Köp grisen i säcken, sa Lars Ohly

Nja, vänsterpartiets Lars Ohly sa väl inte direkt att han tycker att väljarna 2010 ska köpa grisen i säcken, men resultatet av vad han sa i Almedalen blir som “grisen i säcken”.

Han var mycket tydlig på att han inte vill ha någon gemensam valplattform med socialdemokraterna och miljöpartiet inför valet 2010. Men i nästa andetag sa han att han vill regera tillsammans med s och mp efter en valseger.

Men, ursäkta. Han vill att väljarna ska rösta fram en vänsterregering, men han vill inte vara med och berätta i förväg vad en sådan vänsterregering skulle ha för politik. Med andra ord: Köp grisen i säcken!

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

14 Responses to Köp grisen i säcken, sa Lars Ohly

  1. Erik says:

    Rent taktiskt så gör nog Lars Ohly ett misstag, men för demokratins skull tycker jag det är bra. Om blockpolitiken blir för stark får vi i princip ett tvåpartisystem där man kan rösta på olika falanger i blocken med små skillnader i åsikter. Det är bättre att man röstar på det parti man håller med mest och sen blir det upp till partiet att göra de uppgörelser som ger mest av deras politik, utan att tänka på blockgränser.

    Ett skrämmande exempel på vad blockpolitik kan leda till är vad som hände med FRA-förslaget. När förslaget togs upp fanns stark kritik ända upp i regeringen, men snabbt tystades alla kritiker (bl a du själv) och en debatt som hade varit nyttig blev aldrig av.

    Jag tycker att man ska slopa 4%-gränsen! Tänk att ett litet parti kan komma in i riksdagen och lyfta fram frågor som de andra partierna inte bryr sig om! Idag så innebär 4% gränsen i sig ett hinder för att komma över 4%, eftersom det känns meningslöst att rösta på ett parti som ändå inte når upp till den gränsen. Samtidigt hindrar det partier från att dö, eftersom det blir i hela alliansens intresse om t.ex. kd är på väg att åka ut ur riksdagen att hjälpa dem.

    Dessutom skulle man kunna dela partier när medlemmarna inte är överens om grundläggande frågor utan att oroa sig för att hela partiet försvinner ur riksdagen. I i centern men i framförallt folkpartiet tror jag det finns ganska många som vill se en mycket mer liberal linje än den som förs av partiledningen. 4% gränsen hjälper till att döda den linjen och hämma demokratin, eftersom åtminstone en del av partiet antagligen skulle åka ut ur riksdagen vid en delning.

    Problemet är bara att det ligger inte i speciellt de stora partiernas intresse att ta bort gränsen, eftersom det skulle försvaga dem själva. Demokrati tycks inte vara så viktigt när utfallet skulle strida mot den egna uppfattningen. Den nya EU-grundlagen är ett utmärkt exempel på det!

    Jag är medveten om att bl a sd hade kommit in i riksdagen i förra valet om gränsen hade slopats, men som sann demokrat tycker jag att även deras åsikter ska representeras om det är folkets vilja. Även kd:s abortmotståndare har rätt till sin åsikt.

    Vad tycker du om att slopa 4%-gränsen?

  2. site admin says:

    Jag tycker också att det är viktigt att valresultatet får utslag i vilken politik som ska föras efter valet. Alltså ska inte en hel regeringspolitik slås fast före valet, men jag tycker ändå att det är en hederlighet gentemot väljarna att ge en bild av vilken politik ett visst politiskt samarbete skulle innebära, t.ex. i form av en valplattform (vilka sällan brukar vara speciellt konkreta utan snarare en politisk inriktning med nedslag i ett antal frågor).

    4 %-spärren har två olika sidor. Du beskriver den negativa sidan, hur alla medborgares röster inte får genomslag, hur det blir svårare att bilda nya partier osv.

    4 %-spärren har också en positiv sida. Den gör att vi får någorlunda starka regeringar, det blir stabilitet i politiken och populism får inte samma direkta genomslag.

    Man ska också komma ihåg att länder med lägre eller inga spärrar oftast har betydligt svagare parlamentarisk makt, större makt ligger hos regeringen. En sådan utveckling hade förmodligen också varit nödvändigt i Sverige om vi sänkt eller tagit bort spärren. Och då får man ställa sig frågan om det är mer demokratiskt.

    För hur man än resonerar så måste politiska beslut kunna fattas. I goda ekonomiska tider brukar det vara ganska lätt, men de svagare ekonomiska tiderna då budgetbesparingar krävs kommer alltid tillbaka förr eller senare. Med en regering utan majoritet (vilket vi och för sig brukar ha i Sverige, men då har det räckt med att ett eller två partier inte stödjer oppositionen) eller med en regering med många små och svaga partier blir det svårt att fatta de riktigt svåra besluten. Impopulära beslut omöjliggörs och regeringskris infaller. Vi hade fått betydligt fler nyval.

    Slutsatsen är att det är en avvägning mellan olika intressen hur hög spärren ska vara (ingen spärr är svårt att tänka sig, det är omöjligt att klara riksdagsarbetet med bara ett fåtal ledamöter som det ser ut idag, jag skulle påstå att 10 ledamöter är ett minimum för att klara arbetet, alternativet är då att ändra riksdagsupplägget totalt vilket givetvis är möjligt). Jag tycker personligen att 4 % är i högsta laget, 3 % hade varit lämpligare.

  3. Erik says:

    I diktaturer har man starka regeringar. Jag vill ha en demokratisk regering! Idag har vi en kultur där vissa linjer utvecklas som politiskt korrekta och dessa ifrågasätts aldrig även om det inte alls är säkert att folket tycker som politikerna. Vi väljer först och främst mellan två block och utöver höger-vänster valet har folket väldigt lite makt. 7 valmöjligheter (partier) är också väldigt lite, det räcker inte ens för att representera alla alternativ på 3 ja/nej-frågor. Är det verkligen demokrati?

    I förra valet fanns t.ex. inget borgerligt alternativ som tydligt stod för att försvara vår integritet, i alla fall inte sedan centern tagit ställning i FRA-frågan. De alternativ som fanns var piratpartiet, som inte vill driva någon annan politik, och efter dem mp och v, som man ju inte röstar på som liberal… Att riksdagsmajoriteten sedan inte heller låter svenska folket rösta om EU-författningen och inte ens tar upp det som en valfråga, när det i praktiken handlar om en grundlag som ligger under vårt eget lands, det är under all kritik! 4%-spärren står som en stor barriär mot en för en förändring där politiker inte längre fullständigt kan strunta i vad folk tycker när man är någorlunda överens över blockgränserna. Jag tycker den helt ska tas bort och så får man anpassa riksdagsarbetet efter det.

    Anledningen till att det inte varit någon omröstning i det här fallet tror i alla fall jag är pga det finns en väldigt stor risk att folket skulle gå emot riksdagens linje. Erfarenheterna från EMU-omröstningen där folket tyckte “fel” skrämde väl. Ännu mer skrämmande är att samma inställning verkar vara ganska gemensam för politikerna i större delen av EU.

    Tyvärr är detta är ett moment 22 där systemet motverkar sin egen förändring.

  4. Johan, enligt ditt resonemang (i försvar för 4%-spärren) så borde alltså våra kommunledningar inte fungera? Där — i kommunalvalen — har vi ju nämligen ingen procentspärr, eller hur? Där är det den demokratiska viljan fullt ut som är avgörande.

    Kan du sedan ge en motivering till att vi i Sveriges Riksdag inte har hemliga omröstningar, så skulle det uppskattas. Jag har ofta undrat över detta märkliga fenomen…

  5. Ajdå, för snabb att “Skicka fråga”. 🙂

    Jag hade en fråga till. Du skriver att vi skulle fått fler nyval. Själv försöker jag erinra mig ett enda nyval i modern tid. Hur många kan du minnas? Normalt brukar vi ju klara uppkomna regeringskriser inom den befintliga sammansättningen av riksdagen.

  6. Erik says:

    Kan du sedan ge en motivering till att vi i Sveriges Riksdag inte har hemliga omröstningar, så skulle det uppskattas. Jag har ofta undrat över detta märkliga fenomen…
    Hur skulle vi annars kunna kontrollera vilka politiker som röstar så som vi vill? Med anonyma omröstningar så finns ju en risk att vissa politiker säger sig tycka en sak men röstar åt ett annat håll utan att någon får veta.

    Fördelen hade ju varit att alla riksdagsledamöter skulle vara fria att rösta som de tyckte, istället för som partiet säger till dem, men det kan väl inte uppväga att vi inte kan kontrollera vilka som sköter sitt jobb? Det måste väl gå att hitta andra, bättre sätt att göra riksdagsmöterna friare?

  7. site admin says:

    Nu är vi inne på mitt specialområde. Skrev en uppsats under mina juridikstudiers första terminer om olika valsystem som blev publicerad i någon bok, minns inte ens vad den heter men den användes som kurslitteratur under några år.

    Det stämmer att vi inte har någon spärr i kommunfullmäktigevalen, men det finns istället en naturlig spärr i att det finns färre mandat (49 mandat ger en spärr på över 2 %, lite beroende på hur rösterna faller). I de kommuner som har fler mandat, dvs de större, så finns det flera valkretsar som gör att spärren faktiskt blir högre än 2 %.

    Det är också ofta svåra förhållanden i kommmuner där det kommit in flera små och oftast populistiska enfrågepartier. Det löses oftast med breda majoritetsbildningar över blockgränsen. Med andra ord får småpartierna mycket sällan något inflytande ändå. I en del kommuner har “småpartier” blivit stora och tvingats till ansvarstagande. Vad har då hänt? Jo, ofta så spricker partiet eller så hoppar de av majoritetsbildningen för att de inte klarar av att fatta de svåra men ibland nödvändiga besluten.

    En fråga som jag ofta får är varför det då måste fattas impopulära beslut, dvs beslut som medborgarna protesterar mot. Låt oss säga att elevantalet går ner i en del av en kommun. Det finns två skolor men bara elevunderlag till en. En skola ska läggas ner. Väljer man den ena skolan så protesterar befolkningen där, väljer man den andra så protesterar befolkningen där. Hur man än gör så måste beslut fattas som inte alla tycker om.

    Till frågan om blockpolitiken så tycker jag att mitt eget parti är ett gott exempel, eller man kanske ska säga mindre gott exempel. Vid den ekonomiska krisen i mitten av 90-talet så tog vi ansvar när vänsterpartiet inte klarade av att fatta de svåra besluten. Centerpartiet och socialdemokraterna samarbetade. Vi lämnade blockpolitiken. Vad tyckte då väljarna om det? Ja, vi har aldrig haft så dåligt valresultat som 1998. Blocköverskridande samarbete belönas inte. Väljarna vill ha tydliga alternativ, inte bara varje parti för sig utan vilka partier som ska samarbeta.

    När det gäller det nya fördraget så stämmer det att det är mycket viktigt för Sverige och Europa. Samtidigt är det en komplex fråga. Det finns oerhört många delar och inför en folkomröstning så är jag rädd för att diskussionen skulle handla om detaljer istället för helheten, eftersom helheten är så komplex. Fördraget är en kompromiss mellan 27 stater, givetvis har ingen stat fått precis som den vill, men ändå måste man någonstans gå med på resultatet för att det är “bra nog”. En folkomröstning är inte en omröstning om ja eller nej till det nya fördraget utan en omröstning mellan att ha det nya fördraget eller att ha kvar de gamla som är ett virrvarr av regler som mycket få har koll på och som inte är stadgade för 27 medlemsstater. För övrigt så har vi inte folkomröstat om andra fördrag och inte heller om grundlagsändringar.

    Björn, jag vet inte riktigt vad du tänker på när du vill ha hemliga omröstningar i riksdagen. Snacka om odemokratiskt! Demokratin bygger på att medborgarna kan utvärdera vad ledamöterna gör och sedan rösta bort de som inte har fortsatt förtroende. Jag vill för övrigt ha ett personvalssystem som i Finland, vilket jag tror, Erik, är ett “bättre sätt att göra riksdagsmöterna friare”. Finns det förresten någon demokrati där parlamentsledamöterna har hemliga omröstningar?

    Jag skrev att en riksdag med 10-15, kanske 20 partier, varav en hel del med en eller ett fåtal ledamöter, skulle kunna leda till en svagare parlamentarisk majoritet (inte säkert såklart, det skulle kunna bli en alliansmajoritet, eller S+V+Mp-majoritet ändå) vilket då skulle kunna leda till fler nyval. Om svåra frågor inte skulle kunna samla majoritet i riksdagen i besparingstider så skulle det bli nyval.

    Kommunerna har inte rätt att utlysa nyval, annars skulle det blivit sådana i flera kommuner efter 2006 års val. En inskränkning i det kommunala självstyret som jag för övrigt vill ha bort.

  8. Jörgen L says:

    Erik, du säger att du vill ha en demokratisk regering istället för en stark.

    Problemet är ju att om man inte kan bilda regeringar som kan skapa majoritet för sin politik så blir effekten ett demokratiskt styre som inte förmår att fatta några beslut, och på sikt är det i sig ett oerhört hot mot demokratin som sådan.

    Se till exempel på Weimarrepubliken i Tyskland under mellankrigsåren. Parlamentet var direktvalt och utan spärrar, vilket gav till följd en massa småpartier som inte kunde komma överrens om nånting och regeringarna som hade behövt vara starka för att reda upp landets allvarliga problem var förlamade. Detta i sin tur radikaliserade opinionen, nazister och kommunister slogs på gatorna, och vanligt folk kom att längta efter en Stark Ledare som redde upp det demokratin inte klarade, vilket ledde till att nazisterna vann valet.

    Min slutsats är att oavsett hur mycket demokrater vi är och hur mycket vi än vill att alla åsikter ska speglas i landets parlament, så är det livsfarligt att ha ett system som gör att landet kan hamna i en situation då det inte kan styras, och %-spärren är en av de mekanismer som finns för att såna situationer inte ska uppstå.

    En annan sak som riskerar att hända som är odemokratisk är att små partier får mycket större inflytande än vad deras röstetal ger dem rätt till. Se till exempel på fastighetsskatten, med fri röstning i riksdagen hade inte (kd) fått igenom avskaffandet, för det finns egentligen ingen majortitet för detta i riksdagen om man kollar vad de olika partierna egentligen tycker.

  9. Jag måste erkänna att jag alls inte förstår demokratiaspekten på det här med slutna omröstningar i riksdagen.

    Skall vi alltså utgå ifrån att våra folkvalda är oärliga och att vi därför måste kunna kontrollera hur de röstar i varje omröstning?

    Att de säger en sak inför valet och sedan en helt annan sak efter valet, har vi ju ändå kunnat konstatera? Det räcker väl att säga FRA för att alla skall förstå vad jag menar (en viss riksdagsledamot som sa nej före valet, men sedan röstade ja i riksdagen).

    Så, nej jag förstår inte alls det argumentet. Vad jag har kunnat se är att exempelvis stackars Federley tvingades göra våld på sin personliga åsikt bara för att centerpartiets piska ven över hans rygg.

    Kudos till honom för att han åtminstone gjorde en halv protest, men med en sluten omröstning hade han ju faktiskt kunnat rösta helt och hållet efter sitt eget samvete. Vi vet ju ändå alla vad han står för — utan att behöva spionera på vilken knapp han trycker på — eller hur?

    Vad gäller vissa andra riksdagsmän så må det vara betydligt svårare att veta vad de egentligen står för. Mer än att de naturligtvis fortsatt skall ha en massa ekonomiska fördelar som ingen dödlig svensk skulle kunna drömma om.

  10. Jörgen L says:

    Björn, i en representativ demokrati är det grundläggande att väljarna kan utkräva ansvar. För att kunna utkräva ansvar av en riksdagsman måste vi ju kunna avgöra om han representerar oss på ett bra sätt, alltså måste vi veta hur han röstar i riksdagen. Om omröstningarna ska vara hemliga så måste du ju också gå med på att en riksdagsman skulle svara “Det vill jag inte säga” ifall en väljare frågar om hur han röstade, annars är det ju ingen vits med det.

    Det skulle ju också innebära att en riksdagsman skulle kunna vända kappan efter vinden hur som helst beroende på vem han talar med och låta påskina att han stöder samma saker som den han talar med, och med tanke på hur du verkar uppfatta riksdagsmäns heder och motiv för att sitta där så förstår jag inte riktigt hur du får ihop det… 🙂

  11. site admin says:

    Intressant Björn att du har så stor tillit till politiker! Öppenhet är helt enkelt grundläggande i en demokrati. Jämför med diskussionen inom EU.

  12. Jörgen, “Det vill jag inte säga” motsvaras väl ganska väl av “Jag kan naturligtvis inte uttala mig i det enskilda fallet” — standardsvar 1.0 när beslutsfattare får obehagliga frågor?

    I en perfekt värld så skall man naturligtvis kunna lita på att de personer, som vi röstat in i riksdagen, följer sitt eget samvete utan att vi skall behöva övervaka dem.
    Handen på hjärtat, förresten, vet du vem som är din riksdagsman, den som din röst placerade i riksdagen. Hur många svenskar tror du vet det?

    Johan, själv ser jag inte öppenhet i omröstningar som något typiskt demokratiskt. När vi stackars valboskap äntligen får en chans att försöka påverka något, så ges vi ju slutna omröstningar — inte blir de väl mindre demokratiska för det?

    Och vad gäller min tillit till dagens politiker, så är den för mig, som för så många andra i vårt samhälle, på absoluta botten.

    För inte alls så länge sedan, så var det ett hedersuppdrag att sitta i Sveriges riksdag. Numera förefaller det mest vara en lukrativ, livstidslång reträttplats för dem som var så dåliga i skolan att de inte kan få ett riktigt jobb.

    När jag var ung brukade vi skämta om att “skratta inte åt den som är sämst i klassen — i morgon kan han vara din chef”. Numera är det snarare “– i morgon kan han vara din statsminister”.

  13. JörgenL says:

    Björn, det som är så fantastiskt med demokratin som jag ser det, är just att den “tar höjd” för att människor INTE är perfekta! Det är inte ett perfekt styrelsesätt, men det är det minst dåliga, just eftersom alla andra styrelsesätt förutsätter att det ska finnas perfekta, goda och okorrumperbara människor för att dom ska fungera bra.

    Det gör inte demokratin, den förutsätter att dom som blir valda är lika skröpliga ur moraliskt hänseende som alla andra, just därför så är mandatperioderna begränsade och vi kan kasta ut dom ruttna äpplena vart 4:e år ifall vi vill. Demokrati är nog faktiskt det enda styrelsesystemet där man kan byta ut de styrande inom systemet utan att ta till våld.

    Det är därför så total öppenhet som möjligt kring vad våra valda representanter gör, säger och röstar är så viktig.

  14. site admin says:

    Björn, du behöver inte oroa dig för att jag blev politiskt aktiv för att jag var sämst i klassen. Vi kan gärna jämföra betyg om det är en måttstock som du tror på.

    Och om det vore så att det är de som inte kan få ett riktigt jobb som blir riksdagsledamöter så måste man fråga sig varför väljarna gör ett så dåligt val…

    Ofta blir vi riksdagsledamöter beskylda för att inte representerar folket, men det brukar inte vara ur den vinkeln att vi är för lågutbildade och inte förstår oss på hur “akademikern i företagsledningen” har det. Snarare tvärtom. Såklart.

Leave a Reply

Your email address will not be published.