Direktivet om trafikdatalagring antas den 21 februari

Fick idag veta att direktivet om trafikdatalagring slutligt kommer att antas av Rådet för rättsliga och inrikes frågor (RIF) den 21 februari, dvs på tisdag.

Så här beskrivs direktivet i en promemoria från justitiedepartementet.

Vad är syftet med direktivet? “Syftet med direktivet är att säkerställa att uppgifter om den kommunikationstrafik som genereras eller behandlas i samband med elektronisk kommunikation skall bevaras av Internet- och teleoperatörer under en viss tid.”

Vad lagras? “Lagringskravet omfattar fast och mobil telefoni samt Internetåtkomst, e-post och Internettelefoni och svarar på frågorna ”vem kommunicerade med vem, när skedde kommunikationen, vart befann sig kommunikatörerna och vilket utrustning användes?” – innehållet i kommunikationen skall inte sparas.”

För vad får de lagrade uppgifterna användas? “Uppgifterna skall under den lagrade perioden kunna göras tillgängliga för utredning, avslöjande och åtal av allvarliga brott, som medlemsstaterna själva får definiera och det är endast behöriga myndigheter enligt nationell rätt som skall ha tillgång till uppgifterna.”

Hur länge blir uppgifterna lagrade? “Lagringstiden har i direktivet satts till minst 6 månader och högst 2 år.”

När börjar lagen gälla? “Direktivet skall vara genomfört i medlemsstaternas lagstiftning inom 18 månader från antagandet. Direktivet medger att medlemsstaterna får vänta i ytterligare 18 månader med genomförandet av de delar som avser Internet.” (Sverige avser att förbehålla sig rätten att använda upp till 36 månader för antagande av direktivet vad gäller Internetdelarna.)

Som jag tidigare skrivit är jag mycket skeptisk till det här direktivet. Jag tycker inte att regeringen och de myndigheter som anser sig behöva lagringsdirektivet tillräckligt tydligt motiverat behovet i förhållande till inskränkningen av alla människors personliga integritet. De har inte heller redogjort för alternativa sätt att uppnå ett fullgott resultat med mindre inskränkning av personlig integritet, och de har inte heller kunnat redogöra för hur effektivt direktivet är (eftersom det finns sätt för de som vill undvika att “bli lagrade”).

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

14 Responses to Direktivet om trafikdatalagring antas den 21 februari

  1. Leffe says:

    Vilka sätt finns det att undvika lagring inom det utredningstekniskt viktigaste området, mobiltelefoni, menar du?

    Internetdelarna gissar jag aldrig kommer att bli verklighet, inte ens efter 36 månader, eftersom det är lätt att få de lagrade uppgifterna att bli meningslösa mha kryptering (att surfa/maila genom en anonymitetsproxy någon annanstans mot vilken man ansluter krypterat – på det sättet kan teleoperatören lagra att det sker en anslutning – men all information som passerar den anslutningen, bl.a. mail och surfande, är dold för den som ska lagra).

    Fast telefoni kommer att ersättas av internettelefoni, som kan skyddas från lagring av trafikuppgifter enligt ovan.

    Kvar blir mobiltelefonerna, men de uppgifterna är helt nödvändiga för brottsbekämpningen idag.

  2. site admin says:

    Leffe, skönt att du håller med mig om att direktivet, åtminstone i en del, är ogenomtänkt.

    När direktivet antas så har Sverige 36 månader på sig att genomföra även Internetdelarna. Så att det inte skulle bli verklighet är helt fel. Det blir det. Även om det kommer att visa sig att direktivet antogs utan att man förstått hur lätt det var att kringgå.

    Visst har polisen stor nytta av telebolagens lagrade data om mobilsamtal och sms, men tror du att den välplanerade organiserade brottsligheten inte vet om detta?

    Givetvis är det inte jag som ska bevisa att datalagringen inte ska införas, det är de som vill ha en tvångsmedelslagstiftning som ska visa att den behövs, är effektiv och säker. Det har de inte kunnat göra och tills det finns tillräckligt underlag säger jag nej.

  3. Leffe says:

    Det visar sig i fall efter fall att den grova organiserade brottsligheten inte kommer runt problemet med mobiltelefonerna. De har inte råd att bygga egna nät och behöver mobiliteten. Det är ju därför polisen har så stor nytta av trafikdata idag. Eller känner du till några bra metoder för att komma runt GSM-systemet?

    Om det blir ett direktiv är det ju, som du skriver, ingen som behöver ifrågasätta om det ska implementeras eller inte… så ditt nej är nog tyvärr ett stenhårt slag i luften…

    Man kan fundera lite när EU-samarbetet tar allt fler harmoniseringssteg inom det rättsliga området, om det kanske inte kan bli så att vi kommer att få vänja oss vid ett antal inte helt lyckade detaljer, som offer på harmoniseringens altare. Det är ju nackdelen med att behöva ha konsensus inom tredje pelaren.

    Ska alla stater med måste det kompromissas och som regel görs detta genom att man “packeterar” ett antal mer eller mindre smakfulla förslag i en klump att ta ställning till. Förhoppningsvis finns det lite godis för alla och så får man leva med det man inte gillar…

  4. site admin says:

    Klart att mitt nej är ett “stenhårt slag i luften”, jag kan inte ändra någonting nu. Men det betyder inte att jag säger ja för det. Lite mer ryggrad än så har jag.

    Nu är det knappast så att Sverige har tvingats till att acceptera en nackdel på harmoniseringens altare – det är den svenska regeringen som drivit frågan om trafikdatalagring.

    Kontantkort med stulna mobiler kan vara ett svar på din fråga.

  5. Ola says:

    IMEI nr är dessutom en liten textfil som ligger lagrad i telefonen och med lite know-how, en kabel och lite mjukvara kan du ha en hel hoper telefoner som är samma telefon för systemet! Vem är kopian och vem är orginalet och spelar det nån roll… Det är vanligt förkommande med IMEI nr som hör till redan skeppade telefoner i de som man “råkade” producera efter stängning i fabriken, i Kina(?), för att sälja till mindre nogräknade handlare.

  6. site admin says:

    Intressant Ola, det visst jag inte. Och knappast de som beslutat om trafikdatalagringen heller…

  7. Leffe says:

    Johan – alldeles oavsett om man kan knyta en mobil till abbonent direkt så kan man knyta dess rörelsemönster rent geografiskt och dess ringande till en person eller en personkrets.

    Trafikdata är inte någon stensäker bevisning (sådan finns för övrigt inte, inte ens DNA svarar på alla frågor) men den kan kartlägga mönster. Och brottslingarna begår misstag (tappar mobiler på rånplatser t.ex.).

    Men utan trafikdatat ingen möjlighet att börja pussla. Så enkelt är det.

  8. site admin says:

    Leffe, jag har alldeles utmärkt kunskap om vad trafikdata kan användas till. Men det är fortfarande så att effektiviteten av en åtgärd måste mätas mot uppkommen kränkning av personlig integritet. Jag skulle kunna komma fram till att det faktiskt behövs lagring av trafikdata, men eftersom regeringen inte tagit fram något underlag för att göra denna bedömning så kan jag inte heller gå med på att samhället tar sig rätten att kränka alla medborgares personliga integritet.

    Din diskussion är så ensidig. Kan du inte se behovet av att skydda integriteten alls?

  9. Leffe says:

    Johan – självklart kan jag se ett behov av att skydda integriteten. Det är därför man behöver ha strikta regler för hur informationen får användas.

    Men jag ser inget integritetshot med själva lagringen. Det är vad som eventuellt görs med informationen som kan hota integriteten och där måste vi ha regleringar och kontrollmekanismer. Vilket vi också har.

    Och integriteten för enskilda är precis lika hotad om vi har lagkrav eller frivillighet för teleoperatörerna att lagra trafikuppgifter.

    Hotet mot integriteten ligger inte i det nu aktuella förslaget – den ligger i
    a) hur uppgifter samlas in generellt och
    b) hur uppgifterna får användas av operatörerna och staten.

    I fallet a) har vi inte särskilt mycket reglerat – det är fritt fram för operatörerna att lagra info om de känner behov och avtalar om det – i b) har vi skydd för hur staten får använda uppgifterna men inget skydd för hur operatörerna använder dem.

    Jag kanske är naiv, men de hot jag ser mot enskildas personliga integritet, i Sverige idag, de kommer inte i första hand från staten.

    Jag tycker att det är kritikerna mot trafikdatalagring som överdriver integritetsriskerna med förslaget.

  10. site admin says:

    Jag tänkte först skriva om ett antal fall när staten inte varit god, för det har ju hänt både i Sverige och andra länder, men jag avstår från sådana jämförelser. Kan nämna att det ju inte är så länge sedan Säpo avslöjades med hur de registrerat och kontrollerat kommunister.

    Du missar fortfarande den högst väsentliga skillnaden mellan att operatör och kund avtalat om lagring och att staten bestämmer att uppgifterna ska lagras.

    Du missar också den mänskliga rättigheten till privatliv. Självklart hade väldigt många brott kunnat förhindras och lösas om det fanns övervakningskameror överallt. Eftersom väldigt många våldtäkter sker i hemmet borde det åtminstone finnas övervakningskameror i alla människors sovrum…

    Nä, det tror jag väl inte ens att du Leffe tycker är en bra idé.

    Det har funnits förslag på övervakningskameror i provrum eftersom folk stjäl kläder genom att sätta på sig kläderna innanför sina egna kläder. Men det kan inte accepteras. Även om det skulle förhindra eller bevisa brottslighet så är det en för stor integritetskränkning i förhållande till vad som ska uppnås.

    En integritetskonsekvensbeskrivning måste kunna göras, och eftersom regeringen nonchalerat detta så måste vi säga nej till datalagringen.

    Leffe, du som verkar så insatt i justitiedepartementets arbete, kan du berätta i hur många fall som grova brott inte kunnat lösas pga att avgörande trafikdata inte lagrats med nuvarande “faktureringslagring” men som hade varit lagrat med direktivet?

  11. Leffe says:

    Om trafikdatalagring nu är ett sådant hot mot den personliga integriteten – kan vi tolerera att telefonbolagen lagrar all sin trafikdata idag? Om man inte godkänner det får man inte tillgång till tekniken, varken fast eller mobil telefoni eller internet.

    Kan vi tolerera att telebolagen ställer sådana villkor, som inte är förhandlingsbara, för teknik som konsumenter är beroende av?

    Har det funnits lagförslag om kameror i omklädningsrum, eller har det varit i affärer där det varit frivilligt att prova kläder som man diskuterat sådant?

    En sak jag gillar med Per Ström är att han ser problemen med de digitala fotspåren i den privata sektorn, t.ex. genom kortbetalningar. Detta är förvisso frivilligt, men vårt samhälle är svårt att leva i utan betalkort idag. Men här har vi väldigt lite kontroll över uppgifterna, hur de lagras, sprids och används.

    I relationen medborgare-företag har vi näst intill anarki på detta område. Här är det den starkes makt som gäller. Företagens villkor är ej förhandlingsbara för konsumenten. De har i princip monopol på betalsystemen Visa och MasterCard. System som omsätter den svenska statsbudgetomslutningen flera gånger om.

    Men när staten försöker reglera en liten delmängd information, för ganska så legitima syften (brottsbekämpning). Då skriks det ruskigt högt.

    Och visst, relationen mellan staten och den enskilde är speciell. Staten har våldsmonopol och därigenom en särstälning. Staten kan bli ett verktyg i händerna på maktfullkomliga poitiker och tjänstemän. Staten ska hållas kort. Men det måste finnas en balans här, staten måste få en chans att klara sina kärnuppgifter. Staten måste därför få nya verktyg när världen förändras.

    Anledningen till att jag diskuterar “ensidigt” är att jag försöker balansera en diskussion som ibland är ensidig åt andra hållet.

  12. Leffe says:

    Ett litet tillägg – jag tror också att konsekvenserna av de flesta lagstiftningsinitiativ som tas på EU-nivån borde utredas bättre, eller i alla fall redovisas mer öppet i den utsträckning det görs sådana konsekvensanalyser. Det gäller inte bara trafikdatalagring.

    Däremot ser jag inga större skillnader i integritetshänseende om operatörerna tvingas lagra trafikdata än om de (som idag) gör detta frivilligt. I båda fallen är uppgifterna lagrade utom påverkan för konsumenterna och tillgängliga för staten enligt samma regler som nu gäller.

  13. site admin says:

    Nu tycks vi vara överens om en del saker, alltid trevligt.

    Jag tycker också att det är ett stort problem att företag samlar in information om sina kunder, framförallt när företaget säljer vidare informationen vilket ständigt sker. Så länge som det sker på frivillighetens grund och det inte missbrukas så tycker jag inte att det är något som vi som lagstiftare kan agera mot. Däremot är jag övertygad om att t.ex. ett konsumenttryck mot lagring av trafikdata skulle innebära att telebolagen tar fram alternativ. Skillnaden med lagstiftning är att det blir tvång istället för frivillighet (även om denna kan vara nästan skenbar) och att staten inte är lyhörd för konsumentkrav. Nu kommer det ju dessutom fastprisalternativ där telebolagen inte behöver lagra.

    För bara någon vecka sedan diskuterade jag med min handläggare på riksdagen om vi ska göra en liten sammanställning av privata och offentliga registreringar av våra liv under en dag. Pär Ström har gjort något liknande.

    Håller också med om att EU:s lagstiftningsprocess måste öppnas upp på alla sätt och vis.

    Intressant att du, Leffe, nu tycker att jag diskuterar ensidigt för “integritetssidan”, för inte så länge sedan skrev du att jag i princip tycker likadant som Bodström.

  14. Leffe says:

    Johan – Jag kanske tycker att Bodström i vissa delar också är ensidig, ibland? 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published.