Sju anmälda våldtäkter under midsommarafton

Midsommarafton är en höjdpunkt för nästan alla svenskar. Ändå slutade den varma försommarnatten med sju anmälda våldtäkter. Sju kvinnor som kontaktat polisen och berättat om hur män utsatt dem för en av de värsta kränkningarna som finns.

(För att ingen ska behöva protestera så skriver jag det här. Visst kan det vara så att det inte är sju våldtäkter som begåtts, ingen är dömd och därför är alla oskyldiga tills motsatsen bevisats, men även om någon av de anmälda våldtäkterna inte är en våldtäkt enligt svensk lagstiftning så kan vi ändå vara alldeles övertygade om att fler än sju våldtäkter begicks under midsommarafton eftersom all tillgänglig statistik visar att väldigt många av de begångna våldtäkterna aldrig anmäls.)

Frågan som jag ställer mig själv idag, och som jag funderat på så många gånger är, vad tänkte männen på? Några av våldtäkterna tycks vara överfallsvåldtäkter och några begicks av en bekant till kvinnan. Men det kvittar. Det måste ha funnits några tankar i de här männens huvud före, under och nu efter våldtäkten.

“Jag har rätt att tillfredsställa mina behov med hjälp av din kropp.”

“Du är nog kåt du också.”

“Du visade intresse tidigare, nu är det för sent att säga nej.”

Jag vet inte och det är givetvis omöjligt att sätta sig in i hur de tänkte. En som har gjort ett försök är Katarina Wennstam, journalist på SVT och som tidigare skrivit “Flickan och skulden”. I hennes bok “En riktig våldtäktsman” beskriver hon hur unga, dömda våldtäktsmän beskriver sig själva, vad de gjort eller inte gjort. En vanligt förekommande tanke är enligt Wennstam att killarna själva hatar våldtäktsmän men att det de gjorde inte kan räknas som en våldtäkt.

Jag kan verkligen rekommendera boken. Hon belönades med Sveriges Advokatsamfunds journalistpris och Vilhelm Moberg-stipendiet för “Flickan och skulden”, och även om “En riktig våldtäktsman” inte riktigt når samma nivå så är den klart läsvärd.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

3 Responses to Sju anmälda våldtäkter under midsommarafton

  1. Snöfallet says:

    det är onekligen intressant att få veta motiven, hur ohyggliga de än må vara. istället för att skjuta såna obehagligheter ifrån sig borde nog främst kvinnor ta del av information kring dem, så att de lär sig känna igen om en situation trappas upp i en riktning de absolut inte vill. för män gäller nog främst att sätta sig in i det oprovocerade våldets mekanismer och vad som får människor att njuta av att slå oskyldiga. det gäller att kunna fly eller kontra i god tid. polisen går ju inte direkt att lita på i kritiska lägen längre.

  2. site admin says:

    Visst bör kvinnor, liksom män, undvika farliga situationer om det går, men att säga att främst kvinnor ska lära sig känna igen de farliga situationerna tycker jag är helt fel inriktning. Kraven ska ställas på de som begår brott och inte på brottsoffren.

  3. Snöfallet says:

    det var knappast det jag menade. ansvaret ligger givetvis alltid hos förövaren, vad han/hon än har för ursäkter eller dålig uppväxt.

    det jag menade var att kvinnor främst bör sätta sig in i hur våldtäktsmän tänker, sen oprovocerat våld. män bör fokusera på att känna igen våldsamma människors uppvarvningsbeteende när de söker med ljus och lykta efter bråk. eftersom kvinnor i långt högre utsträckning drabbas av våldtäkt och män av brutalt våld, ser jag det som ganska logiskt att man inriktar sina preventiva ansträngningar på de olika företeelserna.

    vad jag vände mig emot var skygglappsbeteendet många kör med.

Leave a Reply

Your email address will not be published.