Ledsagning av synskadade mellan olika färdmedel

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att avtal ska upprättas mellan olika aktörer på väg och järnväg så att en fungerande ledsagning fungerar mellan olika färdmedel för synskadade resenärer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ett nationellt telefonnummer införs för beställning av ledsagning, som är öppet dygnet runt.

Motivering

I Sverige finns ett mål uppsatt om att vårt samhälle ska vara handikappanpassat 2010. Det är om endast tre år och än finns det mycket som måste förbättras för att vi ska nå det målet. Exempelvis är det idag svårt för människor med synnedsättning att resa kollektivt. En undersökning genomförd av Utredningsinstitutet HANDU visar att 26 procent av Synskadades riksförbunds medlemmar anser att synskadan gör det omöjligt för dem att resa kollektivt. 48 procent uppger dessutom att synskadan försvårar det kollektiva resandet. Undersökningar genomförda av Vägverket visar också på att synskadade och rörelsehindrade är de grupper som har störst problem på detta område.

En förklaring är att möjligheterna till att få personlig hjälp (ledsagning) under resan är begränsade eller ibland obefintliga. Trafikföretag som erbjuder ledsagning sätter upp gränser för vad tjänsten ska innehålla, såsom att ledsagning måste förbeställas ett dygn före resan, eller att man endast ledsagar resenärer mellan sina egna fordon/företag. Många trafikföretag erbjuder inte ledsagning över huvud taget.

Det är viktigt att någon har helhetsansvaret när det gäller ledsagningen för resandet i landet. Synskadades Riksförbund arbetar för att väg och Banverket ska få ett gemensamt ansvar för detta.

Vem som utför själva ledsagningen i praktiken, måste se olika ut beroende på var man befinner sig i landet. På större stationer och resecentra kan det kanske vara stationspersonal eller resevärdar som är utföraren. På mindre stationer och hållplatser kanske det är rimligt att det finns lokala avtal med taxi som garanterar att ledsagningen fungerar. Det kan också vara tänkbart att exempelvis pensionärer arbetar som ledsagare.

Vägverket och Banverket måste ansvara för att avtal med lokala utförare av ledsagning finns. Att sådana avtal ska upprättas måste vara en själklarhet att berörda parter ansvarar för. I annat fall kommer vi inte att kunna leva upp till målet om ett handikappanpassat samhälle 2010. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Ledsagningen ska beställas via ett nationellt telefonnummer, som ska vara öppet hela dygnet. Det är också viktigt att man vid beställning får kontaktuppgifter till den som ska utföra ledsagningen, så att man kan ringa om ledsagaren exempelvis inte dyker upp i rätt tid. I de flesta fallen bör man kunna förbeställa ledsagare samtidigt som resenären bokar sin biljett på tåg och/eller buss Det fungerar bra vid flygresor och då bör det gå att få det att fungera även med andra färdmedel. Viktigt är också att systemet ska vara flexibelt och därmed öppet för även ett spontant resande. Det nationella telefonnumret måste drivas gemensamt av Vägverket och Banverket.

Birgitta Sellén (c)
Johan Linander (c)

This entry was posted in Riksdagsmotioner. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.