Anförande och repliker i debatten om tillträde till 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU:s medlemsstater 2 juni

Anf. 24 JOHAN LINANDER (c):

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2 under punkt 5 om svensk lagstiftning om skyddsidentiteter med mera.

Visst känns det bra att vi tillträder 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU:s medlemsstater. I dag har vi att ta ställning till ännu ett viktigt och bra förslag från EU. Rättslig hjälp mellan EU:s länder är bra både för brottsbekämpningen och för dem som utsatts för brott.

Det känns konstigt att vi i Sveriges riksdag i dag ska fatta beslut om att tillåta andra länders poliser att få arbeta i Sverige med skyddsidentitet och kontrollerade leveranser. Det känns inte konstigt för att jag har något emot besluten i princip, utan det känns konstigt för att vi inte har någon lagreglering om skyddsidentitet och kontrollerade leveranser för svenska poliser.

I konventionen hänvisas till att arbetsmetoderna ska ske under nationell rätt, men vi i Sverige har inte ens någon nationell rätt om detta. Utskottsmajoriteten försöker förklara detta med att vi har en fast praxis som svensk polis arbetar efter, till exempel vad gäller kontrollerade leveranser och provokation. Det finns en praxis, men så där fast tycker jag inte att den är. Var går gränserna? Det tycks vara allt annat än klart. Ett inte alldeles okänt mål om en kriminalkommissaries vapenhantering har givit olika domslut i tingsrätt och hovrätt. Nu blir det Högsta domstolen som ska avgöra vad som gäller. Det är svårt att säga att det finns en fast praxis i Sverige.

Givetvis vore det rätt ordning att först fastställa svenska regler för vad som gäller för svenska polisers arbetsmetoder. Därefter kan vi besluta vad som ska gälla för utländska polisers arbetsmetoder i Sverige.

Från Centerpartiets sida vill vi inte stoppa upp det viktiga arbetet om rättslig hjälp. Vi har valt att inte yrka avslag på hela propositionen även om vi tycker att det är en bakvänd ordning. I stället har vi i reservation 2 krävt att regeringen återkommer med förslag på svensk lagstiftning. Det hoppas jag att man gör så snart som det bara är möjligt.

Herr talman! Jag brukar så fort det handlar om en EU-fråga återkomma till samma ämne, men tyvärr har både Vänsterpartiets och Miljöpartiets representanter försvunnit. Nu kommer Vänsterpartiet tillbaka! Det var skönt. Jag kan konstatera att båda de EU-negativa partierna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, återigen godkänner en överenskommelse som vi gör inom EU, det vill säga den union som båda partierna vill lämna. Denna dubbelmoral att både äta kakan och ha den kvar – rättare sagt: både äta kakan och lämna bort den – kräver en förklaring.

Jag hörde ingen förklaring i Vänsterpartiets Rolf Olssons anförande. Jag hoppas att han kan lämna en i en replik. Miljöpartiets Leif Björnlod försvann någon annanstans. Hur menar Vänsterpartiet att fördelarna med denna konvention om rättslig hjälp skulle kunna behållas även om Sverige stod utanför EU?

Anf. 25 ROLF OLSSON (v) replik:

Herr talman! Jag tvingades lämna salen ett litet ögonblick, så jag fick inte njuta av hela Johan Linanders anförande. Men det är kända ståndpunkter sedan tidigare som Johan Linander upprepar.

Vi i Vänsterpartiet tar ställning i varje enskild fråga konkret. Jag vidhåller det jag sade i talarstolen, att det självfallet finns positiva inslag i detta att vi nu reglerar områden som tidigare varit oreglerade. Vi värderar detta. Vi har inte låst fast oss i några dogmer utan ser praktiskt på frågorna. Kan vi komma framåt när det gäller rättssäkerheten och demokratin vill vi naturligtvis medverka till detta. Vi tycker att vi gör det genom våra ställningstaganden här.

Jag vill ställa frågan till Johan Linander varför han inte, precis som majoriteten i det EU som han så entusiastiskt pläderar för, vill ge oss möjligheten att sätta en gräns när det gäller politiska brott. Varför vill Johan inte medverka till det? Det vill uppenbarligen andra krafter inom EU.

Anf. 26 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Rolf Olsson upprepar nu att det här är en sjyst konvention, men vi får tydligen inte heller den här gången något svar på frågan hur vi skulle kunna fortsätta det rättsliga samarbetet, öka rättstryggheten för Europas medborgare som rör sig över gränserna och fortsätta att bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten om Sverige står utanför detta viktiga samarbete.

Jag ska däremot försöka svara på den fråga jag fick som handlade om politiska brott. Det är inte så att man genom att det finns en möjlighet i konventionen säger att alla medlemsstater ska införa en sådan här reglering kring politiska brott. Jag är för min del inte speciellt orolig för att det kommer att begås politiska brott inom Europas medlemsstater och att man då ska kräva utlämning från Sverige.

Jag kan vända på det och säga: Skulle ett annat land få vägra utlämning till Sverige om det handlade om koppleriverksamhet, det vill säga att det inte var olagligt i ett annat land att syssla med koppleri men Sverige ville ha en person utlämnad? Jag tror inte att Sverige hade tyckt att det var så jättebra om vi hade fått svaret att det inte var olagligt i det landet och man därför vägrade att lämna ut den personen.

Jag tycker att vi ska erkänna varandras rättsordningar. Vi i Centerpartiet går efter dessa principer. Därför står vi inte bakom reservationen från Vänsterpartiet och Miljöpartiet, men jag har i och för sig full respekt för den.

Anf. 27 ROLF OLSSON (v) replik:

Herr talman! Jag kan konstatera att det i dessa dagar uppenbarligen är tveksamt med entusiasmen i hela Europa, inte bara hos Vänsterpartiet. Det är ju länder som Frankrike och Holland som visar att bygget av den superstat som Johan Linander uppenbarligen förbehållslöst applåderar inte har stöd hos majoriteten i Frankrike och inte har stöd i Holland. Jag känner att jag är i väldigt gott sällskap.

Jag tycker att Johan ändå ska tänka över det här med de politiska brotten. Synen varierar, som bekant, på definitionen av brottslighet. I länder som Spanien, Irland och andra finns det diskussioner som vi inte omedelbart kan känna igen. Jag tycker att den möjlighet som ges i artikel 9.2 är någonting att ta fasta på här i Sverige. Det är någonting, Johan, som innebär ytterligare ett erkännande av en produkt som har sin bas i EU, så det är inget negativt. Det finns en möjlighet för Johan att ansluta sig till det.

Anf. 28 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Jag lyssnar och lyssnar och försöker hitta ett svar på frågan hur Sverige skulle kunna fortsätta att dra nytta av de fördelar som vi ser med EU om vi inte var medlemmar. Jag trodde att Rolf Olsson skulle svara att vi kunde göra som Island och Norge, att ändå tillträda konventionen. Island och Norge är inte med i EU men tillträder den här konventionen. Det går till så att de här båda länderna, och även Schweiz numera, sitter med i den så kallade gemensamma kommittén, där man får godkänna beslut som de 25 medlemsstaterna tidigare fattat. Man får alltså inte vara med och förhandla, utan man får ta en färdig produkt rakt av.

Detta svar kom inte från Rolf Olsson, men det kanske var så han tänkte.

Vad gäller superstat vill jag bara klargöra att jag också kan vara mycket kritisk till hur samarbetet i EU går till. Jag tycker att EU-samarbetet i alldeles för stor utsträckning är ett samarbete mellan Europas toppolitiker, när det borde vara ett samarbete mellan Europas folk. Jag vill utveckla EU i denna riktning.

Från Centerpartiets sida vill vi driva en aktiv EU-politik. Vi vill inte sitta på åskådarläktaren, som tydligen Rolf Olsson och Vänsterpartiet vill.

Rolf Olsson kommer säkert, som sagt, att få nya chanser att förklara hur ett Sverige utanför EU skulle kunna dra nytta av fördelarna med EU. Nästa gång det kommer ett rambeslut som ska godkännas lovar jag att jag återkommer till detta.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.