Stort stöd för mer övervakning

Integritetsskyddskommittén har låtit SCB göra en undersökning av svenska folkets syn på övervakning och kontroll av allmänheten i jakten på terrorister och grova brottslingar. Jag hade förväntat mig ett stort stöd, motsvarande undersökningarn har visat på det, men det var nog lite större än jag hade kunnat tro.

80 % vill ha mer övervakning och kontroll, 87 % är för buggning och hemlig dataavläsning, 91 % är för kameraövervakning på allmänna platser och 51 % är för DNA-registrering av hela befolkningen.

Det finns ett antal förklaringar till varför resultatet blir som det blir. En rimlig förklaring som JK Göran Lambertz ger är: “Jag tror det beror på att många upplever att det som övervakningen ska komma åt är så akut, viktigt och närliggande, medan integritetsskyddsaspekterna ligger längre bort. Det är tyvärr så att skyddet för privatlivet är något som man inte upptäcker förrän man blivit drabbad.”

Jag blev själv intervjuad av tidningen Riksdag & Departement och är inne på ungefär samma linje: “Om vi politiker går för långt, även om medborgarna skulle tycka att det vore ok i varje enskilt fall, så hamnar vi snart i en situation som medborgarna inte skulle tycka vore lika ok.”

Jag tror att förklaringen är att det är enklare att förstå hot som terrorism och grov kriminalitet än att se de hot som ett kontrollsamhälle kan ge på längre sikt. Det är nog få som tänker 50 år framåt när de besvarar frågan, men de rättigheter som vi som lagstiftare ger till de brottsbekämpande myndigheterna och till regeringen måste kunna kontrolleras och hanteras oavsett vilken politisk majoritet som styr landet.

Men framförallt är det viktigt att komma ihåg att de rättigheter som riksdagen ger till myndigheterna att övervaka medborgarna också måste kunna kontrolleras på ett fullgott sätt. Det var detta som f.d. justitieminister Bodström totalt missade. När han t.ex. la fram buggningsförslaget så innehöll det rätten att bugga men bara en utredning av hur efterhandskontrollen skulle gå till. Först skulle lagstiftaren ge polisen rätten att övervaka medborgare och sedan fick vi se hur det skulle bli med kontrollen av hur buggningsinstrumentet använts. Otroligt dålig respekt för medborgarnas rätt till personlig integritet. Lyckligtvis kunde vi då stoppa förslaget genom en minoritetsbordläggning och när det kommer tillbaka i vår så har vi hunnit få med en bra efterhandskontroll.

Personligen kan jag acceptera en del övervakning, men det handlar alltid om villkor och kontroll. För inte så länge sedan blev jag uppringd av en lokal centerpartist som ville ha råd inför ett beslut om kameraövervakning på en skola som varit utsatt för mycket skadegörelse. Svaret är ja, men… Vi resonerade tillsammans och kom fram till att kameraövervakning kan vara bra men det handlar om villkoren och kontrollen:

– Ingen kameraövervakning under skoltid och i anslutning till att eleverna börjar och slutar. Ingen elev ska behöva vara övervakad.
– Tydlig skyltning om att det är kameraövervakat.
– Tydliga regler om hur länge bilderna får sparas.
– Automatisk gallring efter den tiden.
– Endast ett fåtal ska ha tillgång till kameraövervakningen och endast polisen ska kunna plocka ut bilder.
– Individuell inloggning så att det går att kontrollera vem som missbrukat sin tillgång till kameraövervakningen.
– Kamerorna ska inte kunna riktas utanför skolans område. En gång- och cykelbana som går utanför får inte filmas.

(Det var nog något mer som jag inte minns just nu…)

Kameraövervakning av en högstadieskola är inte en så stor grej men jag tycker att det är ett bra exempel på att det ofta handlar om villkor och kontroll. Sedan finns det andra saker som inte är okej oavsett villkor och kontroll. Hur kan en majoritet av svenska folket vara positiv till att tvinga varenda medborgare att lämna DNA för att bygga upp ett nationellt register?

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

16 Responses to Stort stöd för mer övervakning

  1. Nan says:

    Frågorna som ställdes finns här:
    http://www.sou.gov.se/integritet/pdf/Teknisk%20rapport%20med%20bilagor.pdf

    Samtliga frågor om kameror är villkorade med en (påtaglig men obevisad) positiv effekt, hela denna undersökning är kraftigt tendentiös.

    Med tanke på att man i England upptäck att olyckorna ökat i områden med fartkameror (se
    http://www.theregister.co.uk/2005/07/19/gatso_deaths_link/) så skulle det vara minst lika korrekt att, som alternativ till fråga 5e, att ställa frågan “Tycker du att kameraövervakning
    ska vara tillåten eller otillåten på allmänna
    platser om det ökar antalet olyckor i trafiken?”. Jag är hyfsat säker på att majoriteten inte skulle välja alternativet “tillåtet”… Och detta med en effekt som, till skillnad från åtminstone flera av SCB:s, inte är obevisad.

  2. Christian U says:

    Jag håller med föregående kommentar;

    som man frågar får man svar.

    Tar man inte i frågeställningen med något om omfattningen av övervakningen, så är det självklart att de flesta säger “ja” till mer övervakning. Det gör jag också.

    Johan – du är på rätt spår när du resonerar kring “villkor och kontroll”, men det som gör mig orolig är att du och din kollega på egen hand behövde resonera er fram till dessa punkter. Detta borde redan finnas definierat och fastslaget som norm kring hur vi ser på övervakning versus integritet. Ett fastställt ramverk av något slag är önskvärt, så att ni lagstiftare på ett enklare sätt kan jobba med övervakningsfrågor och veta vad som gäller.

    Christian

  3. site admin says:

    Tack för länken till frågorna, hade inte sett dem tidigare. Håller med om att en del av frågorna kunnat ställas annorlunda. Många av svaren är väldigt intressanta och pekar delvis i andra riktningen än det som media rapporterat om. T.ex. tycker 85 % att människors integritet kränks i hög grad eller i viss mån av påträngande marknadsföring. Där är svenska folket inte så toleranta längre.

    Och med anledning av tidigare diskussion här på bloggen om smygfotografering så tycker 91 % att det är kränkande varav hela 75 % svarar i hög grad…

    Sedan är det också intressant att det är fler som tycker att en övervakningskamera i någons bostad som man besöker är mer obehagligt/integritetskränkande än övervakningskameror på allmän plats. Lite svårt att jämföra, men jag tycker ändå att man kan dra den slutsatsen. Jag misstänker att skillnaden beror på att man litar på att bilderna från “samhällets övervakning” inte missbrukas medan privata övervakningskameror är osäkrare ur den aspekten. Okunskap om läckor?

    I Sverige har Vägverket kunna konstatera att medelhastigheten sjunker på sträckor med fartkameror vilket i sin tur både minskar antalet olyckor och hur allvarliga olyckorna blir. När det gäller kameraövervakning på allmän plats så finns det undersökningar som visar att brottsligheten går ner, t.ex. på Möllevångstorget i Malmö, men samtidigt gick brottsligheten upp i området runt om det övervakade torget. Flyttar man bara brottsligheten så har man inte vunnit någonting.

    När det gäller förslag på nya tvångsmedel som buggning, FRA-förslaget m.m. så är det förvånandsvärt få politiker som frågar efter behovet. Jag känner mig ganska tjatig (men det hindrar mig inte från att fortsätta) när det ständigt är jag som efterfrågar en behovsanalys.

    När man får svar så är det dessutom svar i stil med att “grövre brottslighet kräver nya metoder” eller “övervakningen skulle leda till att polisen skulle kunna…”. Jag vill istället ha en kvantitativ uppskattning på t.ex. vid hur många tillfällen under 2006 hade polisen i Stockholms län behövt använda hemlig dataavläsning om det skulle få användas på brott som ger minst två års fängelse? Då blir svaret oftast att det är så svårt att uppskatta.

    När jag krävde behovsanalys av buggningen så kom till slut svaret 30-40 tillfällen per år i Sverige, men vid samtal med Riksåklagaren så sa han att det förmodligen skulle röra sig om betydligt färre tillfällen. Nödvändigt att veta, sedan kan man använda svaret på tre sätt. Jaha, är det så få tillfällen så behövs inte buggning, eller, jaha, är det så få tillfällen så kan vi genomföra buggningen direkt utan att ha efterkontrollen på plats, eller, jaha, är det så få tillfällen så kan vi skjuta på beslutet i ett år för att hinna höja rättssäkerheten genom att få efterkontrollen på plats. Som ni vet så valde jag det sistnämnda alternativet.

    Håller också med om att det borde finnas en tydligare och sammanhållen integritetslagstiftning. Det har vi i Centerpartiet också motionerat om i riksdagen. Samtidigt blir det svårt att ha detaljregler i lag, men med en tydligare integritetslagstiftning skulle det vara enklare för länsstyrelsen som ger tillstånd till kameraövervakning att ställa krav på villkor och kontroll.

  4. steelneck says:

    Näe, den här undersökningen är ingen undersökning, det är snarare en partsinlaga ämnad för politikpåverkan.

    Vad den utan tvekan säger mest om är beställaren/frågeställaren. Vad beställarens intention var är mycket uppenbart; att underlätta för staten att framgent göra större intrång i medborgarna integritet. Närmast makabert att det då kommer från “Integritetsskyddskommittén”, som snarare verkar vara en kommité för itegritetskyddens skrotande.

    Frågeställningarna undviker regelmässigt vad ändamål och behov betyder, mycket lite om de risker som övervakning kan skapa, ägnar inget åt ändamålsglidning och spelar i hög grad på känslor med högst ledande frågor.

    90% är positiva till övervakningskameror för att de bara känner sig tryggare, samtidigt som bara 15% tycker det är OK med övervakningskamera på jobbet för att om möjligt begränsa stölder. – Bevaka andra, inte mig. Detta har nog frågeställaren varit högst medveten om vid utformningen, och utnyttjat det. Säkert också medveten om de som håller integretiteten allra högst ofta inte svarar på såna här undersökningar, sådana människor brukar inte vara promiskuösa med vad de tycker i diverse olika frågor.

    Frågar man hurvida det är OK med övervakning för att komma åt grov brottslighet, då låter man ändamålet helga medlen. Än värre när man vet att många av de förslag som läggs bara har grov brottslighet som en rökridå, och inte handlar om att endast övervaka brottslingarna, utan oss alla; att övervakaren ser oss alla som potentiellt grova brottslingar.

    Man kan ta precis det tänket ett steg längre. Man kan tänka sig en fråga som:
    Tycker du att säkerhetspolisen skall kunna tillgripa så mycket våld som situationen kräver vid insamlade av information för att förhindra terrorism som hotar landets säkerhet?

    Med frågor i den stilen skulle säkert en “medborgarrättskommitté” komma upp med siffror som ger dem “stöd” i hopp om att få politiker till att legalisera… ja just det, tortyr. Låter man ändamålet helga medlen så skulle polisen antagligen också bli hjälpt i sin jakt på grova brottslingar om tortyr var tillåtet…

    Alla vill få bättre möjligheter, alla. Alla vill få sina jobb underlättade, så även militärer och poliser. Men gudselov så är det inte militären och polisen som lagstiftar..

    Det var dock bra att de hade delat upp frågorna mellan lågutbildade och högutbildade, kanske inte så lite fördomsfullt, men än dock. Det märks att de högutbildade har tänkt lite mer och längre när de svarat. De åldersuppdelade svaren är också intressanta när det gäller Internet och datorer, där skillnaderna i vissa fall är dramatiska mellan gammal och ung. Kul dock att man är fullständigt enig över generationsgränserna om att staten har en skyldighet att lagstifta mot integritetshoten – Inte skapa dem! Fast återigen, som man frågar får man svar, ingen vill ju ha just sin integritet trampad på, eller att integriteten i deras information blir komprometterad.

    Näe, misstro övervakaren mest när denne säger värna om din integritet.

    Det sägs ibland att den som har rent samvete har ingen anledning att vara orolig. I detta ryms ett annat påstående; att man är ärlig. Retoriken visar att övervakningsivrare förstår detta, eftersom de målar upp övervakningen att endast inriktas på de kriminella.

    Men driv detta ett steg längre, i stället för att kräva en privat sfär, något som kan bemötas av: “vad har du att dölja?”, så godkänner övervakningen, under förutsättning att alla får fri tillgång till all insamlad data. Då blir rollerna ombytta. Om övervakningsivraren då vägrar att dela med sig av den insamlade datan så kan den övervakade fråga övervakaren: Vad har du att dölja? Om övervakningen endast sker för att sortera onda från goda, och de goda inte har något att frukta, då torde det vara helt i sin ordning att ge oss alla fri tillgång till övervakningens medel och resultat, eftersom det bara drabbar den onde. Men då skruvar ivrarna på sig..

    Se där, nu har vi kommit till den punkt där vi befinner oss idag, när övervakaren låtsas ha respekt för den personliga integriteten. Övervakningen får endast kontrolleras av ett fåtal utvalda, eftersom den personliga integriteten annars riskeras. Den personliga integriteten vänds således emot medborgaren för att förneka medborgaren tillgång till övervakarens verksamhet.

    Således bör vi misstro övervakaren mest när denne påstår sig värna om vår integritet.

    Tänk vad detta riskerar att innebära i framtiden. Staten är inte god, i ett folkstyre är staten är vi alla och av oss alla finns alla sorter. Ibland fler onda, ibland fler goda. Det är också ett känt gammalt faktum att makt korrumperar och att ha tillgång till känslig data ger makt, som kan missbrukas, tom. sättas i system att missbrukas. Ett hållhake-samhälle bildas lätt där man inte får stöta sig med överheten och sas. takhöjden i yttrandefriheten minskar till kryphöjd.

    Någon kanske mumlar nåt om rent mjöl i påsen idag, men vem bestämmer vad rent mjöl är i framtiden? Vilka politiska och maktkonstellationer får övervakningens medel och resultat i sina händer i framtiden. Historiska plumpar i protokollet finns ju som bekant också, allt från tvångssterilisering till IB-affären och åsiktsregistrerade som kanske än idag lider kval av att de i sin ungdom råkade besöka ett möte hos kommunistisk ungdom. Eller vem kan tom tänkas stoppa skitigt mjöl i våra framtida påsar? Vilka kan t ex. skaffa sig tillgång till övervakningen och nyttja datan emot både landet och dess befolkning? De vill ju släppa anden ur flaskan..

    BTW.
    Smygfotografering, fråga 18e. Bör vara tillåtet för journalistiska ändamål men inte av privata intressen.

    58% tycker i stort att det skall vara tillåtet.
    34% tycker att endast journalister skall få smygfilma.

    Rätt stor skillnad från 91%. Det är motsägelsefullt, och avspeglar endast hur frågorna var ställda och frågeställarens syften.

  5. steelneck says:

    Det här är rekord!

    Vad svarar man på fråga 5:

    “Tycker du att kameraövervakning ska vara tillåten eller otillåten på allmänna platser om det behövs för att förhindra eller avslöja terrordåd?”

    Svarar man nej till otillåten eller tillåten?

    En dator skulle svara Error:

  6. site admin says:

    Svarsalternativen är inte ja eller nej, de är tillåten eller otillåten. Men frågan är problematisk på andra sätt. Vad betyder “på allmänna platser”? Är det överallt i samhället? Jag är övertygad om svaret hade blivit annorlunda om frågan hade varit: “Tycker du att det ska finnas kameraövervakning på varje gata, på varje torg, i varje park och på alla andra ställen i staden där du bor om det behövs för att förhindra eller avslöja terrordåd?”

    Frågan är också problematisk eftersom den mer eller mindre säger att kameraövervakningen kan förhindra eller avslöja terrordåd. Hade frågan varit: “Tycker du att kameraövervakning ska vara tillåten eller otillåten på allmänna platser även om det är osäkert huruvida sådana kameror kan förhindra eller avslöja terrordåd eller minska brottsligheten i stort?”

    Även om en del av frågorna kunde ställts på andra sätt så tycker jag inte att integritsskyddskommittén ska dömas ut så lätt som du gör Steelneck. Jag har stor respekt för dem som sitter i kommittén. För oss i Centerpartiet är Agne Hansson ledamot, han var tidigare gruppledare i riksdagsgruppen, han slarvar inte bort medborgarnas integritet pga en undersökning. Om jag minns rätt sitter även Henrik von Sydow (m) där, han som kritiserade FRA-förslaget på DN-Debatt häromdagen. Utredare är Olle Abrahamsson och han är inte heller direkt för “Bodströmssamhället”. Vänsterpartiets Alice Åström är inte heller direkt känd för att springa iväg och tillåta det ena tvångsmedlet efter det andra.

    Så, ge integritetsskyddskommittén en chans.

  7. Nan says:

    I rapporten står det att “Integritetsskyddskommittén har utformat frågorna i frågeblanketten i samarbete med SCB.” Jag anar att frågorna inte riktigt är vad de ledamöter du nämner önskar, eller att de vetat om dem i förväg.

    Vi får hoppas på att frågorna berodde på en aningslöshet från ledamöternas sida. (På något sätt associerar jag till den mycket sevärda serien “Yes Minister” som just nu går i repris på helgerna i en av de fria kanalerna i det digitala marknätet.)

    Man kan också konstatera att bortfallet är mycket högt, och man kan ana ett ganska skevt urval med tanke på frågornas natur. För min egen del känns det närmast skrattretande att jag skulle lita på en enkätundersäkning som ställer känsliga frågor som jag ska besvara och skicka tillbaka med identifierande kod till någon som uppenbarligen skulle ogilla mina svar.

    Så stå på dig med din behovsanalys, Johan. Behövs mer av det.

    Jag uppskattar verkligen att du bekymrar dig för frågorna Johan, för jag upplever det som att det finns alldeles för många politiker, merparten faktiskt, som inte ens är på banan.

    (Sedan, bara ett konstaterande från min sida om vägverkets konstaterande: “I Sverige har Vägverket kunna konstatera att medelhastigheten sjunker på sträckor med fartkameror vilket i sin tur både minskar antalet olyckor och hur allvarliga olyckorna blir”. Detta är inte en sanning överallt. Speciellt finns en vetenskapligt undersökning, baserad på mätningar vid slumpad variabel skyltning, gjord vid NTHSA som gav “fel” resultat. Men det är inte det enda som tyder på att Vägverket är slarviga med sanningen. Räknar dock inte med att Vägverket kommer att ändra inställning detta decennium…)

  8. site admin says:

    Jag tror inte heller att ledamöterna i kommittén varit medvetna om frågorna i förväg, men vad jag menade är att kommittéledamöterna har tillräckligt stor kunskap, och integritet, för att ta frågorna och svaren för vad de är.

    Kanske reagerar svenska bilförare inte på samma sätt som amerikanska? För statistiken på de vägar i Skåne med fartkameror som jag tog del av för några år sedan var väldigt tydlig.

    Men självklart är det viktigt att polisen inte byter ut sin egen närvaro med automatisk övervakning, levande poliser är alltid bättre än “plåtpoliser”. Samtidigt kan jag tycka att polisen i de flesta fall kan göra större nytta mot brottsligheten på andra håll än vid fartkontroller, så det är inte så enkelt att välja det ena eller det andra.

  9. Pingback: Fredrik funderar… » Bloggarkiv » Har Sverige verkligen panikÃ¥ngest?

  10. Anonymous says:

    Wow, så det finns en “Integritetsskyddskommittén”. Det visste jag inte. Har aldrig hört talats om dem.
    De får nog allt göra ett bättre jobb!

  11. Nan says:

    > Kanske reagerar svenska bilförare inte på samma sätt som amerikanska?
    > För statistiken på de vägar i Skåne med fartkameror som jag tog del
    > av för några år sedan var väldigt tydlig.

    Jag tvivlar på att det finns några genomgripande skillnader. Eftersom det finns en otrolig massa faktorer som kan skeva resultaten är det mycket viktigt när man gör undersökningar att undersökningsledaren inte vill ha fram ett visst resultat, eftersom man undermedvetet tenderar att göra urval och styra faktorer så man får fram det önskade resultatet. Detta är visat i en hel mängd vetenskapliga studier, och påverkar kan lätt bli oväntat stark. Det är därför man brukar göra dubbel-blinda tester. Det andra man brukar kunna lita på är just tester som ger “fel” resultat (enligt undersökningsledarens åsikt). Vad jag vill säga är att så länge man inte vet upplägget och hur det är genomfört är det omöjligt att säga vad resultatet är värt. Vad jag däremot skulle gissa om är att med tanke på att du säger “för några år sedan” är att jag misstänker att den som låg bakom undersökningen hade en förutfattad mening och kamerorna då fortfarande var en klart udda företeelse så skulle jag säga att den uppmärksamhetsökning som kamerorna gav sannolikt döljer alla andra faktorer.

    Det är därför de engelska erfarenheterna är mycket intressantare, där det finns områden med massiv kameraövervakning. Om det beror på att man mäter annorlunda eller att det beror på att kamerorna är så vanliga att beteendena påverkas på (för man blir lite avtrubbad när man passerar en ny kamerasträcka var 5:e minut) har jag inte luskat i.

    Sedan är det ju intressant att inget land lyckats med att få fram de, enligt vägverket, så drastiska olycksminskningar som man kan uppnå om man bara sänker hastigheterna marginellt. Det finns mycket jag skulle kunna tillägga i ämnet, men jag tror jag stannar här.

  12. site admin says:

    Jag tror att du har helt rätt i att “nyhetens behag”, eller rättare sagt “nyhetens obehag” kan spela en stor roll. När fartkamerorna var ovanliga så fick det säkert fler att anpassa sitt körsätt. Jag hittar inte statistiken på nätet, men om någon som läser detta har siffrorna för sträckan Kristianstad-Hässleholm (där var kameror väldigt tidigt) så kan ni väl höra av er. Det handlade inte heller om några ställda frågor, utan det var helt enkelt olycksstatistiken. Färre olyckor och färre skador. Så det är svårt att anklaga Vägverket för att ha manipulerat den statistiken.

  13. steelneck says:

    Privacy international har gjort en undersökning över världens länders övervakning. De EU-länder som övervakar och kränker privatliv och integritet _mindre_ än sverige är:

    Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Slovakien, Ungern, Slovenien, Österrike, Tjeckien, Tyskland, Italien, Spanien, Portugal, Frankrike, Belgien, Nederländerna, Danmark, Irland, Grekland, Cypern.

    Ett enda EU-land är värre i undersökningen, och det är Storbrittannien.

    I skenet av detta, vad skall man då tro om “integritetsskyddskommittén” när man ser denna “undersökning” som de beställt? Det där i kommentar nr 9 om trygghetsnarkomani är nog ganska sant. Jag tror att det till stor del kan bero på att dagens beslutfattare, och befolkningen i stort, har haft det alltför tryggt och bekvämt. Tidigare generationer såg kriget alldelens utanför landets gränser, de förstod att upsakktta frihet på ett helt annat sätt i förhållande till trygghet.

    Se bara på datalagringen som nu skall genomföras, med uppgifter om vem som mailar vem och när, mobiltelefon-positionering osv. uppgifter som fram till idag har varit förbjudna för operatörer att avlyssna/lagra.

    En del tyska politiker sitter nog idag med tanken: “tänkte inte på det..” när nu tyska säkerhetspolisen gått i spinn över att en rysk oljemiljardär med kopplingar till högsta ledningen i Kreml vill köpa in sig i Deutsche Telekom (ett företag som nu tvingas till att lagra uppgifter så känsliga att det tidigare var förbjudet).

    http://www.nyteknik.se/art/48082

    All övervakning är en frihetsinskränkning, all övervakning kan vara känslig och användas för att skada de övervakade. När man sätter upp övervakningen, även med alla goda intentioner i världen, så skapar man en marknad för åtkomst till övervakningens medel och resultat. Ofta är skadan redan skedd när svensson som iofs. inte gör något olagligt börjar bete sig annorlunda bara för att han vet att någon övervakare ser honom. Svensson frihetsberövar sig själv redan genom vetskapen. Men för ungdomsgäng som vill provocera och sticka ut, så har övervakningen ofta tom. motsatt effekt, de vill ju bli sedda och få reaktioner, kameran blir bara till en ny kanal för dem.

    Övervakning skapar säkerhetsrisker och nya problem, samtidigt som det ofta är ganska tveksamt hurvida de egentligen löser några av de gamla.

    Ofta handlar det om skräniga ungdomsgäng, ungdomars skadegörelse och så. Det är i regel ungdomar som inte tycker att det är livat nog på stan. – Det är inte gubbar o kärringar som tycker så. Ungdomar som har tråkigt och vill ha mer “action” har alltid funnits och kommer alltid att finnas överallt i världen. Undomar har precis samma inställning oavsett om vi talar om Pajala, Stockholm, Paris eller NewYork. Ja de har tråkigt och tycker att inget händer även i världsmetropolerna. Tonåringar är funtade så, de som inte är det är närmast onormala. De skall provocera och testa gränserna. Det är genom det agerandet i kombination med vuxenvärldens reaktioner man fostras till att bli vuxen. Kameror hjälper defenitivt inte.

    Att se till så att de inte spårar ur är ett vuxenproblem, det är vuxenvärlden som måste visa ansvar och civilkurage. Men allt som oftast så möts de bara av vuxna som försöker smita ifrån sitt kollektiva ansvar som vuxen. När man talar om tonåringar och äldre så är det inte enbart ett föräldraransvar enftersom ungar i den åldern är tämligen självständiga.

    Vuxenvärlden sätter inga som helst gränser genom att sätta upp kameror på stan. Ungdomsgängen är precis lika skräninga och tar upp precis lika stor plats och uppmärksamhet även om de ser övervakningskameran. Hotelserna fungerar lika bra, och en del blir precis lika störda eller rädda för dem.

    “I was born to late, to a world that doesent care. Ohh I wish i was a punkrocker with flowers in my hair.” – Den låten säger en del faktiskt..

    Våldet däremot har i de allra flesta fall ändå skett undanskymt från almännhetens åsyn, så det påverkas nog inte i någon större omfattning av kameror.

    Förr ropade man på, sociala strukturomvndlignar och minskad (ekonomisk)segregering för att komma åt problemen i grunden. Idag ropar man på övervakning, som möjligtvis kan hjälpa bakefter när skadan redan är skedd, men aldrig agera och sätta gränser. Det kan defenitivt även orsaka skada genom att utnyttjas i fel händer och därigenom bli en reell säkerhetsrisk.

    Den som köper sig lite temporär säkerhet till priset av minskad frihet, förtjänar varken
    säkerhet ellet frihet.

  14. site admin says:

    Privacy Internationals undersökning är verkligen pinsam för Sverige. Thomas Bodström och såklart hela den gamla socialdemokratiska regeringen är svaret på varför det gått så snabbt utför. Men jag tycker att alla partier behöver rannsaka sig själva, även vi i Centerpartiet.

  15. steelneck says:

    Centern är nog ändå det etablerade parti som ligger bäst till i dessa frågor, inte fullt så mycket “staten emot folket” där politiken satt sig själv på pidestal.

    Det slog mig också efter mitt långa inlägg (nr 13), att jag i grund och botten rörde mig kring samma frågor som Maud Olofsson. rört sig kring om individens ansvar, bekvämlighet osv.. Att vi haft det alltför tillrättalagt, där stat o kommun tar hand om allt. Det kan nog föda en viss “trygghetsnarkomani” såsom bloggaren Fredrik funderar skrev: Har Sverige verkligen panikångest?, som handlade om David Eberhards tankeväckande bok “I trygghetsnarkomanernas land”. Det ligger någonting i det.

  16. site admin says:

    Man tackar, allt beröm är välkommet!

Leave a Reply

Your email address will not be published.