Riksdagsveckobrev v. 38

Vilket val vi gjorde! Det känns helt underbart så här några dagar efteråt. Alla de tre nationella målsättningarna uppfylldes. Vi ökade antalet röster, vi blev tredje största parti och det blev maktskifte. Från 6,2 % till 7,9 % i riksdagsvalet, det innebär sju nya riksdagsmandat och med våra 29 mandat är vi nu den tredje största riksdagsgruppen. Häftigt! Tack alla som hjälpt till att göra detta möjligt!

I Skåne gjorde vi också en riktigt bra valrörelse. Uppåt med 1,1-1,8 % i de fyra valkretsarna, totalt ökade vi med 1,5 % till 5,8 %. I antal röster blev det nästan 12 000 nya röster. Ett nytt mandat i västra valkretsen och det ser ut att gå till Lennart Pettersson från Svalöv. Han stod etta på listan och får också flest kryss. Det känns oerhört bra att vi även detta val tar ett nytt skånskt riksdagsmandat. 1998-2002 var Gunnel Wallin ensam, 2002-2006 har jag och Lars-Ivar Ericson suttit för Skåne och nu blir det alltså Lennart och ytterligare två skåningar.

Jag tror att jag nu vågar säga att jag blivit omvald som riksdagsledamot. Det känns oerhört skönt. Jag hade hoppats på att få över 8 % kryss, men det lyckades inte. Dock har ingen annan heller 8 % och därför styr valsedelsordningen. 190 av 220 valdistrikt är räknade och ingen är nära att kryssa sig förbi. Det var en oerhörd upplevelse att bli vald som riksdagsledamot i förra valet, och det känns nästan lika bra att bli omvald. Det visar åtminstone att centerpartisterna hemma i Skåne inte är missnöjda med mitt jobb.

I norra och östra riksdagsvalkretsen är det jämnare med kryssen. Lars-Ivar leder och ser ut att behålla sitt mandat, men min gamla chef från Region Skåne-tiden Per-Ingvar Johnsson utmanar. Det ser också ut som att kryssen tar in två nya ledamöter. Mest överraskande är Annie Johansson från Jönköping. Hon är 23 år och studerar juridik i Lund. Om kryssen inte ändras radikalt ersätter hon Margareta Andersson som suttit i riksdagen sedan 1995.

Den andra överraskningen är Per Åsling från Jämtland. Jag vet inte vem det är, men kan väl gissa att han är släkt med gamla ministern Nils G Åsling. Han ersätter med stor sannolikhet Håkan Larsson som valdes in i riksdagen för fyra år sedan.

Övriga nya riksdagsledamöter blir Solveig Ternström och Fredrick Federley från Stockholms kommun, Lennart Levi och Per Lodenius från Stockholms län, Stefan Tornberg från Norrbotten och Eva Selin Lindgren från Göteborg. Dessa sex plus Lennart Pettersson tar våra sju nya riksdagsmandat. Dessutom kommer Anders Åkesson, Kalmar, Solveig Zander, Uppsala, Erik A Eriksson, Värmland, och Ulrika Carlsson (eller möjligtvis Leif Johansson), Skaraborg, över gamla mandat. Det skulle betyda att vi är 16 gamla och 13 nya ledamöter. Men sedan kommer minst tre, kanske fyra eller fem, av de gamla ledamöterna bli statsråd och ersättas av nya ledamöter. Så det kommer att vara en majoritet av helt nya riksdagsledamöter i vår riksdagsgrupp. Intressant och trevligt.

Regionen

I Region Skåne ökade vi från 5,4 till 5,9 %, men ändå fick vi inga nya mandat utan står kvar på nio mandat. Ett av de tre mandaten i mellersta valkretsen flyttas dock till Malmövalkretsen. Inte så kul för den personen som blir av med mandatet i mellersta, men jag tycker ändå att det är bra att Centerpartiet i Malmö får en framgång. De ökade rejält i både riksdagsvalet och kommunvalet, men ändå fick de inga mandat alls. Men uppgången i regionvalet räckte alltså till ett mandat.

Region Skåne har liksom många skånska kommuner drabbats av att Sverigedemokraterna tagit sig in och fått en vågmästarroll. Alliansen fick 72 mandat, vänsterkartellen 67 mandat och SD 10 mandat. Men vi får absolut inte ge dem det inflytandet som vågmästarrollen innebär. Därför förhandlas det nu med miljöpartiet och förhoppningsvis ställer de upp och bildar majoritet tillsammans med alliansen. Jag satt själv med i regionledningen 1998-2002 som politisk sekreterare och då var vi beroende av Skånes Väl. Det var inte någon önskvärd situation och helt galet blev det när Skånes Väl sprack i två stridande fraktioner.

Sverigedemokraternas framgång i regionen och många kommuner, inte minst i Landskrona där de fick över 20 % av rösterna, är förskräckligt men samtidigt ett bevis på att vi i de etablerade partierna inte kunnat hantera dem på ett bra sätt. Vi har låtit deras förenklade budskap om invandrares skuld till allt från arbetslöshet till kriminalitet stå oemotsagt. Det ska vara slut på det nu. Vi måste visa väljarna hur Sverigedemokraterna (miss)sköter sina uppdrag genom att dra fram dem i ljuset. De ska inte få smyga fram sitt budskap en gång till.

Kommunerna

I min hemkommun Lund gjorde vi ett riktigt bra val, både till riksdagen och till kommunen. Intressant är dock att det skiljer ganska mycket mellan var vi fick rösterna. I riksdagsvalet ökade vi röstetalet ordentligt i innerstaden, där vi de senaste åren haft mycket få röster, medan kommunvalsrösterna fortfarande kommer framförallt utanför staden. I kommunfullmäktige kommer vi förmodligen att ha fem mandat, mot tre förra perioden. Men den slutliga rösträkningen kan i värsta fall innebära att vi tappar ett mandat ner till fyra. Det blir klart i slutet av veckan.

Jag måste skriva lite till om vår uppryckning i Lunds innerstad. Samma sak har hänt i innerstäderna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Totalt i riksdagsvalet i Lunds kommun ökade vi från 3,3 % till 7,2 %. Bara det är en grym ökning. Ännu större är ökningen i vissa valdistrikt. I Domkyrko 2 ökade vi från 2,1 till 8,2 %, i Kloster 5 från 2,8 till 9,2 % och i Allhelgona 4 från 2,4 till 10,5 %. Jag kan inte riktigt förklara hur det gått till, men en tolkning är att det är genuint liberala väljare som inte längre känner igen folkpartiet och därför gått över till oss.

I Skånes övriga kommuner har det gått lite neråt men mest uppåt. Vi kom tillbaka till Helsingborgs stadsfullmäktige med två mandat, vilket är mycket glädjande. Tyvärr gick det inte lika bra i Landskrona och Malmö. Generellt kan man konstatera att det gått sämre i de kommuner där vi suttit i majoritet och bättre där vi varit i opposition. Lite typiskt och rätt tråkigt.

Kommande

Just nu pågår regeringsförhandlingarna för fullt, men där är jag tyvärr inte med. Måndagen den 2 oktober är det upprop i riksdagen och den 3 oktober är det Riksdagens öppnande av kungen. Sedan ska statsminister väljas, talmän, utskottsplatser m.m. ska fördelas. Jag vet inte riktigt när vi ska ha det första gruppmötet med nya riksdagsgruppen, men det blir förmodligen i slutet av nästa vecka. Även om jag inte kan säga att jag har full koll, så känns det mycket bättre den här gången när jag åtminstone hittar till mitt rum. Så var inte fallet för fyra år sedan när jag kom hit.

Veckobrev

Min avsikt är att skriva veckobrev även under den här mandatperioden. Det blir säkert inte varje vecka, men för er som vill ha snabbare information om vad som händer så kan jag rekommendera bloggen. www.johanlinander.se

Är det någon som inte längre vill ha veckobreven så är det bara att skicka ett mail. Eller om du läser det här på min blogg och vill ha veckobrevet direkt i e-postlådan, så är det också bara att skicka ett mail.

This entry was posted in Veckobrev. Bookmark the permalink.

One Response to Riksdagsveckobrev v. 38

  1. staffan danielsson says:

    Per Åsling känner jag väl från LRF-tiden, en brinnande kraft för entreprenörskap och företag, VD i Trångsvikens utvecklingsbolag och givetvis son till Nils G.
    Och hans 22 procent kryss imponerar, men givetvis synd om den nuvarande riksdagsmannen Håkan Larsson som fick goda 12 procent kryss.

Leave a Reply

Your email address will not be published.