Hot mot svenska styrkor utomlands

I samband med FRA:s utökade signalspaning har det diskuterats om det verkligen finns några hot mot svenska styrkor utomlands. Det finns det tydligen.

Det givna motargumentet är “men det hjälpte tydligen inte med signalspaning ändå”. Nej, och det är nog inte någon som tror att signalspaning ens i kabel kommer att förhindra alla eventuella dåd av det slag som skedde i Afghanistan. Men med hjälp av försvarsunderrättelser, svenska och andra, kan hotbilder kartläggas, skyddsnivåer höjas till rätt nivå, rutiner förändras för att undvika hot, och i bästa fall helt undvika att svenska soldater skadas.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

61 Responses to Hot mot svenska styrkor utomlands

  1. steelneck says:

    “vad jag och säkert de flesta lägger i ordet kopiera är att det görs flera kopior” Börjar du inte bli väl så krystad nu? Förslaget vill tvinga teleoperatörerna att kopiera kommunikation till FRA så att FRA får greppa igenom det, det räcker med att en kopia går till dem, det hade även räckt om alla servrar var i FRAs ägo och de filtrerade orginalen. Det är ett övergrepp av staten att filtrera vår privata kommunikation utan att vi är misstänkta för någonting, spelar ingen roll om det är utlänningar eller andra svenskar vi talar med. Om det sedan finns andra länder som beter sig så vidrigt mot sina egna medborgare så är det ingen ursäkt till att svenska staten skall bete sig lika illa, Sverige borde istället “anmäla” de länderna för människorättsliga övergrepp.

    Jodå jag svarade: “de kommer givetvis med en framställan om att få filtrera med just hashsummor, inte en enskild hashsumma”.

  2. JörgenL says:

    Det är fortfarande ett frågetecken om vilken typ av tillstånd FUN kommer att ta ställning till. I debatten har ju hörts att “det är klart att en nämnd som FUN inte kan ta ställning till den exakta tekniska implementationen av filtret”. Betyder det att de kan komma att godkänna tex ett yrkande att få söka i allmänna termer efter trafik “som enligt internationella samarbetspartners” rör sådant som lagen säger att de ska söka efter, dvs. att de kommer att lämna vidare information om trafikströmmar de själva inte riktigt vet vad det handlar om? I så fall är vi definitivt inne på en farlig väg, för då lämnar vi kanske ut tex vem som är mottagare av ett krypterat datapaket utan att veta vad det handlar om.

    Finns det några som helst hinder för vad som får lämnas ut till “internationella samarbetspartners”? Det har ju kommit att bli ett argument nämligen “vi måste göra det här för att ha nåt att byta med i förhållande till andra länders underrättelsetjänster”

  3. JörgenL says:

    Nästa tanke:

    Vad händer med krypterade datapaket som FRA inte lyckas forcera? Kommer lagförslaget att ge FUN möjlighet att definiera dem som implicit misstänkta och därför föremål för lagring? Eftersom ingen vet om de innehåller godkända “sökord” är det ju omöjligt att säga om de berör sånt som ligger inom definitionen eller inte?

    Är det som lagförslaget ligger möjligt för FUN att godkänna lagring av sådant?

    Eller kan man tänka sig att skärpa till definitionen så att det måste finnas igenkännliga, specifika, söksträngar för att det ska vara tillåtet att spara på?

    Men då faller ju å andra sidan alla möjligheter att försöka dekryptera krypterad trafik, eftersom det förutsätter att man lagrar kopian en lägre tid, de krypton som i praktiken används behöver ju åtskilliga veckor superdatortid per meddelande om de ens är möjliga att knäcka alls. Vart tar den typen av trafik vägen?

  4. site admin says:

    Jörgen, jag kan inte svara på alla dina frågor, men det är bra att du ställer dem. Jag ska se om jag kan få svar (är inte i tjänst och får ju inte jobba).

  5. John Nilsson says:

    Om data mining:
    Schneier on Security – Data Mining for Terrorists

    This unrealistically-accurate system will generate one billion false alarms for every real terrorist plot it uncovers. Every day of every year, the police will have to investigate 27 million potential plots in order to find the one real terrorist plot per month. Raise that false-positive accuracy to an absurd 99.9999% and you’re still chasing 2,750 false alarms per day — but that will inevitably raise your false negatives, and you’re going to miss some of those ten real plots.

    This isn’t anything new. In statistics, it’s called the “base rate fallacy,” and it applies in other domains as well. For example, even highly accurate medical tests are useless as diagnostic tools if the incidence of the disease is rare in the general population. Terrorist attacks are also rare, any “test” is going to result in an endless stream of false alarms.

    This is exactly the sort of thing we saw with the NSA’s eavesdropping program: the New York Times reported that the computers spat out thousands of tips per month. Every one of them turned out to be a false alarm.

    And the cost was enormous: not just the cost of the FBI agents running around chasing dead-end leads instead of doing things that might actually make us safer, but also the cost in civil liberties. The fundamental freedoms that make our country the envy of the world are valuable, and not something that we should throw away lightly.

    Effective Counterterrorism and the Limited Role of Predictive Data Mining
    The terrorist attacks on September 11, 2001, spurred extraordinary efforts intended to protect America from the newly highlighted scourge of international terrorism. Among the efforts was the consideration and possible use of “data mining” as a way to discover planning and preparation for terrorism. Data mining is the process of searching data for previously unknown patterns and using those patterns to predict future outcomes.

    Information about key members of the 9/11 plot was available to the U.S. government prior to the attacks, and the 9/11 terrorists were closely connected to one another in a multitude of ways. The National Commission on Terrorist Attacks upon the United States concluded that, by pursuing the leads available to it at the time, the government might have derailed the plan.

    Though data mining has many valuable uses, it is not well suited to the terrorist discovery problem. It would be unfortunate if data mining for terrorism discovery had currency within national security, law enforcement, and technology circles because pursuing this use of data mining would waste taxpayer dollars, needlessly infringe on privacy and civil liberties, and misdirect the valuable time and energy of the men and women in the national security community.

    What the 9/11 story most clearly calls for is a sharper focus on the part of our national security agencies—their focus had undoubtedly sharpened by the end of the day on September 11, 2001—along with the ability to efficiently locate, access, and aggregate information about specific suspects.

    Risker med övervakning
    Elektroniska fotspår kan lätt ge en missvisande bild, vilket kan göra att oskyldiga människor blir felaktigt misstänkta för brott, fusk eller andra oegentligheter. I USA satt en man vars hus brann anhållen i fem månader misstänkt för mordbrand, eftersom polisen begärde utdrag ur hans inköpsdata från stormarknaden och upptäckte att han köpt braständare av precis den sort som hade initierat branden. Mannen släpptes när en annan person anmälde sig till polisen och erkände dådet.

    Att långtgående polisbefogenheter kan få allvarliga konsekvenser för oskyldiga medborgare illustrerades med all önskvärd tydlighet då brittisk polis i juli 2005 sköt ihjäl en brasiliansk elektriker i Londons tunnelbana i tron att han var terrorist. Dels hade han varit i en byggnad som ansågs ha koppling till personer misstänkta för de misslyckade attentaten den 21 juli, dels sades han bära en tjock jacka (en uppgift som dock senare ifrågasatts), dels sprang han mot ett avgående tåg. Dessa indicier tillsammans resulterade i sju kulor i huvudet och en i axeln (ytterligare fyra kulor missade).med mera

  6. John Nilsson says:
  7. Nan says:

    Tack för länkarna, John. De beskriver grundproblemet som jag ser det.

    Och det leder till frågan, vad är det som ligger bakom att genomdriva denna lag?

    Och meta-debatten känns faktiskt som minst lika intressant. Om nu FRA-lagen är så bra, varför finns det inga bra argument för den, och inga bra handfasta exempel att hänvisa till? Jag kan bara inte tro att man aldrig någonstans i världen skulle kunna hitta något bra (och rumsrent) exempel om idéen nu vore så bra.

    Det är också intressant att notera att lagen skickats till lagrådet på ett annat sätt än alla andra lagar, och att man spelat personer istället för bra argument.

  8. site admin says:

    Nan, på vilket sätt har lagrådsremissen för utökad signalspaning varit annorlunda än andra lagrådsremisser? Kort tid var det, men det är tyvärr inte unikt på något sätt (personligen tycker jag att FöDep hade för bråttom.)

  9. Nan says:

    Vad jag sa var att den skickats på ett annat sätt, motivet var ju att lösa en konflikt på tjänstemannanivå, och inte när det var färdigförhandlat. Lustigt nog blev det ingen förhandling om innehållet efter att den kom tillbaka. http://johanlinander.se/blog/2007/01/20/fra-forslaget-pa-lagradsremiss-i-alla-fall-2/

    Johan, jag undrar om du har sett “Yes, Minister” nyligen? I annat fall så rekommenderar jag det mycket varmt, går på Axxess (gratiskanal) på helgerna.

  10. site admin says:

    OK Nan, du har helt rätt. Det fanns mer konflikter före lagrådsremissen och den var ett sätt att lösa dessa. Jag fanns ju själv på “förlorarsidan” efter lagrådet inte kritiserat förslaget på det sätt som jag hade trott.

    Självklart har jag sett “Javisst, herr minister” och “Javisst, herr premiärminister” (uppföljaren), men det var långt innan det fanns någon kanal som heter Axxess…

  11. Det var enkelt och bra tyckt av herr Linander. Sunt förnuft! Debatten behöver en god del mer av den varan.

Leave a Reply

Your email address will not be published.