Anförande i debatten om stöd till polisen vid terrorismbekämpning

Anf. 99 JOHAN LINANDER (c):

Fru talman! I dag debatterar vi i vilken utsträckning försvaret ska få ge stöd till polisen när det har hänt något mycket speciellt i vårt land. Det är en viktig fråga, och den har debatterats länge, säkert sedan det som hände i Ådalen 1931.

Vi har tidigare i debatten hört varför det är viktigt att militären ska få hjälpa till. Jag tänkte inte upprepa så mycket av det. Jag och Centerpartiet håller med om att i sådana här mycket speciella situationer, när polisen inte har resurser för att klara av en situation, kan regeringen ge tillåtelse till Försvarsmaktens stöd. Det måste helt enkelt finnas ett lagligt stöd för att vi ska kunna använda alla tänkbara resurser för att hjälpa människor, även försvarsresurser, om det skulle hända att Sverige råkar ut för ett storskaligt terrorangrepp. Det är också viktigt att påpeka att det stödet ska ges under ledning av polis. Det är inte så att militären kommer att få rätt att gå ut i samhället för att skjuta terrorister eller demonstranter, som det har låtit på tidigare talare.

Att stå här i riksdagens talarstol och hävda att Sverige inte skulle kunna bli utsatt för ett terrordåd tycker jag skulle vara naivt. Jag tror och hoppas innerligt att det aldrig någonsin kommer att ske, men vi måste ändå ha en beredskap för det otänkbara. En sådan beredskap är bland annat att ha en tillämplig lagstiftning på plats, även om vi inte tror och hoppas att den lagstiftningen någonsin kommer att användas.

Jag skulle också vilja säga att trots att vi sett terrorangrepp i världen, mot New York, Washington, Bali, Madrid och London, är det fortfarande inte terrorismen som är det största hotet mot Sverige eller andra länder i världen. Det är inte det hot som är värst. Terrorismen är ett hot, men jag skulle vilja hävda att naturkatastrofer och större olyckor är både mer vanligt förekommande och mer allvarligt.

Vi har nu sett översvämningar av Donau i Rumänien, Bulgarien och Serbien. Tusentals människor har tvingats att lämna sina hem. Hela New Orleans fick utrymmas vid orkanen Katrina. Där fick militär sättas in för att tvångsevakuera människor och för att hindra plundring. Vi vet också vad som hände efter tsunamin annandag jul 2004.

Även i vårt eget land har vi haft naturkatastrofer som har varit allvarliga på senare år, stormen Gudrun i Småland, översvämningar, olyckor med svavelsyra i Helsingborg till exempel. De senaste månaderna har vi använt ord som pandemi och fågelinfluensa för första gången.
Det är inte svårt att tänka sig att det kan inträffa situationer, olyckor och naturkatastrofer, i Sverige, där det kommer att behövas mycket stora insatser för att skydda människor. Det kan gälla evakuering, avspärrning och bevakning. Det kan vara en kärnkraftsolycka, en gasolycka mitt inne i Stockholm, svåra översvämningar, stormar, orkaner. Man behöver inte ha speciellt livlig fantasi för att tänka sig att det skulle kunna hända även i Sverige. Jag är övertygad om att risken är större för det än att Sverige skulle bli utsatt för en terroristattack.

Vi i Centerpartiet får yrka på att försvarets stöd även ska kunna ges i andra situationer än vid terroristattacker, inte för att vi vill att det ska behöva användas utan för att vi vill ha en lagstiftning som möjliggör det när det otänkbara händer. Men tydligen är det så känsligt för socialdemokratin och minnet av Ådalen 1931 så starkt, även om Kalle Larsson inte tycker det, att det endast är under hotet av terrorism som man vågar lägga fram förslag om att Försvarsmakten ska få hjälpa till vid stora påfrestningar mot samhället.

Svaret i betänkandet på vårt yrkande om stöd även vid andra situationer än terrorism är att särskilda beredskapspolisen kan användas vid sådana situationer. Det är helt riktigt. Särskilda beredskapspolisen är bra, och den borde definitivt kunna användas oftare än hittills. Men man ska komma ihåg att det bara är 1 500 personer utspridda över hela landet. Som en jämförelse kallades det i New Orleans in 54 000 personer från armén, marinen och nationalgardet när staden skulle utrymmas och sedan skyddas mot plundring. New Orleans är ungefär lika stort som Stockholm.

Fru talman! Utöver yrkandet om att försvaret ska få ge stöd till polisen även vid andra samhällshotande situationer än terrorism har vi i Centerpartiet yrkat på att regeringen efter varje bemyndigande om Försvarsmaktens stöd ska informera riksdagen om grunderna för beslutet. Jag vill också yrka bifall till reservation 3 under punkt 5 om parlamentarisk insyn i tillämpningen av stödbestämmelserna.

Det är givetvis enbart i mycket speciella situationer, förhoppningsvis aldrig, som det här skulle ske. Då känns det anmärkningsvärt att majoriteten i utskottet och troligtvis även här i riksdagen säger nej till att regeringen ska informera riksdagen om grunderna för sitt beslut. Man kan läsa i betänkandet. Egentligen är det försvarsutskottets majoritet som i sitt yttrande till justitieutskottet säger följande: Det ligger i sakens natur att de händelser det är fråga om ändå kommer att komma till riksdagens kännedom.

Visst är det så. Om det skulle ske en terroristattack mot Sverige så att regeringen tvingas fatta beslut om Försvarsmaktens stöd är det självklart att det kommer att rapporteras hur mycket som helst i medierna om detta. Men att vi i riksdagen ska sitta och följa nyhetsbevakningen för att få veta varför regeringen har fattat ett sådant beslut känns något konstigt. Självklart borde regeringen ha i uppdrag att genast återkomma till riksdagen med grunderna för sitt beslut.

Majoriteten i utskottet talar också om KU:s granskning, att det skulle vara ett sätt för riksdagen att informera sig. KU är ju viktigt, men deras granskning kommer oftast månader i efterhand. Det kan väl inte vara tillräckligt för att informera riksdagen.
Jag hoppas att de två partier, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som helt vill avslå propositionen ändå skulle kunna tycka att det är viktigt att riksdagen får information om det otänkbara skulle hända. Det finns all möjlighet att rösta för reservation 3.

Fru talman! Till slut vill jag säga någonting om reservation 12 om domstolsprövning av frysning av tillgångar. Det ligger väl lite vid sidan om den här frågan, men det är en reservation som Centerpartiet, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet står bakom.

Jag är fullt medveten om att vi i Sverige är bundna av FN:s resolutioner och EU:s rådsförordning i den här frågan. Jag är en stor anhängare både av FN och EU-samarbetet. Ändå tycker jag att det är helt oacceptabelt att en svensk medborgare sedan november 2001 har sina tillgångar frysta utan att kunna få en domstolsprövning av det. I fyra och ett halvt år har han haft sina tillgångar frysta. Jag tar inte ställning till om det finns anledning att frysa tillgångarna eller inte, men jag tar bestämt ställning för att alla ska ha möjlighet till domstolsprövning. Och det sker inte.

Det finns ingen majoritet för detta. Det är en svår fråga, men jag tycker åtminstone att man från regeringens sida borde kunna ta detta på lite större allvar och ge det skydd till svenska medborgare som är ett minimum, alltså att man ska få sin sak prövad i domstol.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

One Response to Anförande i debatten om stöd till polisen vid terrorismbekämpning

  1. Micke says:

    Hej Johan! Rätt och riktigt, det finns 1 500 beredskapspoliser i Sverige. Beredskapspolisen är en nationell enhet. Rikspolisstyrelsen kan styra denna enhet på 1 500 man vart helst inom landets gränser. Behövs det 1000 beredskapspoliser till Stockholm för att hjälpa till efter ett attentat, då får Stockholm det. Behöver Veberöd 1000 beredskapspoliser, får Veberöd det. Skulle en terrorist grupp lyckats med en uppgift som en främmande statsmakts sabotage förband har som huvuduppgift, att slå ut vårt svenska infrastruktur och därigenom lamslå vårt samhälle…
    Det är inte deras syfte. Ännu idag har ingen terroristgruppering riktat in sig på sådana uppdrag någonstans i västvärlden, att medvetet slå till mot infrastruktur. Att sprida skräck med självmordsbombare på tåg eller på bussar är för att visa hemmafronten att kriget fungerar. Spränga ett kraftverk eller transformator station har inte samma symbolvärde som effekten efter en bomb på en buss.
    Det finns inget behov att låta försvarsmakten träna för arbetsuppgifter som innebär integritets kränkande uppgifter mot civila. Låt försvarsmakten hjälpa till med logistik, material, en hjälpande hand åt fru Svensson när hon skall gå upp i bussen. Hjälpa till med sådana resurser polisen inte själv förfogar över. 1 500 man som på kort varsel kan stötta vilken polismyndighet vart den än finns i landet.
    Man behöver inte gå över ån för att hämta vattnet…

Leave a Reply

Your email address will not be published.