Märklig konflikt inom folkpartiet

Folkpartiets Europaparlamentariker Maria Carlshamre är sedan ganska länge misstänkt för bokföringsbrott i samband med att ett företag som hon var delägare i gick i konkurs. Nu har fp:s partiledning kommit på att det kan skada partiet och har skickat ett brev till Carlshamre där de säger att hon inte ska göra några offentliga framträdanden förrän målet är avslutat och att hon inte kan sitta kvar i Europaparlamentet om hon fälls.

Carlshamre har svarat att hon inte alls tänker finna sig i någon “inre tjänst” utan fortsätta arbeta precis som vanligt, och blir hon fälld och folkpartiet inte vill ha henne kvar så överväger hon att fortsätta som politisk vilde.

Ett antal frågor dyker upp i mitt huvud. Vilken kommunikation har de inom folkpartiet? Skicka ett brev? Om Centerpartiets partisekreterare ville säga något allvarligt till vår Europaparlamentariker Lena Ek så skulle han garanterat ringa till henne eller prata med henne när de träffas. Han skulle inte skicka ett brev, det kan jag lova.

För det andra. Varför ska hon beläggas med munkavle just nu? Jag håller helt med Maria Carlshamre att hon ska jobba på precis som vanligt tills dom faller. Det kan inte varit obekant för partisekreterare Johan Jakobsson och de andra i fp:s partiledning att hon står åtalad för bokföringsbrott sedan en tid tillbaka, men nu har de plötsligt blivit nervösa.

För det tredje. Folkpartiets partiledning har helt rätt i att hon inte bör sitta kvar som förtroendevald om hon döms för bokföringsbrott. Döms hon för bokföringsbrott av normalgraden så finns det enbart fängelse i straffskalan, upp till två år, och då bör hon inte sitta kvar i Europaparlamentet. Döms hon för ringa bokföringsbrott där straffet är böter så kan bedömningen kanske bli annorlunda.

För det fjärde. Carlshamres reaktion att hon kan välja att bli politisk vilde visar hur lite folkpartiet betyder för henne. Hon kom plötsligt in i partiet som röstmagnet i Europaparlamentsvalet 2004 och drog 17 000 kryss. Jag är skeptisk till att ta in personer, kända för annat, för att dra röster i ett val. Det brukar inte fungera speciellt bra eftersom politiken är ett lagarbete inom partierna för att allt ska fungera. Resultatet för folkpartiet kan bli att de blir av med en plats i Europaparlamentet.

För det femte. På folkpartiets hemsida kan man läsa ett öppet brev från Maria Carlshamre där hon med egna ord förklarar sig och berättar sin syn på vad som hänt med bokföringen och skönhetsoperationerna. Hade partiledningen läst detta, under förutsättning att de tror på vad hon säger på partiets hemsida, så borde de inte kräva någon slags inre tjänst. Tydligen litar de inte på sin egen Europaparlamentariker.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

6 Responses to Märklig konflikt inom folkpartiet

  1. Johan,

    Att Carlshamre skulle kunna tänka sig att bli politisk vilde visar att hon tar väljarna på allvar. Att folkpartiet skulle få problem i en sådan situation är uppenbart, men det visar framförallt på det föråldrade parti- och valsystemets stora avigsidor.

    När Allians för Sverige förhoppningsvis om något år formerar sig till en partifederation i stället för som nu en lös koalition, då blir det också nödvändigt att öppna upp för riktiga personval. I ett sådant partilandskap kommer den s k partipiskan att starkt avta i betydelse, till förmån för väljarnas tillit till enskilda politiker.

    Som förespråkare för regionalt självstyre, och med en stark egen profil, bör du rimligen förespråka en sådan utveckling – politiker med huvudet på skaft kommer nämligen att gynnas rejält i termer av inflytande.

    I en analys av fallet Carlshamre skriver folkpartisten Johanna Parikka Altenstedt:

    “Av naturliga skäl tycker alla partiorganisationer i Sverige illa om personval. Det innebär att politiker får ju mer makt och tjänstemän mindre. Den dolda tjänstemannamakten har länge varit ett problem i Sverige i den offentliga sektorn – man anställer folk man handplockar för att försäkra sig om viss diskurs inom organisationen, snarare än att välja de mest kompetenta. När riksdagen avsatte pengar för att politikerna skall ha assistenter såsom i de flesta andra länder – så tar partiet hela potten och bestämmer sig för vad det skall vara till. När valpengar delas ut för kampanjer på olika språk tar partiet hela potten och bestämmer hur detta görs – och inte de politikerna som är av olika etniska bakgrund. I Finland har alla riksdagsmän två assistenter som de DIREKTANSTÄLLER – och väljer.”

    Se Johannas blogg: http://helsinki-stockholm.blogspot.com/

    Själv har jag skrivit i ämnet här: http://www.annors.com/blog/2005/07/08/partifederation-underlattar-regionalisering/

    På Skånska Dagbladets ledarsida (c) fanns den 21/8 för övrigt också en kommentar där det i frågasätts huruvida personalen vid Centerpartiets riksdagskansli är representativ i förhållande till den politik som partiet skulle vara i behov av. Opinionssiffrorna ger ju stöd för denna hypotes.

    Slutligen: i en alltmer komplex värld måste enskilda med stort intresse för politik ha möjligheter att komma in i de beslutande församlingarna även utan partiuppbackning.

    Vi har inte råd att gå miste om stora talanger bara för att kunna bevara ett uttjänt system.

    Hur var det du sade Johan? “- I Sverige så tänker alla människor minst en socialdemokratisk tanke om dagen?”

  2. site admin says:

    Det är alldeles riktigt att jag förespråkar ett starkare personval, jag vill t.ex. ta bort 8/5 %-spärrarna och låta den som får flest kryss ta platsen. Med dagens spärrar har personvalet betydelse för de mindre partierna men gör i princip aldrig någon skillnad för socialdemokraterna (tror att Kent Härstedt 1998 och Anna Hedh 2004, Europaparlamentet är de enda som kryssats in).

    Men, men, men, det betyder inte att partiernas betydelse är borta. Arbetet i riksdagen, och ännu mer i Europaparlamentet, är omöjligt som politisk vilde. En politisk vilde i Europaparlamentet kan i princip bara lyfta lönen och rösta, hon eller han skulle inte få sitta i något utskott, inte få någon talartid i kammaren och framförallt inte ha en chans att gå genom alla frågor så röstningen skulle bli rena chansningar.

    Att hävda att Maria Carlshamre, eller för den delen Gudrun Schyman, skulle kunna uppfylla de krav som väljarna ställer och har rätt att ställa är att totalt lura väljarna. De har inte en chans, det är sanningen. Sedan får man tycka vad man vill om att personvalet ska styra vem som blir valda.

    Det är möjligt att Johanna Parikka Altenstedt har god insyn i hur folkpartiet arbetar, men hon ska inte generalisera för det gäller inte för hur vi arbetar i Centerpartiet. Sedan jag kom in i riksdagen 2002 har jag fått nyanställa två politiska handläggare för justitiefrågorna. Vid båda tillfällena har jag varit med i hela anställningsprocessen och varit med och bestämt vem som skulle få jobbet.

    Att framhålla Finland är bra för de har ett personvalssystem utan spärrar, men det betyder inte att ledamöterna jobbar utan en stark partitillhörighet. Det skiljer inte sig nämnvärt från hur vi har det i Sverige.

    Att förstå att partisammanhållningen är viktig för det politiska arbetet är knappast en socialdemokratisk tanke. Det är att ha förstått vad jag själv sysslar med.

  3. site admin says:

    Jag glömde skriva att jag hade fel vad gäller folkpartiets kommunikation. Igår stod det att partisekreterare Johan Jakobsson skickat ett brev, men i dagens DN kan man läsa att han faktiskt ringde till Maria Carlshamre. Beklagar detta.

    Men, man kan ändå ifrågasätta kommunkationen. Före partiledningens beslut om “inre tjänst” så hade de överhuvudtaget inte kontaktat Carlshamre för att höra hennes version eller diskutera vad hon tycker skulle vara en bra väg. Märkligt.

    I DN kan man också läsa att Carlshamre funderar på att lämna Europaparlamentet före mandatperiodens slut oavsett hur det går i bokföringsmålet. Detta pga personliga skäl.

    Hur var det nu med att ta väljarna på allvar?

  4. Johan,

    Dagens partisammanhållning är extrem, men beror på det splittrade partilandskapet och det proportionella valsystemet.

    Du har säkert rätt i att nära samarbete med de andra centerledamöterna är viktig för det politiska arbetet – så som det f n fungerar vill säga. Men det är sannolikt att denna partipiska vid ett antal tillfällen missgynnat dina väljare i Skåne, och att det hade varit bättre om du då formerat grupp med andra ledamöter från dina hemtrakter.

    Se vidare här:
    http://www.annors.com/blog/2005/07/08/partifederation-underlattar-regionalisering/

  5. site admin says:

    Givetvis ska man kunna arbeta över partigränserna för att uppnå resultat för hemlänet. Dalarnas och Blekinges riksdagsbänkar är bra exempel. Vi borgerliga i Skåne har försökt få med oss sossarna, t.ex. i E22-frågan, men de säger nej till allt. De är livrädda för att reta Persson och missa egna chanser att avancera i partistrukturen. Bo Bernhardsson är ett undantag som är värt att nämna.

  6. Pingback: Linander tycker! » Carlshamre chockerar

Leave a Reply

Your email address will not be published.