fysisk styrka behövs, som brandman, polis, pilot och militär.

    Handen på hjärtat: Skulle du själv övertygas om att kvinnor inte ska få samma rättigheter till dessa yrken, av nedlåtande retoriska frågor av det slag du själv använder? Jag skulle i båda sammanhangen kalla din fråga sexistisk och då av ett rätt allvarligt slag när den kommer från en manlig riksdagsledamot i världens mest jämställda land.

  10. site admin says:

    Du får gärna kalla frågan “Är det någon som missat att män generellt är fysiskt starkare än kvinnor?” som en sexistisk generalisering. Jag menar att det är dagens självklaraste sanning. Med det inte sagt att styrka räcker för att skydda sig mot varken kniv eller skjutvapen.

Leave a Reply

Your email address will not be published.