Lars Ohlys klavertramp

I dagens partiledardebatt upprepade Lars Ohly gång på gång att de borgerliga partiledarna skulle ha gjort något klavertramp och att han som partiledare i opposition ständigt skulle granska och avslöja klavertrampen. Det kan han väl få försöka göra, det är liksom oppositionens roll. Men Lars Ohly själv bjöd samtidigt på ett ordentligt klavertramp.

Han gav sig på Maud Olofsson för att hon använt en uppgift om 45 % ökning av antalet anmälda våldtäkter på 10 år. Lars Ohly menade att siffran var fel och angav två anledningar. Dels att ny lagstiftning gjort att fler sexualbrott räknas som våldtäkter och dels att någon enstaka man skulle ha begått väldigt många (200?) våldtäkter.

För det första är det mycket märkligt att Lars Ohly försöker förklara bort ökningen av våldtäkter. Varför? Sedan har han dessutom fel i sak.

Maud har använt siffran 45 % från år 1994 till 2004 just för att inte få med lagändringen 2005. Räknar man antalet våldtäkter från 1994 till 2005 är ökningen över 100 % (från 1 812 anmälda våldtäkter 1994 till 3 787 anmälda våldtäkter 2005). Mauds har alltså varit försiktig i sin användning av ökningsstatistiken just för att inte den stora våldtäktslagändringen skulle komma med.

Sedan till uppgiften att en enstaka man skulle ha anmälts för mängder av våldtäkter. Det kan väl hända, men knappast varje år under de här tio åren. Om det var just år 2004 som den här mannen begick de 200 våldtäkterna så kan jag berätta att år 2003 anmäldes 2 565 våldtäkter och det är bara 66 färre än 2004.

En enstaka person skulle kanske kunna påverka statistiken under ett eller högst ett par år, men att han skulle ligga bakom den totala ökningen känns inte speciellt troligt. En förklaring som används, men som Lars Ohly tydligen inte kände till, är att anmälningsfrekvensen ökat under senare år. Det förklarar säkert en del av ökningen. Men tittar man på överfallsvåldtäkterna så är ökningen 57 % från 1994 till 2004. Räknar man från 1994 till 2005 är ökningen över 100 %, men då får man med lagändringskonsekvenserna. När det gäller överfallsvåldtäkterna så menar forskarna att anmälningsfrekvensen alltid varit hög. Det är snarare vid våldtäkter inom hemmet som anmälningsfrekvensen ökat.

Lars Ohly menade också att det var skamligt av Maud att använda statistiken för att påskina att det är den förra regeringens och riksdagsmajoritetens fel att våldtäkterna ökat. Så sa hon inte alls kan jag upplysa om. Vad hon sa är att ökningen har skett utan att regeringen vidtagit några åtgärder. I Sverige idag finns det en nationell handlingsplan mot ett sorts brott, ekonomisk brottslighet. När staten är brottsoffer. Det är en pinsam prioritering. Redan i budgeten som läggs fram på måndag skulle jag tro att det finns skrivningar om att en nationell handlingsplan ska tas fram mot våldtäkter och våldsbrott mot kvinnor.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

14 Responses to Lars Ohlys klavertramp

  1. steelneck says:

    Ööhh.. Att anmälningsfrekvensen gällande våldtäckter inom hemmet har ökat måste väl ändå ses som något i grunden mycket positivt. Då skall man väl inte förändra något så att de riskerar att återigen ske i det fördolda. Eller vad menade Maud egentligen?

  2. site admin says:

    Jag förstår inte ens din fråga. Maud har aldrig sagt något om att det inte är bra att anmälningsfrekvensen ökar, tvärtom. Vadå förändra så att det sker i det fördolda?

  3. steelneck says:

    Min fråga grundar sig på att det är en väldig skillnad på “anmälningsfrekvens” och antalet faktiskt begångna brott.

    Du skrev i ditt inlägg:

    “När det gäller överfallsvåldtäkterna så menar forskarna att anmälningsfrekvensen alltid varit hög. Det är snarare vid våldtäkter inom hemmet som anmälningsfrekvensen ökat.”

    Sedan skrev du att Maud sade: “att ökningen har skett utan att regeringen vidtagit några åtgärder.”

    Jag får inte ihop logiken i detta. Att någonting i samhället förändrats så att våldtagna kvinnor i högr utsträckning vågar anmäla att de blivit våldtagna i hemmet måste väl ändå betraktas som en oerhört positiv utveckling, eller hur? Min undran är ju då vad Maud menar att regeringen skulle gjort, jag ser liksom ingen anledning till att regeringen måste ingripa när det sker en positiv utveckling. Det hade ju dock varit diametralt annorlunda om det var våldtäkterna i hemmet som ökat istället för anmälningsfrekvensen av sådana brott.

  4. steelneck says:

    Ett förtydligande med ett exempel.

    Låt säga att det blir strömavbrott i både Stadköping och Ankeborg. I båda samhällena far ett ligistband runt i vardera stad och lever rövare i skydd av mörkret, bla. slår de sönder ett skyltfönster till en affär i båda samhällena. Ett brott i vardera stad. I Stadköping anmäls rövarbandet av 10 personer för skadegörelse, men i Ankeborg polisanmäls det av hela 50 personer. Anmälningsfrekvensen är således 5 gånger högre i Ankeborg. Men har Ankeborg då en 5-faldigt högre brottslighet än Stadköping? Givetvis inte.

    Samma sak med våldtäkter i hemmet, där är mörkertalet det stora statistiska problemet. Att fler sådana brott anmäls har inte nödvändigtvis någon koppling till hur många sådana våldtäkter som begås, det kan snarare vara ett mått på hur väl sociala stödfunktioner fungerar, som innebär att kvinnor våldtagna i hemmet vågar anmäla att det skett. Det kan tom. vara så att dessa våltäkter minskat, just tack vare den högre anmälningsfrekvensen.

  5. site admin says:

    Beklagar om jag varit så otydlig. Att antalet våldtäkter ökat och inte bara anmälningsfrekvensen är de flesta överens om. Det visar inte minst ökningen av överfallsvåldtäkter där någon ändring av anmälningsfrekvensen inte kan ha skett på samma sätt som vid våldtäkter i hemmet. De flesta är dock överens om att det ökade antalet våldtäkter i hemmet också beror på en faktisk ökning, även om en ökad anmälningsfrekvens i det fallet kan påverka statistiken till en del.

    Att Maud tycker att den gamla regeringen borde vidtagit åtgärder mot den faktiska ökningen av antalet våldtäkter, och inte mot att fler anmäler, tror jag att de flesta förstod av mitt inlägg.

  6. steelneck says:

    Ja, *om* det är så som du skrev nu så förstår jag.

    Anledningen till min reaktion beror på att det stup i ett, inom många olika områden, under många herrans år, har tjatats om en ständigt ökad brottslighet. Det har låtit så under så lång tid att det rimligtvis, om det var sant, borde vara oerhört farligt att överhuvudtaget gå utanför dörren idag.. Men jag ser inte detta ute i samhället, snarare tvärt om. Jag har mina släktingar spridda över hela landet och har rest mycket i sverige från Malmö i söder till Norrbotten, har även själv bott på olika platser i landet, från Rosengård i Malmö till Malmberget i norr. Jämför jag då hur det ser ut idag med hur det såg ut för 20 år sedan, så kan jag bara konstatera att sverige känns betydligt tryggare i dag.

    Jag anar således “scare mongering”, ett retoriskt vädjande till foks rädsla för att skapa opinion för diverse olika agendor, tyvärr kan det ofta vara effektivt och svårt att argumentera emot. Det kan vara så att våldtäkterna ökat, men jag tror inte på det av ovan nämnda anledning. Jag tror snarare, i detta fall, att kvinnor är i en betydligt starkare situation idag än tidigare, samhället är betydligt mer jämställt idag än förr, även om det fattas en bit till lika lön för lika arbete. Kvinnor är inte alls i samma beroendeställning till sina män som förr. De tar helt enkelt inte lika mycket skit från missanpassade män, och därmed polisanmäler dem istället för att skämmas och klandra sig själv. En mycket nyttig ökad anmälningsfrekvens är vad jag tror det är, en konsekvens av en ökad andel rakryggade och självständiga kvinnor. Att våltäkterna skulle ha ökat med över 50% på 10 år tror jag inte ett dugg på.

  7. site admin says:

    Antalet anmälda överfallsvåldtäkter har ökat med 57 % från 1994 till 2004, det kan du väl åtminstone inte ifrågasätta. Visst kan polisen har räknat fel, men det känns inte direkt troligt.

    Om du inte tror på att det faktiska antalet överfallsvåldtäkter ökat med över 50 % så har du två förklaringsmöjligheter. Antingen fanns det en stor andel kvinnor som blev våldtagna utomhus 1994 men som inte anmälde det, eller så menar du att det 2004 fanns ett ganska stort antal kvinnor som falskanmält att de blivit våldtagna. Några fler alternativ ser jag inte att du har. Vilken förklaring väljer du?

  8. steelneck says:

    Den första. Men om jag kände till siffrorna bättre så skulle jag också kunna välja den andra, beroende på hur siffran för dömda våltäktsmän ser ut, det är ju en väldig skillnad på domar och anmälningar. Dessutom är världen aldrig svartvit, och om man med statistik ger förenklade svar på en komplicerad verklighet så tror åtminstone inte jag på det.

    Vad jag inte tror på är att någon brottslighet skulle ha ökat med över 50%. Någon sådan närmast extrem samhällsomdaning har inte skett, och defenitivt inte åt det hållet. Är det verkligen ingen som reagerar över att siffrorna skulle vara rent absurda om de skulle spegla en ökning av det faktiska antalet våldtäkter?

    Jag tror nog att forskarna valde ordet “anmälningsfrekvens” med stor omsorg.

  9. site admin says:

    Om du går in på BRÅ:s hemsida, http://www.bra.se, så kan du se att statistiken är så hemsk som jag beskriver. Klart att man kan välja att inte tro på det för att man inte själv känner att “en sådan förändring skett”, men jag föredrar att bedriva politik efter forskning och statistik.

    Tyvärr finns inte statistiken för uppklarade brott för 1994, den börjar först 1995 (på BRÅ:s hemsida). 1995 klarades 629 våldtäkter upp, 2004 var det 1061 (2005 1867 st).

    Uppklarade brott är inte bara när någon person bundits till brottet utan även där utredningen av någon anledning lagts ner, t.ex. för att handlingen inte bedömts som brottslig eller att gärningsmannen var under 15 år.

    När det gäller domar så finns det en säkerhet i att brottet verkligen begåtts, men samtidigt är personuppklaringsprocenten så låg och ojämn (t.ex. 13 % 2004 och 22 % 2005) att det blir svårt att jämföra år för år. Dessutom är det många brott där domen inte faller samma år som brottet begåtts. I statistiken är det därför höjningar eller sänkningar med 15-30 % varje år.

    Men man kan titta på trenden för att få en uppfattning om hur utvecklingen är. De senaste fem åren (2001-2005) har antalet dömda för våldtäkt varit 111-113-131-153-216. Men visst har det funnits “toppår” tidigare då många dömts för våldtäkt, t.ex. 1995 när 132 personer dömdes för det brottet.

    Slår man samman alla sexualbrott, för att få bort effekten av lagändringen 2005 då en del brott som tidigare varit sexuellt utnyttjande blev våldtäkt, så är utvecklingen de senaste fem åren: 547-618-630-685-1000. Även i det avseendet var 1995 ett år som sticker ut för 90-talet, då dömdes 628 personer för sexualbrott.

    Den allra allvarligaste ökningen har alltså skett under de senaste två åren. Då är det rejäla ökningar såväl vad gäller antalet anmälda sexualbrott inklusive våldtäkter, vad gäller uppklarade brott och vad gäller dömda sexualbrottslingar.

    Ska denna statistik nonchaleras och medborgarna ska nöja sig med att ansvariga politiker sitter med armarna i kors?

  10. steelneck says:

    Jag tvivlar fortfarande inte på siffrorna, inte heller på forskarna som valt ordet “anmälningsfrekvens”, och jag tror fortfarande att siffrorna egentligen står för någonting i grunden gott. Jag står fortfarande fast vid att Ankeborg är det bättre samhället i mitt tidigare exempel eftersom man där har en lägre toleransnivå till brottslighet. Inget av det du skrivit här säger att kvinnor våldtas mer idag än förr, i synnerhet inte 50% mer.., vad siffrorna oomtvistligen säger är att fler fall anmäls. Vilket givetvis också leder till fler domar, annars skulle det ju vara “falskanmälningar” eller en dramatiskt växande “domstolskö”.

    Men, nej. Siffrorna skall inte nonchaleras, defenitivt inte. Men man skall vara mycket försiktig med slutsatserna, i synnerhet beroende på vilka åtgärder man tänker sig. Vilka åtgärder hade Maud tänkt sig, alltså mer exekt vad var det hon ansåg att förra regeringen inte gjorde i denna fråga? Talar vi om åtgärder som är odelat positiva, så är det ju solklart och då behövs ju inte heller någon statistik för att motivera det. Men är det inte så, då bör man nog vara mycket försiktig och försöka skaffa sig torrare på fötterna än en statistik med så stora mörkertal att den kan tolkas till det rakt motsatta. Det kan ju vara så att ökningen motsvaras exakt till en minskning av mörkertalet – men det lär vi ju aldrig få veta.

    Skulle vara kul om några kvinnor blandade sig i denna disussion, jag tror det hade kunnat ge ett annat perspektiv än två herrar som sitter å “förbarmar sig” över deras huvuden.

  11. site admin says:

    Åtgärderna är först och främst att skaffa en nationell handlingsplan. Det finns bara för ekonomisk brottslighet idag, och att prioritera ekonomisk brottslighet före vålds- eller sexualbrott är mycket märkligt i min värld.

    Hur polisen arbetar, sjukvårdens rutiner för att ta hand om “bevismaterial”, omhändertagande av utsatta så att de vågar vittna, men också vård av sexualbrottsdömda så att de inte återfaller i samma brott, professionell mottagning inom vården och rättsväsendet av brottsoffer osv.

    Det finns mängder att ta med i en nationell handlingsplan, men det första steget är att bestämma att det behövs och tillsätta resurser.

  12. steelneck says:

    Ja det kan jag hålla med om, alldelens ovsett vridande o vändande på statistik. Att det bara finns en handlingsplan för ekobrott är egentligen rätt anmärkningsvärt. Hade förra regeringen suttit kvar så hade väl antagligen någon kommande handlingsplan varit hur man skall komma tillrätta med spridandet av redan publicerad och icke-sekretessbelagd information (fildelning), och defenitivt inte av brott där folk far rent fysiskt illa och riskerar livet (ett visst mått av ironi där..). Prioriteringarna är konstiga ibland.

  13. JörgenL says:

    Kan bara kommentera med att jag hörde om just den här statistiken när den diskuterades i Studio Ett i P1 några dagar efter valet och man tittade på just Mauds påstående. Då intervjuvades en kvinna som forskade på detta, tror att hon var på BRÅ.

    Som jag uppfattade det så menade hon att det inte alls gick att utläsa en dramatisk ökning av antalet våldtagna individer ur dessa siffror, utan att de i huvudsak kunde förklaras med ändrad klassning av brott, ökad anmälningsfrekvens, och att det i den här statistiken fanns ett fall med över 200 våldtäkter av en förövare mot samma offer. Antagligen byggde Ohlys uppgifter på det som framkom i det här reportaget.

  14. site admin says:

    Att en sådan diskussion fördes förstod jag även om jag inte hörde Studio Ett just den dagen. Att Ohly bara skulle ha hittat på det tror jag inte ens om honom.

    Men, jag misstänker att diskussionen fördes utifrån tron att Maud använt siffror från 2005. Då hade invändningen ändrad klassning av brott varit högst relevant. Men för att undvika just det så använde Maud 1994-2004 som exempel. Dessutom har de allra värsta ökningarna skett 2005 och i år, även om man tittar på antalet dömda.

Leave a Reply

Your email address will not be published.