Vilket ansvar har Sverige för svenska medborgare utomlands?

Jag såg en debattartikel av vänsterpartisten Hans Linde i GP som jag inte kunde låta bli att svara på.

Vilket ansvar har Sverige för svenska medborgare utomlands? Frågan kan tyckas ha ett självklart svar, nämligen att Sverige alltid har ett ansvar att hjälpa svenska medborgare som befinner sig i fara i ett annat land. Men är det verkligen så enkelt? Frågan har aktualiserats i samband med att det finns ett antal svenska medborgare som mot sin vilja inte kunnat lämna Somalia.

Vänsterpartiets riksdagsledamot Hans Linde har på debattplats i Göteborgs-Posten 19/1 skrivit att Sverige ska genomföra en evakuering i Somalia liknande den som genomfördes i Libanon i somras. Jag håller med om att det är mycket tragiskt att det sitter fast svenska medborgare i Somalia, men det är inte samma sak som att Sverige har ett oreserverat ansvar för att hjälpa dessa medborgare tillbaka till Sverige.

Utrikesdepartementet har länge avrått svenska medborgare från att åka till Somalia. Om svenskar ändå väljer att åka dit så gör de det på egen risk och måste förstå att de inte kan få samma hjälp från UD som t.ex. svenska medborgare fick vid kriget i Libanon eller efter tsunamin i Sydostasien 2004. Det är också högst tveksamt om Sverige ska riskera UD-personals hälsa, och kanske liv, för att försöka evakuera svenskar som blivit avrådda från att åka dit. Sverige har idag ingen konsulär personal i Somalia eftersom det är för riskabelt.

Det är uppenbart att det behövs tydligare regler för vilket eget ansvar vi svenskar har när vi åker utomlands. En undersökning har visat att svenska folket har alldeles för stora förväntningar på vilken hjälp UD kan och ska stå till tjänst med. Mer än hälften av de tillfrågade svarade att de trodde att en åtalad svensk utomlands alltid får advokat betald av ambassaden och att de trodde att en pank svensk utomlands alltid kan låna pengar av ambassaden. Så är inte fallet.

Vi svenskar har fått lära oss här i Sverige att staten alltid hjälper oss och betydelse av det egna ansvarstagandet har marginaliserats. Detta måste återupprättas, både när vi befinner oss i Sverige och när vi är utomlands. Man kan inte låta bli att ta reseförsäkringar eller vidta andra åtgärder för att sedan förvänta sig att skattebetalarna genom staten ska betala. Men med detta sagt ska tilläggas att staten självklart måste hjälpa till vid sådana extrema situationer som tsunamin och göra så mycket det rimligtvis går för att hjälpa svenska medborgare i krissituationer.

Sveriges regering har genom utrikesminister Carl Bildt tydligt uppmanat Etiopien att omedelbart dra tillbaka sina stridande förband från Somalia, så på denna punkt råder det ingen oenighet mellan oss i den borgerliga alliansen och vänsterpartiet. Det enda som kan stoppa vidare lidande i Somalia och på Afrikas horn i stort är att återgå till en öppen politisk dialog.

Regeringen tillsätter nu en utredning för att skapa tydligare regler för vad svenska staten ska kunna stödja svenska medborgare med utomlands. Det är välkommet och inför denna lag är det bra om vi får en öppen diskussion om vilket eget ansvar vi medborgare har och vilken hjälp staten ska stå för. Jag hoppas att Hans Linde och vänsterpartiet deltar i denna diskussion så att vi får generella regler och inte bara ad hoc-utspel för att vinna politiska poänger.

This entry was posted in Insändare. Bookmark the permalink.

5 Responses to Vilket ansvar har Sverige för svenska medborgare utomlands?

  1. Nan says:

    Som jag ser det bör det vara enkla regler, så att det är så uppenbart som möjligt om de gäller eller inte.

    Sedan ser jag det som två delfrågor, dels vad man kan begära akut, dels vad staten ska betala i slutändan. I den andra delfrågan ser jag inget klart svar, men i den första skulle jag vilja att staten snarare vore för snäll än för strikt. Specifikt, speciellt när det gäller juridisk hjälp, det finns länder du utan egen förskyllan kan hamna i situationer som är svåra att föreställa sig på hemmaplan.

    Reseförsäkringar är ett bra sätt att reglera vem som ska betala, men inte ett sätt att minska statens ansvar att ta hand om akuta frågor. Det kan finns situationer som det behövs en stats tyngd för att överhuvudtaget få hjulen i rullning, dvs du bör initialt alltid kunna påkalla UD:s ovillkorliga hjälp om inget annat hjälper, men kanske bli tvungen att betala för det i efterhand om det.

    Jag anser nog att om en svensk i Somalia begär att få hjälp att komma hem så ska inte UD kunna neka att göra allt som är rimligt, så länge det inte är så att personen missbrukar systemet. Detta kan man t ex reglera ekonomiskt, t ex att obetalda räkningar för tidigare hjälp. Däremot kan det vara helt berättigat att kräva personen på en dyr räkning i efterhand.

  2. site admin says:

    Det är ett bra påpekande. Det är skillnad mellan vilken hjälp som ska kunna ges akut och vad som staten respektive den hjälpte ska betala i efterhand. Min poäng är också att den akuta hjälpen blir betydligt mindre långtgående om Sverige som land, genom UD, avrått från att resa till landet. Då har man själv tagit risken och får också räkna med att det inte går att få samma långtgående risk.

  3. Nan says:

    > Min poäng är också att den akuta hjälpen blir betydligt mindre långtgående
    > om Sverige som land, genom UD, avrått från att resa till landet.
    > Då har man själv tagit risken och får också räkna med att det inte går
    > att få samma långtgående …

    Ja och nej som jag ser det. Det kanske inte går att få samma långtgående hjälp av samma orsaker som ligger bakom UD:s rekommendationer, men det får inte vara någon orsak till att UD inte ska anstränga sig lika mycket.

    Det kan finnas högst legitima skäl att åka till ett land som UD avrått från resa till, det mest uppenbara för att skydda egna eller sin arbetsgivares intressen. I det senare fallet har de flesta svårt att vägra. Sedan har jag ett litet problem med att UD ska bedöma vad som är acceptabel risk för enskilda medborgare, det skulle utesluta många hjälparbetare från UD:s skydd.

    Som jag ser det är det lite samma sak som akuten på ett sjukhus, en läkare gör sitt bästa för att hjälpa patienten oavsett hur han fick sina skador.

    (I min förra kommentar, “Detta kan man t ex reglera ekonomiskt, t ex att obetalda räkningar för tidigare hjälp” försvann slutet på meningen, lägg till “kan vara ett skäl att vägra hjälp” så blir det begripligare…)

  4. Jerker Thorvaldsson says:

    Mycket bra inlägg Johan. Jag tycker också det är bra att tydligare regler skapas. Sen tycker jag faktiskt att man får skilja något på turister och arbetstagare. Arbetsgivaren har faktiskt ett visst ansvar för sina utsända medarbetare, antingen det gäller privata företag eller statliga myndigheter. Både når det gäller privata företag och biståndsorganisationer ges före utresan en omfattande information och noggrann förberedelse. Jag tror, att åtminstone en del turister, inte riktigt klart inser vad det innebär att åka iväg till vissa länder, med helt andra kulturer, klimat, språk, traditioner etc etc.

  5. site admin says:

    Hej Jerker, visst, när staten är arbetsgivare så är läget ett annat.

Leave a Reply

Your email address will not be published.