Nobels Testamente – Liza Marklund

Det är nog en månad sedan jag läste ut den, men har helt glömt att recensera den här på bloggen. Inte alls för att den är dålig, tvärtom gillar jag Liza Marklund. Hon är inte den som använder svenska språket på det allra mest imponerande sättet, men hon lyckas hålla mig fast i boken med en järnhand.

Den här gången blir Annika Bengtzon vittne till ett mord under Nobelfesten. Självklart ger hon sig, frivilligt eller ofrivilligt, in i mordgåtan. Den här gången får hon inte skriva om händelsen eftersom hon är vittne och beläggs med yppandeförbud. Ett hårt slag för Annika, som dessutom har problem både på redaktionen och med sin man Thomas. Intressant i sammanhanget är att Thomas börjar jobba på justitiedepartementet för att arbeta med buggningspropositionen. Det ger boken ett extra dimension för mig personligen. Statssekreteraren (han heter inte Dan Eliasson i boken) säger till Thomas: “Buggningen är en riktig labyrint. Det gäller att du håller tungan rätt i mun om vi ska kunna baxa den genom maskineriet den här gången.” Tyvärr, du lyckades inte. Jag och några andra ser till att propositionen nu ligger vilande under ett år…

Marklund har skrivit 451 spännande sidor. Inte den bästa Bengtzon-romanen, men mycket läsvärd ändå. Kanske speciellt för utvecklingen i Annika Bengtzons liv.

This entry was posted in Bokrecension. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.