Inte barnpornografibrott om barnet ser ut att vara 18 år

Idag har det varit en nyhet att Högsta Domstolens dom för några månader sedan om vad som är barnpornografi hindrar polisen i sitt arbete för att skydda barn. Det handlar om att HD inte ansåg att det var barnpornografi när barnet på bilden ser ut att vara äldre än 18 år även om det är yngre.

Lite märkligt är det att det blir en nyhet nu och lite irriterande är det när justitieminister Thomas Bodström är den enda som får uttala sig som om han är räddningen för barnen. När vi behandlade den nya sexualbrottslagen i februari så uppmärksammade jag problemet och reserverade mig tillsammans med moderaterna och folkpartiet. Bodström pratar fortfarande om utredning medan vi redan för ett halvår sedan ville bifalla att barn ska anses vara barn tills de fyller 18 år även när det handlar om barnpornografi.

I intervjun med Bodström som jag såg i något av nyhetsprogrammen så kändes det som om han ännu vill gardera sig för att det kanske inte blir någon lagändring. Motivet som skymtar är att om man sätter en strikt åldersgräns på 18 år för vad som är barnpornografibrott så skulle man inte kunna döma en person som fotat ett underårigt barn naket om han inte visste om att barnet var under 18 år. Detta tycker jag är helt felaktigt. Det är inte svårare än att i brottsrekvisiten sätta in ett krav på att den som vill framställa pornografi har ansvar för att ta reda på om personen har fyllt 18 år.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

21 Responses to Inte barnpornografibrott om barnet ser ut att vara 18 år

  1. Erik says:

    Jag undrar just om Bodström skulle kunna tänka sig att vi börjar utfärda körkort för bil till alla som klarar körkortsprovet och som dessutom ser ut att vara 18 år.

  2. Leffe says:

    För att lösa detta problem måste man också hitta en fungerande definition på vad som är pornografi.

    Men jag håller med om att problematiken inte borde vara så stor när det gäller ansvaret för den som framställer pornografin. Det blir dock ett par grader besvärligare när det gäller ansvar för innehav och spridning.

    Det känns liksom en smula övermaga att kräva att den som lagrar en bild före det skall förvissa sig om personens ålder. Det blir förstås ännu besvärligare om man ska göra “konsumtion” av barnporr kriminaliserat – i det läget kan man ju inte ens tillåtas att titta på bilden för att försöka förvissa sig om motivets ålder.

    Dessutom, även om det är så att vi undertecknat barnkonventionen så har vi också andra internationella förpliktelser att ta hänsyn till. T.ex. kan man fundera på om det skulle strida mot europakonventionen att ha omvänd bevisbörda – dvs att den åtalade ska bevisa att han eller hon kontrollerat åldern.

    De här frågorna är inte utredda och då finns det inget beredningsunderlag för riksdagens ställningstagande. Som lagstiftare borde du väl känna till att det finns ett beredningskrav, som innefattar bl.a. starka krav på yttrande från lagrådet i frågor som dessa (inskränkningar i yttrandefriheten). Jag har lite svårt att se hur riksdagen skulle kunna lagstifta på det sätt du föreslår utan att fråga noga utreds. Sedan kan man naturligtvis tycka att det borde gjorts långt tidigare – men det är ju kanske inte världens mest kostruktiva debatt… allt borde ju ha gjorts senast igår.

  3. site admin says:

    Jag förstår att det inte är helt enkelt med hur riksdagens arbetssätt fungerar och jag uttryckte mig för otydligt. När vi reserverar oss i utskottsarbetet och vid riksdagens beslut betyder det inte att en ny lagstiftning skulle trätt i kraft om vi fått en majoritet för vår reservation. Vad som hade hänt om vår reservation vunnit gehör hade varit att riksdagen tagit ställning för att det ska vara en 18-årsgräns för när det ska anses vara barnpornografi. Samtidigt blir det ett uppdrag till regeringen att genomföra detta beslut genom att skriva proposition till riksdagen som vi sedan kan besluta om.

    Så något frångående av beredningskravet hade det inte blivit tal om, men det hade då redan varit klart att det ska bli en lagstiftning utifrån 18-årsgränsen. Nu står Bodström fortfarande och tvekar om så ska bli fallet. Hade regeringen varit snabba hade vi då fått propositionen i slutet av våren och den nya lagstiftningen hade kunna träda i kraft 1 juli.

    Du har helt rätt i att det är enkelt med en 18-årsgräns när det gäller den som framställer pornografin (strikt ansvar för att ta reda på åldern innebär inte omvänd bevisbörda), men svårare när det gäller de senare leden såsom spridning och innehav. Därför måste det också finnas kvar en lagstiftning som idag där man utgår från hur bilden ser ut.

  4. Leffe says:

    Kan regeringen verkligen gå till riksdagen (via lagrådet) med en propsition som inte bygger på ett remissbehandlat beredningsunderlag (oftast ett utredningsbetänkande)?

    Om vi bortser från de staträttsliga aspekterna – är det inte bättre att utreda frågan tämligen öppet, dvs att en utredare får i uppgift att skriva ett nytt förslag till barnpornografibrott med hänsyn till såväl praktiska erfarenheter av den nuvarande ordningen som barnkonventionen och de krav den ställer? Varför är det så bråttom när frågorna är så pass svåra?

    Det är faktiskt lite problematiskt att barnkonventionen i första hand inte är ett straffrättsligt dokument – det handlar istället om statens förpliktelser att skydda barn. Nu är det istället fråga om hur samhället bör straffa medborgare – och det är inte självklart en strikt 18-årsregel skyddar barn. Man kan t.ex. få ganska rejäla problem med en 17-åring som lägger ut pornografiska bilder av sig själv på nätet. Ska hon straffas för barnpornografibrott – kan man verkligen hävda att ett sådant straff har stöd i barnkonventionen?

    Det finns även exempel på vuxna som blir upphetsade av bilder med nakna barn på stranden. Är det barnpornografi eller inte? Får en förälder lägga upp ett bildgalleri från semestern föreställandes nakna barn?

    Slutligen, för spridning och innehavsfrågorna – är det inte ett behov av dubbla regler/rekvisit i sådana fall. Rättssäkerhetsintressen torde kräva att man inte dömer den som sprider eller innehar bilder på en 19-åring som ser ut som 17 om man inte dömer i de fall då det är en 17-åring som ser ut som 19…

  5. site admin says:

    Barnpornografibrotten är ganska väl utredda, visst ska lagstiftningen bygga på goda grunder men till sist kommer man som politiker till en punkt där man helt enkelt måste bestämma sig. Det senaste exemplet på justitieminister Bodströms tvehågsenhet kan man läsa om i media idag.

    Denna gången handlar det om psykiskt störda brottslingar. Utredningen var klar 2002 och vi har väntat hela mandatperioden på att regeringen ska komma med en proposition. Det är ju ingen som kan tveka på att lagstiftningen kring psykiskt störda brottslingar behöver göras om. Nu, efter tre år, säger Bodström att han inte tycker att utredningen håller måttet och behöver göras om. Tog det tre år att komma fram till det? Jag tror snarast det är så att sossarna vill begrava frågan tills efter valet. Det är en mycket svår lagstiftningsfråga och inte ens experterna och de som jobbar på rättspsykiatriska kliniker är överens om vilken väg som är rätt att gå. Men en ny utredning ändrar inte på det. Som politiker måste man kunna bestämma sig även när det gäller svåra frågor och kan man inte det ska man åtminstone inte var justitieminister.

    Självklart ska förslag remissbehandlas och behandlas av lagrådet, men det betyder inte att lagstiftningsfrågor ska ta sju år från utredning startas tills ny lagstiftning är på plats. Så var fallet med den nya sexualbrottslagen, utredningen påbörjades 1998 och var klar 2001. I år, 2005, började den nya lagen att gälla. Det är för lång tid. När det gäller uppfyllande av EU-ramlagar har regeringen och justitiedepartementet visat att det kan gå mycket snabbare att få fram en proposition.

    Självklart ska inte en 17-åring som lägger ut nakenbilder på sig själv dömas för barnpornografibrott. Lika lite som om du rattfull kör i diket och skadar dig själv, så blir du inte dömd för vållande till kroppsskada (däremot blir du dömd för rattfylleri). Föräldern som lägger ut nakenbilder på sitt barn på stranden kanske bör tänka sig för, men det är inte brottsligt. Det är precis detsamma som gäller idag med den barnpornografilagstiftning som vi har nu, så detta behöver inte JuDep tänka så länge på.

    Angående det sista som du skriver, och jag måste säga att du är väl påläst, så ser jag inga problem med att barnpornografilagstiftningen både täcker de fall där en 19-åring framställs som 14 år och där en 16-åring framställs som vuxen. Det är ingens rättssäkerhet som blir lidande av en sådan lagstiftning. Den som vill framställa pornografi ska ha ett strikt ansvar för att ta reda på att personen i fråga är över 18 år och ska veta att det också är olagligt att framställa den som är över 18 år som om hon eller han vore ett barn under 18 år.

  6. Leffe says:

    En 17-årig tjej som lägger ut nakenbilder på sig själv och sin lika gamla flickvän då? Barnporrbrott?

    Jag säger inte att jag vet svaren på dessa svåra frågor, men jag tycker du behandlar dem respektlöst.

    Samma sak när det gäler psykansvarskommitténs förslag. Det är ett totalt systemskifte som föreslås. Är det verkligen rätt väg att gå?

    Jag har jobbat en del med LRV och LPT när jag satt notarie i länsrätt och min bestämda bild är att lagstiftningarna fungerar mycket bra. Det finns en påtaglig risk att kasta ut barnet med badvattnet med hänvisning till att man vill hitta någon form av slutlig lösning på problemet med att psykiskt sjuka människor faktiskt finns runt omkring oss i samhället.

    När man ser hur debatten kring psykiskt sjuka lagöverträdare låter känns det som om det är ganska få som reflekterat över hur många de är och hur relativt få av dem, särskilt jämfört med andra som begår brott, som återfaller i allvarlig brottslighet.

    Om bara kommunerna kunde ta sitt ansvar för att ordna boenden och annat socialt stöd skulle det se mycket bättre ut. Om landstingen och kommunerna dessutom kunde lösa ut frågorna om vem som ska ansvara för vård efter avslutad tvångsvård skulle återigen mycket bli ännu bättre.

    Studera de psykiskt sjuka som begår brott och titta var någonstans det går fel. Gör man det är det i väldigt få fall man ser att det är genom en straffrättslig reform som problemen får sin lösning.

    Och nej, samhället blir inte tryggare för att vi låser in psykiskt sjuka på livstid, lite sådär för säkerhets skull. Möjligen blir tillvaron som politiker lite lättre om man kan hävda att nu får minsann även psykiskt sjuka ta sina straff.

    Men är huvudsyftet med den här lagstiftningen verkligen att skydda politiker från svåra frågor och besvälig pedagogik? Jag är lite tveksam.

    Bra att Bodström inte driver fram lagförslag han inte gillar. Jag hoppas att ni i alliansen också kommer att granska de utredningar ni får in med kritiska ögon när ni tar makten.

  7. site admin says:

    Nu tycks debatten gå över till brottslingar med allvarlig psykisk störning, men gärna för mig.

    Den dagen, för över 10 år sedan, som Högsta Domstolen dömde Mattias Flink till fängelse trots att han vid dådet led av en allvarlig psykisk störning, då borde processen för att ändra lagstiftning satt igång. HD slog knut på sig själv för att lösa den omöjliga situation som lagstiftningen satte dem i. De kom fram till att han var allvarligt psykiskt störd vid dådet, men eftersom han vid rättegången var fullt frisk så skulle han enligt vår nuvarande lagstiftning försatts på fri fot.

    Alla insåg då som nu att det var omöjligt för HD att döma på det sättet. Det skulle blivit upplopp. Istället gjorde HD en tolkning som måste betecknas som unik. De kom fram till att hans allvarliga psykiska störning istället var “ett tillfälligt rusutlöst tillstånd av psykotisk karaktär” och därför kunde de döma honom till livstids fängelse.

    Mattias Flink har nu suttit inne i över 11 år, med häktningstiden, och för tillfället sitter han på en anstalt utanför Stockholm som inte alls har högsta säkerhetsklass. Han anses alltså inte farlig eller rymningsbenägen. Det som hände är fruktansvärt tragiskt för de sju som dog, för deras anhöriga, men också för Mattias Flink. Hans fall visade att det fanns ett uppenbart hål i lagstiftningen och tyvärr finns det fortfarande kvar.

  8. Leffe says:

    Jo, visst är flinkfallet intressant. Men det HD gjorde var att bestämma att Flink inte hade en allvarlig psykisk störning i lagens mening. Begreppet allvarlig psykisk störning är ju just ett juridiskt begrepp som juristerna, inte läkarna, förfogar över.

    Så lagen gav HD detta utrymme och de kom fram till en fungerande kompromiss. Egentligen är väl det ett ganska gott betyg åt den gällande lagstiftningen att den gick att anpassa även till de svåra förhållandena i Flinkfallet.

    I mitt tycke är det inte flinkfallen som är problemen, problemet är snarare i de fall då man inte kan konstatera hur det var med eventuell psykisk störning vid tillfället för brottet – vetenskapen har ju ännu inga metoder för tidsresor varför det blir fråga om ren spekulation. Men det är den tidpunkten som oftast blir avgörande, eftersom det är den tidpunkten som styr fängelseförbudet.

    Detta leder till att personer som bevisligen är allvarligt psykiskt störda vid tidpunkten för rättegången ändå döms till fängelse, till men för dem själva, andra fångar och säkerheten på anstalterna. Dessutom blir de utsläppta efter en viss tidpunkt utan bedömning av deras förmåga att klara ett liv i samhälet och utan riskbedömning vad avser återfall i grov brottslighet.

    Men tyvärr har den allmänna debatten skruvat dessa frågor fel så att det nu anses vara ett stort problem med att vissa döms till vård och att de reformer som går att genomföra nu skulle leda till färre i vård och fler i (redan överbelagda) fängelser.

    I ett sådant samhällsklimat är det inte läge att genomföra några stora reformer, tycker jag.

  9. site admin says:

    Jag ger dig helt rätt vad gäller tidsproblemet. Ulf Olsson-målet i min hemstad Lund har visat hur svårt, eller omöjligt, det är. Han begick morden 1989 och nu 16 år senare är det rättegång. Det är omöjligt att fastställa om han hade en allvarligt psykisk störning när han begick morden för 16 år sedan. Målet kommer säkert upp i HD så då får vi se hur de gör. TR och HovR har kommit fram till olika svar.

    Däremot kan jag inte hålla med om att HD:s dom i Flinkmålet ska tolkas så okritiskt som du gör. HD sa i sin dom att han led av en allvarlig psykisk störning eftersom de säger att han skulle kunna ha blivit tvångsomhändertagen enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård. För det krävs en allvarlig psykisk störning. Enligt förarbetena till fängelseförbudet i Brottsbalken så ska begreppet allvarlig psykisk störning tolkas på samma sätt som enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård. Jag menar därför att det är ytterst tveksamt om HD egentligen hade utrymme enligt lagstiftningen för den tolkning som de gjorde.

    Jag har aldrig någonsin, och tänker inte göra det, fallit in i den populistiska debatten om att en brottsling “bara dömdes till vård”. Man ska veta att för exakt samma brott sitter den som dömts till rättspykiatrisk vård i snitt längre än den som dömts till fängelse. Jag har besökt både en rättspsykiatrisk klinik och många fängelser och jag tror nästan att jag hellre skulle sitta i fängelse.

    Det förslag som jag lagt fram och står bakom är att alla ska dömas enligt samma skala oavsett psykiskt tillstånd. Sedan är det kriminalvårdens uppgift att utreda om personen i fråga ska avtjäna straffet på vanlig anstalt eller på en anstalt med rättspyskiatrisk vård. Dessutom borde det finnas mellanting som inte finns idag där många av de som har psykiska störningar, utan att vara allvarligt psykiskt störda enligt lagens mening, kan få riktigt bra psykiatrisk vård och rehabilitering för att kunna komma ut som en laglydig medborgare.

    Om en allvarligt psykiskt störd person fortfarande är sjuk och bedöms som farlig för andra människor efter avtjänad tid så får han eller hon tvångsomhändertas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård.

  10. Leffe says:

    Problemet med LPT-lösningen är att LPT inte innehåller någon säkerhetsventil (domstol) för frisläppande och att (vilket är viktigt i den kriminalpolitiska debatten) inte krävs någon bedömning vad gäller risken att återfalla i allvarlig brottslighet (den ventilen finns i LRV).

    Med LPT räcker det att en läkare anser att patienten är färdigvårdad, vilket de ibland anser när de som läkare har tillämpat alla metoder de känner till och inte sernågot hopp om bättring. Ett LPT-omhändertagande hävs om det bedöms inte finnas vårdmöjlighet. Med LRV är det tvärtom så att det krävs “ofarlighet” (i vart fall en riskbedömning) för frisläppande – huvudregeln är alltså att även en “frisk” patient får sitta kvar så länge det finns en risk för återfall i allvarlig brottslighet.

    Vad sedan gäller Flink så måste HD ha tolkat det som om det inte förelåg en allvarlig psykisk störning i straffrättslig bemärkelse vid tidpunkten för brottet. Annars kommer de inte runt fängelseförbudet.

    Jag tror vi är rätt överens om att alla som behöver psykvård ska få det, även i kriminalvården. Men vi kan inte genomföra ett systemskifte vad gäller psykansvaret med mindre än att kriminalvården är rustad för att klara det ansvar som den då får. Och där säger verkligheten idag stopp. Kriminalvården har svårt att klara sitt nuvarande uppdrag och tills de klarar det bör de inte få huvudansvar också för de psykiskt sjuka.

  11. site admin says:

    Precis, vad HD gjorde var att de bedömde att han hade en allvarlig psykisk störning enligt en lag men inte enligt en annan. På så sätt kom de runt fängelseförbudet, men förarbetena ger inget stöd för den tolkningen.

    Vad du skriver om säkerhetsventil är helt rätt, men det är inte svårare än att vi ändrar lagstiftningen.

    Håller också helt med om att kriminalvården idag inte skulle klara av alla psykiskt sjuka, de klarar inte de psykiskt sjuka som redan sitter på anstalt. Men för att kriminalvården ska klara av ett nytt uppdrag så måste de få uppdraget. De förbereder inte sig på att klara av alla brottslingar inklusive allvarligt psykiskt störda förrän vi politiker sätter ner foten. Och det är just det som Bodström inte klarar av. Sedan finns det inget som hindrar att de kommande psykiatrianstalterna heter Säter och Karsudden.

  12. Leffe says:

    Det är ju närmast huvudregel att begrepp har olika innebörder inom olika rättsområden – skillnaderna mellan hur begrepp används inom skatterätten respektive civilrätten brukar vara stor.

    När det gäller skillnaderna mellan straffrätten och socialrätten (LPT) så finns det goda skäl för skillnader. I frågor som rör straffrätten ska domstolspraxis återspegla det allmänna rättsmedvetandet i någon mån, men i socialrätten är det inte lika betydelsefullt (och för det fall det skulle anses vara lika viktigt har nog det allmäna rättsmedvetandet olika uppfattningar om vad som gäller vid å ena sidan brott och å andra sidan psykisk sjukdom).

    Om det hela skulle vattnas ner till ett skyltbyte på två LRV-enheter så är det väl inte mycket till reform?

    För övrigt finns det redan idag intressanta aspekter på läkare som arbetar inte i första hand med vård för patientens skull utan istället med tidsbegränsad förvaring för samhällets bästa. Den hypokratiska (så heter det va?) eden talar väl inte så mycket om läkares ansvar för samhället…

    En säkerhetsventil i LPT vore intressant, som tanke. Men jag tror remissvaret från läkarförbundet blir mycket kritiskt. Dessutom kan man ifrågasätta internering (eventuellt livslåmg) baserad på misstanke om kommande allvarlig brottslighet. I LRV är det ju en fråga om återfall. Vid LPT har det ju som regel inte funnits någon brottslighet alls före omhändertagandet.

  13. site admin says:

    Visst kan det vara så att samma begrepp har olika innebörder men i det här fallet hänvisas det i förarbetena till tolkningen av allvarlig psykisk störning i LPT. Så ditt resonemang håller inte i det här fallet.

    När du sedan skriver om skyltbyte måste du ha glömt bort mina tidigare inlägg, där kan du i vart fall läsa vad mitt förslag går ut på. När det sedan gäller t.ex. Säter och Karsuddens rättspsykiatriska kliniker så vore det väl fullständig idiotiskt att inte använda dessa lokaler, välutbildad personal, kompetens m.m. för de nya kriminalvårdsanstalterna för dömda med svåra psykiska störningar. I ett annat inlägg skrev du att du inte var centralist utan bara intresserad av att använda skattepengarna så effektivt som möjligt, gäller inte det längre?

    Vidare ifrågasätter du inlåsning baserad på misstanke om kommande allvarlig brottslighet. Så är det ju redan idag för de som döms till rättspsykiatrisk vård och ändå försvarar du dagens system.

  14. Leffe says:

    De som idag döms till LRV-vård låses in på grund av utförda brott – det är endast deras fortsatta inlåsningstid som är abhängig risken för återfall i allvarlig brottslighet.

    När HD ska tolka lag har de inte enbart att förhålla sig till förarbeten – de ska tillämpa lagen på ett sådant sätt att rättssystemets integritet upprätthålls, t.ex. beakta eventuella svängningar i det allmäna rättsmedvetandet som inte återspeglas i lagens förarbeten.

    Faktum är att domstolar, eller myndigheter för den delen, inte är bundna av uttalanden i lagens förarbeten.

    Problemet med att byta skyltar på dagens LRV-enheter och be läkarna där ägna sig åt tidsbegränsad fångförvaring (och lite vård om det hinns med) är att det strider mot de flesta läkares uppfattning om deras förpliktelser mot sina patienter, baserade på den hypokratiska (eller vad den nu heter).

    Och det är lönlöst att lagstifta i strid med läkaretiken. Läkarna är så funamentala i ett sådant här system att ni politiker måste hitta på något som får med dem på båten för att det ska fungera.

  15. site admin says:

    Högsta Domstolen skulle aldrig gå emot lagstiftningens intentioner i förarbetena om de inte kännt sig tvingade. Lagen var och är så dålig att de helt enkelt inte hade någon annan utväg. Att släppa Mattias Flink på fri fot, som det faktiskt också står i förarbetena att domstolen ska göra om brottet begåtts vid allvarlig psykisk störning som inte finns kvar vid domen, var inte möjligt. På så sätt har du rätt, HD var tvungna att följa det allmänna rättsmedvetandet.

    Ang. dagens rättspsykiatriska kliniker så är det inte så att där enbart arbetar läkare som vid “skyltbyte” skulle börja ägna sig åt fångförvaring. Redan idag handlar det om att hålla människor inlåsta med hög säkerhet och det är knappast läkarna som utför det arbetet idag. Läkarna ska givetvis fortsätta att arbeta med det som de är proffs på. Man behöver inte krångla till det om man inte vill.

  16. Leffe says:

    Om domstolen var tvungen att gå emot förarbetsuttalandena är det väl dessa och inte lagen som var dåliga? Lagtexten, som domstolen de facto är bunden av, gav dem ju det utrymme som krävdes…

    Lagens förarbeten ska innehålla lagstiftarens intentioner i generell mening, men när det gäller tolkningsfrågor i enskilda fall så strider det faktiskt mot regeringsformen om regeringen eller riksdagen har synpunkter på hur domstolar eller för den delen myndigheter tolkar lagtexten. I linje med detta kan inte lagstiftaren heller skriva bindande tolkningsregler i förarbetsform.

    Det är liksom inte riksdagens eller för den delen regeringens sak att tala om hur lagen ska tolkas i enskilda fall.

    Men eftersom den svenska grundlagen behandlas som ett dasspapper till och med av KU nuförtiden (jfr. kritiken från KU mot skolministern för fullkomligt grundlagsenlig styrning av skolverket härförleden) så är väl förbudet mot att lägga sig i lagtolkning i enskilda fall inget som stör…

  17. site admin says:

    Du har alldeles rätt i att riksdag och regering inte får lägga sig i den dömande makten. Men att jag inte skulle få uttrycka att jag tycker att en lagstiftning behöver ändras eftersom det visade sig i en dom för över tio år sedan att det fanns luckor i lagen är väl att ta i lite väl mycket.

    Det är just denna makten som vi har i riksdagen. Vi kan ändra lagstiftningen när vi inte tycker att befintlig lag ger rätt resultat, kanske pga att domstolarna inte följer lagstiftarens intentioner. Vi kan inte säga till domstolarna att döma annorlunda, men vi kan ändra lagstiftningen. Det är just detta jag eftersträvar, det kan ingen ha missat.

    Sedan vet du lika bra som jag, du är ju väl insatt och arbetar/har arbetat med frågorna, att allting inte kan och ska stå i lagtexten. T.ex. begreppet “allvarlig psykisk störning” står i lagtexten men det kan inte beskrivas i detalj vad som är en allvarlig psykisk störning. Därför finns det förarbeten, som i Sverige har unikt stark ställning, och dessa använder domstolarna sig av för att tolka lagstiftarens intentioner.

    Till slut kan jag också hålla med om att Konstitutionsutskottets granskningar handlar för mycket om politik nu för tiden. Det gör också att deras granskningar och eventuella kritik får mindre betydelse och uppmärksamhet.

  18. Leffe says:

    Klart du får uttrycka missnöjdhet med gällande lagar och praxis – däremot kanske gränsen går någonstans kring att påstå att domstolen inte använder lagens förarbeten på rätt sätt? Därmed inte sagt att du passerat någon gräns därvidlag. Jag tycker att vi kunde unna oss att vara lite mindre ömtåade när det gäller vad politiker tillåts säga – av den enkla anledningen att det idag är alldeles för lätt att ducka för svåra frågor med hänvisning till det förbjudna området i RF 11:7.

    Jag menar bara att lagens förarbeten inte är och inte bör vara exklusiva tolkningsdata.

    Om jag förstått dig rätt vill du inte bara ändra på lagteten, du har också andra intentioner än de som ligger till grund för den gällande lagen och som kommer till uttryck i de förarbeten som idag finns.

  19. site admin says:

    Så sant så.

  20. kurre says:

    Flink var inte något lagstiftningsproblem!
    HD var problemet som inte kan lagstiftning. HÄPP!!!
    Flink har/hade ingen psykisk sjukdom! Han var alkoholist med över två promille, sköt åtta skott 7 var dödande- det klarar bara en mycket tillvand alkoholiker. I efterförloppet- häktningen var han abstinent. Alkoholeffekten(ej berusningen)satt/sitter kvar upp till tre månder.Ilagen står tydligt att psykisk effekt av droger INTE skall räknas till psykisk sjukdom.

    Alkoholläkare/behandlingshemsläkare Kurre

  21. site admin says:

    Högsta Domstolen har per definition inte fel. Det som de kommer fram till gäller tills HD på nytt, i plenum, tar upp ett fall och ändrar praxis.

    Självklart kan man tycka att HD har gjort fel, men även om de gjort fel så blir det rätt…

Leave a Reply

Your email address will not be published.