Vilka befogenheter ska FRA ha?

I dagens DN kan man läsa om ett förslag att FRA (Försvarets Radioanstalt) ska få lämna ut uppgifter till andra länders motsvarigheter på ett betydligt friare sätt än idag. Regeringen ska också få lämna ut sekretessbelagda uppgifter “när det behövs”.

Det finns också förslag på att FRA ska få utföra sin spaning på fasta nät och inte bara det traditionella luftburna.

Frågan är vilka befogenheter FRA ska ha? Detta finns det inget svar på och regeringen tycks vilja ta steg på steg utan att se till helheten. Jag känner mig ytterst tveksam. Finns detta behov? Vari ligger hoten? Från vilka länder?

Svaret blir ofta terrorism, men detta är inte en försvarsfråga. Försvaret har hand om hot från andra länder och det är det knappast frågan om när det handlar om terrorism. Terrorismen är en polisär arbetsuppgift, även om de flesta är överens om att polisen inte har resurser nog om vi skulle drabbas av en stor terroristattack. Då skulle hjälp krävas av försvaret, vilket i princip inte är tillåtet. Åtminstone inte ännu. Sådant förslag finns ju också på gång.

Så krävs det ytterligare spaningsbehov så borde de behoven finnas hos polisen, framförallt hos Säpo. Men inte heller detta tycks utrett.

Det är dags att tänka efter.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

17 Responses to Vilka befogenheter ska FRA ha?

  1. Leffe says:

    Skillnaden mellan försvaret och polisen (säpo) är att säpo har anvsar för rikets inre säkerhet (dvs hot mot Sverige inom landets gränser) och försvaret har ansvaret för rikets yttre säkerhet (dvs hot mot Sverige utom landets gränser).

    Terrorismen har delar som berör rikets yttre säkerhet, t.ex. terroristträning som sker i exvis Pakistan eller hot riktade mot de många svenska militärer och poliser som arbetar utomlands under FN- eller EU-mandat.

    Ytterligare en aspekt är de internationella nätverken för informationsutbyte. Många av våra viktigaste allierade agerar militärt mot terrorismen idag. Det är viktigt att vi kan ha tillgång til informationsutbyte med dessa länder, detta är viktigare för oss som litet land än för dem. I det samarbetet måste vi också kuna bidra.

    Men den här frågan om gränsdragning mellan militär och civil underrättelsetjänst är alltid aktuell. Och eftersom det finns tydliga kopplingar mellan områdena är samarbete viktigt. Samtidigt är det viktigt för Sverige som rättsstat att vi skiljer tydligt mellan militär och civil verksahet och inte använder skarp militär verksamhet på eget territorie. Orsaken här är främst att det finns så mycket sämre kontrollmöjligheter över den militära verksaheten (och så lite Ådalen-komplex).

    Självklart måste det tänkas efter en hel del, men vissa av dessa frågor är extremt svåra att lösa. Och de blir allt svårare att lösa när skillnaden mellan vad som är inrikes och utikes angelägenheter suddas ut. Vi har ett allt större internationellt beroende idag, inte minst genom EU, och det gör att det inte är så enkelt som förr att avgränsa vad som är en fråga för rikets inre respektive yttre säkerhet.

    Det är ju inte många som tänker på att ett riksdagsval och en därpå följande regeringsbildning fatiskt delvis styr över vad som blir EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, vad som blir gemensamma EU-ståndpunkter i FN etc etc.

    Jag är iblend osäker på om politiker på nationell nivå har reflekterat särskilt mycket över hur mycket av deras verksamhet som faktiskt är internationell i någon mening.

    För borgerliga politiker kan och måste det bytas perspektiv rätt rejält efter en eventuell valseger. Det var länge sedan jag hörde någon borgerlig politiker på riksnivå ha uppfattningar i europeiska frågor. Varför är det så?

  2. site admin says:

    Leffe, du är som vanligt väldigt insatt och har rätt i det mesta. Vad tycker du om att det är en “försvarsorganisation” som FRA som ska få de utökade befogenheterna när behoven egentligen inte är försvarets, åtminstone inte i första hand?

    Att frågor är svåra att lösa kan inte vara något svar. Även dessa måste lösas. Förslag efter förslag från regeringen går ut på att inskränka människors integritet på det ena eller andra sättet. Ofta är varje förslag i sig till synes motiverat, men tillsammans är jag mycket tveksam. Vilken samhälle leder det till i längden? Jag accepterar inte att vi tar steg efter steg utan att fundera vart vi är på väg.

    Du har rätt i att “rikspolitiker”, eller politiker i Sverige överhuvudtaget, syns och hörs alldeles för lite i europeiska frågor. Tror inte att det gäller borgerliga politiker i större utsträckning än andra, moderaterna har historiskt varit bäst på det europeiska perspektivet tycker jag. Vi i Centerpartiet har under lång tid varit ledande i nordiska frågor, men dessa har tyvärr, men också av naturliga skäl, blivit allt mindre uppmärksammade och betydelsefulla.

  3. Leffe says:

    Problemet är att FRA/must/försvarsmakten enbart skall jobba mot externa hot, samtidigt ska säpo/polisen bara jobba mot interna. Så ser det ut med organisationen i teorin.

    I praktiken finns det inte längre någon tydlig gräns mellan vad som är intern (nationellt) och extern (internationell) information i näten. Då går det inte att upprätthålla den gränsen för de olika myndigheternas arbete.

    Deras respektive behov av informationen är inte längre kopplad till varifrån den kommer utan snarare till vad den handlar om.

    De gamla begränsningarna måste därför modifieras till en ny verklighet. Men detta måste göras med bibehållande av olika former av rättssäkerhets- och integritetsgarantier.

    Jag tror inte att alla frågor kan eller måste lösas med detaljregleringar. Vi får helt enkelt lämna visst utrymme för myndigheterna att besluta inom och ge dem ett antal mål och kriterier att försöka uppfylla.

    FRA kan ju redan idag få information om enskilda svenskars internetanvändande från sina internationella samarbetsparter. Vad de gör med deninformationen idag är inte särskilt väl reglerat…

    När det gäller frågan om att sahället tar steg efter steg mot att inskränka integriteten så vet jag inte om det är sant. Vad som sker är snarare att man försöker reglera sådant som idag blivit möjligt samt att hjälpa rättsvårdande myndigheter att hålla jämna steg med brottslingarnas effektivare teknikanvändning.

    En inbrottsliga idag kommunicerar regelmässigt med mobiltelefon. De gjorde de inte 1980. Det ger dem ökad effektivitet och det skapar ett behov för polisen att matcha den effektiviteten.

    När det gäller avlyssning etc är det bara att titta på omvärlden – Sverige är idag ett land som ger kriminella ett större integritetsskydd än många jämförbara grannländer. Vill vi ha det så? Vilka konsekvenser får det?

    Du som riksdagsman har väl många skäl att belysa de här frågorna också i riksdagen? Det lär väl finnas gott om tillfällen under våren…

  4. site admin says:

    Leffe, jag tycker att du delvis missar poängen. Är det verkligen försvarets organisation, genom FRA, som ska byggas upp med ytterligare befogenheter? För mig är det ytterst tveksamt när alla i princip är överens om att de militära hoten minskar.

    Finns behoven i första hand “civilt”, i denna mening icke-militärt, vilket minskade militära hot borde innebära, så är det för mig av stor betydelse att det inte är militären som får de nya befogenheterna. Om dessa befogenhetsförstärkningar verkligen behövs i Sverige idag, det är ju nästa fråga, så bör de inte ligga hos försvarsmakten utan hos säkerhetspolisen. Jag håller med om att gränserna suddas ut allt mer, men att då välja försvarsmakten som de som ska sköta informationsinhämtningen är för mig fel.

    Dessutom tycker jag nog att vi ska vara oerhört försiktiga i att falla in i den terrorpanik som finns i USA och delvis inom EU med Storbritannien i första ledet. FRA-förslaget om lättare utlämning av uppgifter är till stor del för USA:s skull, det kan vi nog inte förneka. Det är framförallt USA som håller på att samla in enorma mängder information om alla misstänkta, tänkbart misstänkta och andra som skulle någon gång kanske kunna göra något som luktar terrorism. Jag tror att USA:s väg att bekämpa terrorismen är fel, Guantanamo är deras största misstag men det är bara ett symptom på vad som hänt sedan 9-11.

    Du skriver också att rättssäkerhets- och integritetsgarantier måste bibehållas. Redan idag kan FRA utbyta information, men då krävs det domstolsutslag. På vilket sätt bibehålls rättssäkerhets- och integritetsgarantierna när FRA, eller regeringen när det gäller sekretessbelagda uppgifter, ska få utbyta information utan domstolsutslag?

    Vidare kan jag hålla med om att myndigheterna måste ha handlingsutrymme, men knappast när det gäller utlämning av uppgifter om svenska medborgare till annat land. Detta är för mig ett typiskt område där lagregleringen måste vara ytterst noggrann. Vilket den kanske inte är till fullo idag, men det är inget argument för att öppna luckan ännu mer.

    Självklart måste våra rättsvårdande myndigheter ha tekniska hjälpmedel, lagstöd och tillräckliga befogenheter för att kunna hålla jämna steg med de som begår brott. Men vi får ändå inte överge svenska folkets rätt till integritet. Jag gör en mycket klar skiljelinje mellan de tvångsmedel som sker mot den som begått brott eller misstänks för brott och sådana integritetskränkningar som drabbar eller kan alla människor rakt över.

    Exempel på det första är t.ex. hemlig teleavlyssning, eller för den skull buggning som jag drivit på och som regeringen nu äntligen tycks vara för. Dessa tvångsmedel ska polisen ha tillgång till för att klara kriminaliteten, men det måste ändå ske under rättssäkerhet såsom domstolsutslag, offentliga ombud, parlamentarisk kontroll osv.

    Exempel på det andra är lagring av teletrafik, eller för den delen FRA-förslaget om utlämning av information till annat land. För att dessa åtgärder som drabbar allas integritet ska kunna godkännas krävs mycket starka skäl och dessutom ännu högre rättssäkerhet. Vad föreslår regeringen då? Jo, att informationsutlämning från FRA nu ska få ske på ett enklare sätt med lägre rättssäkerhet. Helt fel väg!

    Detta kommer jag självklart att utveckla under våren när en rad förslag i den här riktningen kommer upp på riksdagens bord.

  5. Leffe says:

    Var hittar du regleringen att FRA måste ha domstols tillstånd för att lämna ut information till annat land? O m det du skriver stämmer är det en bestämmelse jag är övertygad om att FRA struntar i. Men tills vidare tror jag att du har fel.

    Jag är helt överens med dig om att brottsbekämpning bör vara civilt och skötas av civila myndigheter, med de kontrollmekanismer som finns för detta som inte finns för den militära verksamheten.

    Men gränsen för vad som är militära uppgifter har suddats ut – det är inte längre enbart att försvara Sverige mot främmande uniformerad trupp. Det finns t.ex. ett fenomen som brukar kallas statsterrorism, vilket man kan hävda är det som talibanregimen i Afghanistan tillät inför 11 september. Man kan också hävda att iranskt stöd till terrorn mot Israel är statsterrorism. Hur förhåller detta sig till uppdelningen civilt/militärt tyker du?

    Jag tycker att uppdelningen idag, att militären ansvarar för externa hot (militära och civila) mot Sverige fungerar rätt bra – eller i vart fall bättre än om Säpo fick ansvar för externa civila hot. Då skulle vi få problem med den gränsdragningen (civil/militär) istälet för (intern/extern) som idag. Dessutom skulle vi få mindre nytta av FRA, som är väldigt skickliga och som har bra resurser och internationella samarbeten.

    Personligen tror jag att det är bra att ha två underrättelsetjänster, en civil och en militär. De kan bedöma hoten på olika sätt, beroende på olika fokus, och deras sammanvägda slutsatser kan vara ett väldigt bra underlag för beslutsfattare. Många länder har också ett sådant upplägg (jfr t.ex. UK) och det finns nog mer än historiska skäl för det. Vidare finns det säkert överlappande internationella nätverk för informationsutbyte. Vi bör vara med i så många som möjligt.

    Vad gäller lagring av trafikdata – hur anser du att polisen ska kunna använda elektroniska spår från kommunikation vid t.ex. ett bankrån? Om ingen lagrar uppgifter så kommer den äldsta uppgiften att vara mycket äldre än domstolsbeslutet om telekontroll… enda chansen att ta en baknrånare då blir på överskottsinformationen från eventuella tidigare brott. Inte så lyckat tycker jag. Dessutom är lagring av trafikdata något som kan ge misstänkta klockrena alibin, så det är lika bra bevis båda vägarna.

    Men eftersom de misstänkta i mer än 90% av fallen är skyldiga är naturligtvis bevisen oftare till deras nackdel.

  6. site admin says:

    Uppgiften om FRA och domstolskrav kommer från försvarsutskottets ordförande. Jag hoppas att jag inte missuppfattat honom, men det tror jag inte. Han hade fått uppgifter om detta och om hur ofta det sker idag.

    Vi är helt överens om att gränsdragningen mellan civilt och militärt blivit allt svårare. Men det verkar finnas en skillnad på hur vi ser på militären. Jag anser att de militära befogenheterna inte får sträckas ut över det civila samhället, då är det mycket bättre att polisens befogenheter får täcka de militära behoven. Du tycker uppenbarligen inte att det gör någonting om militären får lite mer makt över det civila samhället.

    Vi är inte heller överens om att det behövs dubbla strukturer. Gör FRA civilt, så att den demokratiska kontrollen kan skötas, och sedan kan militären få uppgifter som de behöver.

    När det gäller datalagringen så nonchalerar du medborgarens rätt till integritet på samma sätt som Bodström gör. Det skulle vara bra för brottsbekämpningen att ha kamera i alla människors sovrum, där sker de flesta våldtäkterna, men det finns kanske en gräns även för dig Leffe?

    “Enda chansen att ta en bankrånare då blir på överskottsinformation…” Undrar då hur polisen jagar bankrånare idag när det inte finns en lag om lagring av trafikdata? Det kanske finns några fler metoder.

  7. Ola says:

    Några kommentarer.

    Försök att hålla i sär militären från FRA. Texter som “Du tycker uppenbarligen inte att det gör någonting om militären får lite mer makt över det civila samhället” är i sammanhanget missvisande. Förutom att Försvaret är en “kund” till FRA så huserar dom under samma departement men det är en vesäntlig skillnad.

    När det gäller datalagring så har jag svårt att förstå varför man har så hög tilltro till dess möjligheter. Det är väl lite naivt att tro att den verksamhet man är ute efter (i synnerhet terrorism) skulle bedrivas utan ett effetkivt skydd. Tillräkclkigt starka kryptografiska lösningar finns i dag öppet tillgängliga för att skydda denna verksamhet och att tro att detta inte används/kommer att användas är utopiskt. Det är väl snarast dom mindre sofistikerade fildelarna som skulle kunna kratläggas med denna metod.

    Det som är viktigt att komma i håg i sammanhanget är viken assurans som man avser tillgodoräkna den inhämtade informationen. Det förs i dag mycket disskutioner om vilken information som avses insamlas/analyserar och väldigt lite om tilltron till denna. Det är där jag anser att de största hotet mot de mänsliga rättigheterna finns i framtiden.

    Frågeställningar som “Hur kan en viss trafik kopplas till en viss individ” borde tas upp på ett tidigt skede.

    Det är i dag inte så lätt att avgöra vilken “individ” som ligger bakom information som passerar publika nät. ip-adresser är i dagsläget intetsägande och att utgöra sig för att komma i från någon annans adress är i dagsläget vardagsmat för en intresserad.

    Ännu enklare är ju heltenkelt att vi någons trådlösa nät (i dag är ca 30% oskyddade) trafikera.

    Tänk scenariot där jag via någons trådlösa nät exempelvis publicerar barnpornografi och efter ett tag genomför en anonym anmälan mot vederbörande.

    Jag skulle kunna göra exemplet mer sofistikerat och trovärdigt men jag tror ni förstått poängen.

    Nu till frågan hur skulle rättssamhället reagera ? Hur värderar vi den tekniska bevisningen ?

    Skall en log eller en trafikanalys kunna sätta en kriminell prägel (och döma) av denna karaktär på en helt oskyldig medborgare som endast begått misstaget att ej vara IT-säkerhets medveten.

    Med min (icke oansenliga) kuskap om IT-säkerhet så bedömer jag att det finns inget som i dagsläget utom tvivel kan knyta en individ till ett datapaket och där tror jag jag får medhåll från de flesta.

    Eftersöker härmed att man först talar om assuransen och reder ut detta, det kan vara som så att vem och i vilken som skall bedriva denna omtalade verksamhet inte är så atktuell om vi börjar i den ändan.

  8. site admin says:

    Ola, mina kunskaper om IT-säkerhet är inte lika goda som dina, men jag håller helt med i din problembeskrivning. Bevisning i form av trafikdata bör därför bara få vara medbevisning och inte stå ensamt, då ska det inte bli någon fällande dom eftersom det inte “står bortom allt rimligt tvivel”.

    När det gäller FRA så är det en civil myndighet, men lagarna som styr och den granskning och uppföljning som sker är mer “militärlika” än “civillika”. Ändra detta och lägg det nya FRA under justitiedepartementet så är en del av problemen lösta.

    Men sedan kommer nästa problem. Förslaget att teleoperatörerna med fasta nät ska stå för kostnaderna för att skicka alla utlandssamtal till FRA är orimligt. Vill samhället att samtalen ska granskas kan detta självklart beslutas, men att säga att samhället kräver att någon annan ska betala är helt fel.

  9. Ola says:

    Anledningen till mitt påpekande var främst att man om man inte är insatt kan misstolka det som att Försvarsmakten får ökade befogenheter vilket ju är fel. De flesta misstänker jag anse att med “militären” avses Försvarsmakten. Men nu är det ju förtydligat.

    När det gäller trafikkostnaderna så är ju antagligen frågan kanske ur ett sammhällsperspektiv agalt för antagligen får väl den enskilda medborgaren stå för kostnaden i vilket fall. Antingen genom beskattning eller genom höjda abbonentkostnader. Det första fallet kan ju i vissmån anses orättvist med tanke på att många på glesbygden inte har möjlighet till datakommunikation exempelvis. Det andra (och föreslagna) alternativet skulle ju för visso drabba den som producerar informationen (dvs tillgodgör sig nyttan i tredje hand). Det tredje alternativet kanske skulle vara att staten stod för kostnaden (informationen avses ju att användas av denna) men även här skulle detta ju innebära extra skatt på telefoni och bredband, det blir nog ett lite tyngre förslag att driva. Frågan är enligt detta resonemang egenligen om kostnaden skall nycklas ut på medborgarna eller drabba de som nyttjar tjänsterna som avses registreras.

    Lite intresserad av vad du menar med “inte stå ensamt” i resonemanget med bevisbördan. Om den tekniska bevisningen helt saknar/eller ej har fastställd -tilltro borde den väl inte användas alls. Anser fortfarande att en saklig utredning i denna fråga bodre utgöra steg ett innan man reder ut vilken av myndigheterna som skall genomföra uppgiften och för vilka pengar.

    Lite raljerande så kan man säga att jag oroar mig för “ett stockholmsförsök i medborgerliga rättigheter”

    p.s
    Jag har inte tagit ställning till din huvudfråga avseende FRA, men jag är lite inne på din linje i princip. Sen är det ju som vanligt andra omständigheter som ej berörts ännu såsom kostnadseffektivitet kompetens och sekretess etc. Det blir lite krystat att föra en sådan här debatt på en blog med hänsyn till att FRA övriga verksamhet inom många områden är sekretessbelagd. En del av argumenten för/emot faller därmed bort.

    (Kände mig skyldig att skriva något om huvudämnet då jag upptagit din tid med kontra frågor)

  10. Leffe says:

    Johan – vill du införa legal bevisprövning? Ska det med i valplattformen? 😉

    Ola – inga bevis, särskilt inte vittnesutsagor eller uttalanden från s.k. sakkunniga, som idag används i våra domstolar är helt säkra. De måste analyseras och värderas självständigt i varje enskilt fall. Samma sak med resultat av teletrafikanalyser.

    Visst finns det kryptomöjligheter etc, men det finns inte särskilt spridda sådana lösningar för t.ex. fast- eller mobil telefoni. Där gäller också reglerna.

    Det var en insändare i SvD (tror jag) strax före jul undertecknad av bl.a. Hans Wallberg (SUNET?) som förklarade det meningslösa (alternativt omöjliga) med att lagra (inkapslade) trafikuppgifter från internetkommunikation.

    Personligen tror jag att lagringskravet för trafikdata är en bra idé ur brottsbekämpningsvinkel vad gäller de (fortfarande starkt reglerade) marknaderna för fast (icke-ip) och mobil telefoni. Där finns en rimligt stark koppling mellan individ och trafikuppgift. På internet finns den inte och i den grad den finns är den för osäker.

    Personligen tror jag att tekniker och jurister skulle behöva umgås lite mer och lära sig av varandra. Teknikerna fattar inte juridiken och de brottsbekämpande myndigheternas behov – juristerna begriper inte tekniken särskilt väl, särskilt inte dess begränsingar.

  11. site admin says:

    Leffe, jag vet inte vad du menar med legal bevisprövning. Vad jag skriver är, med andra ord, detsamma som du själv. Varje bevis måste värderas, lagrad trafikdata eller ett vittnesmål är bra, men det kan inte stå ensamt eftersom det finns för många osäkerhetsfaktorer. Så fungerar det idag, fri bevisprövning, och så ska det fortsätta. Vad jag kritiserade var att det ofta finns för dålig kunskap om osäkerhetsmomenten som Ola pekade på. IP-adresser tycks ibland ses med samma ögon som DNA-spår.

  12. Leffe says:

    Johan – legal bevisprövning är det som tillämpas i bl.a. England – dvs att man har särskilda lagkrav för vad som är tillåten bevisning i domstolen. T.ex. blir ett erkännande i polisförhör ogiltigt och oanvändbart i domstol (inadmissable) om det tillkommit utan att den som erkänt först blivit informerad (cautioned) om att han var misstänkt för brott, samma sak med viss hörsägen (hearsay). Man skyddar “den korkade” juryn från vissa bevis som framstår som mer värda än de faktiskt är. Juristdomaren gör prövningen av vilka bevis som är lämpliga för juryn att få ta del av innan de avgör skuldfrågan. Det är därför anglosaxiska vittnesförhör blir så aggressiva och våra så lugna – det finns ingen större anledning för en svensk advokat att “protestera”.

    I Sverige får såväl åklagare som försvar använda i princip vilken bevisning de vill – ingenting är uteslutet på förhand utan bevisningens värde mäts av domstolen, dvs fri bevisprövning och fri bevisvärdering.

    Om du säger att trafikdata inte kan stå ensamt så har du frångått den fria bevisprövningen. Det är inte du som ska avgöra vilka bevis som kan stå ensamma, det är domstolen som avgör det i sin överläggning.

    Man kan däremot ifrågasätta om det är särskilt många fall där det är rimligt att bara använda trafikdata. Men jag vet ärligt talat inte hur ett sådant mål skulle se ut. Det finns nästan alltid mer bevisning. Men finns det inte måste domstolen ändå pröva frågan.

    Helt överens med dig om övertro på bevis. Även DNA-bevis har en problematik, de är ganska lätta att plantera t.ex. eftersom analysmetoderna nu är så förfinade att även små mängder DNA går att spåra.

    Det finns inga 100%-iga bevis, domstolarna måste alltid värdera och avväga i de enskilda fallen.

  13. site admin says:

    Leffe, bara för att jag skriver att jag tycker en sak så betyder det inte att jag vill lagstifta om det. Att jag tycker att lagrad trafikdata inte är tillräckligt säkert bevis för att stå ensamt betyder inte att jag vill lagstifta om att det inte skulle få vara det.

    Jag tycker inte att det är svårt att tänka mig ett sådant mål. Fildelning….

    Sedan har vi faktiskt en form av legal bevisprövning genom regleringen av hur överskottsinformation får användas.

  14. Leffe says:

    I ett mål om fildelning kan man som regel ha mer bevisning än så, t.ex. loggfiler där en viss fil laddats ner, innehåll i en viss dator etc.

    Jag är inte så bra på överskottsinformation, men visst begränsar den bara när uppgifter får läggas till grund för en förundersökning – den säger inget om vad som får och inte får åberopas i rätten… eller?

    Jag vet att du inte vill lagstifta alla dina åsikter, därav min smiley ovan.

  15. site admin says:

    Loggfiler, säkert, men hur säkra är de? Jag vet inte själv svaret, men det finns säkert någon som kan upplysa om detta.

    I teorin är det så att all överskottsinformation skulle kunna få användas som bevis i domstol, men det ska mycket till för att överskottsinformation som inte har tillräckligt straffvärde för att få användas för förundersökning eller annan utredning ska tas med som bevis i en rättegång. Men du har helt rätt i att det inte blir domstolen som tvingas avvisa bevis för att de inte tillåts enligt rättegångsbalken.

  16. Pingback: Linander tycker! » FRA

  17. IP says:

    Det är naturligtvis folkpartister som vill kunna lämna avlyssningsinformation vidare till Israel, en apartheidstat i Mellanstern som de vill skydda från befrielsekämpar och som de verkar ha ett andra medborgarskap i. När det gäller avlyssning ligger folkpartiet väl framme.

Leave a Reply

Your email address will not be published.