Bra med en moderat som förstått problemet

När upphovsrättslagstiftningen ändrades för drygt två år sedan var vi i Centerpartiet ensamma inom alliansen i våra protester mot kriminaliseringen av nedladdning för privat bruk. När det sedan blev valrörelse förra året så vaknade det ena partier efter det andra när de förstod frågans betydelse för många unga väljare. Sedan blev det åter tyst.

Därför är det extra välkommet att moderaten Karl Sigfrid idag tar upp problemet på DN Debatt. Han går steget längre än vi i Centerpartiet genom att säga att hela upphovsrättslagen ska avskaffas. Jag tror inte att det är möjligt, bland annat pga de konventioner som Sverige är bundna till, men det är ändå bra att han inom sitt parti väcker frågan om den orimliga lagstiftning som socialdemokraterna drev genom tillsammans med moderaterna, folkpartiet, kristdemokraterna och vänsterpartiet.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

35 Responses to Bra med en moderat som förstått problemet

  1. steelneck says:

    Ja, Karl Sigfrids artikel är bra. Fast jag kan inte se att han egentligen argumenterar för upphovsrättens avskaffande, som rubrik på DN så “låter” det förstås närmast extremt.. Vad han talar om är ju bara att tillåta kopiering för privat bruk, något som i stort både är och alltid varit fullt tillåtet eftersom fysiska exemplar är äganderättsliga. (Hollywoods lobbygrupper vill dock annorlunda..) Det Karl säger är inte på något sätt speciellt omvälvande, och ligger egentligen inte så väldans långt ifrån Piratpartiets ståndpunkter.

    Du har kanske sett detta redan, om inte så rekommenderar jag dig att avsätta 50 minuter för att se och lyssna på det tal Rick Falkvinge höll för Google (video). Enormt bra tal där han beskriver problemen vi ofrånkomligen står inför idag. För mig var det mest en igenkännande känsla, sådant jag “mässat” om länge, men Rick är en duktig talare och en fena på att formulera sig underhållande, långt mycket bättre än lilla jag. Samma sak fast mer komprimmerat sade han i ett kortare “keynote-tal” på OSCON konvektet. Se och lyssna på det, jag tror du håller med om det mesta han säger i just dessa två tal, speciellt då det längre från Google där han beskriver “skyttegravskriget” och hoten/möjligheterna och vikten av den privata kommunikationen mer ingående.

  2. Mange says:

    Och när ska ni börja jobba utan att få betalt? Ni som så ivrigt vill ta bort vår lön, vi som är så beroende av upphovsrätten…?

  3. site admin says:

    Visst är det så att DN-debatt (som vanligt) spetsar till rubriken.

    Mange, är det så säkert att ändringen av upphovsrättslagstiftningen 2005 ökat “era” inkomster?

  4. Mange says:

    Säkert inte, men jag upprörs över det politiska klimatet när det gäller denna fråga. Det kan väl inte vara så svårt att förstå att vi oxå vill ha betalt för vårt arbete? Hur ni än vrider på det så verkar det som ni vill ta bort denna rättighet för oss. Kanske för att framtida väljare helt sonika räknar med att man ska få musik gratis på nätet…? Och kanske för att ni är rädda att tappa dessa väljare…?

  5. site admin says:

    Jag tycker att det ska finnas ett upphovsrättsligt skydd, men jag tycker inte att en låt ska vara skyddad i upp till 150 år och jag tycker inte att det ska vara olagligt att kopiera för privat bruk (däremot att tillgängliggöra upphovsrättsligt skyddat material). Sedan ska man inte glömma bort att ett ökat intresse för en artist, genom t.ex. fildelning, också ökar möjligheten till andra inkomster. Jag tror att skivbolagens jakt på musikintresserade ungdomar är att skjuta sig i foten.

  6. Det är inte en rättighet att få betalt för ett särskilt arbete. Går det inte längre att upprätthålla ett betalningssystem för en särskild sysselsättning, så får man försörja sig på annat sätt. Om jag jobbar som passkontrollant och passkontrollerna försvinner är det inte min rättighet att få betalt för att kontrollera pass.

    Med den digitala revolutionen finns det delar av musiserandet som inte går att ta betalt för på samma sätt som förr utan att ingripa i människors integritet allt för mycket. Som Rasmus Fleicher

  7. …har skrivit ( http://www.piratbyran.org/index.php?view=articles&id=97 ): “Att digitala musikfiler kan och kommer att kopieras är ungefär lika ofrånkomligt som att vatten är vått.”

  8. Mange says:

    Ursäkta mig, men detta måste nog vara det mest korkade inlägg jag läst på mycket länge!!

    “Det är inte en rättighet att få betalt för ett särskilt arbete. Går det inte längre att upprätthålla ett betalningssystem för en särskild sysselsättning, så får man försörja sig på annat sätt. Om jag jobbar som passkontrollant och passkontrollerna försvinner är det inte min rättighet att få betalt för att kontrollera pass.”

    Din jämförelse är ju helt paranoid. Menar du då kanske att inga yrkesmusiker ska finnas kvar? Och då, naturligtvis, inte kunna få betalt? Du kunde ju lika gärna skriva: “Jobbar jag som bilmekaniker och inga bilar längre fanns är det inte min rättighet att få betalt som bilmekaniker.”
    Nej det tror väl f-n det, men nu är det ju så att vi finns, vi yrkesmusiker. Och folk älskar musik. Det kommer man förmodligen göra i evighet.
    Det är så infernaliskt korkat att tro att det kommer produceras bra musik om inte musikerna får humant betalt för det. Tänk på det när ni så ivrigt vill försämra för oss. Då sitter ni där med era datorer utan något att ladda ner.

  9. steelneck says:

    Mange: Hur förklarar du att t ex. webbdesigners kan leva och få betalt? All kod de skriver kopieras av besökaren varenda gång någon tittar på en hemsida som designern skapat.

    Vi har idag left med fildelning över globalt nätverk i massiv skala sedan Napsters intåg 1999, alltså i 8 år! Hittils har jag inte hört talas om någon musiker som svultit ihjäl, och vi kan alla räkna upp många artister som lever i all högönsklig välmåga. Före detta så användes kassettband, men på 80-talet fördes precis samma argumentation av precis samma människor – Vargen kommer o döden väntar runt hörnet.. Ännu tidigare så skulle radion ruinera live-artister, för att inte tala om teaterns död som förutspåddes när filmen var ung, eller filmindustrins snara död när TVn blev var mans ägodel, eller varför inte porträttmåleriet som skulle dö när kameran blev hyggligt vanlig i början på seklet.

    En gång i tiden var räknemaskinstillverkaren Facit ett av sveriges större företag med sisådär 15000 anställda (tror att det var fler än vad det finns yrkesmusiker idag), sen kom datorerna.. Idag finns inte Facit. Världen förändras och vi med den. Sverige var också en gång en stor varsnation som byggde stora båtar.. Men alla stora varv försvann, både Malmö och Göteborg skulle i stort sett raderas från kartan om man lyssnade på de som ville idka protektionism. Storlek, styrka, pengar osv. har ingenting med överlevnad i det långa loppet att göra, vad som långsiktigt fäller avgörandet är uteslutande förmågan till anpassning, och det är vi människor oerhört duktiga på.

    Ställ dig frågan; vilket är viktigast, alla människors rätt till privat kommunikation (vilket är en av självaste demokratins grundbultar), eller upphovsrättorganisationers vilja att kunna avlyssna privat kommunikation för att jaga de som eventuellt skickar filer till varandra (de måste kunna ta del av kommunikationen för att kunna avgöra vad för slags information som utväxlas). På ena sidan står brevhemligheten och “common carrier-principen” (att brevbäraren inte hålls ansvarig för postens innehåll), på andra sidan en musiker som vägrar anpassa sig när världen förändras.. Valet är enkelt om man ställer det på sin spets på det viset.

    Näe, vad vi ser idag har världen skådat förut. Internet har bara inneburit en dramatisk sänkning av barriären till informationsspridning, alltså exakt det som tryckpressen en gång innebar. Men tyvärr reagerar dagens “makt o kyrka” likadant nu som på Gutenbergs tid, med protektionism och bakåtsträveri grundat på girighet, rädsla och förändringsovilja.

  10. steelneck says:

    Ojdå 🙂

    Mange, här har du en artikel som du nog bör läsa:Prospect. Off the record, den pekar på en framkomlig väg. Förr var liveframträdanden olönsamt men ett nödvndigt ont för att främja skivförsäljning. Idag är det precis tvärt om enligt den långa artikeln.

  11. JörgenL says:

    Mange sa “Nej det tror väl f-n det, men nu är det ju så att vi finns, vi yrkesmusiker. Och folk älskar musik. Det kommer man förmodligen göra i evighet.”

    Ja men vad är då problemet? Du har en sak som folk vill ha. Hitta på ett sätt att få betalt som inte kräver att andra människors integritet kränks!

    Till exempel:Sätt upp en website där folk kan ladda hem din musik och be att dom som tycker den är bra skänker pengar så att du kan fortsätta göra musik. Det funkar med shareware på dataprogram, funkar säkert med musik också.

    Lova att lägga ut nya låtar när det flutit in en viss mängd pengar, dvs ta betalt i förskott.

    Kort sagt: När det inte längre kostar nåt att distribuera eller göra kopior så går det inte att i längden att ta betalt för det som kan kopieras, då måste man hitta på nya affärsmodeller, och precis som du säger så finns det ett stort intresse för musik, större än nånsin kanske, tack vare fildelningen, så se till att hitta på andra sätt att ta betalt än att försöka ta betalt per kopia.

    Inom några få år kommer det att finnas mp3-spelare med några hundra gigabyte minne i. Då kommer folk att gå omkring med plats för 50000 låtar runt halsen, i små spelare som kan synka trådlöst med varandra så att dom automatiskt kan kopiera sina kompisars skivsamling när dom träffas…

    Inse att tåget är kört när det gäller att sälja ettor och nollor, det kommer aldrig att ske igen om man inte samtidigt levererar nåt utöver det, nåt som folk är beredda att betala för, alldeles oavsett vad lagen säger. Börja istället fundera på alternativa sätt att ta betalt. Skivbolagen hade redan kunnat börja transformera sig till att vara de som underlättar ett mera direkt möte mellan musiker och lyssnare, men dom är bara intresserade av att försöka skydda sina profiter så länge det är möjligt, så låt dom ägna sig åt det och med tiden tyna bort. Möt lyssnarna direkt istället, webben är ett fungerande verktyg för det.

    Och en stor del av fildelarna kan mycket väl tänka sig att bidra med en slant för att de musiker de tycker är bra ska kunna fortsätta göra musik, det de flesta retar sig på är att en onödig amerikansk distributionsindustri ska sno åt sig det mesta av pengarna.

  12. Mange says:

    Steelneck:

    Oj, om du bara visste hur mycket jag är för utveckling och emot bakåtsträveri…

    Du säger att du inte hört någon musiker som svultit ihjäl…då har du nog inte hört mycket. Framförallt verkar du inte ha den minsta aning om hur det är att leva (överleva) som kulturarbetare. Ständiga försämringar på alla fronter är något vi tvingas brottas med varje dag. Alla älskar musik, musik skall finnas men det ska inte kosta något…

    Webdesignerns arbete går väl lite ut på att det ska betittas på just nätet, så det var ju en begåvad jämförelse…

    Det handlar verkligen inte om att vi musiker inte vill anpassa oss när världen förändras, detta gör vi dagligen för att överleva, det handlar om hur ni fildelningsfräsare tycker vi ska få vår ekonomi att gå ihop. På vilket sätt vi ska få betalt för vårt jobb, utan att ni flyger i taket och känner er kränkta. Obegripligt hur man kan lägga över ansvaret på oss. Det är väl ni som får hitta på ett sätt. Det är ju ni som tycker ni blir kränkta när ni inte får sitta ostört på kammaren och gratis suga i er av en produkt som någon slitit häcken av sig för att frambringa.

    Jörgen L:

    Din kommentar bara förkroppsligar det vi får höra varje dag:
    “Sätt upp en website där folk kan ladda hem din musik och be att dom som tycker den är bra skänker pengar så att du kan fortsätta göra musik. Det funkar med shareware på dataprogram, funkar säkert med musik också.”

    Ska folk skänka pengar till oss? Allmosor…snälla nån, nu får det väl ändå vara slut på tramset!

  13. site admin says:

    Jörgen och Steelneck, jag håller med om att musiker och skivbolag skulle kunna göra mycket mer för att ta betalt på nya sätt för musiken, men jag gillar verkligen inte argumentet att någon ska behöva be om bidrag för att tjäna sina pengar.

    En sak som jag funderat på är varför de mer kända artisterna och banden (det är de som förlorar mest den fildelning som minskar skivförsäljningen) inte säljer låtar i begränsad upplaga. Det skulle vara enkelt för de med trogen publik att få 1000 personer att betala 500-1000 kr för en låt som bara ges ut på det sättet. Visst skulle låten kunna spridas genom fildelning, men jag är övertygad om att de numrerade originalen skulle vara hett eftertraktade.

  14. JörgenL says:

    Det jag pratar om är inte allmosor och bidrag, det jag pratar om är nya affärsmodeller som fungerar alldeles utmärkt i andra sammanhang. Det handlar i grunden om om förskottsbetalning, att fansen betalar i förskott för att det ska produceras ny musik.

    Visst kan man rynka på näsan åt nya affärsmodeller och stoppa huvudet i sanden och kräva att verkligheten ska vara en annan, men verkligheten är den att musik går alldeles utmärkt att kopiera utan kvalitetsförluster numera, och jag tror inte folk i allmänhet är beredda att ge upp all privat integritet för att förhindra det. Detta är verkligheten och den tekniska utvecklingen kommer att gå vidare på den vägen med större och billigare minnen, snabbare kommunikation både över nätet och mellan dator och disk.

    Man kan hålla för öron och ögon och låtsas att det inte är på det sättet, eller vara kreativ och testa nya sätt att finansiera sitt spelande, men att avfärda alla förslag till alternativa former av finansiering lär inte göra nån musiker rik…

  15. JörgenL says:

    Mage, bara en tankeställare om vad det handlar om: Vad får en musiker per såld skiva? 5-10 kronor, eller hur?
    Det innebär att jag kan betala 10 kronor i förskott direkt till ett 20-tal band jag tycker om istället för att köpa en CD och stödja Sony BMG eller EMI som snarare är dom som ger allmosor till kulturen.

  16. steelneck says:

    Linander (no 13.): Det du säger kan nog mycket väl vara en god idé för vissa. Men alla musiker som är anslutna till en upphovsrättsorganisation får inte göra som du föreslår enligt de avtal de skriver på. Det är inte heller de mest kända banden som förlorar, det skulle vara att fullständigt svälja argumentet att varje nedladdad låt skulle motsvaras av ett motsvarande inkomstbortfall. På 80-talet kostade en konsert-biljett ungefär lika mycket som en LP eller CD. Men idag så kan man helt ärligt köpa t ex. alla Madonnas samlade verk över disk för bara hälften av vad det hade kostat att se henne uppträda på Wembley. Världen har förändrats. Läs artikeln jag länkade till i inlägg 10.

    Mange: Om nu alla älskar musik, så torde det inte vara något större problem att få betalt. Om sedan tillräckligt många gillar just din musik är dock en annan femma.

    Om du vill kunna skilja på lovlig och olovlig kommunikation, hur tror du detta skall gå till utan att spola ned den idag mänskliga rättigheten till privat kommunikation? Dvs. något som är en grundbult för rättsamhället och en förutsättning för demokrati, eller du kanske vill förbjuda all datorkommunikation och dämed Internet, vrida klockan tillbaks bara för att en liten grupp i samhället riskerar få sin gamla affärsmodell raserad?

    Det är lätt att jämföra med telefonen när man talar om kommunikation, där finns ingen anonymitet i ren teknisk bemärkelse, koppla in en lur på de två trådarna och lyssna på.. Då kommer vi snabbt tillbaks till lagen och vad som beslutats vara en mänsklig rättighet, privat kommunikation. Detta även när tekniska medel används för kommunikationen. Den rätten har ansets så viktig att man lagstiftat om det i stort sett överallt i hela världen, endast några totalitära stater undantagna. Det är således inget man trampar på så lättvindigt, den makt som ändock gör det är närmast historielös, dum och rent sammhällsfarlig. Nu är det ju inte analogt prat vi talar om, men kommunikationens innehåll är lika immateriell i digital form på Internet som den var analogt, och i stort sett allt immateriellt kan digitaliseras, dvs. alla de verk som immaterial-lagstiftningen omfattar, kan brytas ned till ettor o nollor som kan beräknas av datorer och därmed uppstå hos betraktaren/lyssnaren. Så hur hade du tänkt att skilja på mina fotografier jag skickar till min bildbyrå ifrån en ev. “olaglig kommunikation” där någon skickar en musikfil? Eller den information jag i förtroende kommunicerar till en journalist eller advokat? Det enda som passerar mellan mig och mottagaren är elektroniska impulser, ettor o nollor som övervakaren måste tolka och bedöma eftersom verket uppstår först hos betraktaren.

    Ena sidan i debatten kastar ut, antagligen utan att varken förstå eller tänka på det, grundläggande friheter, som ingår i vad vi kallar mänskliga rättigheter – betänk att en stor del av all telefoni är digital och går därmed via datorer idag. Den andra sidan har en tendens att negligera skapares oro kring sitt levebröd. Men om valet verkligen var så svart och vitt som debatten ibland ger sken av, då skulle sidvalet vara mycket lätt för mig – låt dem vara oroliga. Att en debatt tenderar att bli svartvit mellan de som står för det nya kontra det gamla invanda, är också ett kännetecken på paradigmskifte.

    Folk har ibland en vilja av att dela med sig av information som är större än vad lagen tillåter, det kan vi utan tvivel konstatera. Men smaka på frasen: “en vilja att dela med sig av information som är större än vad lagen tillåter”. Det är tänkvärt. För en som sysslar med kryptografi, sett som konsten att hålla en hemlighet, så är inte frasen alls konstig. Men sekretess är knappast tillämpbart på det immateriella tankefostret i ett musikstycke eller en film. Skaparen eller bolaget som företräder denne vill ju tvärt om att så många som möjligt skall ta del av verket, under förutsättning att de betalar. Här någonstans föddes väl idén om att det skall vara hemligt bara för den som inte betalat. Men det har alltid varit väldigt svårt att para ihop den jordbundna herr Praktika med den något lättfotade fröken Teori. För när det gäller hemligheter sägs ofta att redan när två personer känner till den så är det en för mycket. Att information läcker är inget nytt, det har varit ett problem i alla tider, ja redan de gamla grekerna… Folk vill helt enkelt dela med sig av information de på något sätt och av olika anledningar innehar, för olika anledningar och syften, och kan de göra det så gör de också det, förr eller senare, i synnerhet när de i antal räknas i miljarder. I grunden skiljer det sig inte från när min son vill berätta och återge något roligt han varit med om, han vill dela med sig, det är fullt mänskligt. Om du reagerar på ordvalet “tankefoster” ovan, så ber jag dig förklara för dig själv vad något immateriellt är, jag lovar att du kommer fram till att det är något du varken kan se eller ta på – det är därför intrång i en immaterialrätt aldrig kan vara stöld, allt annat är antingen att hänvisa till lagen i samma andetag som man misstolkar den, alternativt ett försök till att retoriskt vilseleda. Immateriallagstiftningen tilldelar skaparen en ensamrätt, inte egendom.

    Observera dock att jag skrev “skapares oro kring sitt levebröd”, oftast handlar det nog egentligen bara om en oro, kanske blandat med en rädsla för det nya okända, där det inte alls är ovanligt att man målar fan på väggen. Man kan ju faktiskt konstatera att det finns skapare som tom. tjänar mycket grova pengar trots att fenomenet fildelning finns. Detta samtidigt som det står utom allt tvivel att den största faran för den lille artisten utan inkomst, inte är hurvida denne skall få betalt, utan istället är att förbli okänd. Det finns onekligen en viss positiv sida med olovlig fildelning också. Vad gäller det vetenskapliga finns ju också undersökningar som pekar åt båda håll, för vissa innebär det minskade intäkter, för andra gratis reklam som leder till ökade intäkter och en möjlighet att överhuvudtaget kunna ta betalt. Det finns också undersökningar som landar i ett nollsummespel, t ex. att minskad skivförsäljning beror på ökad spel, datorprogram och DVD-dito, och visst ligger det någonting i det, i synnerhet när man talar om ungdomar med tämligen begränsade tillgångar. De har ju helt enkelt inte råd med allt de vill ha – Vem har det förresten (skivbolagsdirektörerna kanske)?

    Samhället utvecklas, gammal dör ut och nytt tar över, get over it. Yrken kommer yrken går, skulle vi ha stängt dörren för datorer för att skydda den gamla svenska räknemaskinstillverkaren Facit? Näe, givetvis inte. Man skall framförallt inte kasta ut en uppväxande generations respekt för rättvisan och grundläggande rättigheter till privat kommunikation bara för att vissa har en oro över sina inkomster.

  17. site admin says:

    Steelneck, en undersökning från England som jag läste om i DN visar att fildelningen minskar skivförsäljningen för de som säljer mycket. Antalet sålda skivor för de som låg på topp-10 hade minskat märkbart. Men om man tittade på topp-1000 så kunde man inte se någon nedgång.

    Om detta har direkt med fildelningen att göra är såklart svårt att säga, men det är väl inte så svårt att tänka sig att storsäljarna förlorar en del på att en del konsumenter väljer fildelning istället för att köpa, medan de mindre artisterna vinner på att fler upptäcker dem genom fildelning och sedan köper deras skivor.

    För övrigt kan man väl hoppas att avtalen mellan artister och skivbolag kommer att gynna artisterna bättre i framtiden när skivbolagens verksamhet blir mindre viktig för att nå ut.

  18. steelneck says:

    Linander (17): Ok, jag sväljer (tillfälligt?) det om undersökningen, för det stämmer också rätt fint med det som förläggaren Tim O’Reilly skrev redan 2002 om det som denna tråd handlar om: Piracy is Progressive Taxation, and Other Thoughts on the Evolution of Online Distribution.

    Men om artisterna och helt nya företagskonstellationer som stöder dem skall bli friare att skapa modeller som passar dem bättre än dagens “upphovsrättsorganisationer”, så måste väl ändå staten sluta upp med att understödja just denna gamla modell?

  19. site admin says:

    Steelneck, jag håller med. Det är säkert så att skivkontrakten i många fall försvårar för artisterna att ge ut det som de vill. Men jag kan inte påstå att jag är speciellt insatt i frågan.

  20. Nan says:

    Här hände det saker! Kom bara ihåg det viktiga: Skivbolagen lever på distribution, så deras viktigaste intresse är att försvara sin detta. Om artister och konsumenter får direktkontakt är detta dödligt för dem, och det är deras viktigaste mål att upprätthålla denna marknad. Se bara hur sura de blev när Prince valde att distribuera sin skiva Planet Earth via den brittiska tidningen Mail on Sunday…

    Jag är helt med steelneck på att det är ett paradigmskifte, och det är bara att hoppas att ni politiker sätter stopp för lagändringar som musikindustrin (till skillnad från musikerna) driver fram, innan det ger för mycket skador på samhällsstrukturen.

    Att den nya tekniken omfördelar pengarna från stora artister till mindre artister måste väl vara oerhört bra ur samhällsekonomisk synpunkt?

    Angående att musiker inte kan få betalt när alla kan kopiera så får det mig bara att tänka på de lika kategoriska uttalandena när Richard M Stallman kom med sin GNU-licens, att när alla kunde kopiera program och källkod skulle inga programmerare skulle kunna försörja sig längre…

  21. Mange says:

    Inställningen, alltså…attityden. Det är den som skrämmer livet ur mig. Ni kan trixa med allehanda jämförelser hur mycket ni vill. Och snacka dataspråk hit och dit . Grunden i ert budskap är att ni vill ha rätten att göra som det passar er med “min” musik. Och att det inte får inränkta på er personliga integritet. Att det sedan alltid kommer finnas folk som kopierar och fuskar är ju knappast ett argument för att inte försöka lösa problemet. Det kommer tex. alltid finnas folk som mördar, då kan vi ju lika gärna göra det lagligt så slipper vi det dilemmat…va sjutton de vill ju mörda, låt dem då få göra det. Vi kan ju inte kränka deras personliga integritet…var inte så bakåtsträvande nu…häng med i utvecklingen.

    Detta är min sammanfattning av ert snack och det känns som jag lika gärna kunde prata med en vägg…

  22. Mange says:

    Steelneck

    måste bara kommentera din fras:

    “Samhället utvecklas, gammal dör ut och nytt tar över, get over it. Yrken kommer yrken går, skulle vi ha stängt dörren för datorer för att skydda den gamla svenska räknemaskinstillverkaren Facit? Näe, givetvis inte. Man skall framförallt inte kasta ut en uppväxande generations respekt för rättvisan och grundläggande rättigheter till privat kommunikation bara för att vissa har en oro över sina inkomster.”

    Det synes mig mycket arrogant att klanka ner på en yrkesgrupp(som förresten har funnits i många hundra år, till skillnad från de “unga” yrkesgrupper du så ofta jämför med), som redan kämpar för sin existens. Gissa hur många gånger jag fått höra att jag bara ska vara tacksam som får lite pengar i slutet av månaden, jag som bara tutar i luren.
    Jag tror du är helt ute och cyklar när du så fint talar om den uppväxande generationen. Du ska inte underskatta deras förmåga att ta välgenomtänkta egna ståndpunkter i dagens så aktuella moralfrågor. Du kan inte dra alla över en kam och tro att det inte finns någon som tycker det är värt lite pengar för att få tillgodose sig en genomarbetad, proffessionell kulturprodukt. Alla är inte dokusåpa-frälsta, men alla har vi väl ansvar för att bidra till ett samhälle präglat av hög moral och empati?

  23. JörgenL says:

    Mange, du säger “Grunden i ert budskap är att ni vill ha rätten att göra som det passar er med “min” musik.”

    Det är nog där känslan av att tala med en vägg uppkommer, och den är ömsesidig…

    Du ser det som att du moraliskt sett äger “din” musik även efter den är publicerad och att det är nån slags grundläggande naturlig rätt att du ska kunna bestämma om nån vill göra en kopia. Vi som är kritiska till upphovsrätten ser det inte så, vi ser copyrightlagstiftningen som en onaturlig konstruktion som kom till för att skydda boktryckare och med tiden musikindustrin i en viss historisk era när det var dyrt och svårt att framställa kopior och de behövde skydda sina investeringar genom att kunna ha ensamrätt på kopieframställning. Copyright är ingen urgammal naturrätt som rätten till liv eller äganderätten till mitt hus, den är ett påhitt som gjordes för att lösa ett specifikt problem.

    Innan dess var det ingen som tänkte på copyright, trots att det fanns folk som levde på att spela musik och berömda författare som hyllades och respekterades.

    Nu visar det sig mer och mer att förutsättningarna för denna historiska parantes faller samman.

    Musikindustrin må vara i kris, men knappast musiklivet, det har väl aldrig funnits och kommit fram så mycket nya band som de senaste åren, och det är trots att fildelningen samtidigt varit oerhört omfattande.

    Det är nog helt enkelt är så att möjligheten att enkelt ta del av och lyssna på musik ökar musikintresset och därmed efterfrågan på live-musik, så att man betalar för att gå på konsert istället för att köpa musik som är konserverad i plast, och att det är en av vägarna till försörjning för musiker framöver.

  24. steelneck says:

    Mange: Jag är antagligen musikindustrins mardröm, inte för att jag skulle vara en piratkopierare, för det är jag inte, utan för att jag inte köpt musik på de senaste 20 åren. Sist jag köpte musik så var det en LP någon gång under mitten av 80-talet. Det lilla jag lyssnar på musik är det som skvalar ur radion och TVn ibland. Så att jag skulle vilja kopiera din musik håller jag för högst otroligt.

    Varför jag engagerar mig i denna debatt handlar om kommunikationsfrihet med min och alla andras rätt till privat kommunikation och meningsutbyte. Vad fru justitia har framför sig är inkomsterna från närmast lyxkonsumtion på ena sidan och “common carrier principen” och rätten till privat kommunikation på den andra. Lyxkonsumtion ställt mot fri- och rättigheter som är grundläggande för demokratin! Valet är enkelt. Även om det verkligen var så illa att alla musiker skulle bli arbetslösa och få söka sig andra inkomstkällor, så skulle valet fortfarande vara enkelt. Men observera, jag har inte någonstans påstått att upphovsrätten i sin helhet skall avskaffas, inte ens piratpartiet driver den linjen.

  25. Mange says:

    JörgenL:

    Så vem äger då rätten till min musik? Den som olovligt kopierat den? Eller den som köpt den(antingen på nätet eller i skivhandeln)? Eller kanske upphovsmannen?
    Jag måste återigen fråga dig varför du så envist påstar dig ha rätten att göra vad du vill med en produkt som någon producerat i syfte att (förutom den det konstnärliga utspelet) föda sig själv och sin familj? Du är så in i norden låst i din uppfattning att man ska ha rätt att kopiera allt. Spelar tydligen ingen roll vad det är. Om du tar jämförelsen med ett dataprogram så är liknelsen snarast att jämföras med att kopiera ett existerande program och sprida det vidare än att producera ett exakt likadant program och kalla det för samma sak som ursprungsprogrammet. Du skulle väl aldrig föreslå att man kopierar en Dali-tavla och säljer den vidare som sin egen produkt? Men med musik verkar allt vara tillåtet. Och du, till sist, förklara för mig igen på vilket sätt din personliga integritet blir kränkt bara för att du inte får kopiera min PUBLICERADE musik och sprida den vidare!!

    Steelneck:

    Jag är oxå kraftigt för kommunikationsfrihet, men kan inte på något vis se hur den kan påverkas negativt av att jag inte får betalt för mitt arbete…

  26. JörgenL says:

    Mange:
    Jag säger inte att man ska få sälja det vidare, det är något helt annat som jag ser det, om man använder nån annans verk i kommersiellt syfte så har jag betydligt mera förståelse för en moralisk skyldighet att dela med sig av de pengar man tjänar på detta. I det sammanhanget hamnar inte heller copyrighten i konflikt med andra grundläggande mänskliga rättigheter, eftersom det då inte behövs avlyssning etc för att upprätthålla sådana lagar, det är nämligen rätt svårt att ta betalt och samtidigt vara anonym…

    Det jag vänder mig emot är det absurda i att vi ska ha en lagstiftning som förbjuder att jag gratis delar med mig av filer jag har på min hårddisk därför att det dels innebär att det enda sättet att upprätthålla sån lagstiftning är att faktiskt avlyssna all privat kommunikation på internet, och därmed kränka en väldig massa människors integritet, dels att det dessutom från början aldrig varit meningen med copyrightlagstiftningen, den skapades för att stoppa dem som massproducerade kopior i kommersiellt syfte för att skydda boktryckaren från att andra skulle göra den kommersiella vinsten på att han tog risken att investera i ursprungsupplagan.

    Vad jag fortfarande framhärdar i är att det inte är nån självklarhet i att NÅGON ska äga rätten till musik som finns publicerad offentligt i den meningen att han ska kunna bestämma att jag inte får skicka en bra låt jag har hört till en kompis i Säffle så att han vet hur den låter när jag pratar med honom om den på MSN.

    Staten valde den nuvarande upphovsrättsmodellen en gång i tiden när man var rädd att det inte skulle gå att upprätthålla tillgång på böcker för att det fanns en risk att ingen skulle våga investera i att framställa kopior om man inte hade ensamrätt på detta. Nu, med digitala medier föreligger ingen sån risk, att framställa kopior kan vem som helst göra, i princip utan kostnad.

    Musiker och författare fanns även innan denna lagstiftning och kommer alltid att finnas. Efterfrågan på deras tjänster kommer också alltid att finnas. Skillnaden är bara att det nu inte är lika enkelt att ta betalt PER KOPIA, eftersom vem som helst, när som helst, kan göra en kopia till ingen kostnad. Eftersom detta är något som mänskligheten i stort tjänar på, att kultur och kunskap i den meningen blir tillgängligt i en aldrig tidigare skådad omfattning, så tycker jag att det är en bra utveckling.

    Jag tror inte på på att det behöver bli omöjligt för musiker eller författare att försörja sig för den sakens skull. Som jag tidigare hävdat så verkar det ju som att efterfrågan på livemusik ökat de senaste åren. Jag tror också att dessa yrkesgrupper med lite nya ideer kan ändra sitt sätt att ta betalt, från att ta betalt per kopia till att ta betalt i förskott, eller att leverera sitt material “förpackat” på ett sätt som folk är beredda att betala för, typ exklusiva signerade upplagor, eller bara nåt så enkelt som snygga fodral med ett juste texthäfte att bläddra i.

    Det är där skillnaden ligger mellan att “ betalt för sitt arbete” och att se till att man “tar betalt för sitt arbete”. Eftersom det nu inte längre går att kontrollera mångfaldigandet (utan en polisstat) så gäller det, som jag hela tiden tjatar om, att hitta nya vägar att ta betalt.

    Det kommer antagligen inte att finnas lika stora vinster att göra för musikförlag, men det är en konsekvens av att den tekniska utvecklingen kört förbi deras affärside, men det är ju inget som med självklarhet behöver drabba musikerna.

    Det finns faktiskt många som vill betala för att ge upphovsmannen möjlighet att fortsätta producera nytt material, men det finns idag nästan inga möjligheter att göra det utan att 95% av pengarna fastnar hos någon som är totalt onödig, dvs distributionsindustrin. Jag vet själv många musiker jag skulle vilja ge pengar till för att vara säker på att de kommer ut med nytt material, men det finns inga system för att göra det utan att skivbolagen snor det mesta.

    Din liknelse med Dali tavlan förstår jag inte alls. Det där handlar ju 1. om kommersiell försäljning, 2. om att bedrägligt påstå att det man säljer är orginaltavlan. Inget av detta har nån bäring på det vi diskuterar här, fildelning handlar ju om att gratis dela med sig och ingen påstår väl att det är “mastertapen” man får…

    Notera att jag inte frågasätter varken den ideella upphovsrätten, dvs att man har rätt att bli angiven som upphovman till sitt verk, eller att den som använder ett verk som “råvara” för att tjäna pengar på det ska dela med sig av sin vinst till upphovsmannen.
    Jag påpekar detta eftersom du gång på gång återkommer till formuleringen “sälja den vidare”.

    Det jag däremot starkt ifrågasätter är att staten ska ha rätt att avlyssna min privata kommunikation för att se ifall jag, gratis, låter andra få ta del av filer jag har på min hårddisk, och att det därför är orimligt att det ska vara olagligt med privat ickekommersiell fildelning.

    Om det innebär att du tror att det blir omöjligt att ta betalt för ditt arbete, så tror jag dels att du har fel, och dels så håller jag med steelneck, det är inte värt att ge upp friheten till privat kommunikation för att du och andra ska kunna försörja er som musiker.

    (Varför ska förresten musiker ha betalt per kopia när skådespelare eller cirkusartister måste jobba varje gång de ska ha betalt?)

  27. steelneck says:

    (25): JörgenL har förklarat det här ovan.

    Kort sagt, om det skall kunna kontrolleras att jag med min dator inte kommunicerar något som jag inte får kommunicera, så måste någon utomstående ta del av min kommunikation. Detta innebär att integriteten i min kommunikation gått förlorad, den är inte längre privat. Kom här ihåg att också vanlig telefoni är elektronisk kommunikation i lika hög grad som datorkommunikation. Ja idag är faktiskt telefoni i stora drag det samma som datorkommunikation så fort samtalet nått första telestationen, vilken tom. kan vara ens egen dator vid strikt IP-telefoni.

  28. Mange says:

    Oj…det blir svårt att komma till ett avslut i den frågan, känns det som…

    Jag inser att Dali-jämförelsen haltar, ber om ursäkt för den…

    När det gäller kommunikationsfriheten och den personliga integriteten säger ni “att dela med mig av filer jag har på min hårddisk…” och det är ju lite den springande punkten. Hur har de filerna hamnat på er hårddisk? Har de införskaffats genom att ni har köpt en låt, eller kopierat från en kompis som tyckte du skulle ha den låten för den är så bra? Jag fattar oxå skillnaden mellan att ge till en kompis och att sälja vidare, men resultatet(hur du än vänder på det) blir att de potentiella köparna drastiskt minskar när folk delar med sig till varandra, hur ärligt uppsåtet än må vara. Det finns många människor som har kompisar, som har kompisar osv…

    Jag tycker fortfarande att det är ni som tycker detta är så integritetshämmande som har bollen. Det är nog allt ni som får hitta dessa nya sätt att ta betalt. Bara för att ni är så infernaliskt rädda för att staten (eller polisen…) ska komma och rota i era personliga tillhörigheter är det ju inte musikerna ni ska hänga och genom ert sätt att debattera skjuta i sank. Nej, kom i stället med lösningar på problemet, det verkar ju trots allt som att ni tycker att vi har ett existensberättigande i samhället. Det känns lite märkligt att ni inte inser att ni kanske gör mer skada än nytta med ert agiterande…
    Rent inställningsmässigt är jag nog inte riktigt på samma våglängd som er när dett gäller storebrors-samhället. Min grunduppfattning är snarare som så att de som skriker mest mot en utveckling med större insyn ofta har något att dölja. Varför får man tex. inte ha övervakningskameror uppsatta på ställen där det sker mycket brott? Ni är så snabba att tycka att vi musiker inte får finnas kvar om det sker på bekostnad av kommunikationsfriheten och den personliga integriteten, tycker ni då oxå att det är ok att det sker lite mord då och då (som hade kunnat undvikas med en kamera)eftersom det annars hade kränkt folks integritet när man blir filmad när man står och väntar på tunnelbanan?
    Vill bara förtydliga att hela grundtemat i inläggen här bygger på att ni inte vill vika en tum från friheten att ha vad ni vill på er hårddisk. Och friheten att dela med er av det till era kompisar, och det är för mig verkligen ingen rättighet att slåss för, speciellt inte när det drabbar folks ekonomiska vardag och överlevnad.

    Till sist – skådisarna får väl oxå betalt per kopia när det gör samma typ av jobb som vi (dvs icke live-baserat arbete)? Jag måste oxå jobba varje gång jag ska få betalt när det gäller liveuppträdanden.

  29. JörgenL says:

    Då kommer vi till den punkt där alla såna här debatter förr eller senare hamnar:
    “Den som har rent mjöl i påsen har inget att dölja.”

    Så sa jag också en gång i tiden innan jag tänkte igenom saken ordentligt. Efter att jag gjort det så har jag kommit fram till att det inte alls stämmer, ALLA har saker som de vill behålla privata och “hemligheter” de vill välja till vilka de vill dela med sig av dem. Jag ska försöka illustrera med lite spridda exempel:

    Varför tror du annars små flickors dagböcker levereras med hänglås? 🙂

    Skulle du vilja att toaletter saknade dörr? Skulle du vilja sätta upp alla kärleksbrev på anslagstavlan på jobbet? Att alla dina telefonsamtal gick ut via högtalartelefonen på jobbet? Att någon lyssnade på alla dina telefonsamtal och kollade så att du inte spelade upp copyrightskyddad musik?

    Grundproblemet är att om du vet om att din korrespondens är avlyssnad och katalogiserad så innebär det att du kommer att lägga på dig en form av självcensur som gör att du hela tiden blir tvungen att fundera över hur den som lyssnar uppfattar det du gör. Det innebär såna saker som att om du läser en artikel om HIV och undrar över nåt som står där och sedan surfar runt på en massa siter om HIV för att ta reda på ifall det där du undrar om verkligen stämmer, så kanske du ifall du vet att du är monitorerad, slås av tanken: “Undrar hur det här uppfattas, det kanske verkar som att jag fått HIV och att det är därför jag surfar runt på det här sättet…”, och att det gör att du avstår från att göra saker som är helt OK, bara för att du blir rädd för hur det kan missuppfattas.

    Eller att man ändrar sitt sätt att skriva på MSN så att man låter bli att skriva sånt som kan se skumt ut för en utomstående som inte vet vad man snackat om innan. Osv. osv.

    Det finns ett grundläggande obehag i att veta att man hela tiden är monitorerad av någon utomstående därför att man hela tiden då anpassar sina göranden och låtanden till “publiken” och aldrig kan slappna av.

    En metod som används för att utsätta tex krigsfångar för psykisk press är ju just att beröva dem alla möjligheter till privatliv, att aldrig låta dem få “vara i fred”, med ständigt vakande ögon.

    Det är därför det blir obehagligt med bevakningskameror i överflöd. Man kan kartlägga personers rörelser över stora områden och med moderna bildigenkänningsprogram så går det att automatisera väldigt långt. Då kan det till exempel (kanske långsökt, men alls inte otroligt) bli så att någon som varje dag i en vecka stått en lång stund utanför en bank (där det sedan begås ett rån) för att han väntar på att en kvinna han är förtjust i och vill hamna på samma buss som, plötsligt befinner sig i en situation där hans beteende verkar starkt misstänkt och han måste försöka förklara varför han stått där och kartlagt bankens rutiner…

    Bortsett från dessa grundläggande mänskliga behov till privatliv, så finns det ju sedan ett antal mera samhälleliga och demokratiska anledningar till att privat kommunikation är viktigt, tex att man anonymt ska kunna rapportera missförhållanden till tidningar eller polisen, publicera obekväma åsikter etc. Risken är stor att man avstår att göra det om man antar att ens kommunikation är avlyssnad.

  30. steelneck says:

    Att vara övervakad är per definition att inte vara fri, och frihetes pris är att en å annan högst tvivelaktig person går fri. Dessutom skall vi alla betraktas som oskyldiga tills motsatsen bevisats i domstol, hellre fria än fälla är också en konsekvens. Begränsad frihet, även i form av att vara övervakad, är således något som vi i möjligaste mån inte skall drabbas av förrän vi befunnits vara skyldiga. Mindre undantag finns dock, men de bör vara just undantag och dessutom fylla en övergripande samhällsnytta.

    Privatliv och privat kommunikation är dessutom mycket viktigt för oss alla för att grundlägga och forma vår indentitet, för att inte tala om det journalistiska källkyddet eller risker kring politisk förföljelse (som blivit aktuellt iom. angreppen på SD-sympatisörer). Att man har någonting att dölja har således mycket lite med olagligheter att göra. Att ha ett privatliv och att kunna kommunicera privat när man så önskar är en del i att vara människa. Precis vem som helst, även du, kan peka på massor av högst personliga saker som vi vill hålla strikt privat, det är något fullkomligt legitimt. Inte ens vid rättegångar är det fel att hålla tyst och hålla saker för sig själv. Amerikanerna har ju en mycket välkänd fras för det: “You have the right to remain silent, anything you say can and will be used against you in a court of law”. Således, argumentet om “rent mjöl i påsen” är närmast människofientligt vid närmare särskådning.

    Näe, upphovsrätt hör inte hemma i privat kommunikation, och vi bör “byggan in skyddsvallar” i lagen så att privat kommunikation aldrig kan uppfattas som en upphovsrättsligt reglerad publikation. – Det är väl i stora drag precis detta som Karl Sigfrid argumenterade för på DN debatt.

    Det är inte samhällsansvarigt att låta inkomster från närmast lyxkonsumtion gå före sådant som har bäring på demokratin och grundläggande fri- och rättigheter, detta aldelens oavsett om en liten grupp i samhället får se sina inkomster minska. Det handlar om grundläggande fri- och rättigheter, inte hurvida någon artist kan ta betalt, det är artistens alldelens egna problem.

    Vad jag däremot är mycket förvånad över, är att inte artister protesterar mycket högjutt mot avtal där denne tvingas avsäga sig alla rättigheter till sina verk samt ibland tom. förses med avtalsmässig munkavle att klaga över organistaionens metoder och regler.

    Mange, är du ansluten till STIM? I så fall har du så vitt jag förstår gett bort hela din ekonomiska upphovsrätt till _alla_ dina existerande verk, men även framtida!

    Du har upplåtit din ensamrätt att:
    1. offentligt framföra samt inspela, överföra, mångfaldiga inspelning av och sprida (nedan kallat inspela) alla sina existerande och framtida musikaliska verk med tillhörande texter.
    2. inspela alla sina esisterande och framtida litterära och musikdramatiska verk.

    Jag förstår inte hur man kan förorda inskränkningar i grundläggande fri- och rättigheter som drabbar oss alla, bara för att man orolig för sina inkomster, och sedan ändå godkänna en avtalstext som den ovan. För mig är det fullständigt obegripligt. Om du är med i STIM så är du inte fri att ens försöka hitta dig nya sätt att skaffa inkomst genom dina verk, du skulle kunna bli stämd och få betala böter om du försökte! Dessutom anser du att det är vi andra, dina potentiella kunder (ja inte ens det i mitt fall), som skall hitta på nya affärsmodeller som eventuellt kan passa dig (som ev. inte ens är fri att försöka). Jag tycker det resonemanget är tämligen snurrigt.

  31. Mange says:

    Jag har med all önskvärd tydlighet förstått era ståndpunkter vad det gäller dessa(i era ögon) inskränkningar i grundläggande fri- och rättigheter. Jag håller verkligen inte med och det hoppas jag att vi är många som inte gör. Jag tycker det känns i det närmaste patetiskt hur ni driver saker till sin spets. Att man inte kan/ska offra mänskliga rättigheter för ett specifikt yrkes skull kan vi väl alla vara överens om. Det vi inte är lika överens om är ju vid vilket tillfälle detta fenomen inträffar. Jag kan aldrig fatta att inte ha rätten att ladda ner och sprida vidare upphovsrättsskyddat material skulle få detta scenario att ske. Jag tycker fortfarande att ni yxar på som värsta skogshuggarna i er kamp för det absurt öppna samhället. Jag är i allra högsta grad oxå en beskyddare av att det privata skall få vara privat, men att inte få ladda ner och sprida ovan nämnda material är i min värld mycket långt från integritetskränkande. Det är för mig snarare motsatt.

    När det gäller vem som ska “komma på” nya bättre metoder, kan man ju tycka att det är de som klagar mest, eller känner sig mest kränkta, som ska göra detta. Och det måste utan tvekan vara de människor som sympatiserar med era åsikter. Det finns ju för sjutton till och med ett parti för den gruppen.

    Jag håller med dig JörgenL, att de saker du nämner ska vara privata och att vi skulle hamna i ett högst obehagligt samhälle om man visste att man var avlyssnad för jämnan, och skötte sin korrespondens efter dessa “spelregler”. Det jag inte kan förstå är, fortfarande, hur dessa exempel ens kan hamna på samma planet som de som rör vårt kärnämnen i denna tråd. Och jag måste återigen hävda att det är ni som är så upprörda över att er personliga integritet kränks som har bollen och borde ta nästa steg.

    Jag är inte ansluten till STIM, då jag ej skriver musik. Det ni kanske inte tänker på är att även vi som deltar i produktioner har rätt till ersättning baserat på försäljning och allmän exponering i olika media.

  32. Jörgen L says:

    Mange:
    Anledningen för att jag oroar mig och tror att det absolut finns en risk för att vi gradvis riskerar att hamna i den situation som du tror är helt osannolik är att dom globala mediakoncernerna har väldigt stora vinster som dom till varje pris vill försvara och när det gäller så stora pengar så tror jag inte det är mycket dom drar sig för att försöka trumfa igenom.

    Det är alldeles för mycket på gång från olika håll som undergräver just det som vi ändå tycks vara överens om är viktigt med personlig integritet.

    Skivindustrin håller ju till exempel på att lobba i EU för att att piratkopiering ska kunna ge fyra års fängelse, alltså likvärdigt med våldtäkt, och andra kraftigt höjda straffsatser för att tex göra det möjligt med just avlyssning och husrannsakningar, dom har lyckats få igenom ett annat EU-direktiv som ska straffbelägga medhjälp till upphovsrättsbrott, sannolikt i syfte att göra internetleverantörerna ansvariga för vad folk skickar i deras sladdar, vilket är en värre form av censur än “riktig” censur, eftersom det skulle innebära att dom “för säkerhets skull” skulle komma att stoppa ALLT som är det minsta kontroversiellt.

    Och så har vi ju Datalagringsdirektivet där internetoperatörerna ska tvingas att lagra info om vem som kommunicerar med vem och när för polisens räkning.

    Och så är det FRA-förslaget som nu vilar i ett år i riksdagen som ska ge FRA rätt att avlyssna all internettrafik för andra myndigheters räkning, och även om det inte är ett uttalat syfte, så tror jag att skivindustrin gnuggar händerna. Datalagringen och FRA förslaget ska ju bara få användas vid grov brottslighet, men det verkar ju som att dom gradvis håller på att lite i taget flytta upp upphovsrättsbrotten på straffskalan så att dom ska räknas in som grova brott.

    Nej, jag är rädd att det är för mycket tecken som flyger omkring för att jag ska kunna avfärda min oro för ett framtida storebrorssamhälle som osannolika, och skivindustrin är absolut en aktör som driver på i den här processen, och varje gång nån säger att “den som inte har nåt att dölja…” så är det ett litet steg på vägen att acceptera detta.

    Det är därför jag reagerar så starkt på det här, rätten till fildelningen i sig är inte en jätteviktig fråga för mig, men den blir det när man tänker på konsekvenserna som blir ifall man faktiskt försöker upprätthålla en sån lag, och att detta bara är en av många saker som drar åt samma håll.

    Fildelningsfrågan i sak handlar mera för mig om att det är korkat att att ha lagar som alla struntar i eftersom det gör att folk tenderar till att ta lagar öht mindre allvarligt, speciellt när det är en lag som jag är helt övertygad inte gör nån större nytta för dem den sägs skulla skydda, nämligen upphovsmännen.

    Man kan också se en fara i att det finns ett hyfsat allvarligt brott som nästan alla begår, eftersom det öppnar för en form av “utpressning” från polisens sida, dvs samarbeta med oss, annars går vi in och kollar datalagringsregistret (som snart kommer) och ser ifall det ser ut som att du fildelar, och då beslagtar vi din dator och ser ifall vi kan hitta bevis för det och även om det inte gör det så behåller vi den i ett år av utredningstekniska skäl… Det ger alltså staten maktmedel över medborgarna som inte är bra i en rättsstat.

  33. Jörgen L says:

    Glömde att kommentera det där med vem som ska hitta på nya affärsmodeller för musiken. Det vanliga är väl att det är den som ska bedriva en verksamhet också kommer på hur man ska ta betalt, men jag tycker att vi föreslagit ett antal alternativ i den här diskussionen.

    Det kommer dels fortfarande att gå att sälja kopior, dels fysiska, bara man ser till att det finns nåt utöver bara själva innehållet man enkelt kan kopiera, bara priset är rätt, dels digitala på nätet, bara man kan göra det någorlunda billigt, och framför allt bekvämt och snabbt, eftersom det alltid varit ganska bökigt att ta hem filer via fildelning och man har aldrig varit säker på kvalitetetn.

    Bredvid den typen av marknad så kan artister som gör sig fria från STIM och liknande med största sannolikhet bygga en affärsmodell som baseras på att man får betalt i förväg av de som är intresserade av att det kommer ut nytt material. Det innebär att man måste släppa en del material som PR och sedan begära pengar för att släppa mera. Det innebär att man måste bygga upp ett namn genom att göra sig kända genom konserter och liknande förstås, men så är det väl idag också, man får väl inget skivkontrakt heller utan det.

    Hade jag spelat i ett band så hade jag velat gå den senare vägen, jagat konsertbokningar och den vägen byggt upp en fanbase, och sen sagt i ungefär att “för varje X tusen kronor som kommer in på det här kontot så släpper vi en ny låt på vår site”. (Hade jag varit på en konsert med ett nytt intressant band som jag ville höra mer av så hade jag utan att tveka slängt in en 50-lapp på ett sånt, vilket väl motsvarar 10 sålda CD i royalties)

    Jag kan säkert hitta på ytterligare varianter, men det är ju faktiskt upp till den som vill tjäna pengarna att hitta på sätt att göra det. Om fildelning är förbjudet eller inte spelar ju strängt taget inte så stor roll, för den lär inte gå att stoppa, och om det är så som du befarar, att musikernas inkomst hotas av den, så går det inte att ta betalt per kopia framöver när den fildelande generationen växer upp. Då måste ni hitta på andra vägar att ta in pengarna, och varför förkasta alla förslag till affärsmodell utom den nuvarande?

  34. site admin says:

    Jag har bara följt er diskussion utan att lägga mig i. Jörgen jag tycker du kommer till slutsatsen när du skriver: “Om fildelning är förbjudet eller inte spelar ju strängt taget inte så stor roll, för den lär inte gå att stoppa, och om det är så som du befarar, att musikernas inkomst hotas av den, så går det inte att ta betalt per kopia framöver när den fildelande generationen växer upp. Då måste ni hitta på andra vägar att ta in pengarna, och varför förkasta alla förslag till affärsmodell utom den nuvarande?”

    Dock vill jag anmärka på att det säkert skulle gå att stoppa fildelningen, men då skulle det krävas sådana kontrollmöjligheter och polisresurser att det inte på något sätt skulle vara försvarbart. Så då blir slutsatsen ändå att inkomsterna till större del måste komma på annat sätt än traditionell CD-försäljning.

  35. Mange says:

    Ja, vi får väl se debatten som avslutad här. Jag kan hålla med om mycket ni säger men vill ändå inte tro att det värsta scenariot alltid är det som vinner. Tror att vi skulle leva i ett mycket trevligare samhälle om man alltid i första hand tror det bästa om folk(även polisen och de som vill förbjuda fildelning) och inte målar upp världen i så svarta nyanser.
    Det kan ju faktiskt vara så att deras intentioner är godartade…

Leave a Reply

Your email address will not be published.