Utmaning för alliansen

Nu stundar juluppehållet och jag har suttit och funderat över den gångna hösten. Det har varit en fantastisk höst med valframgång, regeringsbildning och äntligen möjligheten att genomföra den politik som vi tror är så viktig för det framtida Sverige. Men det är ganska trist att sitta och skriva om det som varit, så därför tänkte jag istället skriva om en utmaning som alliansen står inför.

Vi har nu haft regeringsmakten i ca 2,5 månad. Det har varit en intressant tid och det ska inte förnekas att vi måste lära oss att jobba i regeringsställning. Det är 12 år sedan senast och det är inte så många som har rutin från Bildtregeringen 91-94. De som var med då är viktiga och ett av deras främsta råd inför den här regeringsperioden är att vara mycket noggranna med de interna samarbetsformerna. Det har byggts upp en samordningsfunktion inom regeringskansliet och i riksdagen satsar vi på täta alliansmöten, framförallt i utskottsgrupperna.

Jag är övertygad om att det blir en del tuffa frågor som ska slitas, men vi kommer att klara det. För att det ska gå så smidigt som möjligt är förståelsen för de olika partiernas arbetssätt viktig. Redan nu ser jag att tempot skiljer. Jag ska förklara. Om man generaliserar är det så att moderater och folkpartister vill att det ska gå fort medan kristdemokraterna och vi i Centerpartiet gärna tar det lugnare. Förklaringen ligger i hur våra partiorganisationer arbetar.

Inom m och fp så har handlingskraft prioriterats mycket högre än inom kd och c där förmågan att förankra politiska ställningstaganden (inom partiet, men även i t.ex. kommunen) ger flest pluspoäng. Det gör att det blir lite olika sorters politiker som tar sig fram och gör karriär inom partierna. Jag är övertygad om att många folkpartister och moderater inte skulle blivit valda om de var centerpartister eftersom deras arbetssätt inte passar centerorganisationen, och omvänt skulle många centerpartister inte klara sig i m och fp eftersom de framstått som för långsamma i beslutsfattandet.

Om det bara skulle handla om arbetssätt skulle de flesta centerpartister klara sig bättre hos sossarna än hos folkpartiet. Skillnaden i arbetssätt var också ett av de främsta skälen till att Centerpartiet och Folkpartiet inte gick samman i början av 70-talet. Den stora medlemsorganisationen och en starkt decentraliserad organisation har gjort att vi i Centerpartiet alltid måste vara oerhört noga med att förankra beslut. Den som får “kommungruppen” mot sig är rökt…

Inom alliansen uppstår konflikter av att vi i Centerpartiet vill avvakta, diskutera och förankra när moderaterna och kanske allra främst folkpartisterna vill springa iväg, fatta beslut och offentliggöra. Som centerpartist tror jag givetvis att det är viktigt att verkligen tänka efter innan vi fattar avgörande beslut. Samtidigt kan jag vara lite avundsjuk på mina m- och fp-kollegor som kan skjuta mer från höften och ändå veta att partiorganisationen backar upp eller åtminstone har förståelse. Ändå är jag en av de inom Centerpartiets riksdagsgrupp som vill gå snabbast framåt, inte som Fredrick Federley, men ändå långt mycket snabbare än många andra.

I ett ärende som vi för närvarande håller på att samordna finns det en text som lyder ungefär att det inte torde behövas beslut med “¾dels majoritet eller i den ordning som gäller för stiftande av grundlag, dvs. med två beslut med enkel majoritet med mellan liggande val”. För mig är det helt otänkbart att gå till beslut på ett sådant underlag. Även om jag skulle säga ja oavsett om det behövs beslut enligt grundlagsordning eller inte, så kan jag inte säga ja utan att först veta. När en medborgare eller journalist frågar om det kommer att krävas beslut enligt grundlagsordning eller inte så måste jag kunna svara på det, annars har jag ett så dåligt beslutsunderlag att hela beslutet kan ifrågasättas.

Ibland är det bråttom inom politiken och då har vi i Centerpartiet problem med att vara tillräckligt snabba, men när det inte är bråttom så tror jag att det alltid är bättre att tänka efter, diskutera och förankra först. Detta måste kollegorna inom alliansen förstå, samtidigt som vi centerpartister verkligen måste anstränga oss för att hålla ett högre tempo än vi normalt gör.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

2 Responses to Utmaning för alliansen

  1. Leffe says:

    Intressant att se hur du resonerar, men tänk på att fyra år går fort och att man inte blir återvald på överdriven noggrannhet.

    Man måste våga göra fel, annars blir det inte säskilt mycket gjort. Tiden är begränsad. Det gäller även inom politiken. Någon har jämfört EUmed en yykel, att unionen håller sig uppe så länge som den rör sig framåt. Samma sak gäller inom svensk politik, i t.ex. regeringsarbetet. Om det stannar upp så faller det omkull. Tror jag.

    Men jag tror nog att ni fyra kompletterar varandra bra.

  2. site admin says:

    Vi är helt överens, man måste våga inom politiken. Ibland är den tröga centerorganisationen verkligen ett problem, men andra gånger är den eftertänksamhet som krävs verkligen bra. Det gäller att hitta en balans. Sedan gäller det också att inte göra fel på fel saker…

Leave a Reply

Your email address will not be published.