Så fel de hade

Nu måste jag bara skriva om sexualbrottslagstiftningen igen. Igår kom det en hovrättsdom som uppmärksammats flitigt i media igår och idag. En 15-årig flicka har inte ansetts vara i s.k. hjälplöst tillstånd när två män hade sex med henne (den första mannen som hade sex med henne använde våld och dömdes för våldtäkt) och därför kan de inte heller dömas för våldtäkt.

Förmodligen har domstolen dömt rätt. Den nya sexualbrottslagen som trädde i kraft 1 april i år är inte bättre än så. Det är som straffrättsprofessor Madeleine Leijonhufvud uttryckte det igår, “det är en skam för Sverige”. När samma mål avgjordes i tingsrätten, och det blev samma dom där som i HovR, så sa lagmannen efteråt att de är tvungna att döma efter lagen och därför kan inte männen dömas för våldtäkt. Hade vi haft en sexualbrottslagstiftning som utgår från att det krävs samtycke så hade de kunnat dömas.

När vi debatterade frågan i riksdagen den 2 mars så vidhöll socialdemokraterna att det förslag de lagt fram skulle täcka upp fall som det nu aktuella. De hade fel! Igår såg jag en intervju med Brita Lejon (s) som är vice ordförande i justitieutskottet. Jag hoppades på att hon skulle medge lagens brister, att de hade fel, men icke. Hon försvarade sig enbart med att hon inte kan uttala sig i ett enskilt fall. Det är sant att vi inte ska försöka få domstolarna att döma på ett eller annat sätt, men nog måste vi som riksdagsledamoter kunna uttala oss om hur de lagar vi stiftar fungerar i verkligheten. Våra lagar är väl till för verkligheten? Vi antar väl inte lag efter lag för att de är bra i teorin, de måste fungera även i världen utanför riksdagshuset och Rosenbad!

När vi behandlade sexualbrottspropositionen så yrkade jag på två olika lösningar som skulle givit domstolen redskap att döma männen för våldtäkt. Dels att hjälplöst tillstånd skulle utökas med begreppet särskilt utsatt situation och dels att det ska finnas ett samtyckeskrav. Men givetvis avslog socialdemokraterna båda förslagen. Idag vet jag en ung tjej, och säkert tusentals andra kvinnor och män, som hade varit tacksam för om Centerpartiets politik vunnit gehör den där dagen i början av mars.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

2 Responses to Så fel de hade

  1. Överlag tycker jag att ett tydligt uttryckt samtycke är en självklarhet. Däremot, med risk för att ha missuppfattat juridiken ifråga, så undrar jag om inte samtyckeskravet blir lite konstigt när man lagstiftar om den.

    Om jag har förstått rätt ligger alltid bevisbördan på åklagaren i brottsmål. Hur blir det då med samtyckeskravet? Hamnar inte bevisbördan då delvis på den åtalade istället?

  2. site admin says:

    Man ska inte blanda ihop ett krav på samtycke med bevisbördan, även om det är vanligt. Det kommer även fortsättningsvis att vara åklagaren som har bevisbördan (sedan är det en annan sak att jag även tagit upp frågan om hur domstolarna värderar samtyckesinvändningar).

    Det aktuella fallet visar verkligen skillnaden. I hovrätten behövde flickan inte ens vittna eftersom det handlade om hon varit i hjälplöst tillstånd och inte alls huruvida hon givit sitt samtycke på det ena eller andra sättet. De faktiska omständigheterna verkar inte alls vara ifrågasatta. Mannen som friades har inte påstått att tjejen varit med på det, han har påstått att flickan inte gjorde motstånd och inte var hjälplös.

    Det räckte, han kan inte dömas, just eftersom det krävs hjälplöshet eller våld. Något krav på samtycke finns ju inte.

Leave a Reply

Your email address will not be published.