Dags att vakna nu Bodström?

Man kan bara bli forbannad! Justitieminister Thomas Bodstrom, inse att du hade fel och sag att du tycker att sexualbrottslagstiftningen ater behover andras!

Jag skulle kunna borja med vad var det jag sa, men min forsta kansla ar ilska. En 15-arig flicka blev valdtagen av tre man. Den forsta blev domd for valdtakt eftersom han behovde anvanda vald, de andra tva blev friade eftersom flickan da inte gjorde motstand. Hon var inte i hjalplost tillstand enligt domen i Handens tingsratt.

Det kan tyvarr vara sa att rattens ordforande har helt ratt nar han sager att de foljer lagstiftningen eftersom lagandringen den 1 april inte andrade begreppet hjalplost tillstand. Det ar ju nagot som hovratt och senare Hogsta Domstolen far avgora. Rattens ordforande sager sa har enligt Expressen: “- Situationen hade varit annorlunda om lagstiftningen hade varit baserad på ett krav om ett samtycke. Det krävs jäkligt mycket för att man ska anses vara i ett hjälplöst tillstånd. Vi skriver ju i domen att den här flickan har varit i en särskilt utsatt situation, men det har lagstiftaren valt att inte straffbelägga.”

Nu skriver jag det, vad var det jag sa! Jag och Centerpartiet foreslog dels att det ska kravas ett samtycke for att en sexuell handling ska vara laglig och dels att begreppet “särskilt utsatt situation” skulle inforas som ett komplement till “hjälplöst tillstånd”. Jag kan inte saga att Bodstrom i riksdagsdebatten sa nej eftersom han inte ens var dar och debatterade fragan, men i andra sammanhang sa regeringen och riksdagens majoritet nej med hanvisning till att de forslag som de lagt fram rackte for att tacka upp alla situationer.

I debatten sa jag:

“Herr talman! Jag är rädd för att vi även med den nya sexualbrottslagen kommer att få uppmärksammade rättegångar där människor kommer att bli upprörda över domsluten. Oftast handlar det om bevisfrågor, och jag ska vara tydlig när det gäller att beviskraven inte ska sänkas. Men jag tror också att det kommer att finnas mål där gärningsmännen inte fälls för våldtäkt på grund av att lagstiftningen är otillräcklig. Jag tänker då närmast på begreppet ”hjälplöst tillstånd”… det kommer att finnas fall där offret inte har vågat eller kunnat säga nej trots att hon inte har befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd enligt lagens mening. En sådan situation kan ändå vara klart straffvärd enligt mitt sätt att se det, men eftersom det inte är hjälplöst tillstånd kan mannen inte heller dömas för våldtäkt. Detta skulle vi kunna lösa genom att lägga till begreppet ”särskilt utsatt situation”.
Såväl Sexualbrottskommittén som Lagrådet har föreslagit att man ska mjuka upp rekvisitet ”hjälplöst tillstånd”. Det skulle kunna göras genom att man lägger till ”särskilt utsatt situation”. Det skulle också kunna vara ett sätt att komma närmare Europadomstolens krav på att alla sexuella handlingar utan samtycke ska vara straffbelagda.”

Svaret angaende samtyckeskravet som jag fick fran socialdemokraternas debattor i debatten Elisebeth Markstrom var: “Det främsta skälet, Johan Linander, om man ska uttrycka sig lite populistiskt, är att detta är brottsofferfientligt. En samtyckesordning där mannen i domstol har att visa att han, enligt hans sätt att se med rätta, uppfattat att han hade ett ja, ett samtycke, kommer onekligen att innebära att fokus i rättssalen hamnar på brottsoffret och inte på gärningsmannen.”

Inse att ni hade fel. Ni har gjort bort er och det far nu en 15-arig flicka lida for. Hon far hora av domstolen att mannen inte gjorde nagot olagligt nar de hade sex med henne direkt efter hon blivit valdtagen av en annan man. Det kan man val om nagot kalla for brottsofferfientligt!

Om tingsrattens tolkning av den nya sexualbrottslagen bekraftas av hogre instanser utgar jag fran att socialdemokraterna kan medge att de hade fel nar de havdade att de lagandringar som vi gjorde i riksdagen under varen skulle racka till. Jag kommer att fortsatta att motionera om en battre sexualbrottslagstiftning redan i host och da hoppas jag att jag och Centerpartiet far stort stod i riksdagen.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

8 Responses to Dags att vakna nu Bodström?

  1. Leffe says:

    Är inte det märkliga i det aktuella fallet att domstolen inte finner att hon är i ett hjälplöst tillsånd efter att just ha blivit våldtagen?

    Jag har inte läst domen, men jag vill mana till försiktighet när det gäller att dra generella slutsatser av enstaka tingsrättsdomar.

    Vad gäller samtyckeskravet kan man ha lite olika uppfattningar, i England (som kräver consent – samtycke) handlar våldtäktsmålen mycket om den frågan och när ord står mot ord blir det inte sällan fråga för4 åklagaren om att börja leta sig bakåt i offrets och den misstänktes tidigare sexuella erfarenhet. När detta görs öppnas en möjlighet för försvaret att korsförhöra om tidigare sexuella erfarenheter och sådana korsförhör kan ta flera rättegångsdagar.

    Efetrsom bevisbördan ligger på åklagaren är det oerhört svårt att bevisa att det inte fanns samtycke, om gärningsmannen påstår att det fanns det. Kanske ser dagens våldtäktsmål ut som om det skulle finnas skäl för att införa ett samtyckeskrav, men du som lagstiftare måste räkna med att gärningsmännens berättelse kommer att förändras om det är så att samtyckesfrågan blir avgörande.

    Och vi kan inte införa omvänd bevisbörda, så att det är gärningsmannen som skall bevisa sin oskuld. Det strider mot den mest grundläggande rättsstatsprinciper vi känner – att man är oskyldig tills dess att motsatsen har bevisats.

    Med vänlig hälsning

    Leffe

  2. site admin says:

    Jag haller med om att det ar konstigt att en nyss valdtagen inte anses befinna sig i ett hjalplost tillstand, men det ar ingen overraskning. Nar sexualbrottslagstiftningen andrades den forsta april sa andrades inte begreppet hjalplost tillstand. Samma praxis galler alltsa fortfarande och det ar precis som Handens tingsratts domare sager, det kravs oerhort mycket for att en person ska anses befinna sig i ett hjalplost tillstand.

    Det stod alldeles klart for oss som lagstiftare att begreppet hjalplost tillstand inte skulle forandras med socialdemokraternas forslag, och det var ocksa darfor bland annat jag foreslog att begreppet sarskilt utsatt situation skulle laggas till. Med stor sannolikhet skulle den uppkomna situationen med en nyss valdtagen tackas av begreppet sarskilt utsatt situation.

    Jag skriver ocksa om att hovratt och formodligen aven HD kommer att ta upp malet, jag drar alltsa inga forhastade slutsatser, men varnar for vad jag tror ar en riktig dom. Men vi far se vad hogre instanser sager.

    Vad galler samtyckeskravet och jamforelsen med England sa far man inte glomma bort att det ar olika processregler i England och Sverige, och domstolen ska givetvis inte ta upp det i rattegangen som ar ovasentligt. Och aven om vi far ett samtyckeskrav i svensk lagstiftning sa blir det inte relevant for rattegangen huruvida tjejen hade sex forsta gangen nar hon var 14 eller 16 ar. Tyvarr sa anvander svenska domare reglerna for vad som far tas upp i rattegangen orovackande olika redan idag, sa det borde vi ta tag i oavsett om vi far ett samtyckeskrav i sexualbrottslagstiftningen eller inte.

    Redan idag ar det valdigt svart for aklagaren att bevisa att samtycke inte fanns nar den atalade pastar det. Det blir ingen skillnad med att infora samtyckeskrav, daremot problemet kanske uppstar oftare. Men hur som helst sa visar domen i Handens tingsratt det principiellt viktiga att krava samtycke. Det samma galler fallet i Malmo dar en man stack in sin penis i en kvinnas mun utan att hon hunnit saga nej, och eftersom hon inte sagt nej sa kunde mannen inte domas.

  3. Leffe says:

    Om ord står mot ord i samtyckesfrågan lär domstolen bli tvungen att fria om inte något talar starkt för målsägandens och starkt emot den misstänktes utsagor. I det läget måste åklagaren jobba på att få målsägandens utsaga styrkt, det i sin tur öppnar upp för relevanta och närgågna frågor från försvaret om offrets tidigare sexuella erfarenheter. Detta gäller såväl i Sverige som i England. Bara för att vi valt att inte reglera bevisföringen betyder inte det att vi inte har samma svåra avvägningar att göra.

    Fundera lite på hur du om du vore åklagare skulle välja att föra i bevis, bortom rimligt tvivel, att samtycke inte förelåg när ord står mot ord. Jag har svårt att se andrta vägar än resonemang av typen “det är orimligt att hon skulle gå med på t.ex. gruppsex med tre okända män”. Om försvararen då ska göra sitt jobb så måste han in och korsförhöra på hennes tidigare sexuella erfarenheter. Hindras han av domaren från att ställa dessa, i samnnahnaget relevanta, frågor är det ett klockrent brott mot europakonventionen och kraven på rättvis rättegång och möjlighet till motförhör.

    Jag har förvisso enbart läst ca 10 högskolepoäng i brittisk straffprocessrätt, men eftersom man i princip la upp hela kursen kring just våldtäktsbrottet skulle jag ändå vilja påstå att det finns åtskilliga straffprocessuella bekymmer kopplade till ett system med samtyckskrav. Och grundproblemet ligger i bevissvårigheterna i samtyckesfrågan.

    Vad menar du hade blivit skillnaden i Handens tingsrätt om vi hade haft samtyckeskrav? De nu frikända hade kunnat hävda att hon samtyckte och åklagaren hade haft svårt att bortom varje rimligt tvivel bevisa motsatsen.

    Då hade vi varit tillbaka i frågan om sexuellt utnyttjande och frågan om hon befann sig i ett hjälplöst tillstånd – eller vill du införa samtyckesrekvisitet också för brottet sexuellt utnyttjande – hur ska du då alls kunna skilja det från våldtäkt?

    När det gäller malmöfallet har jag svårt att se hur åklagaren skulle ha kunnat hantera frågan om den misstänkte hävdade samtycke. Det finns ju inga formalkrav på hur samtycke ska gå till, eller vill du införa det också?

  4. site admin says:

    Jag fornekar inte att ett samtyckeskrav innebar vissa bevisproblem, sa ar det redan idag nar en misstankt valdtaktsman forsvarar sig med att “hon var med pa det”. Det stora problemet med att inte ha ett samtyckeskrav ar att den som utfort den sexuella handlingen inte ens behover pasta att den andra personen varit med pa det. Den misstankte kan saga: “jag fragade inte och jag var inte intresserad av att fraga, eftersom hon inte gjorde nagonting sa fortsatte jag den sexuella handlingen”. Han har inte begatt nagot brott eftersom det idag enligt svensk lag ar okej att anvanda nagons annans kropp sexuellt tills den personen fatt den utforande personen att forsta att hon eller han inte vill. Det tycker jag ar en oerhort bakvand rattsordning. Det logiska enligt mitt satt att se det borde vara att det inte ar okej att ha en sexuell handling med en annan person forran man vet att den andra personen ar med pa det.

    Nar det sedan galler en samtyckesinvandning i t.ex. det aktuella fallet sa tycker jag att fragan ar enkel. Jag vet inte om de tva friade mannen ens pastatt att flickan givit nagot samtycke. Det behovs ju inte eftersom vi inte har nagot samtyckeskrav, utan det racker att saga att hon inte verkade vara i nagot hjalplost tillstand och hon lag dar naken och hindrade inte oss fran att ha sex med henne.

    Men skulle vi haft ett samtyckeskrav och mannen havdat samtycke sa tycker jag att aklagaren fullgjort sin plikt nar han visat att hon forst blivit valdtagen av en annan man. Domstolen ska kunna saga att det inte finns nagot som tyder pa att en nyss valdtagen kvinna direkt efter valdtakten skulle ga med pa att ha sex med tva andra man.

    Jamfor t.ex. med en samtyckesinvandning nar det galler en misshandel. Om det bara varit den misshandlade och den misstankte narvarande och den misstankte havdar att den misshandlade samtyckt till slaget, hur ska aklagaren nagonsin kunna bevisa att det inte kan ha varit sa att den misshandlade forst sagt att det var okej att sla honom? En sadan ordning for samtyckesinvandningar i misshandelsmal har ingen foreslagit, men konstigt nog finns det de som tycker att i sexualbrottsmal sa ska den utsatta kunna bevisa att det inte funnits samtycke hur totalt osannolikt det an ar att det skulle finnas samtycke. Jag tror att det ar betydligt mer troligt att en man i fyllan sager till en annan, “du far sla forst och sedan slar jag”, an att en nyss valdtagen kvinna ska ha sagt till tva man, “okej, nu far ni ha sex med mig nar han valdtagit mig fardigt.”

    Nar det galler Malmofallet sa pastod aldrig mannen som stoppade in sin penis i en kvinnas mun att hon samtyckt till det. Det ar det groteska att han inte behover det for att bli frikand. Hon hann inte saga nej och da var det okej.

  5. Leffe says:

    När det gäller samtycke till misshandel är det inte möjligt att samtycka till misshandel av normalgraden, det är brottsligt likafullt så den jämförelsen fungerar inte.

    Att samtyckesfrågan inte är uppe för diskussion i domstolarna beror på att den inte ligger i fokus för den gällande lagstiftningen. Så du kan inte ta utsagorna i mål om tillämpning av gällande rätt till intäkt för hur det skulle se ut i mål om rätten förändrades. Du måste vara öppen för att misstänkta kommer att justera sina berättelser efter hur lagen ser ut, annars är du väldigt naiv.

    Naturligtvis vore det teoretiskt sett enkelt med ett samtyckeskrav, men bevissvårigheterna är så stora att det inte är ett rimligt krav i praktiken.

    Frågan är då om du som lagstiftare vill ha en teoretiskt enkel straffrättslig modell eller ett objektiva rekvisit som låter sig bedömas i domstol?

    Som objektivt rekvisit för ett brott betraktat är bristande samtycke ett dåligt rekvisit. Hur ska domstolen i efterhand och med någon form av tillräcklig säkerhet kunna fastställa om det fanns eller inte fanns något samtycke när ord står mot ord?

    Ska en gärningsman kunna dömas om han har uppfattat ett samtycke? Det måste i sådana fall bli fråga om ett oaktsamhetsbrott – inte ett med uppsåtskrav.

    Man kan jämföra det med dagens rekvisit, våld eller hot, våld är möjligt att finna stöd för såväl hos vittnen som i teknisk bevisning. Vittnen kan även upptäcka hot. Men bristande samtycke går inte att vittna om med mindre än att lagstiftaren ställer krav på att samtycket måste uttryckas inför vittnen eller på ett sådant sätt att tillgängliga vittnen kan uppfatta det.

    Straffrätt är svårt och sexualbrotten är oerhört laddade – försök att föra en saklig och allsidig debatt om de svåra frågorna och låtsas inte som om införande av ett nytt rekvisit med uppenbara bevissvårigheter skulle lösa de problem som beror på att det sällan finns vittnen eller teknisk bevisning. Det är billig populism och det har vi sett nog av på straffrättens område.

    Problemen med vittnen och teknisk bevisning beror på att vi människor sällan har sex inför vittnen och att det inte finns någon teknisk bevisning som ger svaret på om det förelåg en tvångssituation eftersom det senare är en mänsklig och därför i hög grad individuell perception.

    Vi får helt enkelt köpa att våldtäktsmän går fria på grund av bevissvårigheterna. Naturligtvis ska vi förbättra bevisläget så långt detta är möjligt. Men du löser aldrig bevissvårigheterna med att göra om brottsrekvisiten. Och alternativet att sänka rättssäkerheten på det sätt som t.ex. Schyman krävt, är vi sannolikt överens om inte är en bra väg.

  6. site admin says:

    Märkligt att det är billig populism att jag vill införa något som Europadomstolen uttryckt ska finnas, som vissa andra länder som t.ex. England redan har och som åtminstone en straffrättsprofessor vill införa (Madeleine Leijonhufvud).

    Knappast. Jag vill införa ett samtyckeskrav för att jag tycker det är principiellt fel att lagen säger att det är okej att utnyttja någon annans kropp så länge som det inte finns ett nej. Det enda vettiga för mig är att det inte ska vara okej med en sexuell handling förrän det finns ett på något sätt uttryckt samtycke.

    Visst finns det bevisproblem, men det hindrar inte att vi som lagstiftare ska stifta en sådan lag. Samma argument användes mot sexköpslagen och fridslagstiftningen, men inte har det varit omöjligt att använda de lagarna på ett rättssäkert sätt.

    Angående samtycke till misshandel har jag lärt mig att det går att samtycka till misshandel av normalgraden men inte till grov misshandel, men det är ändå inte det som är poängen. Poängen är hur domstolar uppfattar samtyckesinvändningar på väldigt olika sätt. Det finns domar där rätten konstaterat att det inte finns något som talar för att den utsatta samtyckt till de sexuella handlingarna och därefter dömt den åtalade för sexualbrott, medan det i liknande mål finns exempel på att rätten sagt att åklagaren inte kunnat bevisa att samtycke inte fanns och därefter friat den anklagade. Domstolarna lägger helt olika beviskrav på åklagaren i liknande mål och det är olyckligt av flera skäl. Jag menar att rätten i det första fallet gör rätt.

    Sedan tycker jag det är en märklig invändning att domstolarna skulle diskutera en fråga som diskuteras politiskt. Domstolarna ska givetvis enbart ta hänsyn till de lagar som har antagits och trätt i kraft, inte till eventuellt kommande lagar.

    Självklart kommer de anklagade att anpassa sina berättelser efter hur lagen ser ut. Men till skillnad från dig, tycks det, så har jag förtroende för de svenska domstolarna. Jag är övertygad om att de kan tillämpa gällande lagstiftning och jag är övertygad om att de rättsliga myndigheterna gemensamt kan se till att personer som ljuger ändå kan dömas.

    Att prata om en teoretisk modell enbart för att det handlar om en fråga om gärningsmannens uppsåt känns också märkligt. Domstolarna har ofta att avgöra vilket uppsåt den anklagade hade. Var det gärningsmannens uppsåt att döda när han körde in kniven i offrets mage? Det är omöjligt för åklagaren att bevisa vad gärningsmannen hade för avsikt, att gärningsmannen verkligen visste att knivhugget skulle döda, men ändå kan domstolen döma gärningsmannen för mord eller dråp eftersom de kan komma fram till att en person måste ha kunskap om att ett knivhugg på det sättet är dödande.

    På samma sätt kan domstolen komma fram till att två män inte kan tro att det finns samtycke till sexuell handling direkt efter en våldtäkt.

    Till slut upprepar jag att jag inte tror att ett krav på samtycke i sexualbrottslagstiftningen kommer att lösa alla frågor och automatiskt ge fler fällande domar. Men det är principiellt rätt att kräva samtycke före sexuell handling och därför kommer jag att fortsätta driva frågan.

  7. Fredrik says:

    Juridiskt-tekniskt blir ju denna lagstiftning mycket intressant, minst sagt.

    Hur skall den aktiva parten (man eller kvinna) bevisa att den passiva parten har lamnat samtycke?
    Kan samtycke lamnas underforstatt t.ex. genom att inte motsatta sig ett forsok till ett narmande, vilket ju torde vara ganska vanligt i praktiken eller kravs ett uttryckligt samtycke? Vidare, maste samtycket lamnas for varje enskild intim handling: t.ex. “ar det OK att jag kysser dig”, “ar det OK om ror dig pa…” och “ar det OK om jag penetrerar”, eller skall samtycket anses galla for hela raden sammanhangande sexuella handlingar? Och vad hander om en passiva parten som initiellt lamnat samtycke senare angrar sig? Ar det i sa fall upp till den passiva parten att visa att samtycket har aterkallats eller ar det igen den aktiva parten som skall bevisa att samtycke har getts och att det inte heller har aterkallats?

  8. site admin says:

    Åter igen, jag vill inte ha omvänd bevisbörda. Det kommer även med ett samtyckeskrav i lagstiftningen vara åklagarens sak att bevisa att samtycke inte fanns. Precis som vad gäller alla “avtal” (förutom fastighetsaffärer och kanske något till) så är ett muntligt avtal lika giltigt som ett skriftligt. Ett samtycke kan självklart också ske genom handlingar.

    Jag vet inte hur ditt sexliv ser ut, och jag är totalt ointresserad av att veta, men jag har aldrig någonsin upplevt att det skulle vara något problem att under en sexakt känna om den andra parten samtycker eller inte. Och självklart innebär “hångel” inte ett samtycke till samlag, det hoppas jag att ingen människa någonsin tror även om resonemanget i vissa sexualbrottsmål andas “hon var med på det i början och därför…”.

    Att i efterhand ångra sig är såklart något sent, då får man stå sitt kast, men jag uppfattar dig som att du menar att den som påbörjat en sexuell handling inte skulle få bestämma att sluta mitt i? Vad är det för syn på den andra personen? Om jag har samlag så har givetvis den andra parten (vilket är min fru) när som helst under samlaget vilken rätt i världen som helst att säga “nej, det känns inte bra idag” och då har jag givetvis skyldigheten att sluta. Eller menar du att om en kvinna först accepterat samlag men sedan vill sluta mitt i, att du svarar “å nej, nu får du allt stå ut till jag är färdig”?

    Men det är klart, vill man förlöjliga samtyckeskravet så är det bara att försöka hitta på omöjliga situationer. Men oavsett vad du hittar på så är svaret att det är åklagaren som ska bevisa vad som skett.

    Tycker du att det var okej av de två män som använde en tjejs utslagna kropp för att tillfredsställa sig när hon precis kommit ut från ett annat rum där hon blivit våldtagen? Om du svarar nej så måste du komma med något annat förslag, för med dagens lagstiftning så blev de friade.

Leave a Reply

Your email address will not be published.