Anförande och repliker i debatten om kvalificerad skyddsidentitet

Anf. 38 JOHAN LINANDER (c):

Herr talman! Frågan om kvalificerad skyddsidentitet kan diskuteras ur olika aspekter. Vi har nu hört Rolf Olssons och Vänsterpartiets syn på framför allt rättssäkerheten. I vissa delar har jag och Centerpartiet samma syn som Rolf Olsson och Vänsterpartiet, men vi drar inte samma slutsatser. Framför allt tycker jag att Vänsterpartiet missar det faktum att dolt uppträdande under täckmantel används redan i dag, men det är inte ordentligt lagreglerat.

Jag menar att det finns ett väl dokumenterat och utrett behov av skyddsidentitet genom att polisen redan i dag använder det. De tvingas att arbeta på det sättet för att ha möjlighet att komma åt den grova, organiserade brottsligheten. Dessutom behövs de åtgärder som vi behandlar i dagens lagändringar framför allt för att skydda de poliser som arbetar på det här sättet. Det är ett mycket farligt jobb och vi måste fatta beslut som kan skydda deras person och deras familjer. Detta har gjort att vi i Centerpartiet ställer oss bakom införandet av en ny lag om kvalificerade skyddsidentiteter.

Jag är övertygad om att kommande talare som står bakom lagförslaget kommer att gå in närmare på hur det ska fungera i praktiken. Därför hoppar jag över detta i mitt anförande.
I stället vill jag beskriva behovet av att i lag reglera hur kvalificerad skyddsidentitet ska få användas. Det finns en klar brist i det förslag som läggs fram.

Man ska vara medveten om att kvalificerad skyddsidentitet inte är något som vi genomför utan att det finns tvivel och starka frågetecken hos många av de remissinstanser som har tillfrågats när man skickade ut förslaget på remiss.

Justitieombudsmannen och Justitiekanslern har ifrågasatt behovet av kvalificerad skyddsidentitet. Polisförbundet, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Göta hovrätt, TCO och Riksskatteverket menar i sina remissvar att frågan inte är tillräckligt utredd. Journalistförbundet och Sveriges Domareförbund menar att kvalificerad skyddsidentitet inte ska införas. Sveriges Domareförbund som ska döma i de här målen tycker alltså inte att det ska införas. Det är ganska starka remissinstanser.

När Beredningen för rättsväsendets utveckling, allmänt kallat BRU, lade fram sitt förslag föreslog man att det skulle vara en lagreglering av hur kvalificerad skyddsidentitet ska få användas. BRU menade att en sådan lagreglering behövs för att uppfylla rättssäkerhetens krav på förutsebarhet, för att en klargörande lagstiftning är av värde för polisen och för att en sådan lagstiftning ligger i linje med legalitetsprincipen. BRU menade vidare att med en lagreglering av när den kvalificerade skyddsidentiteten får användas får myndigheterna veta var gränsen går och att man inte riskerar att hamna i en juridisk gråzon.

Ändå väljer regeringen att lägga fram ett förslag som helt håller öppet när den kvalificerade skyddsidentiteten får användas. I propositionen konstateras, vilket jag kan tycka är märkligt med tanke på BRU:s förslag, att behovs- och proportionalitetsprinciperna är tillräckliga begränsningar för att skapa den rättssäkerhet som vi kräver.

I betänkandet, som majoriteten i justitieutskottet står bakom, kan man hitta ytterligare en anledning till varför man inte vill lagreglera när kvalificerad skyddsidentitet får användas. Det är att man tycker att det är svårt att hitta en sådan lagstiftning. Man skriver att man är osäker på om det i praktiken är möjligt att ta fram en avgränsande lagstiftning.

Herr talman! Från Centerpartiets sida menar vi att det både är möjligt och klart önskvärt att ta fram en lagreglering av när kvalificerad skyddsidentitet får användas, och därför yrkar jag bifall till reservation 2.

Att det är svårt att ta fram en lagstiftning kan inte betyda att man inte ska göra det. Rättssäkerheten, krav på förutsebarhet och skydd av grundlagsskyddade rättigheter borde vara tillräckliga skäl för att få fram en sådan begränsande lagreglering, även om det är svårt.
Ett exempel på hur användandet av kvalificerade skyddsidentiteter skulle kunna komma i strid med grundlagsskyddade rättigheter är om en polisman under kvalificerad skyddsidentitet skulle ta anställning på en redaktion och därigenom få tillgång till material som enligt tryckfrihetsförordningen ska skyddas av meddelarskydd. När man tar upp det exemplet får man till svar att det inte är aktuellt att polisen ska använda kvalificerad skyddsidentitet på det sättet. Det räcker inte med ett sådant uttalande. Det krävs att det i lagstiftningen finns en sådan begränsning att det är förbjudet att ta anställning på en redaktion för att inte vårt grundlagsskyddade meddelarskydd ska urholkas.

Detta har Journalistförbundet uppmärksammat men regeringen har inte lyssnat eller vill inte se problemet. Även Brottsförebyggande rådet och Sveriges Advokatsamfund vill, precis som Centerpartiet, se en reglering av när man får använda kvalificerad skyddsidentitet och vid vilka brott.

Intressant är också att Polisförbundet, som ju organiserar de poliser som ska arbeta med kvalificerad skyddsidentitet, också vill ha en lagreglering av frågor kring användandet av skyddsidentitet.

Vid en första anblick kan det tyckas konstigt att Polisförbundet vill ha den regleringen, men om man tänker efter så är det inte speciellt konstigt. Det är ju just de poliser som ska arbeta med kvalificerad skyddsidentitet som riskerar att hamna i en juridisk gråzon om de tolkar behovs- och proportionalitetsprinciperna på ett felaktigt sätt. Om de inte själva gör en riktig tolkning kan de hamna i en juridisk gråzon och kanske till och med i efterhand bli dömda för det de har gjort. Det är inte så konstigt att poliserna själva vill ha den här lagregleringen som bland annat vi från Centerpartiet står bakom.

Därför anser jag att regeringen snarast måste återkomma med ett sådant förslag.
Från Centerpartiets sida yrkar vi bifall till förslaget om en kvalificerad skyddsidentitet, men vi uttrycker ett mycket starkt önskemål om att regeringen ska återkomma med en lagreglering av när den får användas.

Anf. 45 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Vi är överens, Socialdemokraterna och Centerpartiet, om att det behöver införas en kvalificerad skyddsidentitet, men vi är inte riktigt överens om huruvida det behövs en reglering av hur den här kvalificerade skyddsidentiteten ska få användas.

Man skriver från majoritetens sida i betänkandet att det är osäkert om det i praktiken är möjligt att åstadkomma en sådan reglering. Samtidigt säger man att poliserna själva, utifrån de väldigt löst hållna principerna behovsprincipen och proportionalitetsprincipen, ska kunna avgöra hur den här kvalificerade skyddsidentiteten ska få användas.

Är inte det att lägga ett väldigt stort ansvar på poliserna? Vi från lagstiftarens sida säger att det är nästan omöjligt att göra en sådan reglering, men poliserna själva ska ha ansvaret för att göra den här avvägningen. Om poliserna själva har gjort en felaktig avvägning är de fullt ansvariga för detta och skulle i det yttersta fallet kunna dömas för tjänstefel och kanske för ytterligare brott.

Polisförbundet ser det här problemet. Ser inte Margareta Persson det?

Anf. 46 MARGARETA PERSSON (s) replik:

Herr talman! Nej, jag ser kanske inte riktigt det. Jag instämmer nämligen i det som regeringen har lagt fram förslag om och det som utskottet har sagt. Jag ser en svårighet i att lagreglera användandet av en kvalificerad skyddsidentitet. Det dyker ständigt upp nya omständigheter som vi inte i vår vildaste fantasi har kunnat förutse. Därför tror jag att det är svårt att lagreglera och säga att man i de här fallen, vid de här omständigheterna och vid de här hoten skulle kunna få kvalificerad skyddsidentitet.

Jag tror att man faktiskt måste lita på myndigheten. Det är ju inte den enskilda polisen som begär en kvalificerad skyddsidentitet, utan det är myndigheten som begär den. Jag litar faktiskt på att man gör det i de fall där det handlar om en allvarlig brottslighet eller hot mot rikets säkerhet. Jag tror att vi får lita på det.

Jag hoppas, precis som jag sade tidigare till Rolf Olsson, att den här parlamentariska kontrollen ska komma till så att vi kan se hur man har använt det här. Finns det då skäl att titta på en lagreglering och kan vi då se att det finns möjligheter att lagreglera får vi väl återkomma till det. Men just nu instämmer jag i regeringens och utskottets tankar kring detta. Jag ser svårigheter med tanke på hur uppfinningsrik man är inom den grova kriminaliteten.

Anf. 47 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Även om man nu skulle få en förbättrad parlamentarisk kontroll är det en kontroll i efterhand.

Ett av de krav på rättssäkerhet som vi har i det här landet, som hela västvärlden för övrigt har, hoppas jag, är att det ska finnas en förutsebarhet i lagstiftningen. Man ska som medborgare veta vad en lagstiftning innebär. Man ska själv kunna räkna ut i förväg: Vad innebär det här?
Detta pekar Beredningen för rättsväsendets utveckling, BRU, på. För att kunna uppfylla rättssäkerhetens krav på förutsebarhet krävs det en lagreglering av hur kvalificerad skyddsidentitet får användas.

BRU pekar också på legalitetsprincipen. Det är en lika viktig princip i svenskt rättsväsende. Regeringen hade en utredning att luta sig på, och BRU hade gjort ett gediget arbete. BRU lade fram förslaget att man ska göra en lagreglering av hur kvalificerad skyddsidentitet får användas. Ändå väljer regeringen, med motiveringen att det är svårt, att inte lägga fram förslag om begränsande reglering. Jag tror att poliser riskerar att hamna i en juridisk gråzon, och det tycker jag är mycket tråkigt både för rättssäkerheten i Sverige och för de enskilda poliserna.

Anf. 48 MARGARETA PERSSON (s) replik:

Herr talman! Det är uppenbarligen så att Centerpartiet och kanske flera partier inte ser några svårigheter. Kanske skulle de ha lagt fram förslag om på vilket sätt det skulle kunna gå till. Regeringen bortser inte från den kritik och de synpunkter som anläggs från JO, Polisförbundet, Advokatsamfundet eller någon annan. Naturligtvis tar man in alla synpunkter och bereder frågan på det sätt som man ska göra. Då har man kommit fram till att man ser svårigheter. Jag instämmer i att man kan se svårigheter. Det är som med all lagstiftning som vi beslutar om här att vi i efterhand kanske ser att det inte blev så som vi hade tänkt. Då får man ändra sig. Det är naturligtvis inget ovanligt. Då får man komma tillbaka. Såsom jag tycker att man kan se framöver kan jag instämma i att svårigheter finns.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.