Anförande från debatten om ett stärkt nämndemannainstitut

Anf. 4 JOHAN LINANDER (c):

Herr talman! Vi har fått höra en del om varför det är så viktigt att de ekonomiska villkoren för nämndemännen förbättras. Men jag tycker först att man ska ställa frågan varför vi har nämndemän. Vi har fått höra lite grann om det, och vi är säkert överens om att nämndemännen har en väldigt viktig roll i rättsprocessen.

Jag ska göra en sammanfattning och ange tre skäl till att vi behöver nämndemän. Nämndemännen ska bidra till att domstolarnas avgöranden ligger i linje med allmänna värderingar i samhället. Nämndemännen ska hjälpa till att upprätthålla allmänhetens förtroende för domstolarna. Och nämndemännen är på något sätt medborgarnas insyn i domstolarnas verksamhet.

För att dessa tre saker ska uppfyllas krävs det hur vi än ser det att nämndemännen speglar medborgarna i stort, inte på något exakt vis utan mer generellt, men det måste gälla alla olika delar av hur vi som människor är. Vi har olika kön, olika ålder, olika etniska bakgrunder, olika yrken och olika sociala bakgrunder.
Om vi tittar på hur det ser ut i dag kan vi konstatera att könsfördelningen nu faktiskt är jämn. Och det är glädjande. Det är ungefär 50 % kvinnor och 50 % män bland nämndemännen.

Precis som Olle Sandahl sade har det faktiskt börjat blir bättre när det gäller den etniska bakgrunden. 14 % av nämndemännen har en annan etnisk bakgrund mot 17 % av befolkningen i stort. Sedan är det givetvis också viktigt att gå in och se om det är många som har finsk bakgrund eftersom det då inte är riktigt samma sak som om man har utomeuropeisk bakgrund. Någon sådan statistik har jag tyvärr inte fått tag i. Men det är också viktigt att titta på vilken annan etnisk bakgrund det är fråga om. Sedan kan man diskutera om en finsk invandrare har så mycket annan etnisk bakgrund. Men de räknas i alla fall in i den gruppen.

Nu kommer jag till det största problemet som jag ser det, och det är åldersfördelningen. Det är precis som Olle Sandahl sade tidigare att de som är 40 år eller yngre utgör 34 % av befolkningen men bara 9 % av nämndemännen. Om man jämför detta med den äldsta kategorin, alltså personer över 60 år är det en majoritet av nämndemännen som har passerat 60-årsstrecket mot mindre än en tredjedel av befolkningen i stort. Och det är inte bra. Och jag är helt övertygad om att det har stor betydelse inte minst i värderingsfrågor.
Med den sammansättning som nämndemannakåren har i dag kan man åtminstone ifrågasätta om nämndemännen faktiskt bidrar till att domstolarnas avgörande ligger i linje med allmänna värderingar i samhället. Och om nämndemännen inte bidrar till att domstolarnas avgörande ligger i linje med allmänhetens värderingar måste man också ifrågasätta om de bidrar till att upprätthålla allmänhetens förtroende för rättskipningen eller om det kanske till och med är så illa att det är tvärtom, att man på något sätt hjälper till att skada förtroendet. Nu tror jag inte att det är så illa, det ska jag klart och tydligt säga.

Men om vi som politiska partier – det är trots allt vi som politiska partier som nominerar och utser nämndemännen, även om det senare är kommunfullmäktige som väljer – inte lyckas bättre tror jag att risken är uppenbar att förtroendet skadas.

Vi ska rösta igenom ett antal förslag. De handlar till exempel om att de som inte tidigare har varit nämndemän ska få företräde och att den allmänna sammansättningen ska utökas så att det blir fler med annan etnisk bakgrund, vilket är bra, men jag tror att det är högst tveksamt om det kommer att ha så särskilt stor betydelse, tyvärr.

Från Centerpartiets sida har vi ändå, efter viss tveksamhet, gått med på att ställa oss bakom de förslag som finns. Men jag tycker att det är viktigt att se hur det går efter 2006 års val. Då är det dags att nominera nya nämndemän. Hur klarar våra partier av det då? Om partierna inte klarar av att få till en bättre sammansättning av nämndemannakåren är det dags att ta upp frågan igen efter valet, när vi ser hur det har blivit. Då är vi från Centerpartiets sida inte främmande för att kanske införa den fria kvot som Nämndemannakommittén har föreslagit eller kanske en begränsning till maximalt tre mandatperioder som också har varit aktuellt.

Det är våra egna partiorganisationer som måste visa att de klarar av att se till att det blir en allsidig sammansättning av nämndemannakåren, annars krävs det att vi ändrar lagstiftningen igen.

Jag är högst tveksam till om den nya regeln, om att de personer som ska väljas och som inte tidigare tjänstgjort som nämndemän eller som har tjänstgjort kortast tid ska få företräde, får någon betydelse. När kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige eller regionfullmäktige ska utföra dessa val har ju partierna redan nominerat personer. Och partierna vet hur många platser som de har och nominerar så många personer. Och när valet ska förrättas i fullmäktige så finns det förslag på exakt lika många personer som ska väljas. Och då blir det inte aktuellt att ge någon som har kortare tjänstgöringstid företräde.

Men, som sagt, vi måste titta på detta igen efter valet för att se om våra partier har klarat av sitt uppdrag.

Sedan ska jag också kort säga någonting om de ekonomiska villkoren. Vi har tidigare fått höra att man ska få ersättning för barntillsyn och ett inställelsearvode när man har mer än fem mils enkel resväg till tingsrätten, hovrätten eller vilken rätt man nu sitter i. Även Centerpartiet står bakom detta.

Därför yrkar även jag bifall till reservation 3 under punkt 4 om nämndemännens ersättningsvillkor.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

One Response to Anförande från debatten om ett stärkt nämndemannainstitut

  1. Pingback: Linander tycker! » Reglerna för val av nämndemän måste förändras igen

Leave a Reply

Your email address will not be published.