Nyhetens behag

Ny partiledare innebär nästan alltid förbättrade opinionssiffror. Ett nytt ansikte ger mer positiv uppmärksamhet, journalisternas frågor är ofta “snällare” i början, väljarna hoppas på något nytt även om de inte riktigt vet vad den nya partiledaren har för politisk inriktning och profilering (mer än partiets vanliga linje). Varje nyvald partiledare tycks ha 2-3 månader på sig, sedan är det dags för den hårda vardagen.

Maud Olofsson valdes den 19 mars 2001 till partiordförande för Centerpartiet. Dagen före stämmovalet hade det kommit en Sifo-undersökning som gav oss 4,5 % och bara några dagar tidigare hade en Demoskop-undersökning sagt att vi låg under 4 %-spärren (3,7 %). Efter Maud tagit över efter Lennart Daléus gick det snabbt uppåt. Första Temon kom 30 mars och då hade vi plötsligt 6,8 %. I tre månader gick det stadigt uppåt och jag minns ett CUF-förbundsstyrelsemöte där vi firade 9,8 % i en Temo (29 juni). Sedan var Mauds förlängda smekmånad över.

SCB i november 2001 hade vi 5,8 % och i maj 2002 var det 5,4 %. I ett par mindre undersökningar i början av 2002 var vi till och med under 4 %. I de flesta undersökningarna låg vi runt 5 % men i valet 2002 hoppade vi upp till 6,2 % (vilket gjorde att jag kom in i riksdagen på Centerpartiets sista utjämningsmandat).

Mona Sahlin valdes till partiledare den 17 mars i år. Redan då hade socialdemokraterna ökat en del från bottenresultatet 35 % i valet 2006, kanske för att Göran Persson direkt meddelade sin avgång och det tidigt var klart att Sahlin skulle ta över. De undersökningar som hade gjorts precis före Sahlin valdes gav socialdemokraterna 38 % (SKOP) och 39,3 % (Sifo). Den första efter hon var vald gav direkt utslag, 44 % i Sentios undersökning. Därefter har de legat stabilt över 40 % och flera undersökningar har gett dem 45 % (bland annat maj-SCB:n) med toppnoteringen 46,3 % i en Temo-undersökning.

Nu har det gått tre månader och ingen kan påstå att Mona Sahlin tagit chansen under sin smekmånad. Hon har i princip varit osynlig och nyfikenheten, de positiva personliga reportagen och de ovanligt “snälla” frågorna har tagit slut. Nu börjar den kalla vardagen. I Temos juni-undersökning går socialdemokraterna tillbaka med 3,1 %-enheter till 41,9 %. Det är uppenbart att socialdemokraterna inte ens förstått att uppgången som kom med partiledarbytet berott på nyhetens behag snarare än att fler väljare insett “socialdemokraternas politiska förträfflighet”.

Nu är det istället Jan Björklund som tycks få “nyhetens behag-opinionen” till Folkpartiet. Han är visserligen inte vald, men i och med valberedningens starka nominering av honom i förra veckan så är det klart för alla att han kommer att ta över. Folkpartiet har dalat i opinionen i princip konstant sedan rekordvalet 2002 (13,4 %). I valet 2006 så var det nog en chock för dem att de inte blev näst största borgerliga parti, utan med 7,5 % fick de se sig passerade av oss i Centerpartiet (7,9 %). Efter valet har det fortsatt nedåt och i ett par undersökningar har de legat under 5 %, speciellt under den period när media rapporterade om hur nästan alla partidistrikt ville sparka Leijonborg medan han själv klamrade sig fast. Efter det att han insåg att han inte skulle klara av att hålla sig kvar vid partiledarposten så har det vänt uppåt igen. Dessutom ökar Björklunds egen popularitet. I TV4:s undersökning av statsrådens popularitet så är han den enda som fått bättre popularitetssiffror sedan förra undersökningen och är nu plötsligt den mest omtyckta ministern tillsammans med Fredrik Reinfeldt.

Med andra ord skulle det inte förvåna mig det minsta om folkpartiet fortsätter uppåt, svagt tills dess Björklund är vald och sedan en rejäl uppgång under ett par månader. 10 % ca 2-3 månader efter han blivit vald tror jag inte är någon omöjlighet. Sedan går det nedåt igen. Samma nedgång som Mona Sahlin kommer att få uppleva de närmsta månaderna. Lyckas hon synas mer än vad hon hittills gjort så kan hon stoppa nedgången vid 40 %, men förblir hon lika osynlig som hon varit hittills så är det inte omöjligt att hon får se opinionssiffror på under 35 %.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

One Response to Nyhetens behag

  1. Pingback: Håkan Juholt – en riktig outsider! | Linander tycker!

Leave a Reply

Your email address will not be published.