Eländigt dåligt av Peter Eriksson

Självklart tycker jag att det är bra att miljöpartiet nu ställer sig bakom Centerpartiets gamla krav på samtycke i sexualbrottslagstiftningen, men när jag såg Peter Eriksson i SVT:s Argument igår så blev jag bara förbannad.

För det första ljuger Peter Eriksson, för det andra så tycks han totalt ha glömt bort att det bl.a. var miljöpartiet som röstade emot samtyckeskrav för så sent som två år sedan och för det tredje visade han häpnadsväckande dålig juridisk kunskap i sin debatt med advokaten Samuelsson.

Det är uppenbart att miljöpartiet är ute efter att ta politiska poänger, annars hade de satt hederligheten högre. Peter Eriksson säger bland annat att miljöpartiet är det första partiet som kräver samtycke. Ursäkta! Ni som följt den här bloggen, och alla andra som är insatta i sexualbrottsdiskussionen, vet att det är en lögn.

Centerpartiet tog upp frågan om samtycke redan under motionsperioden 2003. 2004 hade vi formulerat oss och yrkade: “Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att underlåtenhet att inhämta samtycke vid sexuellt umgänge bör räcka som rekvisit för våldtäkt.”

När sedan Thomas Bodström fick fram en proposition om sexualbrotten så yrkade vi åter på ett samtyckeskrav: “Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag som uppfyller Europadomstolens krav på att varje sexuell handling som inte bygger på samtycke skall vara straffbar enligt Bulgariendomen.” (Dåligt formulerad, skulle inte skrivit så idag.)

Samtyckeskravet blev också det som vi debatterade allra mest kring den nya sexualbrottslagstiftningen. I justitieutskottets betänkande fick jag med moderaterna och kristdemokraterna på att ett samtyckeskrav skulle utredas. Det var inte färdigutrett i sexualbrottskommittén som lämnade sitt betänkande i mars 2001. Vad tyckte då miljöpartiet? Jo, de avslog förslaget och stod helt på Bodströms sida. Det starkaste argumentet var, precis som vi tidigare kunnat läsa i kommentarer här på bloggen, att det skulle finnas “en uppenbar risk att utredningen till stora delar kommer att koncentreras på offret”.

När sexualbrottslagstiftningen ändrades så sent som för två år sedan hade miljöpartiet chansen att ställa sig bakom en ny utredning om samtyckeskrav, men de valde att säga nej. Det är glädjande att de ändrat sig, men det är pinsamt att hävda att miljöpartiet skulle vara först med att kräva samtycke. Det var lika pinsamt när Eriksson i Argument sa att sexualbrottslagstiftningen var gammal. Hade han sagt gammalmodig hade jag hållit med honom. Men två år (den förändrade sexualbrottslagen trädde i kraft 1/4-05) kan knappast kallas för gammal.

Även om vi fått avslag på samtyckeskravet i mars 2005 så motionerade vi ändå under motionsperioden hösten 2005 om samtycke: “Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att alla sexuella handlingar som inte bygger på samtycke skall vara straffbara.”

2006 hade även Vänsterpartiet vaknat och motionerade om att utreda en samtyckeslagstiftning. Så miljöpartiet är inte ens näst först… Det finns också en enskild motion från 2006 av två socialdemokrater där de kräver samtycke. Så miljöpartiet är inte ens trea… Men i Peter Erikssons värld är de först…

Utöver att Eriksson ljuger och glömt bort vad de själva röstade emot för två år sedan så visade han hur dåligt påläst han är vid debatten i Argument igår. Han blandade bl.a. ihop frågorna kring samtyckeskrav och bevisbörda. För att ett samtyckeskrav införs så betyder det inte att den åtalade själv ska bevisa att han är oskyldig. Det är fortfarande åklagaren som ska bevisa att brott har begåtts. Den åtalade har all rätt att sitta helt tyst om han vill. Att kräva att den åtalade ska bevisa sin oskuld är främmande i svensk rättstradition, ja, åtminstone sedan häxprocessernas tid.

Nu är det kanske någon som hävdar att jag själv varit inne på omvänd bevisbörda, och jag medger att jag också blandade ihop begreppen vid ett tillfälle för fyra år sedan, men nu har jag blivit klokare…:-)

Däremot tycker jag att domstolarnas syn på samtyckesinvändningar är förlegad. I ett misshandelsfall så är det knappast troligt att domstolen friar med anledning av att den åtalade hävdar att den skadade samtyckt till skadorna. Men när det gäller motsvarande skador i underlivet så finns det betydligt större benägenhet att tro att kvinnan faktiskt samtyckt till skadorna. Det finns dessutom olikheter i bedömningarna av samtyckesinvändningar inom domstolsväsendet, och det är inte tillfredsställande ur rättssäkerhetsaspekt heller.

Vad Peter Eriksson inte tycks ha förstått är att ett samtyckeskrav i sexualbrottslagstiftningen inte automatiskt innebär att så många fler våldtäktsmän kommer att dömas. För det krävs det bättre teknisk bevisning, att kvinnan anmäler snabbt, bättre rutiner hos polisen och inom sjukvården där våldtäktsoffer vänder sig. En annan bedömning av samtyckesinvändningarna skulle också leda till fler fällande domar där de faktiska omständigheterna i övrigt är oomtvistade. Det finns ett fåtal fall, som jag också tagit upp här på bloggen tidigare, där misstänkt gärningsman friats eftersom kvinnan t.ex. inte hunnit säga nej (t.ex. mannen som stoppade in sin penis i en kvinnas mun när hon satt på en trappa och gäspade). I de fallen skulle ett samtyckeskrav ha direkt verkan.

Slutsats: Det är bra att miljöpartiet och Peter Eriksson ändrat åsikt i frågan och numera stödjer Centerpartiets krav på samtycke, men Eriksson borde läsa på bättre innan han påstår en massa saker som både är felaktiga och direkta lögner.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

One Response to Eländigt dåligt av Peter Eriksson

  1. Pingback: Linander tycker! » Skaffa en jurist i din stab Peter Eriksson

Leave a Reply

Your email address will not be published.