På brottsoffrets sida

Inledning

Att utsättas för brott är en allvarlig kränkning. Partierna inom den borgerliga alliansen menar att svensk rättspolitik måste få en helt ny inriktning när det gäller synen på brottsoffer och deras ställning måste stärkas från det att ett brott kommer till polisens kännedom och under den efterföljande rättsprocessen. Att utreda brott, gripa och lagföra gärningsmannen är rättsstatens första och viktigaste skyldighet gentemot brottsoffren. Den som blivit utsatt för ett brott måste mötas professionellt och med empati. I detta ligger även att straffsystemet uppfattas som rättvist och att påföljderna blir tillräckligt ingripande. En välfungerande brottsofferpolitik måste både utgå från brottsoffrets behov av skydd och brottsoffrets behov av kompensation för det brott som begåtts mot honom eller henne.

De olösta brotten – sveken mot brottsoffren

År 2003 anmäldes 1 255 371 brott. Men hur många brott som egentligen begicks får vi aldrig veta. Under den senaste tioårsperioden har antalet polisanmälda våldsbrott ökat med 20 procent. Men hur många som i verkligheten faller offer för våld kommer vi aldrig att få svar på. Mörkertalet är stort. Det finns flera orsaker till att många brott aldrig anmäls, men ett skäl är att alltför många anser att det är meningslöst. En aktuell undersökning från svenskt kvalitetsindex visade (januari 05) att brottsoffer är missnöjda med polisens arbete. Ett kraftigt underbetyg ges av personer som råkat ut för misshandel och stölder. Polisen gör för litet, för sent eller ingenting alls. Det är bara 15 procent av de anmälda brotten som kan bindas till en gärningsman och klaras upp Resten, alltså merparten, förblir ouppklarade och så småningom preskriberade. Men preskriptionstiderna är ingen yttersta gräns för det lidande som ett brottsoffer kan bära med sig, ofta för resten av livet.

Som vi kan observera, begås mer än dubbelt så många våldsbrott i exempelvis Rinkeby (Stockholm), Malmös södra innerstad (där det mycket utsatta Möllevången ligger) och Bergsjön (Göteborg) än i landet i genomsnitt. Det innebär också att det finns dubbelt så många brottsoffer i dessa områden. Alldeles för lite görs för att sätta stopp mot den brottsutveckling som sker där. Innevånarna i dessa förorter har samma rätt att slippa bli utsatta för brott som alla andra. Att inte våga ta itu med dessa problem, och att låtsat som om de inte finns är ett svek mot de människor som redan på olika sätt att drabbade av utanförskapets maktlöshet.

Ingen annan insats är viktigare för brottsoffren än att polisen och rättsväsendet lyckas med sina huvuduppgifter, nämligen att utreda brotten, att gripa misstänkta och slutligen döma de skyldiga. För att klara det krävs att polisen får betydligt ökade anslag och att polisen hittar nya arbetsmetoder. Det är ett känt faktum att ungdomar som blir utsatta för brott riskerar att själva bli brottsoffer. Därför måste unga brottsoffer få större uppmärksamhet. Om fler brott mot ungdomar klaras ut kan vi räkna med färre ungdomar som kommer att begå brott.

Polisen är till för att hjälpa brottsoffer

När ett brott har begåtts och brottsoffret ska anmäla detta måste det vara ett absolut krav att någon kan ta emot anmälan. Det är inte acceptabelt att människor som ringer till polisen för att få hjälp möts av en telefonsvarare. Polisen måste fungera som en ”24-timmarsmyndighet” och skall alltid kunna ta emot en anmälan. Det är positivt att polisen numera har ett gemensamt nummer och målet måste vara så att det räcker med ett enda telefonsamtal för att anmäla ett brott. Brott skall också kunna anmälas via Internet.

Dessutom är det oerhört viktigt att brottsoffret bemöts på ett respektfullt och professionellt sätt och att hon eller han får information om sina rättigheter och vad som kommer att hända efter polisanmälan. I brott av mer kränkande karaktär, exempelvis brott mot person och inbrott, ska polisen omedelbart komma till platsen. Dessutom skall den som utsatts för brottet alltid få ett uppföljande samtal från polisen. Information om brottsoffrets rättigheter måste finnas lätt tillgängligt i alla polisbilar, översatt till de viktigaste minoritetsspråken. Vi menar också att en sådan enkel åtgärd som att det i varje polisbil finns ett ”utredningskit” så att de poliser som först är på brottsplatsen kan säkra bevis skulle vara effektivt så att den som utsatts för ett brott inte skall behöva vänta på att andra poliser skall komma för att utredning skall kunna göras.

Stärk brottsoffrens ställning i domstolen

Själva rättegången är ofta smärtsam för brottsoffer. Det är viktigt att både brottsoffer, dvs målsägande, och den som åtalats behandlas med respekt och att rättssäkerheten håller mycket hög nivå. Det finns ordningsregler i rätten, och de bör utnyttjas i högre grad än vad som görs idag. På rättens ordförande vilar ett stort ansvar att processen inte kränker brottsoffret än en gång. Vi menar därför att domarna ofta borde inta en mer aktiv och ledande roll under själva rättegången. Rättegångsbalkens regler avseende ordning och säkerhet skall, om så krävs, utnyttjas oftare och kan behöva förtydligas.

Ett målsägandebiträde ska tillvarata brottsoffrets intressen och ge den hjälp och det stöd som brottsoffret behöver. Ett målsägandebiträde är en utbildad jurist som förordnas av rätten efter framställan från åklagaren vid brott på vilket fängelse kan följa. Vid våldsbrott bör målsägandebiträde alltid förordas om inte målsägaren motsätter sig biträde eller av andra skäl talar emot det. Målsägandebiträdena spelar en viktig roll och vi tycker det är angeläget att dessa juristers status höjs. Att biträda ett brottsoffer kräver förutom goda juridiska kunskaper, en bred kompetens för att stötta sin klient rent psykiskt under en krävande period. Det är viktigt att de som arbetar som målsägandebiträden har en god utbildning. Vi ser gärna att fler manliga jurister får uppdrag att arbeta som målsägandebiträden, då kvinnodominansen idag är påtaglig.

Det behövs större flexibilitet från domstolarnas sida vad gäller utnyttjandet av lokaler. Som det är idag möter ofta brottsoffret och vittnen den tilltalade utanför rättssalen, något som många upplever som mycket obehagligt. Fokus måste falla på brottsoffrets rätt till trygghet och säkerhet. Istället för att som idag hänvisa oroliga brottsoffer och vittnen till små avskilda rum bör de tilltalade som kommer till en domstol hänvisas till dessa lokaler. Det borde vara en självklarhet att vittnen och brottsoffer kan röra sig tryggt och säkert i domstolen utan att riskera oönskade konfrontationer.

Förhörssituationen för den som ska vittna i en rättegång måste lyftas fram. Det processuella regelverket kring förhör bör ses över för att underlätta för den som ska höras så att inte rättegången upplevs som ytterligare ett trauma vid sidan av själva brottet. Möjligheterna kring så kallad medhörning bör utvidgas. Då skulle brottsoffret i vissa fall kunna slippa sitta i samma rum som gärningsmannen under hela rättegången och inte bara vid målsägandeförhöret. Dessutom skulle brottsoffret kunna biträdas av stödpersoner där.

Det borde det vara självklart att målsäganden får ta del av en dom omedelbart. Idag finns ingen skyldighet att i alla situationer sända domen till målsägande, vilket är mycket märkligt. Vi menar dessutom att det i målsägandebiträdenas ersättning alltid bör ingå en extra timme för att biträdet skall kunna diskutera och förklara domens innehåll. Detta moment kan vara helt avgörande för brottsoffrets känsla av att ha fått upprättelse.

Skydda brottsoffren

Verkställigheten av fängelsestraff får inte ske på ett sätt som äventyrar brottsoffrens tilltro till samhället. Om gärningsmannen exempelvis dömts till fängelse måste det vid varje beslut om permission ske en avvägning mellan den intagens intresse av att få permission och brottsoffrets eller brottsoffrens berättigade krav på skydd och säkerhet. Vid denna avvägning måste större hänsyn tas till brottsoffrets skyddsintresse än vad som sker idag.

Det är inte ovanligt att personer som avtjänar fängelsestraff, exempelvis för övergrepp på maka eller sambo, i samband med permission gör sig skyldiga till nya brott mot samma målsägande. För att ge dessa brottsoffer en rimlig chans att själva vidta de åtgärder som de finner nödvändiga och lämpliga för att skydda sig mot nya övergrepp anser vi att det ska införas en undantagslös skyldighet att informera brottsoffret om den dömdes permissioner.

Det borde vara en självklarhet att hotade brottsoffer får tillgång till trygghetspaket och larm. Oftast är det hotade kvinnor det gäller, men det kan även vara fråga om vittnen som skrämts för att hålla tyst. Besöksförbud måste respekteras. Det finns idag allvarliga brister i polisens arbete på detta område och därför måste rutinerna skärpas.

Enligt vår uppfattning måste utrustning av detta slag finnas tillgänglig för alla som har behov av den. Idag förekommer det att hotade personer får stå i kö för att få skyddsutrustning, vilket vi finner oacceptabelt. Även annat skydd, som hundar och livvakt, bör finnas tillgängligt för den som har behov av det. Det borde vara en självklarhet att hotade brottsoffer får tillgång till trygghetspaket och larm. I de fall ett brottsoffer tvingas byta identitet bör hon eller han snarast ges möjlighet att erhålla skälig ersättning för de kostnader som identitetsbytet medfört. Sådana beslutade ersättningar ska inte belasta polisens ordinarie anslag.

Brottsoffer idag – förövare imorgon?

Brottsoffer finns i alla åldrar. I femtonårsåldern är ungdomar som mest brottsaktiva, och brotten begås i första hand mot barn och ungdomar i samma ålder. Undersökningar från polisen i Stockholm visar att barn och ungdomar som blivit utsatta för brott löper en mycket stor risk att själva bli förövare. Offren tar saken i egna händer. Därför måste vi för det första ta itu med ungdomsbrottsligheten betydligt tidigare än i dag, ge att ge tydligare signaler och vidta tuffare åtgärder. De som blivit utsatta för ett brott måste synliggöras och få upprättelse. Medling, dvs att offer och gärningsman möts i syfte att förövaren skall få insikt om skadorna av sitt handlande kan vara extra effektivt när det gäller ungdomar.

Den som utsatts för brott där gärningsmannen är under 15 år får ofta svårt att få ersättning eftersom det i många fall saknas utredning om brottet. I de fallen görs utredningen ibland av Brottsoffermyndigheten eller ett försäkringsbolag. Deras möjligheter till att göra rättvisande utredningar är av förklarliga skäl små. Den brottsutredande kompetensen finns hos polisen. I vissa allvarliga fall utreder dock polisen dessa brott men alltför ofta överlämnas ärendena endast till de sociala myndigheterna med allvarliga rättsförluster för det unga brottsoffret som följd. Brottsoffer skall inte behandlas sämre för att han eller hon inte själv är straffmyndig. Vi anser därför att om det är fråga om våldsbrott med endast fängelse i straffskalan så ska de alltid utredas av polis.

Föräldrarna måste involveras när barn och ungdomar utsätts för brott. I rätten har målsäganden, oavsett ålder, rätt till ersättning för sin inställelse. Även för en ung tilltalads föräldrar finns rätt till ersättning. Däremot saknas möjlighet att utge ersättning till föräldrar till unga målsäganden och unga vittnen. Det ligger i samhällets intresse att stödja föräldrarnas engagemang i sina barn, oavsett om barnet har gjort sig skyldigt till ett brott eller om han eller hon är brottsoffer eller vittne. Föräldrar till barn under 18 år, oavsett om barnet är tilltalad, målsägande eller vittne, borde således alltid ha rätt till ersättning för sin inställelse.

Brottsoffrens rätt till skadestånd

Den som utsatts för ett brott lider så gott som alltid ekonomiska förluster. Ett skadestånd kan aldrig helt reparera den skada som skett, men kan spela stor roll för den drabbades möjligheter att ersätta förstörd eller förlorad egendom eller dennes möjligheter att t.ex. få behandling för såväl psykiska som fysiska skador. Om gärningsmannen inte betalar kan ersättningen betalas ut via hemförsäkringen eller i sista hand via Brottsoffermyndigheten. Dock anser vi att det i flera fall har varit stötande att nuvarande regler gör det möjligt för myndigheten att betala ut lägre brottsskadeersättning än det skadestånd som fastställs av domstolen och därför måste dess regler omprövas.

Vid en bodelning i samband med skilsmässa kan ett utdömt skadestånd på grund av brott påverka bodelningen. Ett utdömt skadestånd för t.ex. misshandel av sambo eller maka dras av från mannens tillgångar, vilket försätter kvinnan i en sämre situation. Frågan har tagits upp i riksdagen vid flera tillfällen och från justitiedepartementet görs ingenting för att ändra på dessa regler.

Våra förslag i sammanfattning

• Det ska vara ett absolut krav att någon tar emot anmälan när ett brott har begåtts.
• När ett brott har anmälts ska polis omedelbart komma till platsen, i synnerhet om ett brott av mer kränkande karaktär har begåtts.
• Öka informationen till brottsoffren. Se till att alla polisbilar är utrustade med information på flertalet minoritetsspråk.
• Stärk målsägandebiträdenas ställning och låt ersättning utgå för en extra timme efter rättegången, så att brottsoffret kan få domen förklarad för sig.
• Fokus måste falla på brottsoffrets rätt till trygghet och säkerhet. Istället för att som idag hänvisa oroliga brottsoffer och vittnen till små avskilda rum bör de tilltalade som kommer till en domstol hänvisas till dessa lokaler.
• Se över det processuella regelverket kring förhör och utvidga möjligheterna till så kallad medhörning.
• Inför ett krav att rätten ska informera om hur brottsoffret får ut ett skadestånd som tilldömts honom eller henne.
• Alla målsäganden ska tillsändas domen, oavsett om hon eller han är part eller ej.
• Stärk domarens ställning för att främja ett bra bemötande av brottsoffret i rätten.
• Våldsbrott med endast fängelse i straffskalan ska alltid utredas av polis, när gärningsmannen är under 15 år.
• Föräldrar till barn under 18 år som är tilltalade, målsäganden eller vittnen ska ha rätt till ersättning för sin inställelse.
• Större hänsyn bör tas till brottsoffrets skyddsintresse vid beslut om den dömde gärningsmannens permissioner.
• Inför en undantagslös skyldighet att informera brottsoffret om den dömde gärningsmannens permissioner.
• Hotade brottsoffer och vittnen ska ha tillgång till skydd, exempelvis i form av trygghetspaket och larm.
• Varje polismyndighet ska ha tydligare rutiner vid och bättre dokumentation av besöksförbud än vad som är fallet idag.
• Om brottsoffret tvingas byta identitet ska hon eller han snarast få skälig ersättning för det.
• Skadestånd p.g.a. brott mot den andra maken/makan skall normalt sett inte räknas med vid bodelningen.

This entry was posted in Alliansrapporter. Bookmark the permalink.

2 Responses to På brottsoffrets sida

  1. Max Hobstig says:

    Ibland funderar jag över hur verkligheten egentligen se ut, sedan alla visioner och höga mål om rättvisan putsats av? För vem kan idag säga att Justitia omnibus gäller?

    Man kan naturligtvis säga att rättvisan gäller för vissa grupper. Ser man däremot ner på individnivå så ser det inte bra ut eftersom polisen har sina brister som styrs av bristande resurser. Vissa brott beivras överhuvudtaget inte. Sist var det förtalet mot Fredrik Reinfeldt.

    Idag lägger polisen ner en del ansträngningar på mordförsök, dock inte så mycket eftersom de vet att åklagaren har sista ordet. En utredning får inte kosta för mycket. Båtnadsvillkoret måste uppfyllas, brottsoffren till förfång.

  2. Pingback: Helt rätt Hasse Aro » Linander tycker!

Leave a Reply

Your email address will not be published.