Bra med klargörande fildelning/nedladdning

Det över en vecka långa massmediaintresset (ovanligt lång tid) har avslöjat en okunskap hos både politiker och journalister som gjort att diskussionen blivit både rörig och snedvriden. Jag har också använt begreppen lite slarvigt men har försökt bättra mig.

Ett exempel från idag i Aftonbladet, rubriken är “Bodström backar om fildelning” och i bildtexten kan man läsa “Justitieminister Thomas Bodström kan tänka sig skrota nedladdningslagen.”

Det är skillnad på nedladdning och fildelning och detta har uppenbarligen varit svårt för både politiker och journalister. Idag har en journalist ringt mig, inte för att göra någon intervju, utan för att göra en faktakoll just på skillnaden fildelning/nedladdning. Jag ställer gärna upp. På Brännpunkt finns det också en ganska bra debattartikel där Piratpartiets vice ordförande Christian Engström kritiserar miljöpartiet och “reder ut begreppen”.

Jag skriver ganska bra eftersom Piratpartiet mycket medvetet undviker att skriva att deras krav inte går att genomföra ensidigt i Sverige (jag utgår från att de har den kunskapen, om man nu bara tänker driva en eller ett par frågor borde kunskapen vara oerhört hög på de områdena). Så när Piratpartiets partiledare säger att de kommer att stötta den regering som går med på Piratpartiets krav så är han lite dåligt förankrad i den politiska verkligheten. Skulle det osannolika ske att Piratpartiet kommer in i riksdagen (jag gissar på att de får runt en procent) så finns det några dagars förhandlingsmöjligheter innan ny regering ska presenteras. Det bästa löfte Piratpartiet då kan få är att regeringen ska ta upp frågan i EU och kanske i FN. Kommer Piratpartiet då att stötta en sådan regering? Och vad händer den dagen det visar sig att Sveriges påstötningar inte ger något resultat? Ska man då bryta regeringsstödet för att man misslyckats?

Nog om Piratpartiet, det var bara en utsvävning från det egentliga ämnet.

Fildelning kan vara laglig och olaglig, även om alla tycks använda begreppet som synonymt för något olagligt. Fildelning blir enbart olaglig när det är upphovsrättsskyddat material som delas. Fildelar man semesterbilder så är det självklart helt lagligt.

Fildelning är både nedladdning och uppladdning. Uppladdning var förbjudet även före lagändringen för ett år sedan. Vad som då hände är att även nedladdning för privat bruk blev kriminaliserat.

Vad kan då göras? Sverige har anslutet sig till ett antal internationella upphovsrättsliga konventioner och vi är inte minst medlemmar i EU vilket gör att EU-direktivet (det är faktiskt ett EG-direktiv, men jag går inte inte på skillnaden här) om upphovsrätt styr oss. Sverige kan inte tillåta uppladdning, dvs tillgängliggörande av upphovsrättsskyddat material, utan att bryta mot EU:s direktiv. De som säger sig vilja tillåta fildelning gör det alltså lite väl enkelt för sig. Visst kan man ha den målsättningen, men man ska vara medveten om att det är en rejäl uppförsbacke.

Sverige skulle kunna gå tillbaka till den lag som gällde före ändringen för ett år sedan. Dvs åter göra det lagligt att ladda ner för privat bruk. Det är detta som jag och Centerpartiet (och mp) gick emot när URL ändrades förra året. I samband med det kan någon slags generell ersättning till upphovsrättsinnehavare införas.

Nästa fråga är då hur långt upphovsrätten ska sträcka sig. Jämför man med läkemedelsföretagen så har de ofta 10 år på sig att sälja sin framforskade produkt för att få in pengar. Sedan är det fritt fram för andra bolag att tillverka samma medicin och sälja. När det gäller en låt så är den skyddad till 75 år efter skaparens död. Dvs extremt lång tid. Detta bör förändras radikalt.

Jag menar att den som skrivit och spelat in en låt eller en film bör ha en viss tid på sig att tjäna pengar på det som han eller hon skapat. Kanske är tre månader lagom för en låt och kanske lite längre för en film. Under den tiden är låten upphovsrättsligt skyddad och ska inte få tillgängliggöras utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd. Efter den tiden ska det vara fritt fram att fildela, dvs både ladda upp och ladda ner. Skyddet mot att andra artister eller andra skivbolag ska få använda låten, filmen eller kanske romanfigurer för kommersiellt bruk bör vara betydligt längre. Med andra ord ska låten vara totalt skyddad under en kort tid, därefter oskyddad mot att privatpersoner delar med sig utan vinstsyfte men ändå skyddad under en längre period mot att användas i vinstsyfte.

Utöver detta måste kopieringsspärrar bort. Självklart ska det vara lagligt att kopiera den nyss inhandlade CD-skivan till mp3-spelaren eller till en annan CD-skiva som man ska ha i bilen.

Jag har säkert glömt en hel del trots att detta blev väldigt långt. Men jag har i vart fall försökt lösa viss begreppsförvirring och försökt utveckla den politiskt möjliga lösning som Centerpartiet vill se.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

21 Responses to Bra med klargörande fildelning/nedladdning

  1. steelneck says:

    Jag tycker rent spontant att det du skriver låter som en rätt hygglig grund. Hur har du det med stödet för dina idéer i resten av Centerpartiet?

    Jag vill också peka på en komplikation som brukar bli intressant, jag är själv en hobbyfotograf och har lätt för att relatera till det området.

    Några olika fotograf/fotografi situationer:

    Fotografen som fotograferar på uppdrag, t ex. bröllop, porträtt, passfoto osv.. Hans uppdragsgivare, t ex. brudparet, vill nog inte att upphovsrättens ekonomiska bit skall förfalla så att fotografen (som alltid har den idéella biten) helt plötsligt skall få dela med sig av bilderna.

    Fotografen som fotograferat en kvinnas mer intima och kanske sjukdomsdrabbade kroppsdelar, där kvinnan uttryckligen skrivit i modellkontraktet att bilderna endast får användas i samband med sjukdomsupplysning.

    Det privata fotoalbumet.

    Den anställde fotografen som mer än gärna har gett ifrån sig sina ekonomiska rättigheter mot ett fast jobb med fast fast lön.

    Den frilansande fotografen som flackar land o rike runt efter bilder som bara kanske går att att sälja och som lagrar bilder under många år hos en bildbyrå.

    Framförallt i fallet med det privata fotoalbumet vars bilder börjar spridas och fotografier där tredje part är inblandad, modellen, så ser jag vissa problem med privat fri fildelning.

  2. Hillblom says:

    Jag tycker att du gör rätt i att fokusera på skyddstiderna. Tre månader låter fantastiskt! En fråga dock: kan sverige införa en sådan sak ensidigt eller är vi bundna vid internationella avtal, EG-direktiv etc?

    Angående DRM. Om skyddstiderna kortas rejält, varför behöver DRM vara så farligt? Det viktiga borde, tycker jag, vara att se till att DRM kan avlägsnas *efter* att skyddstiden gått ut.

  3. steelneck says:

    Hillbom:
    Vad DRM behöver för att fungera är förbudet mot kringång av “skyddsåtgärder” som vi har idag. Detta eftersom DRM sas. är trasigt “by design”, i och med att kunden som köpt ett exemplar, som då är idennes ägo, och “attackern” är en å samma person. Skyddsobjektet, dvs. det sålda exemplaret, tillsammans med både kryptot och kryptonyckeln är sas. i fienedehänder.

    För att kunna se något krypterat så måste det avkrypteras, har man således köpt något “DRM-skadat” och kan ta del av det, då har man ju allt som behövs i sin ägo, bevisligen blir det avkrypterat om man kan se/höra/läsa det, det handlar bara om att klura ut hur man gör. Man behöver inte heller vara speciellt kunnig, efterom det alltid finns någon kunnigare än en själv, således räcker det med en sökning på Google. Men det är här förbudet mot kringgående kommer in, det är inte bara förbjudet att kringgå i förvärvsyfte, det är även förbjudet att tillverka och tillhandaha. För eget bruk är det dock fullt tillåtet, det är ju din egen egendom, det är spridandet av de “verkyg” du behöver som inte tillåts. Således drabbar denna lag de okunniga, som kanske av någon fullt legitim anledning behöver kringgå. Lite som att förbjuda uppdyrkande av lås, det lär ju inte förhindra inbrottstjuven som har kunskapen, men det hindrar den som som låst sig ute.

    Det finns dock andra saker som är minst sagt tråkigt, speciellt för de utan kunskapen, vilket betyder de flesta. I den fysiska världen, om du köper en bok, så är det köpta exemplaret din egendom, du får göra vad du vill med den, elda upp den, riv sidorna ur den och klipp ihop dem till ett kollage, du får tom sälja den begagnad. men med DRM så är helt plötsligt den beslutanderätten överförd till författaren, han kan bestämma hur många gånger du får läsa e-boken, hurvida du får skriva ut den, vilka program som tillåts öppna den, hur länge den existerar innan den raderas osv.. Det stannar inte heller vid e-böcker, det kan lika gärna gälla ett mail från din chef innehållandes en mycket tveksam order som du måste utföra, går ej att skriva ut, raderas automatiskt efter första läsningen…

    Richard M. Stallman skrev 1997 ett läsvärt litet framtidscenario, och hittils har utvecklingen gått spikrakt i linje med hans mörka scenario som översatt går under rubriken “Rätten att läsa”:
    http://www.gnu.org/philosophy/right-to-read.sv.html

    Cory Doctorow höll också en liten föreläsning för Microsoft Research om DRM som är både läsvärt och tämligen lärorikt och ger en mycket grundläggande liten lektion i kryptografi på enklast tänkbara nivå:
    http://www.dashes.com/anil/stuff/doctorow-drm-ms.html

    Jag hoppas inte Linander misstycker om länkarna och det skadar nog inte om han själv läser dem, om han inte redan gjort det.

    Jag tror inte att man på ett effektivt sätt kan lagstifta mot DRM, på samma sätt som att man inte kan lagstifta bort fildelning utan att allvarligt handikappa Internet så till den grad att det inte kan kallas internet längre. Men tar man bort förbudet mot kringgående, ja då står kjejsaren där utan kläder, det räcker med en sökning på Google. Då falerar det av sig självt, det är inte längre lönt att kasta pengar på.

  4. Hillblom says:

    steeneck:

    Jag tror att vi är eniga om det mesta. Precis som du skriver så är DRM “skadat by design” och kan man lyssna lyssna/läsa/titta på innehållet så kan man också permanent avlägsna krypteringen. Det är alltså förbud mot att “gå runt” skyddet resp. att tillhandahålla verktygen som är det som gör DRM verkningsfullt. Det är just därför jag ställer mig frågande till varför lagstadgat DRM-förbud skulle vara meningsfullt. I stället borde lagstiftaren se till att verktygen inte är förbjudna. Då kommer marknaden för DRM att självdö, tror jag.

    Klart att du också har rätt i att DRM straffar de okunniga medan de kunniga kommer runt hindren, men utan lagstöd försvinner marknaden för DRM så det är förmodligen inget egentligt problem. En fri marknad är den svages främsta vän och staten är den starkes dito 🙂

  5. site admin says:

    Tack för inläggen. Ni ligger långt över min kunskapsnivå… Jag tillhör definitivt de svaga förlorarna.

    Angående stödet i partiet så har jag möjlighet som rättspolitisk talesman att framföra och utveckla partiets politik på området. Jag kan givetvis inte driva något som bryter mot t.ex. stämmobeslut, men i övrigt har jag ganska stor frihet (gäller självklart även våra talespersoner i andra frågor). Visst kan det bli så att jag inte får genom allt jag vill i riksdagsgruppen/partistyrelsen, men tills de beslutat annat så är det jag skriver partiets linje.

    När det gäller foton så finns det en konflikt mellan öppenhet (rätten att fotografera och sprida) och den personliga integriteten. På detta område har vi förtroenderådsbeslut (näst högsta nivån, under stämmobeslut) på att lagstiftningen bör ändras för ett bättre skydd för den personliga integriteten. Alltså på bekostnad av öppenheten.

    Det finns svenska sidor på nätet där snuskgubbar visar upp sina smygtagna bilder från stranden. Helt lagligt, tyvärr. Det är ett exempel där vi tycker lagen bör ändras för att skydda den personliga integriteten.

  6. steelneck says:

    Hillblom:
    Ja vi är överens, fast det där om vems vän staten och marknaden är kan jag inte riktigt hålla med om (jo jag observerade smileyn), detta i synnerhet när vi talar DRM och andra lösningar med inneboende logiska fel. Detta eftersom det finns en ytterligare aspekt. DRM-marknaden försvagas helt klart om man helt sonika tar bort förbudet mot kringgående, ingen tvekan om den saken. Men.. nu kommer vi in på hur marknaden ser ut både vad gäller datorprogram och mediaformat. Så länge som tex. Microsoft har den dominerande ställning som de har, samtidigt som de stöder DRM, så kommer problemet att finnas kvar. För även om man kan kringgå, så kommer det alltid att finnas människor som inte anser det vara värt besväret. DRM är ju också ett ypperligt verktyg för kundinlåsning eftersom man kan styra vilka program som tillåts hantera filerna, vilket än mer cementerar marknadsdominansen, å med förbudet mot kringgående blir det tom. i effekt en lagstödd cementering av marknadsdominansen – huuga.

    Något som nästan låter som en tanke är ju att Microsoft släpper ett nytt filformat ämnat för fotografier i samma veva som det amerikanska patentverket refuserar en radda patentkrav rörande jpeg-formatet. Detta nya format (Windows Media Photo) innehåller mest troligt funktioner för DRM, allt i den absoluta kundinlåsningens heliga namn. Börjar då folk i stor skala att använda detta format (vilket är ganska troligt eftersom det antagligen blir “default” och därmed bekvämast), som givetvis inte tillåts fungera i andra program än de som just Microsoft godkänt… ja så går det till, idag tom. med lagens hjälp. Detta samtidigt som att i stort sett alla politiker i europa ser problem med Microsofts oerhörda dominans… Med okunskapens hjälp är det lätt gjort att avliva just de ideal man säger sig vara för.

    Linander:
    Nädå, du behöver inte tillhöra förlorarna – så länge som du kan söka efter och därmed ta till dig den saknade kunskapen/hjälpen du behöver.

    Ja, vissa saker som upphovsrätten idag hindrar på goda grunder, kan behöva plockas upp i andra lagar om/när man gör förändringar i upphovsrätten och dessa förändringar kommer nog vad det lider vare sig vi eller underhållningsbranchen vill det eller ej. Detta eftersom Internet är vad det är och samtidigt innebär något så i grunden positivt, som jag skrev tidigare: Vi är idag på god väg att realisera en mycket gammal mänsklig dröm, som kan spåras ända tillbaks till de gamla grekerna, ett bibliotek som gör all mänsklig kunskap tillgänglig för envar.

    Så vitt jag vet så är ju PUL på väg att omarbetas, där man mer går över till en missbruksmodell. Tex. fotografer är nog försiktigt positiva. Men hurvida det påverkar de “fula gubbarna” låter jag vara osagt. Jag känner inte till några närmare detaljer om det.

  7. Leo says:

    “Jag skriver ganska bra eftersom Piratpartiet mycket medvetet undviker att skriva att deras krav inte går att genomföra ensidigt i Sverige[…]”

    Hur menar Linander här? I ett demokratiskt samhälle måste folkets vilja gå att genomföra.

  8. Fredrik says:

    Bra skrivet. Två frågor dock:

    1) Skulle det vara så mycket lättare att ändra skyddstiden till 3 månader än att genomföra piratpartiets program? Det kräver väl också att internationella avtal skrivs om, och hur troligt är det att andra länder (läs: USA) ändrar sig?

    2) Du skriver “Fildelning blir enbart olaglig när det är upphovsrättsskyddat material som delas. Fildelar man semesterbilder så är det självklart helt lagligt.” Är det inte så att allt text och bildmaterial automatiskt är skyddat av upphovsrätten? Är det inte snarare så att material man får fildela är när man har upphovsmannens medgivande? Menar du att privata bilder är undantagna från upphovsrättslagen, dvs kan vem som helst fildela mina bilder mot min vilja men inte en professionell fotografs? I så fall har då jag missuppfattat upphovsrättslagen.

  9. site admin says:

    Leo, visst går det att genomföra. Men det kräver interntionella överenskommelser eller att vi går ur EU. Det tycker jag att Piratpartiet borde säga om de tycker så. Att bara säga “tillåt fildelning” är att göra det så enkelt för sig att det blir missvisande för väljarna.

    Fredrik, jag kan inte svara på vilken som är kortast möjliga tid enligt de internationella avtal som vi skrivit under, men jag utgår från att det kan kortas från dagens 75 år efter skaparens död. Men att komma ner till min tanke på tre månader för privat bruk kräver säkert också internationella överenskommelser. Men att göra sådana överenskommelser borde vara bra mycket enklare än att ta bort upphovsrätten alls, och med andra ord mer realistiskt än Piratpartiets förenklade budskap.

    Men jag är helt ärlig med att arbetet måste gå i etapper, det är därför jag säger att vad vi kan börja med är att avkriminalisera nedladdning för privat bruk.

    När det gäller exemplet med semesterbilder så utgick jag från att upphovsmannen själv tillgängliggjort bilderna för fildelning.

  10. Leffe says:

    Johan, är inte upphovsrätten skyddad även i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, art. 27 (2) lyder:
    “Everyone has the right to the protection of the moral and material interests resulting from any scientific, literary or artistic production of which he is the author.”.

    Undrar hur Piratpartiet ställer sig till den…

    Immaterialrätt är svårt och det är kul att se att du utvecklar och sprider din kunskap på området. Jag önskar dock att diskussionen skulle ta sin utgångspunkt i upphovsmannens rätt att bestämma över villkoren, snarare än i den icke-existerande rätten att fildela.

    Effekten av fildelning är att pengar som rimligen borde tillfalla upphovsmännen istället tillfaller bredbandsoperatörerna. Och det behövs en stark upphovsrätt för att styra pengarna åt rätt håll. Som det är nu är bredbandsoperatörernas vinster på fildelningen lika moraliskt felaktiga som vilket häleri som helst.

  11. Fredrik says:

    Leffe, jag är inte medlem i piratpartiet, men det tycks inte mig att de i nuläget “bryta” mot art. 27.

    Dels vill de ha kvar de ideella rättigheterna, dels vill de korta skyddstiden, dels vill de ha fritt fram för kopiering i icke-kommersiellt syfte.

    Kvar är fortfarande “moral rights” och möljighet att tjäna pengar på sina verk i kommersiellt syfte.

  12. Leffe says:

    Fredrik – i upphovsmnnens rätt till skydd för “the moral and material interests” ingår skydd för rätten att ta betalt även av personer som bara vill kopiera för “icke-kommersiellt syfte”.

    Och om man fritt får kopiera för “icke-komersiellt syfte” finns det i realiteten inget skydd kvar. Vem lyssnar på musik eller tittar på film i “kommersiellt syfte”?

    Och på något sätt måste upphovsmännen kunna få betalt från dem som konsumerar. Idag (och med piratpartiets förslag) är det bara bredbandsbolagen som får betalt av de som konsumerar.

  13. Med “kommersiellt syfte” menas, om jag förstått saken rätt, saker som att sälja verket, uppföra verket mot betalning, eller använda det i reklam. Inget av dessa användningsområden kan jag rimligtvis se försvinner (i alla fall inte helt och hållet) i det fall man ens släpper ickekommersiell kopiering helt fri.

  14. Leffe says:

    Magnus – fildelare som delar ut ett verk för att kunna ladda ner andra säljer faktiskt det utdelade verket, och tar emot nya filer som betalning.

    Även om det är byteshandel så är det faktiskt handel, och icke-komersiell handel är ett för mig okänt begrepp.

    Ska man dela ut filer ska man avtala med upphovsmannen om att få göra det. Ska man ladda ned filer ska man ladda ner sådana som är lagliga att ladda ned, vare sig det sker mot betalning eller gratis.

    Som det är nu så är det gratisnedladdare och politiker som diskuterar upphovsmännens rätt att få betalt. Var är upphovsrättshavarna i den här debatten? Det är deras rättigheter som pirater och vissa politiker vill inskränka.

  15. Leffe: Visst har du en poäng (även om besserwissern i mig vill påpeka att det är fullt möjligt att fildela helt utan att tanka ner).

    Dock tror jag inte att din definition av “kommersiell” delas av resten av folket. Drar man den extremt, så är det ju även handel när du köper medlemskap i den lokala fotbollsklubben, när du byter hockeybilder (eller bytte, om du växt ifrån det) med dina kompisar, köper majblommor och liknande exempel.

    Jag kanske var dålig på att definiera dessutom. Naturligtvis menade jag att “sälja i kommersiellt syfte” (fast det blir ju en cirkeldefinition – hoppas du fattar ändå). Kortfattat, att sälja musik som en del av en företagsidé. Det är ungefär där jag tror de flesta svenskar tolkar “kommersiell” – att det handlar om användning inom ett företag.

    Ärligt talat anser jag inte att fildelningen ska släppas fri – men det är mycket olyckligt, oavsett vilken debatt frågan gäller, om de olika sidorna använder helt olika definitioner för de ord som debatten använder. Det minskar förståelsen mellan de olika sidorna i debatten…

    Jag skulle för övrigt också vilja se större fokus på debatten bland upphovsrättsinnehavare. Precis som du säger har det varit en väldigt sluten cirkel av debattörer – dock skulle jag vilja lägga till Antipiratbyrån till din lista. Inte för att de egentligen står för någon (allra minst upphovsrättsinnehavarna, även om det är dem det är dem de säger sig företräda), utan för att de helt enkelt fått mycket mediauppmärksamhet och det till stor del är de som drivit fram debatten.

  16. site admin says:

    Intressant diskussion. Som jag tidigare skrivit, och som jag sagt till diverse journalister som ringt, så är inte alla mina idéer möjliga att genomföra ensidigt av Sverige. Men det hindrar såklart inte mig från att tycka att det vore ett vettig utveckling.

    Håller helt med om att upphovsrättsinnehavarna borde vara mer aktiva i debatten (och inte bara Antipiratbyrån och Bert Karlsson). Sanningen är att artisterna också är splittrade. En del ser möjligheterna medan andra bara ser problemen.

  17. Petra L says:

    Okej, jag är en upphovsrättsinnehavare… 🙂
    Jag är tonsättare/vissångare som vill dela ut mina alster fritt för privat fildelning men ickekommersiellt (inga pengar får blandas in) 😉 under creative commons.

    Jag gick med i STIM -94, och då jag frågade dem förra året om jag på något sätt fick dela ut mina egna alster – så blev det nej. (Det finns en möjlighet att registrera en hemsida där besökare enbart får lyssna – men jag vill dela ut filerna.) Som medlem i STIM hade jag skrivit över hela den ekonomiska upphovsrätten på STIM och hade inget att säga till om själv. Jag har nu gått ur STIM för att jag faktiskt vill bestämma själv…

    I kontraktet står bl.a att: “Det åligger den anslutne att avhålla sig från handlingar som kan vara till påtaglig skada för STIMs verksamhet.” Det är nog därför det är så tyst i debatten – de som vi tänker på som “upphovsrättsinnehavare” har egentligen ingen upphovsrätt (annat än den ideella rätten att med namn knytas till verken) och är dessutom nödda att hålla tyst om sina eventuella negativa synpunkter om saken – annars kan de bli uteslutna från sina kontrakt…

    Stim har också rätt att väcka åtal om STIMs upphovsrätt kränks (det är ju STIM som har de flesta musikskapares upphovsrätt i Sverige) – även om det är emot den drabbade artistens vilja… Stim-anslutna har ingen egen talan, helt enkelt – de är fast i sina avtal – och har ingen rätt att besluta något alls om hur deras egna verk får nyttjas. Och Stim sitter i knät på IFPI som är skivbolagens forum… Skivbolagen har alltså i sin tur avtal med Stim om artisternas upphovsrätter. Upphovsrätten är idag en “handelsvara” på en viss marknad – en monopol-liknande marknad där Stim enligt vår lag har rätt att beskatta radio, TV, liveframträdanden m.fl situationer där musik framförs publikt.

    När jag nu har gått ur Stim så kan jag inte längre få en krona av dem – givetvis. Men om jag spelar live någonstans så måste arrangören enligt lagen skatta för det till Stim – vilket tillfaller andra som är anslutna. De har alltså en monopolställning – och därför går de flesta som har den möjligheten med i Stim – de lockas av utdelningen – och blir snuvade på sin upphovsrätt. – Inte tänkte jag på det då…

    Så när ni efterlyser upphovsrättsinnehavarnas åsikter så får ni vända er till STIM, NCB, IFPI i musikbranschen och alla andra bolag/organisationer som har rättigheterna för filmer och böcker… Tro inte att skaparna själva har några rättigheter! (Inte så många i vart fall.)

  18. site admin says:

    Tack Petra för ditt inlägg. Visste inte att det var så illa med Stim.

  19. Jag håller med dig generellt i dina åsikter om allt Linander, Piratpartiet smyger dock inte med att de behöver genomföra saker på EU nivå också. Det fick jag klart för mig redan första gången jag läste runt på deras hemsida.

    Det andra är att de inte bara vill förändra patent och upphovsrätten. En viktig punkt är att de vill stärka rättetn till ett Privatliv vilket på senare tid som du vet har blivit allvarligt överkört av de nya lagar som inrättats.

    Vad mig tycka så ser detta inlägg mycket positivt att någon politiker har fattat vad det hela handlar om och har kommit fram till i stort sett samma saker som Piratpartiet har.

    Enda skillnaden är att det finns många politiker som inte har förstått i de alla partier och att Piratpartiet kommer inte att förhandla bort sitt ställningstagande för något annat.

    Vilket gör att jag röstar på Piratpartiet då jag vet att de kommer att värna om stöttepelarna i en demokrati som just råkar vara rätten till ett Privatliv och Fri information.

  20. site admin says:

    Piratpartiet får gärna göra reklam för sig här på min blogg, det har jag inga problem med. Men det finns två stora fel med Piratpartiet.

    Ett: De frågor som Piratpartiet har politik för utgör mindre än en procent av allt man ska rösta om i riksdagen. Borde inte väljarna få veta vad de röstar på i övriga 99 procent?

    Två: Piratpartiet har inte en chans att komma in. I senaste SCB är de så små att de inte ens omnämns bland de som fått röster i gruppen övriga. Junilistan, Sverigedemokraterna och FI omnämns, de har vars ca 0,8%. Om man i snäll mot Piratpartiet så har de kanske en halv procent, förmodligen mycket mindre. Alltså är en röst på Piratpartiet (som borde gå till Centerpartiet) en röst på att Thomas Bodström ska fortsätta som justitieminister och fortsatt prioritering av fildelarjakt.

  21. Pingback: En i Alliansen kritisk till upphovsrätt, 177 kvar : Henrik Sjöholm

Leave a Reply

Your email address will not be published.