Luftslottet som sprängdes – Stieg Larsson

Så tråkigt! Alltså att jag läst Stieg Larssons sista roman, inte för den var dålig utan för att det inte finns fler att läsa.

Luftslottet som sprängdes knyter samman hela Millenniumserien. Man får bakgrunden till mycket av det som inte kom fram i de två första böckerna. Detta ger en extra knorr. Samtidigt är själva berättelsen inte lika dramatisk som i Män som hatar kvinnor och Flickan som lekte med elden. Det är en politisk thriller snarare än “jakten på mördaren-thriller”. Men Luftslottet är utan tvekan ändå en grymt bra kriminalroman som bara måste läsas. Men läs Millenniumserien i rätt ordning, det vinner samtliga tre böcker på.

Handlingen består av några parallella handlingar som knyts samman på ett mästerligt sätt. En hemlig avdelning, Sektionen, inom Säpo avslöjas. Salander berättar sin livshistoria och börjar bli lite social. Blomkvist blir äntligen förälskad på riktigt. Och Erika Berger slutar på Millennium för att bli chef på en stor morgontidning, dessutom är hon förföljd av en stalker. 704 sidor med utmärkt underhållning. Inte lika spännande som de andra två, men ändå ytterligare ett Stieg Larsson-mästerverk. Boken slutar på ett sätt som gör att jag inte kan sluta fundera på om Larsson inte hade tänkt sig en fortsättning. Åtminstone skulle det ha kunnat bli en fortsättning. Tyvärr försvann den chansen med författarens bortgång.

Nu väntar jag bara på filmerna!

This entry was posted in Bokrecension. Bookmark the permalink.

One Response to Luftslottet som sprängdes – Stieg Larsson

  1. Pingback: Det som inte dödar oss – David Lagercrantz | Linander politik och påverkan

Leave a Reply

Your email address will not be published.